Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om framläggande af förslag till ändrad lagstiftning angående riksbankens och de enskilda sedelutgifvande bankerna.

1894-05-09 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1894:90, Skrifvelse till Konungen, om framläggande af förslag till ändrad lagstiftning angående riksbankens och de enskilda sedelutgifvande bankerna.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

f)9

puiiibVuc ''v,nr

• •htihltflJ i i 8 I

N:0 90.

C) J J. I t ■ ; Vp / T * . ;■ • } - • r . r A • , • J , , , . ? . . . , i. ,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 maj 1894.

— — — — Andra Kammaren den 9 —

r * t J . . , • . ; r T » v .

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om framläggande af förslag

till ändrad lagstiftning angående riksbankens och

de enskilda sedelutgifvande bankerna.

(Sammansatta banko- och lagutskottets utlåtande B:o 1.)

Till Konungen.

Sedan inom finansdepartementet utarbetats ett förslag till ändring i

kongl. kungörelsen den 20 maj 1864 angående enskilda banker med rätt

att utgifva egna banksedlar, framlade Eders Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande

att Eders Kongl. Maj:t ansett sig i ett så vigtigt ämne som detta

icke böra lagstifta utan Riksdagens medverkan, för 1874 års Riksdag förslag

till den ändrade författning rörande enskilda sedelutgifvande banker,

som enligt samma förslag borde utfärdas. Vid behandlingen af detta förslag

stannade Riksdagens båda kamrar i olika beslut i fråga om de sedelvalörer,

som skulle få utgifvas af de enskilda bankerna, hvilka beslut dock

sammanjerakades derhän, att enskilda bankers sedlar skulle få lyda å 50,

100, 500 och 1,000 kronor samt tills vidare och intill dess Eders Kongl.

Maj:t annorlunda förordnade jemväl å 10 och 5 kronor. I den kongl. kungörelse,

som, efter anmälan af Riksdagens nu nämnda och öfriga beslut

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

med anledning af Eders Kongl. Maj:t ofvanberörda förslag, den 12 juni

1874 utfärdades, blef infördt ett stadgande i öfverensstämmelse med Riksdagens

beslut om sedelvalörerna. Den befogenhet att när som helst förordna

om indragning af de enskilda bankernas rätt att utgifva egna sedlar å 5

och 10 kronor, hvilken sålunda lagts i Eders Kongl. Maj:ts hand, har hittills

icke blifvit begagnad i vidsträcktare mån än att, sedan Riksdagen år

1879, efter derutinnan af Eders Kongl. Maj:t framlagd proposition, beslutit

vissa åtgärder för ändamålet, jemlik! kongl. kungörelsen den 20 juni 1879

de enskilda bankernas rätt att utgifva egna sedlar å 5 kronor upphört från

och med samma års slut. Ett af Eders Kongl. Maj:t i nyssnämnda proposition

jemväl framstäldt förslag om åtgärder i och för upphörande för

ifrågavarande banker äfven af rätten att utgifva egna sedlar å 10 kronor

senast inom utgången af år 1882 vann deremot icke Riksdagens bifall.

År 1881 föranläts Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t framhålla de

brister, hvarmed enligt Riksdagens åsigt bestämmelserna i afseende å de enskilda

bankerna voro behäftade, och begärde i sammanhang härmed en revision

af den i detta afseende gällande lagstiftning. Detta föranledde samma

år tillsättandet af den s. k. stora bankkomitén, dervid det sörjdes för att

såväl riksbankens som de enskilda bankernas målsmän blefvo inom komitén

representerade. I sitt den 14 december 1883 afgifna utlåtande uttalade

komitén såsom hufvudprincip, att det mål, hvartill lagstiftningen i Sverige

på bankväsendets område borde sträfva, måste vara upphörandet af den

enskilda sedelutgifningen och koncentrerandet af sedelutgifningsrätten hos

en enda bank; en grundsats, hvars rigtighet vunnit sådant erkännande, att

alla de förslag i ämnet, som derefter förelagts Riksdagen, upptagit densamma.

Endast om sättet att efter eu mer eller mindre lång öfvergångstid

nå målet hafva olika meningar gjort sig gällande, men denna meningsskiljaktighet

har hittills hindrat frågans lösning. Sålunda ledde, sedan

kamrarne stannat i olika beslut, som ej kunde sammanjemkas, Eders Kongl.

