Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 25 § 1 mom. i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

1894-05-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1894:66, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 25 § 1 mom. i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 66.

21

N:o 66.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1894.

— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

angående ändrad lydelse af 25 § 1 mom. i förordningen

om landsting den 21 mars 1862.

(Lagutskottets utlåtande n:o 12.)

Till Konungen.

I det förslag till förordning om landsting, som den 31 oktober

1859 afgafs af komiterade för utarbetande af såväl dylik förordning

som förordning om kommuualstyrelse i stad och å landet, hemstälde

komiterade, att Eders Kongl. Maj:t skulle ega att till ordförande i

landsting utse någon bland tingets ordinarie ledamöter.

I motiven till berörda förslag anförde komiterade, bland annat,

hurusom, derest ändamålet med landstingets inrättande endast voro

att af detsamma bilda en rådgifvande församling, hvilken länets höfding

egde sammankalla för att rådpläga om medlen att beforda länets

ekonomiska väl, det skulle vara naturligt att ordförandeplatsen blefve

honom tillerkänd. Men då nu landstingst vore en inom lagbestämda

gränser beslutande församling, hvars beslut länets höfding i denna sin

egenskap i flera fall egde att pröfva och godkänna, kunde han mången

gång komma i en falsk ställning, då han, efter att i sin egenskap af

landstingets ordförande hafva funnit sina der försvarade meningar och

förslag rörande länets angelägenheter underkända af tingets pluralitet,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagens Skrifvelse N:o 66.

skulle i sin egenskap af landshöfding se sig föranlåten att vägra fastställelse

af tingets beslut, äfven om goda skäl för en sådan åtgärd

kunde finnas. Missförstånd och misstydningar kunde härigenom lätt

framkallas, och härtill komme vidare, att det vore stridande mot andan

i vår lagstiftning, att samma ärende i två instanser handlades och

pröfvades af samma person. Delande denna uppfattning, anser jemväl

Riksdagen, att ett läns höfding, i denna sin egenskap närvarande och

uppträdande i landstinget, kan på ett långt mera verksamt sätt ingripa

i dess förhandlingar och främja förslag, dem han finner gagneliga för

länet, än, derest han är satt att från ordförandeplatsen, med den mera

passiva ställning, detta medför, leda tingets förhandlingar. Landstingens

nuvarande sammansättning torde, enligt Riksdagens åsigt,

äfven erbjuda full trygghet för lämpligheten af ett val inom deras

egen krets, på samma gång en dylik anordning skulle till en viss

grad innebära ett förverkligande af den princip af kommunal sjelfstyrelse,

hvarå jemväl landstingsförordningen hvilar.

Riksdagen, hos hvilken enskild motionär föreslagit, att 25 § 1

mom. i förordningen om landsting den 21 mars 1862 måtte i öfverensstämmelse

härmed förändras, har följaktligen för sin del beslutit, att«

första punkten i 25 § af förordningen om landsting den 21 mars 1862

skall erhålla följande lydelse:

Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting bland tingets

ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens befattning skall fortfara

intill nästa lagtima sammankomst.

Stockholm den 2 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.