Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1893 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1892.

1894-05-07 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1894:76, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1893 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1892.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

1

N:o 7(>.

Uppläst ooli godkänd hos Första Kammaren den 7 maj 1894

— — — — Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år

1893 församlade revisorers berättelse angående verkstäld

granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1892.

(Statsutskottets utlåtande n:o 30.)

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidna år församlade revisorer

rörande verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1892 uti afgifven berättelse anmält

samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti deröfver afgift^

förklaringar hos Eders Kong]. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedannärnnda

ärenden anföra följande.

Fångvårdsstyrelsen.

Under erinran, att Riksdagens revisorer vid den senare af 1886 års

statsrevisioner med anledning af ett besök vid centralfängelset å Norrmalm

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Häft. (N:o 76.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o T 6.

här i staden framhållit, att fängelsets samtliga byggnader vore i hög grad

otidsenliga och för sitt ändamål otjenliga, hade, enligt hvad revisorerna i

förenämnda berättelse meddelat, 1889 års revisorer, som äfven besökt denna

fångvårdsanstalt, yttrat, bland annat, att, om än en förflyttning åt fängelset

vore önskvärd, i allt fall åtgärder, som möjliggjorde upprätthållande

af tukt och ordning inom det nuvarande fängelset, icke borde uppskjutas

i afvaktan på en ny fångvårdsanstalts uppförande. De af trängande behof

påkallade åtgärder, som i detta syfte enligt revisorernas mening borde

vidtagas, afsåge i synnerhet arbetsfängelset. Och då, såsom af fängelseförvaltningen

förklarats, de beklagansvärda individer, soin der intoges,

efter uttjenad strafftid ofta utlemnades från fängelset i moraliskt hänseende

långt mera sjunkna än vid deras intagande derstädes, ansåge sig

revisorerna böra framhålla önskvärdheten deraf, att. fångvårdsförvaltningens

omsorger måtte egnas åt att, i möjligaste mån och så vidt under för

handen varande förhållanden kunde ske, undanrödja nämnda missförhållanden.

En ytterligare maning i samma syfte hade, på sätt revisorerna vidare

erinrat, gifvits af Riksdagen, då Riksdagen i skrifvelse den 20 maj

1892, vid anmälan att Riksdagen icke ansåge sig kunna bifalla Eders

Kongl. Maj:ts då framlagda förslag om upplåtelse af kronolägenheten Stenbrottet

i och för uppförande derstädes af ett nytt centralfängelse för qvinno]''

och ett nytt cellfängelse för Stockholms län, uttalade, att, oafsedt frågan

om fängelsernas framtida förflyttning, genom en ändamålsenlig anordning

af centralfängelsets redan befintliga lokaler en förbättring i dervarande

förhållanden syntes kunna tills vidare åstadkommas, hvilken förbättring i

allt fall vore af den trängande nödvändighet, att den ej borde åsidosättas

i afvaktan på en ny fångvårdsanstalt.

Nästlidet års revisorer, som å nyo besökt ifrågavarande fångvårdsanstalt,

hade dervid funnit densamma oförändrad, i samma otillfredsställande

skick, som förut anmärkts. Med anledning häraf hade revisorerna ansett

sig böra ånyo framhålla vigten af, att anordningar vidtoges till afhjelpande

af de brister, som vidlåda denna anstalt, och särskildt till en snar förbättring

i sättet för förvarandet af der intagna tvångsarbetsfångar.

Enligt hvad revisorerna inhemta!, hade fängelsets direktör, på anmodan

af fångvårdsstyrelsen, den 25 januari 1893 afgifvit förslag till för

ändringar inom tvångsarbetsanstalten i syfte, att fångarne skulle blifva

åtskilda nattetid och arbetslagen skulle förminskas m. in. Detta förslag

vore fortfarande på styrelsens pröfning beroende.

Med afseende å hvad revisorerna sålunda erinrat har fångvårdsstyrelsen

i ett den 12 januari innevarande år afgifvet utlåtande anfört,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

3

att, sedan Riksdagens ofvan åberopade skrifvelse af den 20 maj 1892

kommit styrelsen till hända den 23 september samma år, styrelsen, i anledning

af hvad Riksdagen yttrat derom, att, oafsedt frågan om fängelsernas

å Norrmalm framtida förflyttning, genom en ändamålsenlig anordning

af centralfängelsets redan befintliga lokaler en förbättring i dervarande

förhållanden syntes kunna tills vidare åstadkommas, den 17 derpå

följde oktober aflåtit skrivelser dels till direktören vid centralfängelset å

Norrmalm, med anmodan att öfver hvad Riksdagen sålunda anfört afgifva

yttrande och förslag, samt dels till direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen

i Stockholm.

I motiveringen till Riksdagens genom förberörda dess skrifvelse styrelsen

delgifna beslut, derigenom afslagits Eders Kongl. Majtts proposition

ej mindre, på sätt ofvan anförts, om upplåtelse af kronolägenheten Stenbrottet

för nya fängelsers uppförande, än äfven derom, att oinskränkt

egande- och dispositionsrätt till tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset finge

till förenämnda direktion upplåtas emot eu kontant ersättning af 597,500

kronor, hade Riksdagen yttrat, att det ur ekonomisk synpunkt skulle för

det allmänna vara fördelaktigt, om eu sådan förändring i afseende å de på

berörda tomt inom qvarteret Barnhuset förlagda fängvårdsanstalter kunde

åvägabringas, att den staten tillkommande rätt till denna välbelägna och

dyrbara tomt kunde till skäligt pris föryttras, men att den ersättning, som

erbjudits för ifrågavarande tomts öfverlåtande till allmänna barnhusinrättningen,

förefallit Riksdagen, med hänsyn till hvad under senaste tiotal af

år inom hufvudstaden betingats för jemförliga tomter, väl lågt, samt att

de olägenheter, som vore förenade med Stockholms länsfängelses förläggande

från dess nuvarande plats till den af Eders Kong]. Maj:t föreslagna,

på icke obetydligt afstånd från länsstyrelsens embetslokaler varande platsen,

synts Riksdagen vara af den afsevärda betydelse, att deri läge fullgiltigt

skäl för afslag å den ifrågasatta förflyttningen, hvad anginge länsfängelset,

hvars uppförande i omedelbar närhet intill öfriga föreslagna fängelsebyggnader

icke af någon nödvändighet påkallades

I anledning jemväl af hvad i denna motivering andragits, hade styrelsen

i sin ofvanberörda skrifvelse till direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen

anhållit, att direktionen snarast möjligt ville gifva styrelsen

till känna ej mindre huruvida direktionen icke skulle finna skäligt med

något ytterligare belopp, som i så fall borde af direktionen till storleken

uppgifvas, höja den ersättning af 597,500 kronor, som direktionen utfäst

sig att betala emot förvärfvandet af full egande- och dispositionsrätt till

hela det tomtområde i qvarteret Barnhuset, som nu af fångvården disponerades,

än ock hvilken godtgörelse direktionen funne sig kunna utgifva för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

öfverlåtelsen till densamma af full egande- och dispositionsrätt till de af

fångvården nu disponerade områden inom qvarteret Barnhuset, om derifrån

undantoges det område, som upptoges af Stockholms länsfängelse.