Maj:ts till 1886 års Riksdag aflåtna och på förenämnda komitéutlåtande

stödda proposition icke till något resultat. En annan proposition i ämnet

af år 1887 kom till följd af då inträffad riksdagsupplösning icke under

pröfning. Enligt grunderna för dessa båda kongl. propositioner skulle

sedelutgifningen ordnas under en mer eller mindre noga bestämd öfvergangstid,

efter hvilkens förlopp den stora frågan om sedelutgifningens koncentrerande

hos en centralbank (riksbanken) skulle slutligen lösas; men dessa

grunder hafva sedermera icke åter upptagits. Efter ett yttrande till

statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 21 december 1888 fann nem
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

ligen Eders Kongl. Maj:t blifvande förslag i ämnnt böra omfatta lösning af

den sväfvande bankfrågan i hela hennes vidd, och den 5 oktober 1889 uppdrog

Eders Kongl. Maj:t åt en komité — äfven denna sammansatt af representanter

för både riksbanken och enskilda banker — att i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med vissa i nämnda statsrådsprotokoll angifna grunder

uppgöra förslag till bankväsendets ordnande. Komiténs program kan

sammanfattas deri, att sedelutgifningsrätten borde koncentreras hos Sveriges

riksbank under vilkor, dels att riksbanken organiserades så att den blefve

egnad att fylla denna uppgift, och dels att nödig varsamhet iakttoges vid

afvecklingen af de enskilda bankernas sedelutgifning. Den 30 januari 1890

afgaf komitén på grund häraf betänkande, hvarmed öfverlemnades, jemte

motiv, förslag till

lag för Sveriges riksbank;

ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen;

ansvarighetslag för fullmägtige i Sveriges riksbank;

ansvarighetslag för ledamöterna i styrelserna för Sveriges riksbanks afdelningskontor;

och

lag angående indragning af enskilda bankers sedelutgifningsrätt.

Af de sålunda framlagda förslagen har allenast det, som afsett ändringar

i regeringsformen och riksdagsordningen, varit föremål för Riksdagens pröfning.

Uti proposition (n:o 29) till 1890 års Riksdag föreslog nemligen

Eders Kong!. Maj:t åtskilliga grundlagsändringar, hvilka, i allt hufvudsakligt

öfverensstämmande med de förslag derutinnan, som afgifvits af 1889

års komité, gingo ut på att Eders Kongl. Maj:t skulle erhålla rätt att i

riksbankens styrelse insätta visst antal ledamöter och att förlänga tiden för

de af Riksdagen valda ledamöternas uppdrag från ett till tre år. Hvad

som sålunda föreslagits blef då icke af Riksdagen bifallet, och komiténs

öfriga förslag hafva icke genom kongl. proposition förelagts Riksdagen.

Bankfrågan befinner sig dock icke för närvarande i samma läge som

förut. Å ena sidan har nemligen Eders Kongl. Maj:t dels genom flera

kungörelser från slutet af år 1891 förlängt de den 31 december 1893 utlöpande

oktrojerna för enskilda banker på 10 år, d. v. s. till slutet af år

1903, och dels genom kungörelse den 27 januari 1893 oktrojera! en ny

enskild bank, benämnd Norrbottens enskilda bank, som dervid erhållit sedelutgifningsrätt

till slutet af 1903 i likhet med öfriga enskilda banker. Men

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens Skriftelse N:o 90.

å andra sidan har Riksdagen dels genom beslut, som vunnit Eders Kongl.

Maj:ts sanktion, höjt riksbankens grundfond från 45 till 50 millioner kronor,

eller samma belopp, som föreslagits af 1889 års bankkomité, dels ock

med användande af sin bevillningsrätt höjt beskattningen å enskilda bankers

sedlar, så att denna skatt, som år 1892 utgjorde tre kronor per tusen

af högsta under året utelöpande sedelbeloppet, för år 1893 ökats till 5

kronor och från 1894 till 10 kronor. Slutligen bar innevarande års Riksdag

antagit ett hvilande förslag till grundlagsändring, enligt bvilket fullmägtige

i riksbanken skola väljas för en tid af tre år och det vid hvarje årligt val

skall utses allenast två, bvilket beslut föranledts af det allmänt erkända behofvet

af större kontinuitet inom riksbankens styrelse.

