Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit. > sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmägtige i nämnda kontor.

1895-03-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1895:11, Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit. > sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmägtige i nämnda kontor.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 11.

17

! 1''

N:o 11.

V ri<" ''r ! rl *\ rf. ‘ - ‘. • t. i. V 1 - .» 1k I ''i

in*>''<. a*\ .r ivi •/irrnn miu\.»j^‘»j .**■ ■* .* u . j. - « ■ ,*>

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 mars 1895.

— — — — Andra Kammaren den 23 — —

, y, , t „r

Riksdagens skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående

riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit.

> sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmägtige

i nämnda kontor.

(Statsutskottets utlåtande n:o 41.)

r

l'' ’■ i 1 . . • V '' .s • • M .! 1 k: i.! ! U1 >i! > 11 i '''' • }

Till fullmägtige i riksgäld skontoret.

Efter erhållen del af Riksdagens sistlidna år församlade revisorers

berättelse om den samma år verkstälda granskning af riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning, har Riksdagen tagit under öfvervägande

hvad revisorerna uti denna berättelse i ett eller annat hänseende

erinrat, äfvensom hvad statsutskottet i afgifvet utlåtande angående

riksgäld skontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan

ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmägtige i nämnda kontor, anfört

och hemstält; och har Riksdagen i nedannämnda ämnen fattat följande

beslut:

Bih. till Riksd. Prof. 1895. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 1 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 11.

l:o. Angående utbetalning af ersättning för extra arbete inom

riksgäldskontor et.

Å sid. 66 i revisionsberättelsen hafva revisorerna omförmält, att,

enligt hvad af räkenskaperna inhemtats, under år 1893 till en af riksgäldskontorets

ordinarie tjenstemän utbetalts särskild ersättning för utförande

af s. k. extra arbete. Med afseende å åtskilliga i så väl i riksgäldskontorets

reglemente som gällande aflöningsstat intagna bestämmelser

beträffande tjenstemännens tjenstgöringsskyldighet, hade det synts revisorerna

kunna ifrågasättas, huruvida icke detta arbete skäligen bort

kunna åläggas den ifrågavarande eller någon annan af kontorets icke

så få tjenstemän, utan att särskild ersättning derför behöft utgå, och

ville revisorerna emellertid hemställa, om ej, då inom kontoret förekommo

göromål, hvilka det icke ansåges kunna åligga de ordinarie

tjenstemännen att utan särskild ersättning verkställa, desamma borde

kunna anförtros åt extra ordinarie tjenstemän.

Med anledning af denna hemställan hafveri I den 3 sistlidne

januari afgifvit yttrande.

Att fullmägtige enligt riksgäldskontorets reglemente ega att till

tjensteman på ordinarie stat af det i § 32 omnämnda anslag utbetala

särskild ersättning för af sådan tjensteman utfördt extra arbete, synes

otvifvelaktigt, och har Riksdagen funnit fullmägtiges yttrande innefatta

tillfyllestgörande utredning derom, att ordnande, uppräkning,

granskning och förtecknande af de vid större lånekonverteringar inkommande1

obligationer och kuponger, på grund af arbetets omfång, ej

kan betraktas annat än såsom ett tillfälligt extra arbete.

Fullmägtiges åtgärd att för ifrågavarande arbetes förrättande utvälja

en ordinarie tjensteman i kontoret framför någon extra ordinarie

synes, på grund af hvad fullmägtige anfört om samma arbetes vigt —

det bestod nemligen i qvitterande! af högst betydande fordringar hos

utländskt bankkonsortium — icke hafva saknat skäl. Och då förhållandena

jemväl hädanefter kunna vara sådana, att ett dylikt arbete i

anseende till sin art och betydelse icke bör lemnas åt extra ordinarie

tjensteman, har Riksdagen ansett mindre lämpligt att genom bestämd

föreskrift ovilkorligen binda fullmägtige vid anlitande i dylikt fall af

extra tjensteman, helst Riksdagen är öfvertygad, att fullmägtige äfven

fortfarande komma att endast undantagsvis och då sådant är oundgängligen

nödigt åt ordinarie tjensteman, hvilken enligt gällande tjenst
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 11.

göringsordning är skyldig att äfven utom den vanliga kontorstiden åt

tjensten egna den tid, som för göromålens ordentliga och noggranna

skötande erfordras, uppdraga arbete, hvarför särskild ersättning bör utgå.

Till följd häraf har Riksdagen beslutat, att revisorernas ofvanberörda

hemställan icke skall till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

*J fil.»’/ ", T''■ '' i li'' t ; > j .] '' * _ '' f , f j 1 i j ; f * * ''* ''

2:o. Angående debitering för annonser i Post- och Inrikes Tidningar.

Å sid. 64 i revisionsberättelsen hafva revisorerna i detta ämne

gjort en framställning, med anledning af hvilken så väl riksgäldskontorets

revisorer som förre utgifvaren af Post- och Inrikes Tidningar,

kanslisekreteraren P. Strandberg inkommit med förklaringar, som finnas

bilagda det under punkten l:o här ofvan omförmälda, af Eder afgifna

yttrande.