Direktören vid centralfängelset å Norrmalm hade härefter den 25 januari

1893 till styrelsen afgifvit ett af honom i samråd med styrelsens

biträdande arkitekt uppgjordt, af ritningar åtföljdt förslag till hela nuvarande

centralfängelsets förändring till en tv ångsar betsan stalt med 148 nattceller

jemte nödiga arbetslokaler, för hvilken förändring kostnaden beräknats till

31,000 kronor, och hade från direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen

på förenämnda framställning ingått det svar, att direktionen, som

vid den utgång, ofvanberörda proposition till Riksdagen erhållit, ansåge sin

till styrelsen gjorda utfästelse angående tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset

"hafva förfallit, under nu rådande låga tomtpris, i hufvudstaden icke

vore villig afgifva något anbud för återförvärfvandet af dispositionsrätten till

vare sig hela den nämnda tomten eller del deraf.

Då emellertid styrelsen, vid det förhållande, att sistomförmälda förslag

till centralfängelsets förändring till tvångsarbetsanstalt med nattceller

endast i mindre mån synts uppfylla anspråken på eu tidsenlig tvångsarbetsanstalt,

och en anstalt enligt detta förslag måste blifva, allenast provisorisk

— detta så mycket hellre som det endast vore en tidsfråga, när

den af Eders Kongl. Maj:t den 17 oktober 1879 för denna del af Norrmalm

faststälda regleringsplan, enligt hvilken Vasagatan borde i rät linie

framdragas till Vallingatan, af Stockholms stadsfullmägtige beslötes skola

sättas i verket — hade styrelsen icke kunnat finna välbetänkt att, så länge

ännu icke alla utvägar blifvit anlitade att på ett mera tillfredsställande

sätt ordna denna fråga, hos Eders Kong]. Maj:t göra framställning om

nedläggandet af en så betydande kostnadssuinma som 31,000 kronor på

förändringar af Norrmalms centralfängelse.

Styrelsen hade derför, sedan beräkningar blifvit af dess biträdande

arkitekt gjorda öfver de kostnader, som skulle påkallas dels för ett fullt

tidsenligt anordnande af återstående gemensamhetsanstalter till anstalter

med nattceller och dels för åstadkommande af det större antal dagceller,

och dessa af rymligare beskaffenhet än de nu befintliga, derå i följd af

lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum den

29 juli 1892 ett verkligt behof förefunnes, samt dessa kostnader ansetts

kunna beräknas till 350,000 kronor, uti skrifvelse den 23 januari 1893

understält direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen det förslag till

uppgörelse, att emot det fångvården till direktionen öfverläte all sin rätt

till hela det område i qvarteret Barnhuset, som nu af fångvården disponerades,

med undantag af den mark, som upptoges af Stockholms läns
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

5

fängelse, direktionen till fångvården med full eganderätt afstode hela sistomförmälda

område och derjemte erlade eu kontant summa af 350,000

kronor, att till styrelsen betalas med en tredjedel inom utgången af det

år, då den mellan styrelsen och direktionen träffade öfverenskommelse

kunde varda af Eders Kong!. Maj:t stadfästad, och med återstående beloppet

under derpå följande två år med lika belopp under hvardera året.

A denna skrifvelse hade styrelsen ännu icke fått emottaga något

svar; men hade styrelsen inhemtat, att direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen

velat lemna Stockholms stadsfullmägtige tillfälle att yttra sig

i frågan, samt att underhandlingar mellan nämnda direktion och Stockholms

stads drätselnämnds första afdelning för närvarande i denna fråga

påginge.

Enligt hvad af fångvårdsstyrelsens anförda skrifvelse framgår, har

styrelsen låtit den af Riksdagen och revisorerna väckta frågan om afhjelpande

af bristerna vid tvångsarbetsanstalten å Norrmalm tills vidare hvila

i afvaktan på utgången af pågående underhandlingar angående reglerandet

af eganderätten till de af fångvården disponerade områdena inom det ofvannämnda

qvarteret Barnhuset. Men då det, efter Riksdagens förmenande,

torde vara tvifvel underkastadt, huruvida dessa underhandlingar under den

allra närmaste framtiden varda bragta till slut, har Riksdagen icke ansett

tillbörligt, att berörda fråga vidare undanskjutes, utan fastmera velat framhålla

nödvändigheten deraf, att missförhållandena inom nämnda arbetsanstalt

varda med det snaraste undanröjda.

I det af fängelsets direktör den 25 januari 1893 afgifna, af revisorerna

åberopade förslag till förändringar inom tvångsarbetsanstalten i syfte

att, till afhjelpande af de väsentligaste bristerna i anordningarna derstädes,

fångarne skulle förvaras åtskilda nattetid och arbetslagen skulle förminskas

in. m., af hvilket förslag Riksdagen jemväl tagit del, beräknas kostnaderna

för de erforderliga förändringarna inom anstalten uppgå till 31,000 kronor.

Till betäckande af dessa kostnader skulle, enligt hvad direktören i sitt

förslag vidare meddelat, tillgäng kunna beredas genom inflytande hyresmedel

från för fångvårdens behof ej erforderliga delar af ifrågavarande

område, hvilka medel afsetts för fängelsets underhåll, men i endast ringa

grad behöft dertill anlitas, så att de årligen lemnat öfverskott och vid

1893 års början visat eu behållning af 10,644 kronor 38 öre; antagande

direktören, att, derest kostnaden för det föreslagna arbetet från statsverket

förskötes, sådant förskott skulle kunna inom fyra eller fem år med berörda

hyresmedel återgäldas.

Utan att vilja ingå i närmare granskning af det omförmälda förslaget,

har Riksdagen dock, då detsamma synes kunna utföras utan att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

6 •

särskild! statsanslag derför erfordras, och de afsedda anordningarna synas

kunna skyndsamt verkställas, ansett detta förslag böra i hufvudsakliga

delar läggas till grund för förändringarna vid ifrågavarande tvångsarbetsanstalt,

dervid Riksdagen dock velat framhålla, att, derest utsigt till eu

mera omfattande reform i sättet för omförmälda tvångsarbetsfångars förvaring

skulle för en ej allt för aflägsen framtid förefinnas, någon inskränkning

i de af fängelsedirektören föreslagna, arbetena möjligen skulle kunna

till minskning i kostnaderna åstadkommas.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och under erinran att,

på sätt revisorerna jemväl framhållit, Riksdagen i skrifvelse den 20 maj

1892, i sammanhang med yttrande öfver framstä-ldt förslag om nya fängelsebyggnaders

uppförande, redan förut uttalat sig om den trängande nödvändigheten

af förbättring i förhållandena vid ifrågavarande fångvårdsanstalt,

får Riksdagen anhålla, att Eders Kong]. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

hvilka åtgärder i afseende å anordningarna inom tvångsarbetsanstalten å

Norrmalm må kunna vidtagas, på det att, så snart ske kan, de missförhållanden,

som nu derstädes förefinnas, må, intill dess en fullständig lösning

af ofvanberörda fråga vinnes, kunna åtminstone delvis varda afhulpna.

Arméförvaltningen.

Vid granskning af redovisningen öfver anslaget till landtförsvarsdepartementets

afdelning af Eders Kong], Majrts kansli och kommandoexpeditionen

hade revisorerna fäst sin uppmärksamhet dervid, att registratorn

i landtförsvarsdepartementet, utom sin å stat uppförda aflöning samt

ersättning för förordnande såsom byråchef under semester, under året uppburit

från anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. in.

ett belopp af sammanlagdt 578 kronor 30 öre. (fol. 14 och 15). Och då

revisorerna funnit anmärkningsvärdt, att särskild! arfvode utöfver faststäld

lön blifvit från berörda anslag till en ordinarie tjensteman utbetaldt, hade

de ansett sig böra detta förhållande för Riksdagen anmäla.