Här tillåter sig Riksdagen äfven erinra derom, att Riksdagen, så vidt

på densamma berott och i sakens nuvarande läge kunnat åstadkommas,

sörjt för att riksbanken skall blifva i stånd att ensam öfvertaga äfven utgifningen

af sedlar å 10 kronor, i hvilket afseende vilkorliga stadganden

meddelats i alla från och med år 1885 utfärdade bankoreglementen, så

lydande:

»För den händelse, att Kongl. Maj:t förordnar om upphörande af de

enskilda bankernas rätt att utgifva egna banksedlar å tio kronor, ega fullmägtige
dels

att på det sätt och uppå de vilkor i afseende å räutegodtgörelse,

återbetalningsskyldighet m. m., som med fullmägtige i riksgäldskontoret aftalas,

uti riksgäldskontoret lyfta svenska statens obligationer eller deremot

svarande valuta i guld intill ett belopp af högst sju millioner kronor;

dels ock att på de vilkor, fullmägtige må bestämma, i riksbanken

rediskontera af de enskilda bankerna öfvertagna inländska vexlar intill belopp,

motsvarande för hvarje sådan bank hvad densamma vid 1885 års slut

befinnes hafva haft i egna tiokronesedlar utelöpande».

Vid 1893 års riksdag förelåg till behandling ett af enskild motionär

framstäldt förslag om aflåtande till Eders Kongl. Maj:t af eu skrifvelse

med anhållan, det Eders Kongl. Maj:t täcktes på vissa angifna, i sina

bufvudpunkter med 1889 års komités förslag öfverensstämmande grunder

till påföljande Riksdag framlägga förslag till omorganisation af vårt bankväsende

med afseende på riksbanken och de enskilda sedelutgifvande bankerna.

Hörde öfver nämnda motion, anförde fullmägtige:

»Hvad nu först beträffar frågan om sedelutgifningens öfverlemnande åt

riksbanken allena, hafva fullmägtige i riksbanken i sitt utlåtande den 29

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

februari 1884 öfver bankkomiténs den 14 december 1883 afgifna förslag

till förändrad organisation af bankanstalterna, med åberopande af de skäl,

komitén anfört, uttalat sig för att riksbanken skulle få uteslutande rätt att

utgifva banksedlar med lagligen gällande kurs, dock att öfvergången till

det nya systemet icke borde ske alltför brådstörtad^

Hvarken i det ena eller andra afseendet hafva fullmägtige funnit anledning

att frångå sin i ofvan åberopade yttrande uttalade åsigt; anhållande

fullmägtige dervid att få erinra, hurusom dels riksbankens fonder sedan

1884 ökats med ett betydligt belopp, dels ock bankens sedelutgifningsrätt

sedan dess blifvit väsentligt utvidgad. Om sålunda riksbanken under de

nio år, som förflutit efter det ifrågavarande yttrande afgafs, allt mer vuxit

in i den ställning, som en ensam sedelutgifvande bank måste intaga, synes

dock, med hänsyn till affärsrörelsen i landet, sådan den utvecklat sig under

inflytande af ett större antal sedelutgifvande banker, det vara med nödig

försigtighet öfverensstämmande, att en lämplig öfvergångs- och beredelsetid

lemnas dessa enskilda banker, innan deras sedelutgifningsrätt upphör. Att

i det afseendet rätt bör medgifvas dessa banker att till lägre diskonto få

i riksbanken ^diskontera af dem öfvertagna vexlar, bar senast af 1889 års

komité föreslagits, och fullmägtige, som beträffande ifrågastäld indragning

af de enskilda bankernas tiokronesedlar såväl 1885 i sitt till sammansatta

stats- och bankoutskottet afgifna yttrande som ock 1892 i utlåtande till

sammansatta banko- och lagutskottet förordat en dylik rediskonteringsiätts

medgifvande, anse sig, med hänvisning till sina vid dessa tillfällen gjorda

uttalanden, böra i hufvudsak instämma i hvad 1889 års komité angående

dylik ^diskontering föreslagit.

Vidare anse sig fullmägtige, som i afseende på riksbankens sedelutgifningsrätt

och metalliska kassa icke hafva något att erinra mot det af

samma komité framlagda förslag, i likhet med komitén och med hvad fullmägtige

sjelfva yttrat vid behandlingen af de väckta motionerna om tiokronesedlarnes

indragning, böra framhålla angelägenheten deraf, att, om

riksbankens ställning skall ändras derhän, att den ensam blir sedelutgifvaude,

bestämmelserna om metalliska kassan och sedelstocken blifva intagna i

banklagen.

