Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion, om ändring i 32 $ värnpligtslagen, ♦

1894-05-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1894:87, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion, om ändring i 32 $ värnpligtslagen, ♦

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

1

N o 87.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1894.

— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion,

om ändring i 32 $ värnpligtslagen,

♦

(Lagutskottets utlåtande n:o 44.)

Till Konungen.

H.os Riksdagen har framställning gjorts om sådan ändring af 32 §

värnpligtslagen och andra i sammanhang dermed stående lagrum, att den

stadgade årliga mönstringen af värnpligtige, som icke under årets lopp inkallats

till tjenstgöring, måtte upphöra samt den i samma paragraf stadgade

uppgift om bostad blifva obligatorisk och kunna genom vederbörande presterskap

eller häradsskrifvare till befälet aflemnas.

Till stöd för denna framställning har anförts, att mönstringen orsakade

statsverket ej obetydliga utgifter samt vederbörande befäl och värnpligtige

mycken tunga utan motsvarande nytta. Paragrafen innehölle medgifvande

af befrielse från inställelse vid mönstring för de värnpligtige, som till befälet

aflemnade tillförlitlig uppgift om sin bostad. Genom detta medgifvande

skulle det förhållande kunna uppstå, att samtlige värnpligtige inom ett

kompaniområde uteblefve från mönstringen, och i sådant fall vore tjenstemannens

resa utan ändamål. Bestämmelsen om mönstring syntes på grund

häraf, såsom temligen betydelselös, böra utgå, och anmälningsskyldigheten

i stället upphöjas till regel. En ej ringa lättnad för de värnpligtige vore,

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 10 Sand, 1 Afd. 1 Band, 18 Käft. (N:is 87—90). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

om ifrågavarande anmälningsuppgift finge aflemnas till vederbörande presterskap

eller mantalsskrifningsförrättare för vidare befordran till befiilet i

sammanhang med andra uppgifter, som af nämnde tjensteman aflemnades.

Enligt Riksdagens mening lärer det icke kunna förnekas, att den uti

förevarande paragraf påbjudna mönstring är i princip rigtig. Den var afsedd

att stärka sambandet mellan befälet och de värnpligtige, att tjena till

att hos de senare vidmagthålla uppfattningen om deras egenskap såsom

krigsmän och gifva det förra ökadt tillfälle att — vid granskning af inskrifningsböckerna,

som de mönstringsskyldige vid förrättningen skola medföra

— lemna erforderliga upplysningar om de värnpligtiges tjensteställning

och undanrödja möjligen befintliga villfarelser i fråga om de förpligtelse!-,

som med denna ställning äro förbundna. Sedan i värnpligtslagen blifvit

infördt ett medgifvande för värnpligtige att i stället för personlig inställelse

vid mönstringen aflemna till befälet tillförlitlig uppgift om bostaden, visar

dock erfarenheten, att endast ett fåtal värnpligtige inställa sig vid dessa

mönstringar. Under sådana omständigheter synes det böra ifrågasättas, att

de kostnader för statsverket, som äro föreuade med ifrågavarande förrättningar,

skulle kunna för statsverket besparas, i det att mönstringarna borttoges

och ersattes med en ovilkorlig skyldighet för de värnpligtige att anmäla

deras hostad.

Enligt hvad utskottet fått sig meddeladt, uppgingo mönstringskostnaderna

år 1892 i medeltal för hvarje inskrifningsområde till 82G kronor

75 öre. För rikets 30 regementens och corpsers inskrifningsområden har

således kostnaden uppgått till omkring 25,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders

Kongl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida den i 32 § värnpligtslagen stadgade

mönstring må kunna upphöra, och, der detta finnes kunna ske, om

möjligt redan för nästkommande Riksdag framlägga förslag till de ändringar

i värnpligtslagen, som i sådant afseende finnas nödiga.

Stockholm den 8 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.