I denna fråga har arméförvaltningen i ett till Eders Kong], Maj:t den

23 januari innevarande år afgifvet utlåtande anfört, att det, enligt arméförvaltningens

tanke, icke vore olämpligt eller orimligt, ännu mindre förbjudet

att tilldela eu ordinarie embetsman, för arbete, som ej hörde till hans

ordinarie tjenst, ersättning i form af arfvode. Behöfde emellertid arfvode

för dylikt extra arbete inom kansliexpeditionen utgå, borde det väl ock

lämpligast tagas af de för extra tjenstgöring inom sagda expedition å staten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

7

anvisade medel, 10,800 kronor, »åt amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning

m. in.», hvilket, »m. in.» just enligt arméförvaltningens mening

innefattade bemyndigande till utbetalning derifrån af ersättning för annat

behöfligt extra arbete än det i titeln förut angifna. Nu hade ock, efter

hvad det ville synas, revisorerna i sjelfva verket icke bestridt vare sig

behöfligheten af särskild ersättning för det ifrågavarande extra arbetet, ej

heller denna ersättnings utgående från den anslagstitel, hvarifrån den blifvit

gulden, utan endast ansett sig böra påpeka, att den kommit en ordinarie

tjensteman till godo. Häremot kunde då erinras, att inom landtförsvarsdepartementet

nu omhandlade, i många afseenden magtpåliggande uppdrag,

som vore förenadt med eu ej obetydlig uppbörd, så långt man kunde

minnas tillbaka, och troligtvis alltid, ansetts böra anförtros endast åt en

ordinarie tjensteman, och ville arméförvaltningen uttrycka den åsigt och

förhoppning, att så äfven för framtiden måtte få förblifva.

Riksdagen får fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på hvad

revisorerna i detta afseende anmärkt för rättelses vinnande i angifvet syfte.

Lotsstyrelsen.

I den genom Eders Kongl. Maj:ts bref den 11 december 1891 faststälda

stat för lotsstyrelsen och lotsverket, att tillämpas under år 1892,

äro, enligt hvad revisorerna meddela, hithörande anslag — oberäknadt indelta

räntor — fördelade under tre hufvudrubriker, nemligen: a) aflöning,

b) underhåll och c) diverse anslag; omfattande hvar och en af dessa hufvudrubriker

ett flertal anslagstitlar med särskildt utförda belopp. Under

»aflöning» upptoges sålunda tio särskilda anslagstitlar; rubriken »underhåll»

omfattade dels »till kända behof» sex anslag, dels ock »till oförutsedda utgifter»

ett derför afsatt anslagsbelopp, och de till den tredje hufvudrubriken

hänförda diverse anslag utgjorde nio till antalet. I lotsstyrelsens hufvudbok

för året vore endast sistnämnda nio anslag hvart för sig redovisade å

särskilda konton. Beträffande de öfriga anslagen upptoge hufvudboken

deremot allenast ett konto för hvardera af de hufvudrubriker, till hvilka

de vore hänförda, och leinnade således icke upplysning om hvad af de

gjorda utbetalningarna belöpte sig å ett hvart af dessa anslag. Revisorerna,

som ansåge, att, för underlättande af räkenskapernas granskning, hufvudboken

borde vara sä anordnad, att kännedom om de särskilda anslagens

ställning deraf tydligen framginge, hade med anledning häraf velat uttala

såsom önskvärd!, att för framtiden hvart och ett anslag, som med utfördt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

belopp upptoges i den för lotsstyrelsen och lotsverket gällande stat, blefve

å särskilt konto i hufvudboken redovisadt.

Uti häröfver afgifvet yttrande har lotsstyrelsen till en början anfört,

att Eders Kongl. Maj:t genom kungörelse den 12 december 1879 förordnat,

bland annat, att redovisning för förskott, som af embetsverk för bestridande

af löpande utgifter till underlydande utlemnas, skulle afslutas vid

medlet af sista månaden under räkenskapsåret samt före slutet deraf insändas

till vederbörande embetsverk, som förskottet utlemnat; men med

hänsyn till särskilda på lotsverkets organisation beroende förhållanden

måste förskott till högst betydliga belopp utlemnas till såväl fyringeniörer

som lotskaptener för bestridande af kostnaderna för sådana anskaffningar

samt nybyggnads- och underhållsarbeten, hvilkas ombesörjande lotsstyrelsen

uppdragit åt dessa sina underlydande, hvarförutom förskott till mindre

belopp lemnades till andra nödvändiga utgifter för lotsfördelningarnas behof.

Sålunda hade vid slutet af november månad år 1893 beloppet af

sålunda utlemnade förskott uppgått till 661,451 kronor 40 öre, för hvilka

medel visserligen verifikationshandlingar efter hand som de inkomme till

redogörarne aflemnades till styrelsen, men för hvilka slutlig redovisning

icke förr än inom årets utgång skulle afgifvas och alltså anordningar utfärdas.

1 afseende å dessa redovisningar, hvilka skulle till lotsstyrelsen ingifvas

å tid och sätt styrelsen bestämde, förekomme att en del verifikationshandlingar,

hvilka måste införväntas från platser, med hvilka stundom all

kommunikation vintertiden saknades, icke kunde bifogas de inom föreskrifven

tid öfverlemnade redovisningarna, utan först det följande året blifva

tillgängliga att biläggas räkenskaperna.

Under sådana förhållanden, och innan någon granskning af de olika

utgiftsposterna kunnat företagas, kunde det icke ifrågakomma att verkställa

utanordningar på specialtitlar eller vara möjligt att med visshet bedöma

de olika anslagens ställning vid räkenskapsårets utgång.

Arbetet med samtliga förskotts anordnande å vederbörliga hufvudrubriker,

som redan nu, i anseende till de få dagar, under hvilka detsamma

måste verkställas, vore svårt att medhinna, skulle, om den antydda

förändringen genomfördes, svårligen kunna afslutas inom räkenskapsåret,

enär anordningarnas antal under angifven förutsättning skulle mer än fördubblas,

och någon lättnad genom arbetsfördelning ej stode att vinna, enär

anordnandet måste anförtros åt en person.

Af hvad styrelsen sålunda anfört framginge, att svårigheter mötte

för kostnadernas ^anordnande å specialtitlar under räkenskapsåret. Men

under de första månaderna af det följande året vore lotsstyrelsen i tillfälle

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

att erhålla full kännedom om dessa titlars ställning vid det föregående

årets slut, och detta skedde genom aflönings- och underhållsanslagens fördelning

i den kassakontrollbok, som det ålåge styrelsen att låta föra.

Styrelsen ansåge också, att det af Riksdagens revisorer framstälda

önskningsmålet lättast och fullständigt skulle vinnas derigenom, att den

hos styrelsen förda kassakontrollboken vid anfordran under den pågående

granskningen stäldes till revisorernas förfogande, eller ock att en fördelning

af aflönings- och underhållsanslagen, på sätt den af Eders Kong].

Maj:t faststälda staten för lotsstyrelsen och lotsverket finnes uppstäld, bilades

de för året upprättade räkenskaperna.

Då Riksdagen, i likhet med hvad revisorerne framhållit, anser med

god ordning öfverensstämmande, att ifrågavarande räkenskaper varda så

fullständigade, att vid deras granskning kännedom kan vinnas om hvarje

särskildt anslags ställning, samt utaf de af lotsstyrelsen framstälda förslagen

till vinnande af detta mål det senare alternativet, eller biläggande!

vid räkenskaperna af en på den faststälda staten grundad fördelning af

anslagen, synes vara att föredraga, får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes meddela föreskrift derom, att en fördelning af aflönings- och

underhållsanslagen, uppstäld i enlighet med den af Eders Kongl. Maj:t för

lotsstyrelsen och lotsverket faststälda stat, må för framtiden varda bemälda

styrelses räkenskaper bilagd.