Beträffande slutligen frågan om den ändring i afseende å riksbankens

styrelse, som må finnas nödig i samband med riksbankens eventuella öfvertagande

af hela sedelutgifningen, torde fullmägtige icke hafva anledning att

nu yttra sig, helst motionären i det afseendet endast uttryckt en önskan

om större kontinuitet i styrelsen.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

I en vid innevarande års riksdag väckt motion kar föreslagits, att

.Riksdagen måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad mån — efter vidtagna ändringar

dels med afseende på Riksdagens beslut i fråga om den tid, för hvilken

fullmägtige i riksbanken skulle väljas, och dels med afseende på öfriga

numera för handen varande förhållanden, som på frågan inverkade, i de af

1S89 års bankkomité utarbetade förslag till lagar för riksbanken och angående

indragning af enskilda bankers sedelutgifniugsrätt — dessa båda

lagförslag kunde tjena såsom grundval för lagstiftning i syfte att ordna

bankväsendet i riket med afseende på riksbanken och de enskilda bankerna,

samt derefter, så fort ske kunde, för Riksdagen framlägga de förslag, som

kunde finnas ändamålsenliga.

Uti det yttrande, som från bankofullmägtige infordrades öfver nyssberörda

motion, anförde desse i förevarande hänseende:

sEullmägtige hafva redan förut och senast vid nästlidet års riksdag

haft tillfälle att, i anledning af framstäldt förslag i samma syfte och af

väsentligen samma innehåll som det nu remitterade, uttala sin tillstyrkande

mening angående lämpligheten, med hänsyn såväl till riksbankens kraftiga

utveckling som till allmänna rörelsens trygghet, af eu försigtigt genomförd

reform, hvarigenom rättigheten att utgifva banksedlar blefve öfverlemnad åt

riksbanken allena. Intet har sedermera förefallit af natur att förändra denna

fullmägtiges mening.---I likhet med hvad sistlidet år angående detta

förslag yttrats, anse fullmägtige fortfarande, att från riksbankens sida intet

hinder bör möta fär att i utbyte mot erhållande allena af all rätt till utgifvande

af banksedlar, bevilja enskilda bankerna vissa förmåner i afseende

å rätt till ^diskontering mot lägre diskonto samt till åtnjutande af kassakreditiv

mot mycket lag ränta, allt på tid och på vilkor, som af 1889 års

bankkomité föreslagits och af densamma ansetts tillräckliga att betrygga

bankernas verksamhet under öfvergångstiden och bereda dem tillfälle att

till fördel såväl för dem sjelfva som för den allmänna rörelsen äfven derefter

utöfva sin verksamhet. Likaså fasthålla fullmägtige sin åsigt derom,

att riksbanken sjelf icke bör finna någon svårighet att stärka sin metalliska

kassa och ordna sin rörelse i öfrigt på sådant sätt, som kan anses nödigt

för öfvertagande af all sedelutgifningsrätt och den mera omfattande verksamhet,

som deraf sannolikt föranledes.

Eullmägtige anhålla härvid att få fästa uppmärksamhet på eu ny erfarenhet,

som synes egnad att ytterligare inskärpa angelägenheten af inskränkning

i de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt, för så vidt man nem
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Slcrifvelse N:o 90. 15

ligen i verkligheten vill bereda riksbanken en större plats i vår ekonomiska

hushållning, än som för närvarande i konkurrens med det enskilda sedelprivilegiet

kan af densamma förvärfvas. Sedan under första hälften af sistlidet

år erbjöds af riksbanken åt de enskilda bankerna rätt att på vissa vilkor

och till visst högsta belopp få ^diskontera sin inrikes vexelportfölj mot

ett diskonto, som med en half procent understeg det i allmänhet gällande.

Denna rättighet, som i förut framlagda förslag alltid gjorts beroende af eu

större eller mindre inskränkning i sedelutgifningsrätten och följaktligen ansetts

böra beviljas endast såsom ersättning för denna, medgafs nu utan något

slags dylikt vilkor, men har likväl endast i mycket ringa mån blifvit

använd af de enskilda bankerna, hvilka antagligen funnit fördelaktigare att

begagna sin egen vidsträckta sedelutgifningsrätt.

Äfven från synpunkten af de enskilda bankernas och den dermed nära

förbundna allmänna rörelsens trygghet synes eu annan tilldragelse, som likaledes

egt rum under senaste året, mana till att i tid söka ordna sedelutgifningsrätten

och dermed förenade, ganska ömtåliga förhållanden. Fullmägtige

syfta härvid på den vid sistlidet års riksdag fördubblade beskattningen af de

enskilda bankernas sedelemission. Det kan nemligen befaras, att ett ytterligare

fortgående på denna väg kan låta skattens tunga mer än uppväga

vinsten af privilegiet, och de enskilda bankerna deraf bringas i det läge, att

de nödgas uppgifva större eller mindre del af sin emission, utan att dessförinnan

hafva fått sig från riksbanken tillförsäkrad ens någon del af de

fördelar eller lättnader för kassarörelsen, som hittills alltid ansetts böra utgöra

förutsättningen för en inskränkning af denna rätt.