Jernvägsstyrelsen.

I anledning af att enligt jernvägsstyrelsens beslut den 26 juni 1890

under åren 1890—1892 å Malmö jern vägsstation uppförts en maskinbyggnad

för belysning med elektriskt ljus af bangården, banhallen och stationshuset

m. in., i hvilken byggnad derjemte inrymts lokaler för förråd, smörjare,

vagnmästare, vagnputsare, snickare, tapetserare och städerskor, och för

hvilken kostnaden beräknats till 82,806 kronor, samt att för detta byggnadsföretag

under nämnda år utgifvits tillsammans 131,640 kronor, hvilka

styrelsen låtit afföra bland banafdelningens utgifter såsom kostnad för förändringar

af byggnader och anläggningar, och då jernvägsstyrelsen årligen

hade att inkomma till Eders Kongl. Maj:t med framställning om aflåtande

till Riksdagen af proposition angående erforderliga anslag till nya byggnader

och anläggningar, hafva revisorerna anmärkt, att styrelsen, utan att

Eders Kong]. Maj:t och Riksdagen derom fattat beslut, låtit på eget beråd

utföra ett så vidtomfattande arbete som det omförmälda.

Bill. till Riksd. Prat. 1864. 1 Samt. I Afl. I Band. 16 flåft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

I utlåtande af den 13 januari innevarande år i anledning af revisorernas

anmärkningar vid jernvägsförvaltningen har styrelsen afgifvit yttrande

öfver revisorernas omförmälda anmärkning och dervid beträffande

först tillkomsten af den ifrågavarande byggnaden anfört, att, med de stora

utvidgningar, spårnätet å Malmö station tid efter annan undergått, och det

allt jemt ökade antalet af vagnvexlingar och tågrangeringar, som ständigt

måste utföras, såväl vid dagsljus som i mörker, behofvet att förbättra belysningen

å stationen visat sig allt mera trängande, och då detta ändamål

icke kunde vinnas medelst gasbelysning, hvilken, om än antalet belysningsapparater

högst betydligt tillökades och i följd deraf utgifterna för

deras skötsel och underhåll stegrades, ändå ej skulle kunna lemna ett tillfredsställande

resultat, utan det enda belysningssätt, som på eu gång gåfve

den erforderliga ljusstyrkan och vid de stora vidder och många lokaler,

som här borde upplysas, kunde med minsta kostnaden hållas vid magt,

vore det medelst elektriskt ljus, hade styrelsen besluta att i sammanlfang

med de omfattande arbeten, som vidtoges för den utvidgning af stationen

och nybyggnad af stationshuset, hvartill Riksdagen anvisat medel, äfven anläggning

af ett elektricitetsverk skulle företagas.

Då nu detta verk komme att ersätta den förut befintliga belysningsanordningen

och de lokaler, som inrymdes uti öfre våningen af maskinhuset,

förut funnos i byggnader, hvilka måste borttagas för att icke hindra

uppförandet af det nya stationshuset och dess banhall samt utläggningen

af de spår, som skulle dit framledas, hade styrelsen ansett sig befogad betrakta

anläggningen i fråga såsom hörande till »Förändringar af byggnader

och anläggningar», för hvilka, liksom för ombyggnad af hus, broar, trummor

in. in., utgifterna redovisades bland underhållsomkostnader, och ej såsom

nybyggnad, till hvilken anslag borde begäras af Riksdagen, och för hvilken

utgifterna, på grund af beviljadt anslag, påfördes jernvägens kapitalkonto.

Att ifrågavarande anläggning icke blifvit särskilt anmäld för Eders

Kongl. Maj:t, komme sig, enligt hvad styrelsen vidare meddelat, deraf, att,

sedan Eders Kongl. Maj:t för åren 1881 och 1882 icke fastställ omkostnadsstaten,

utan endast arfvodesstaten och, med anledning af styrelsens

vid framläggande af sitt förslag till arfvodes- och ornkostnadsstat för år

1883 gjorda hemställan, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, om icke, som förut

varit öflig!, i detalj pröfva och fastställa de särskilda i förslaget upptagna

posterna, dock genom ett godkännande af de för de olika afdelningarna

beräknade summor och totalbeloppet utgifter fastställa som förslagsanslag

det belopp, hvaröfver styrelsen egde förfoga för drift och underhåll, Eders

Kongl. Maj:t den 22 december 1882 förklarat, att Eders Kongl. Maj:t, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

11

vore förvissad, att styrelsen läte sig angeläget vara att iakttaga all möjlig

sparsamhet i fråga om utgifter för upprätthållande af statens jernvägstra/fik,

så att de af styrelsen derför beräknade summor icke öfverskredes,

utan snarare besparingar derå gjordes, icke funne denna styrelsens framställning

till något särskild! uttalande föranleda, styrelsen saknat anledning

att, ingifva särskild! förslag till omkostnadsstat för de derpå följande

åren, ända till dess styrelsen genom kongl. bref den 2 juni 1893 förständigats

att ånyo årligen ingifva dylikt förslag.

Att det omförmälda kostnadsförslaget för anläggningen öfverskridits,

hade berott hufvudsakligen derpå, att anordningen för anskaffande af

vatten medelst sänkbrunn och rörledning från norra hamnkanalen blifvit

dyrare än som beräknats; att en murad skorsten uppförts i stället för

först afsedda plåtskorstenar; att betonreservoirer anordnats under ångpannorna

för att kunna tillgodogöra sig kondensatervattnet, och att en

öfre våning påbyggts och deri inrättats lokaler i stället för dem, som inrymts

uti de förut nämnda, för stationshusets och banhallens anläggning

borttagna husen.

Hvad jern vägsstyrelsen sålunda anfört synes Riksdagen icke i någon

mån förringa betydelsen af revisorernas i förevarande ämne framstälda anmärkning,

hvilken Riksdagen anser vara förtjent af särskild uppmärksamhet.

Att ett byggnadsarbete, hvilket, såsom det ifrågavarande, innefattat nyanläggning

af maskinhusbyggnad jemte tillböjande byggnader och inrättningar

för införande af elektrisk belysning vid en station, der förut gasbelysning

varit anordnad, samt derjemte utsträckts till beredande af ett antal lokaler

för skilda befattningsinnehafvare vid stationen, måste betraktas såsom ett

nybyggnadsföretag, anser Riksdagen ligga i öppen dag; och vid sådant förhållande

måste jernvägsstyrelsens åtgärd att afföra utgifterna för detta företag

bland underhållskostnader anses sakna giltig grund. Den betydliga

kostnad detta byggnadsföretag antagits kräfva och visserligen än ytterligare

kraft synes i och för sig hafva bort, mana styrelsen att före dess utförande

söka utverka vederbörligt tillstånd dertill; och de! har icke kunnat annat

än ådraga sig Riksdagens uppmärksamhet, att under det å ena sidan byggnader

och anläggningar vid jernvägstrafiken, hvilkas utförande endast betinga

jemförelsevis ringa belopp, föreläggas Riksdagens pröfning, ett företag

af den kostbara beskaffenhet som det förevarande, hvilket föranled! eu utgift

af 131,640 kronor, blifvit utfärd!, utan att Riksdagens mening derom förut

inhemtats.

På grund af hvad sålunda i detta ärende förekommit och till förekommande

för framtiden, att byggnadsfrågor af den omfattning som den

nu omförmälda undandragas Riksdagens pröfning, får Riksdagen anhålla, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

Eders Kongl. Maj:t, vid uppkommande frågor om till- eller ombyggnader

vid statens järnvägstrafik, Indika på grund af sin omfattning måste anses

komma att medföra större kostnader, täcktes före sådana frågors afgörande

underställa desamma Riksdagens pröfning.

I särskilda punkter hafva revisorerna afgifvit yttranden angående af

styrelsen för statens jernvägstrafik uppgjorda kontrakt dels med Vexiö—

Alfvesta jernvägsaktiebolag om trafikerandet af bolagets jernväg, dels med

Stockholm—Vesterås Bergslagens trafikaktiebolag angående samtrafik med

statsbanan vid Stockholms norra station och centralstationen samt dels med

Gefle—Dala jernvägsaktiebolag i fråga om gemensamt begagnande af Storviks

station.

Hvad först beträffar Vexla—Alfvesta jernväg, hafva revisorerna meddelat,

att enligt det med jernvägsaktiebolaget den 20 februari 1864 afslutade

kontrakt, hvarigenom staten på vissa vilkor åtagit sig trafikerandet af bolagets

jernväg, all trafik å bandelen Vexiö—Alfvesta besörjdes af statens

personal utan särskild ersättning, likasom ock bolaget egde att afgiftsfritt

begagna stationsbyggnaderna vid Alfvesta. Vidare finge statens jernvägsmateriel

af bolaget användas mot ersättning, som utgjorde för lokomotiv

4 kr. pr s. k. lokomotivmil (37,4 öre pr tågkilometer) och för vagnar 30

öre pr s. k. vagnmil (1,4 öre pr vagnkilometer).

I utlåtande den 4 november 1863 beträffande de föreslagna kontraktsbestämmelserna

hade styrelsen för statens jernvägstrafik framhållit, att som

förslaget, i hvad det afsåge beloppet af den ersättning, som af bolaget borde

erläggas, hvilade allenast på erfarenheten rörande statsbanans dåvarande

trafikförhållanden, modifikationer deri kunde varda önskvärda, eller berättigade

anspråk på förändringar å någondera sidan uppstå, hvadan också

revision af de föreslagna bestämmelserna tid efter annan borde blifva

nödig.

Likaledes hade i kongl. brefvet den 13 november 1863 uttalats, att, för

den händelse rörelsen å bandelen Vexiö—Alfvesta framdeles icke blefve af

staten besörjd, bolaget skulle vara pligtigt att i sådant fall på egen bekostnad

anskaffa erforderlig materiel genom inköp af behöfligt antal vagnar

och lokomotiv; och i det af Vexiö—Alfvesta-banans arbetsdirektion den 24

mars 1864 undertecknade, af Eders Kongl. Maj:t den 8 april samma år

godkända kontrakt om banans färdigbyggande föreskrifves, att, om eller när

trafiken å nämnda bana icke längre kunde eller finge besörjas på sätt i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

13

först nämnda kontrakt vore medgifvet, bolaget skulle vara pligtig^ att på

egen bekostnad anskaffa nödig transport materiel.

I skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 5 juni 1877 hade trafikstyrelsen

hemstält, att de bolaget genom samma kontrakt förunnade förmåner

måtte med utgången af år 1882 upphöra, eller ock viss förhöjning

ske i den staten tillförsäkrade ersättning, men hade bolaget uti afgifven

förklaring anfört, att, då kontraktet vore från statens sida ouppsägbart,

trafikstyrelsens hemställan icke borde kunna föranleda till någon åtgärd.

Vid detta ärendes föredragning inför Eders Kongl. Maj:t i statsrådet

den 2 november 1883 hade Eders Kong]. Maj:t icke funnit sig böra för det

dåvarande vidtaga någon åtgärd i ärendet.

För att ådagalägga, att ifrågavarande kontrakt åtminstone numera

vore för staten förlustbringande, ansåge revisorerna emellertid sig allenast

behöfva erinra derom, att, enligt hvad jern\ ägsstyrelsen i skrifvelse till revisorerna

den 18 november 1893 upplyst, drift- och underhållskostnaden

för lokomotiv och vagnar å Vexiö—Alfvesta jernväg under år 1892 uppgått

till 16,707 kronor 73 öre, deraf bolaget emellertid, med stöd af bestämmelserna

i 1864 års kontrakt, ersatt allenast 15,548 kronor 52 öre. Härtill

komine, att kostnaderna för aflöningen å trafikafdelningen vid Alfvesta

station bestriddes utan något som helst bidrag från bolagets sida. En väsentlig

förändring i de vid afslutandet af ifrågavarande kontrakt rådande

förhållandena borde dessutom hafva inträdt derigenom, att, sedan jernvägen

mellan Vexiö och Karlskrona blifvit för trafik öppnad, expeditionerna vid

Alfvesta station betydligt ökats, utan att någon motsvarande direkt ersättning

härför lemnas.

I betraktande häraf och då revisorerna icke kunde föreställa sig, att,

på sätt bolaget velat göra gällande, staten skulle, tvärt emot de bestämda

uttalandena i motsatt rigtning, som i ämnet blifvit gjorda, hafva genom

ifrågavarande kontrakt fråntagits rätt att, då statens intresse sådant fordrar

och det, utan äfventyr för bolagets bestånd eller trafikens fortsatta upprätthållande,

kunde ske, förordna antingen om upphörande af Vexiö—Alfvestabanans

trafikerande med statens transportmateriel eller om en sådan revision

af de ursprungliga kontraktsbestämmelserna, som kunde finnas vara af de

förändrade förhållandena påkallad, hade revisorerna ansett, att åtgärder i

ena eller andra hänseendet borde af jernvägsstyrelsen vidtagas.

Vidkommande härefter Stockholm— Vester as— Bergslagens jernväg

hafva revisorerna anfört, att sedan genom kong], brefvet den 7 april 1876

denna jernvägs träffka.ktiebolag medgifvits rätt till samtrafik med statsbanan

vid Stockholms norra station och centralstationen, samt i sammanhang dermed

blifvit faststälda vissa vilkor för denna rättighets åtnjutande, den 1

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

juli 1879 emellan styrelsen för statens jernvägstrafik och nämnda bolags

direktion afslutits ett kontrakt angående upplåtande af lokaler och för expedition

af bolagets trafik vid berörda stationer att gälla från och med sistnämnda

dag, enligt hvilket kontrakt, på grund hvaraf resande samt resoch

ilgods till och från Stockholm—Vesterås—Bergslagens jernväg skulle, i

samma ordning och efter samma regler, som gälde för statsbanan, af statsbanans

personal emottagas och expedieras vid Stockholms centralstation i

dess för sådan trafik afsedda lokaler, holaget skulle såsom ersättning för de

af samtrafiken föranledda kostnader årligen till statens jernvägstrafik erlägga

17,000 kronor, hvarjemte stadgades, beträffande tiden för kontraktets giltighet,

att detsamma skulle upphöra att gälla två år efter det uppsägning

af endera kontrahenten skett, dock att uppsägning icke finge ske före utgången

af år 1880.