Motionären har framlagt sitt förslag under förutsättning af bifall till det

hvilande förslaget till sådan ändring af grundlagen, att fullmägtige skulle

komma att väljas på tre år, och att sålunda blefve undanröjd en af de svåraste

bristerna i riksbankens styrelse, nemligen bristen på kontinuitet. Så

vidt på Riksdagen beror, har denna förutsättning nu blifvit en verklighet,

och fullmägtige anse sig icke på frågans nuvarande ståndpunkt behöfva afgifva

något omdöme, huruvida genom denna grundlagsförändring allena den

önskvärda kontinuitet i styrelsen och stabilitet i förvaltningen, hvilka från

flera håll man hittills velat vinna genom äfven Kongl. Maj:ts direkta deltagande

i valet af fullmägtige, kan anses tillräckligt betryggad, men önska

betona, att i sådant fall den ofta framhållna angelägenheten deraf, att med

riksbankens öfvertagande af all landets sedel utgifning bör följa öfverflyttande

från reglementet till lagen af bestämmelserna om metalliska kassan, sedel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 - Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

stockens storlek och täckning genom särskilda slag af värden, synes blifva

ännu mera framträdande».

Det har i förenämnda motion uttalats den förmodan, att de bada förslagen

till lag för riksbanken och till lag angående indragning af enskilda

bankers sedelutgifningsrätt skulle i åtskilliga delar behöfva ändras eller jemkas.

I sådant afseende har det särskildt framhållits, att den i förslaget till

lag för Sveriges riksbank ifrågastälda nedsättningen i afbetalningslånefonden

från nuvarande 12 till 10 millioner kronor skulle vara obehöflig samt att,

då med afseende på riksbankens styrelse Riksdagen icke torde vara sinnad

vidtaga annan ändring än den, som innefattades i det förut omnämnda, numera

af Riksdagen för dess del antagna grundlagsändringsförslaget, alla på

förutsättning af ytterligare ändringar i grundlagarne hvilande stadganden i

lagförslaget borde ändras och således särskildt flera stadganden i V kap.

(§§ 28—45) utgå eller omarbetas. För Riksdagen har det icke synts lämpligt

att allenast på grund af det nu senast inom Riksdagen framstälda förslaget

ingå på en granskning i detalj vare sig af de nu anmärkta punkterna

af 1889 års komitéförslag eller af detta förslag i öfrigt, utan har

Riksdagen trott sig böra afvakta, att samma komitéförslag, på ett mera direkt

sätt än nu, blefve understäldt Riksdagens pröfning. Riksdagen kar

tillräckligt känt detsamma till dess kufvudgrunder för att Riksdagen skall

deri se ett lyckligt uppslag till bankfrågans lösning i rigtning af det allmänt

erkända önskemålet — upphörandet af den enskilda sedelutgifningsrätten

och denna rätts koncentrering till riksbanken, hvilket skulle särskildt

bidraga dertill, att riksbanken sattes i stånd att fylla uppgiften af en verklig

nationalbank, som, på samma gång den kraftigare än hittills kunde utgöra

ett stöd mot och i möjligaste mån förekomma skadliga rubbningar i

affärsbref, äfven tillförde staten ett välbehöfligt bidrag till bestridande af

dess alltjemt stigande utgifter.

I det senast afgifna utlåtandet hafva fullmägtige särskildt framhållit

två under det senaste året inträffade förhållanden såsom ytterligare skäl för

angelägenheten att i tid söka ordna fragan om sedelutgifningsrätten, och

har det synts Riksdagen, att hvad fullmägtige dervid påvisat är af beskaffenhet

att böra med största uppmärksamhet beaktas.

Af de skäl, som blifvit här förut vidrörda, och då Riksdagen i det sätt,

hvarpå frågor rörande bankväsendet under de senare åren funnit sitt afge
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

rande i Riksdagen, sett ett allt mer växande intresse för en med ändring af

nuvarande förhållanden genomförd lösning af bankfrågan, har Riksdagen föranlåtits

besluta att hos Eders Kongl. Maj:t härmed anhålla, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes hufvudsakligen på de grunder, som angifvits dels af

fullmägtige i riksbanken och dels af 1889 års bankkomité i tillämpliga delar

af dess den 30 januari 1890 afgifna förslag till lag för Sveriges riksbank

och till lag angående indragning af enskilda bankers sedelutgifningsrätt,

för Riksdagen framlägga förslag till omorganisation af bankväsendet

med afseende på riksbanken och de enskilda sedelutgifvande bankerna.

Stockholm den 9 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd. l\ot. 1894. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Iläft

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.