Vidare hade, enligt hvad revisorerna upplyst, kontraktet innehållit

uttrycklig bestämmelse derom, att den träffade öfverenskommelsen gälde

endast för tre bantåg dagligen i hvardera rigtningen och att afsändande

eller mottagande af flere bantåg, der sådant funnes erforderligt, icke finge

ske, förr än särskilt aftal derom blifvit träffadt. Revisorerna, som icke

velat ifrågasätta, att ej den staten i berörda kontrakt tillförsäkrade godtgörelse

måtte vid tiden för kontraktets upprättande och med hänsyn till

då rådande trafikförhållanden skäligen motsvarat de kostnader, som af den

i kontraktet medgifna samtrafik blifvit en följd, hade dock ansett uppenbart,

att så icke längre numera kunde vara förhållandet. Såsom ofvan

nämnts, hade beloppet af den staten tillkommande ersättning blifvit bestämdt

under förutsättning, att antalet tåg icke öfverstege tre i hvardera

rigtningen, men redan härutinnan hade en icke oväsentlig förändring inträd

t. Den för Stockholm—Vesterås—Bergslagens jernväg senast antagna

tidtabell, afsedd att gälla från och med den 1 oktober 1893, utvisade nemligen,

att persontrafiken från och till Stockholms centralstation numera

upprätthölles af fyra ordinarie bantåg i hvardera rigtningen. Härtill komme

dels å bandelen Stockholm—Sundbyberg sju ordinarie persontåg samt å

bandelen Stockholm—liiddersvik två blandade tåg, allt i hvardera rigtningen,

dels ock å bandelen Stockholms norra station—Vesterås två extra

godståg. Såvidt revisorerna hade sig bekant, vore denna tillökning i samtrafiken

kommen till stånd utan iakttagande af kontraktets föreskrift att

sådant finge ske allenast efter föregående aftal, hvars syfte måst vara att

bereda staten godtgörelse för de ökade kostnader, som eu dylik utvidgning

af samtrafiken ovilkorligen medförde.

Denna revisorernas uppfattning ansågo ''revisorerna vinna stöd jemväl

af eu jemförelse mellan den uppbörd, som tillfördes Stockholms central
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

och norra station af statsbanan, af de trafikmedel, som för Stockholm—

V esterås—Bergslagens jernvägs räkning tillflöte samma stationer. Till belysning

i sådant hänseende hafva revisorerna anfört, att för mars månad

1893 totaluppbörden vid Stockholms centralstation utgjort 69,587 kronor;

deraf tillförts från Stockholm—Vesterås—Bergslagens jernväg 12,166 kronor

eder omkring 16 procent, att uppbörden för samma tid vid norra stationen

utgjort 128,000 kronor, deraf å bolagets godstrafik belöpt 16,450 kronor

eller omkring 12,5 procent; samt att för september månad 1893 motsvarande

siffror stält sig vid centralstationen resp. 86,669—11,394 samt vid

norra stationen resp. 80,511—10,520, allt jemt sålunda för Stockholm—

\ esteras—Bergslagens jernväg utvisande en betydlig andel i totaluppbörden.

1 1

1 Öl jemförelse med trafikförhållandena under samtrafikens tidigaste

skede hafva revisorerna efter inhemtade upplysningar meddelat, att under

mars och september månader år 1880 uppbörden vid norra stationen utgjort

under mars månad för statsbanan 71,374,13 och för Stockholm—

Vesterås—Bergslagens jernväg 9,488,20 samt under september månad resp.

45,667,49 och 5,027,98. ”

Sammanställas dessa siffror med ofvan angifna uppbördsbelopp framginge

enligt revisorernas mening, att den på Stockholm—Vesterås—Bergslagens

jernväg belöpande andel i trafikinkomsterna vid norra stationen

numera betydligt öfverstege den anpart i dessa inkomster, hvilken under

den första tiden af ifrågavarande kontrakts tillämpning belöpte sig på

samma jernväg; och att, hvad centralstationen anginge, förhållandena utvecklat

sig i enahanda retning, ansågo revisorerna på grund af vunna

upplysningar rörande trafikförhållandena år 1880 och år 1893 kunna med

visshet antagas.

Om man vidare beaktade, att, enligt hvad jernvägsstyrelsen meddelat,

trafikafdelningens utgifter för aflöningar år 1892, oberäknad! kostnaden för

telegrafexpeditionens ombesörjande, vid centralstationen och norra stationen

uppgått till sammanlagdt kronor 336,922, deraf belöpt å centralstationen

kronor 173,047 och å norra stationen kronor 163,875, framträdde ännu

mei behofvet af en sådan förhöjning i den staten tillkommande ersättningen,

att bolagets andel i utgifterna för samtrafiken bragtes i rimligt förhållande

till de fördelar, densamma för bolaget medförde. För eu sådan

förhöjning talade äfven en jemförelse med de belopp, enskilda hanor sinsemellan

betingat af hvarandra för gemensamt, begagnande af enderas stationer.

Dessa belopp stälde sig nemligen förhållandevis betydligt högre än

hvad för närvarande är emellan staten och Stockholm—Vesterås—Bergslagens

jernväg aftaladt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

I saknad af en fullständig utredning angående samtliga på frågan

inverkande omständigheter vore revisorerna icke i tillfälle att till siffran

uppgifva ett viss ersättningsbelopp såsom det i förevarande fall rätta; men

då, af ofvan anförda skäl, det nu gällande kontraktet måste anses vara för

staten ofördelaktigt, och jernvägsstyrelsen vid en ny, på noggrann utredning

grundad och vederbörandes pröfning understäld uppgörelse otvifvelaktigt

skulle kunna betinga staten vida förmånligare vilkor än de nu

öfverenskomna, hade revisorerna velat uttala önskvärdheten deraf, att nu

gällande kontrakt emellan staten och Stockholm—Vesterås—Bergslagens

trafikaktiebolag angående samtrafik vid Stockholms centralstation och norra

stationen måtte varda snarast möjligt af jernvägsstyrelsen uppsagdt.

Hvad slutligen angår Gefle— Dala jemväl./, omförmäla revisorerna,

att enligt ett emellan styrelsen för statens jernvägstrafik och direktionen

för nämnda jernväg afslutadt, från den 1 september 1875 gällande kontrakt

angående gemensamt begagnande af Storviks station, nämnda station,

med derå befintliga staten tillhöriga byggnader och anläggningar, blifvit

upplåten till begagnande af Gefle—Dala jernväg under vissa i samma kontrakt

närmare bestämda vilkor. -Jemlikt dessa vilkor ålåge det statens

jernvägstrafik att, med visst undantag, genom sin vid Storviks station anstälda

tjenstepersonal ombesörja alla trafikgöromål, som vid stationen

kunde förekomma i och för Gefle—Dala-banans såväl enskilda som gemensamt

med statsbanan derstädes bedrifna trafik, äfvensom att bekosta

vissa materialier samt underhållet af gemensamt begagnade inventarier.

Såsom bidrag till personalens vid nämnda station aflöning och till bestridande

af berörda underhållskostnad hade, enligt samma kontrakt, Gefle—

Dala jernvägsaktiebolag att till statens jernvägstrafik årligen betala 2,400

kronor.

Då emellertid, enligt hvad revisorerna inhemtat, trafiken mellan de

båda banorna numera tillväxt så betydligt, att exempelvis totaluppbörden

å trafik, som emellan de båda banorna förmedlats vid Storviks station

under räkenskapsåret 1 november 1891 — dl oktober 1892, uppgått till

nära 450,000 kronor, medan, å andra sidan, statens utgifter för trafikafdelningen

derstädes för samma tid belöpt sig till omkring 31,800 kronor, och

då sistberörda utgifter till icke obetydlig del föranledts af den trafikförmedling,

som vid Storviks station egde ruin, hade revisorerna funnit "den

staten för närvarande tillkommande ersättning för de af den gemensamma

trafiken föranledda kostnader böra skäligen förhöjas; hvadan revisorerna

uttalat önskvärdheten deraf, att jernvägsstyrelsen måtte genom uppsägning

af ifrågavarande kontrakt, hvilket enligt deri intagen bestämmelse upphörde

att gälla sex månader efter å endera sidan skedd uppsägning,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

bereda staten tillfälle att vid eu ny, efter rådande trafikförhållanden afpassad

uppgörelse träffa ett för staten i förevarande afseende fördelaktigare

aftal.

Med anledning af hvad revisorerna i dessa ärenden anfört och meddelat

har jernvägsstyrelsen i sitt ofvan oinförmälda utlåtande till en början

förklarat, att önskvärdheten af en revision af de afgifter, de enskilda

jernvägarne erlade för skötseln af deras egen lokala trafik å den staten •

tillhöriga föreningsstationen, vore uppenbar. Vid jemförelse mellan de afgifter,

bolagen erlade, kunde ej förnekas, att till och med rätt betydande

ojemnheter kunde påvisas. Orsaken härtill insåges lätt. Dessa afgifter

hade bestämts samtidigt med den enskilda banans inledande på statsstationen,

då man ännu hade eu högst ofullständig kännedom om den blifvande

trafikens omfattning, och merendels hade då den enskilda banans

egare befunnit sig i en långt ifrån gynsam ekonomisk ställning; och då

det vore att befara, att banans egare, om de afgifter, som fordrades för

begagnandet af en gemensam station, af honom ansåges såsom för högt

pris för de förmåner, hvaraf han kornrne i åtnjutande, skulle anlägga en

särskild mindre station vid sidan af statens redan befintliga, hade, för att

förebygga olägenheterna för den blifvande trafiken af en sådan isolering,

afgiften bestämts till minsta möjliga belopp. Sedan dess hade vunnits

större erfarenhet om de kostnader, driften af en föreningsstation betingade,

och säkrare ledning för bedömandet af det omfång, hvari en hvar af de

tillslutande banorna toge arbetskrafter och anläggningar å stationen i anspråk;

och hade derför i de under de senare åren träffade överenskommelser

med nya banor ifrågavarande ersättningsbelopp satts ej obetydligt

högre än tillförene.

Styrelsen hade visserligen ännu icke tagit något definitivt steg till en

genomgående reform af dessa afgifter, emedan hon först velat afvakta eu

mera omfattande anslutning af enskilda jernvägar till den år 1882 påbörjade

samtrafiksföreningen och se, hvilken plats den derigenom möjliggjorda,

till förenkling af expeditionsgöromålen å föreningsstationerna ledande

samtrafiken intoge till lok

förening vuxit så, att samtrafik kunnat utsträckas till samtliga i direkt

eller medelbar spårförbindelse med statsbanorna stående enskilda banor,

med undantag endast af några få mindre banor af blott lokal betydelse.

Emellertid hade styrelsen efter tillgängliga data låtit verkställa beräkningar

öfver alla de faktorer, hon ansåge böra tagas i betraktande

vid fördelningen mellan vidkommande banor af bidragen till bestridande

af kostnaderna för eu föreningsstations skötsel och underhåll, och hade för

afsigt att, sedan dessa blifvit afslutade, hvilket kunde förväntas ega rum

Bih. till Riksd. Prof. 1864. 1 Sand. 1 Afd. I Band. 15 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

under innevarande års lopp, framlägga inför Eders Kongl. Magt förslag till

gemensamma grunder för sådan slags fördelning.

I öfverensstämmelse med hvad styrelsen andragit rörande en allmän

reform af ersättningsbeloppen från de enskilda jernvägarne kunde styrelsen

icke hafva något att gensaga mot hvad revisorerna särskildt förordat i afseende

på kontrakten med Vexiö—Alfvesta, Stockholm—Vesterås—Bergs•

lagens och Gefle—Dala jernvägar. I fråga om den förstnämnda banan hade

revisorerna erinrat om den hemställan om kontraktsändring, som styrelsen

gjorde år 1877, och huru densamma enligt Eders Kongl. Maj:ts förklaring

af år 1883 icke ledde till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd. Styrelsen

hade för sin del intet att erinra mot att få frågan ånyo bringad under

Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Med anledning af hvad i revisionsberättelsen

anförts, att Stockholm—Vesterås—Berslagens bana tillstadts att utan

förhöjd ersättning få flera bantåg å centralstationen expedierade än hvad

kontraktet bestämde, vore styrelsen skyldig upplysa, att hon gjort detta

medgifvande, emedan tillkomsten af de nya tågen ej åsamkat staten någon

ökad utgift, sedan enligt vänlig öfverenskommelse banan erlagt en särskild

ersättning af 1,000 kronor årligen för expedierande af ett sent på aftonen

gående tåg till Sundbyberg. Vid bedömandet af denna banas ersättning

till staten finge man ej förbise, att banan stält till statsbanans förfogande

det område invid Stockholms norra station med spår, hvilket banan begagnat

till egen godsstation och genom hvars upplåtande stor lättnad beredts

för rörelsen inom statens bangård.

Uppsägningstiderna för öfverenskommelserna med de enskilda banorna

vore i allmänhet sex månader. Men emedan uppsägningstiden för

kontraktet med nu nämnda bana vore två år, skulle styrelsen vidtaga åtgärder

för att denna långa termin icke må hindra, att tillämpningen för

denna bana af de afsedda nya allmänna grunderna för afgiftsberäkningen

toge sin början vid samma tidpunkt som för öfriga banor.

I likhet med hvad revisorerna framhållit och jern vägsstyrelsen jemväl

vitsordat, anser Riksdagen, att ofvan omförmälda med Stockholm—

Vesterås—Bergslagens trafikaktiebolag och direktionen för Gefle—Dala jernväg

afslutade kontrakt böra, för betingande af fördelaktigare vilkor för

statsbanan, uppsägas; och synes jemväl skäl förefinnas, för att frågan om

förändring i kontraktsbestämmelserna angående statens trafikerande af

Vexiö—Alfvesta-jeimvägen varder ånyo bragt under Eders Kong]. Maj:ts

pröfning.

Riksdagen, som anser detta ämne vara af den betydelse, att Riksdagen

bör påkalla Eders Kongl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet derå, får

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke åtgärder höra vidtagas till revision af ofvan omförmälda emellan

styrelsen för statens jernvägstrafik samt Stockholm—Vesterås—Berslagens

trafikaktiebolag och direktionen för Gefle—Dala jernväg upprättade kontrakt,

äfvensom huruvida ej förenämnda emellan staten och Vexiö— Alfvesta

jernvägsaktiebolag afslutade öfverenskommelse må kunna underkastas förändring.

Kongl. hofstallets nybyggnad.

Med förmälan, att, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts bref den 13 december

1889, angående vissa i samband med utförande af en ny hofstall^y&ona<^

stående förhållanden, Eders Kongl. Maj:t tillagt professoren Ernst

Abraham Jacobson, i egenskap af byggnadschef för nämnda byggnadsarbete,

ett årligt arfvode af 5,000 kronor med rätt för Jacobson att till

arfvoden åt tillfälliga biträden under byggnadstiden årligen disponera ett

belopp af 1,000 kronor, hafva revisorerna, som af räkenskaperna för ifrågavarande

nybyggnad inhemta!, att sistnämnda belopp blifvit qvartalsvis

under år 1892 af öfverintendentsembetet utanordnadt och af professoren

Jacobson utqvitteradt, erinrat, att det syntes hafva bort af räkenskaperna

framgå, att dessa medel blifvit af tillfälliga biträden såsom ersättning för

deras arbete uppburna.

öfverintendentsembetet har i utlåtande öfver revisorernas omförmälda

framställning såsom eget yttrande åberopat en från professoren Jacobson

infordrad, utlåtandet bilagd förklaring, deri professoren Jacobson, under

erinran att i Eders Kongl.^Majtts ofvanberörda bref af den 13 december

1889 någon redovisningsskyldighet icke funnes föreskrifven, anfört, hurusom

det af den omständigheten, att genom sagda kongl. bref ett visst för

hvarje år bestämdt belopp anvisats, obestridligen syntes framgå, att ett

årligt anslag af 1,000 kronor verkligen blifvit under byggnadstiden stridt

till professoren Jacobsons disposition utan redovisningsskyldighet, helst,

derest en större eller mindre besparing å förevarande medel ifrågasatts och

redovisning förty af honom bort för dem lemnas, vid anvisandet af desamma

otvifvelaktigt skulle hafva tillika föreskrifvits, att anslagssumman

skulle utgå med »högst» 1,000 kronor.

Riksdagen, som, i enlighet med den af revisorerna uttalade uppfattning,

ansett uppenbart, att Jacobson varit skyldig redovisa för de medel,

som förutom honom tillerkänd! arfvode blifvit genom Eders Kongl. Maj:ts

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagen* Skrifvelse N:o 76.

ofvan åberopade bref strida till hans disposition för arfvoden åt tillfälliga

biträden, har funnit den af Jacobson afgifna förklaringen i hög grad otillfredsställande.

Med afseende härå har Riksdagen, ehuru saken synes vara

af jemförelsevis ringa vigt, ansett densamma böra bringas till Eders Kongl.

Maj:ts kännedom för vinnande af den rättelse, som må befinnas af omständigheterna

föranledd, hvadan Riksdagen velat fästa Eders Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet på hvad revisorerna i förenämnda afseende anmärkt för

den åtgärd, Eders Kongl. Maj:t må finna förhållandena påkalla.

Flottans pensionskassa.

(f. d. amiralitetskrigsmanskassan).

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 29 juli 1892 på begäran meddelat

dåvarande statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet, hvilken under

utöfvande af statsrådsembetet qvarstått såsom generallotsdirektör, afsked

från sistnämnda befattning, både, enligt hvad revisorerna framhålla, bemälde

embetsman, jemlikt ett af direktionen för flottans pensionskassa den

27 september samma år utfärdadt pensionsbref, från och med förutgångne

augusti månad tillagts pension från nämnda kassa till belopp af 3,000

kronor årligen; och då statsrådet och departementschefen den 16 december

1892 afgick jemväl från statsrådsembetet, hade han af Eders Kongl. Maj:t

förklarats berättigad att under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 8,000 kronor, att utgå från och med den

1 januari 1893.

Bemälda statsråd hade sålunda samtidigt åtnjutit såväl den med detta

embete förenade aflöning af 17,000 kronor för år som ock pension från

flottans pensionskassa efter 3,000 kronor årligen, och hade, efter afskedstagande!

såsom statsråd, tillförsäkrats pension ej blott från allmänna indragningsstaten

till det högsta belopp, som derifrån kunde såsom pension

utgå, än äfven från flottans pensionskassa till förut angifvet belopp. Då

nämnda kassas pensionsfond, hvarifrån sistberörda pension utginge, till

hufvudsaklig del underhölles genom bidrag af statsmedel, under revisionsåret

uppgående till 304,370 kronor 85 öre eller 80 procent af fondens

samtliga inkomster, och då de från fonden utdelade pensioner alltså väsentligen

härrörde från allmänna medel, hafva revisorerna funnit oegentlig!, att

dylik pension kunnat förenas med annan pension af allmänna medel eller

med aflönad anställning i statens tjenst; samt ansett det vara angeläget,

att genom bestämda föreskrifter i hithörande frågor för framtiden undvekes

uppkomsten af dylika abnorma pensionsförhållanden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

I häröfver afgifvet yttrande har direktionen öfver flottans pensionskassa

allenast anfört, att ofvannänmde embetsman, jernlikt § 2 inom. 2 af

kongl, kungörelsen angående särskildt faststälda grunder för pensioneringen

af embete- och tjensteman vid lotsstyrelsen in. fl. den 22 januari 1892,

vid afskedet från generallotsdirektörsembetet varit berättigad till den från

kassan utgående pensionen, enär han oafbrutet stått i tjenst vid lotsverket

och flottan i mer än 30 år och uppnått en ålder af 55 år samt i öfrigt

till kassan erlagt stadgad pensionsafgift från och med den 1 januari 1848

till och med den månad, i hvilken han erhållit afsked såsom generallotsdirektör.

Deremot och så länge bemälde embetsman åtnjöt aflöning å stat eller

sedan han tillerkänts, förutom pensionen från kassan, äfven pension från

andra allmänna medel, hade han icke varit berättigad till den fyllnadspension,

3,000 kronor, eller den pensionsförhöjning genom lotsverket, 200

kronor, hvaraf han i annat fall kommit i åtnjutande.

Med anledning af revisorernas ifrågavarande framställning får Riksdagen

till en början erinra, att direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning

med anledning af revisorernas uttalande i fråga om en samtidig

pensionering från både berörda pensionsinrättning och tullmedlen i ett

den 29 december 1893 till Eders Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande anfört,

att direktionen, som delade revisorernas åsigt rörande önskvärdheten af

att en dylik dubbel pensionering ej vidare måtte ifrågakomma, gjort hemställan

hos civilstatens senast församlade fullmägtige om sådan ändring i

gällande bestämmelser för tjenstemäns pensionering från civilstatens pensionsinrättning,

att hvar och en, som åtnjöte honom författningsenligt tillkommande

pension af statsmedel, blefve utesluten från rätt att af inrättningen

undfå pension, samt att civilstatens fullmägtige, med bifall till

direktionens hemställan, hos Eders Kong]. Maj:t gjort framställning om i

berörda syfte affattad förändring i reglementet för civilstatens pensionsinrättning.

För egen del får Riksdagen tillägga, att Riksdagen, som i likhet

med revisorerna hyser den uppfattning, att det är oegentligt, att samma

person må kunna beredas dubbla pensioner af allmänna medel, och att

sådan pension må kunna förenas med aflönad anställning i statens tjenst,

jemväl biträder revisorernas åsigt om angelägenheten af att genom bestämda

föreskrifter i hithörande ämnen sådana missförhållanden som de af revisorerna

påpekade måtte för framtiden förebyggas.

I detta hänseende torde emellertid förändrade bestämmelser påkallas

så väl i afseende ä pensioneringeu från allmänna indraguingsstaten som

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

för de pensionsinrättningar, som erhålla bidrag af-allmänna medel. För

det sålunda åsyftade målets vinnande får Riksdagen anhålla, att Eders

Kongl. Maj:t, täcktes vidtaga åtgärder till förekommande för framtiden af

ej allenast att pension af allmänna medel må kunna förenas med anställning

i statens tjenst, utan äfven att embete- eller tjensteman må samtidigt

kunna uppbära full pension från allmänna indragningsstaten och pension

från pensionsinrättriing, som åtnjuter bidrag från statsverket, eller från

tvenne med statsmedel understödda pensionsanstalter.

_■ M! ■ liv» , ■! -r''i i Jr mull l.-m ''*>;:< J"<> Un

Stockholm den 7 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.

i '' M ’ 1 '' ; '' >4! JiJO ''* '' r 1

[■fJ | ,. ,, - : ••

M : <[ \ ->‘ - i »IV !■"■ •'''' '' ! 1 :1 * > i • ‘

Stockholm 1894. Kung!. Boktryckeriet. Tv A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.