I föreliggande fråga har Riksdagen inhemtat följande upplysningar.

Enligt ett emellan svenska akademien, å ena, samt kanslisekreteraren

P. Strandberg, å andra 6idan, den 15 april 1886 upprättadt

kontrakt öfverlät akademien från den 1 i samma månad åt kanslisekreteraren

Strandberg »den rättighet att vara Post- och Inrikes Tidningars

utgifvare och alla dermed förenade förmåner, som i följd af

kongl. brefvet den 20 december 1791 och öfriga kongl. bref må anses

akademien tillkomma», mot erläggande af en viss årlig arrendesumma

och på bestämda vilkor i öfrig!, bland hvilka dock icke återfinnes någon

föreskrift rörande priset för de annonser, som kunde komma att i

tidningen införas.

Svenska akademiens rättighet att taga betaldt. för annonser i

Post- och Inrikes Tidningar grundar sig på ett bref af den 22 december

1791, hvari Kongl. Maj:t till akademien stält en så lydande förklaring:

»Som kungörelser eller de så kallade notificationer icke anses åt medföra

laglig werkan, så framt de ej intagas uti desse Tidningar, men

Academien icke kan förbindas åt med sin bekostnad derom besörja; så

böra wederbörande, hwilke icke redan igenom någon särskild kongl.

resolution derifrån äro frikallade, enär kungörelserne insändas, tillika

derföre erlägga betalning, enligt den taxa Academien allmänheten uti

Tidningarne meddelar».

Sedan annonspriset under en följd af år utgått med 10 öre per

petitrad, anhöll år 1877 tidningens dåvarande utgifvare om förhöjning

i samma pris. Med anledning häraf faststälde akademien den 10 december

sagda år priset till 12lA öre per petitrad och förständigade

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 11.

utgifvaren att i tidningen meddela allmänheten underrättelse derom.

Detta skedde jemväl i tidningens prenumerationsanmälan för år 1878,

i hvilken anmälan om det nya annonspriset yttras, att det blifvit af

svenska akademien bestämdt; och har sedermera från och med ingången

af sistnämnda år i hvarje nummer af tidningen meddelats, att annonspriset

utgjorde I2V2 öre per petitrad, hvarvid likväl ej, så vidt Riksdagen

är bekant, uttryckligen tillkännagifvits, att detta pris vore bestämdt

af akademien.

Af de förhållanden, för livilka sålunda redogjorts, har Riksdagen

funnit frågan om öfverdebitering för annonser i Post- och Inrikes Tidningar

under förre utgifvarens tid och särskildt om annonsörers rätt

att, på grund af sådan öfverdebitering, af bemälde utgifvare delvis

återbekomma redan erlagd betalning icke vara så utredd och klar, att

Riksdagen ansett sig böra besluta någon åtgärd i saken, åt hvilken för

öfrigt fullmägtige i riksgäldskontoret, sedan frågan nu blifvit väckt,

säkerligen komma att egna vederbörlig uppmärksamhet.

Riksdagen har derför beslutat, att revisorernas ifrågavarande

framställning ej skall till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

3:o. Angående inbetalning af återstoden af Norbergs jernvägs nya

aktiebolags statslån. I

I Eder till Riksdagen afgifna berättelse (statsutskottets memomorial

n:o 1, sid. 13) omförmäles, att, sedan Norbergs jernvägs nya

aktiebolag, af förekommen anledning, under november månad sistlidna

år anhållit att få till riksgäldskontoret inbetala hela återstoden af sin

skuld, utgörande å lånet med 4 procent ränta 39,771 kronor 13 öre

och å lånet med 2 procent ränta 60,158 kronor 89 öre, eller tillhopa

99,930 kronor 2 öre jemte upplupen ränta, samt I härtill lemnat bifall,

boiaget den 1 december samma år inbetalt sistberörda belopp, hvarmed

den riksgäldskontoret medgifna upplåningsrätt minskats.

Af Edert protokoll för den 29 november 1894 har Riksdagen

inhemta!, dels att bolagets anhållan att få inbetala ifrågavarande lån

endast afsåg inbetalning den 1 december 1894, dels att I bifallit denna

framställning på den grund, att den ränta, som bolaget erlade å sina

båda statslån, icke, beräknad å bolagets hela skuld till kontoret, uppginge

till högre belopp än 2,8 procent, samt att, då riksgäldskontoret

för de penningar, som måste upplånas till bestridande af de å kontoret

anvisade utgifter, finge vidkännas en årlig ränteutgift af något mer än

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 11.

3''/2 procent, det vore till riksgäldskontorets fördel, om bolagets återstående

skuld blefve gulden och derigenom influtet belopp användes

till utgifter, hvarför medel eljest skulle upplånas.

Riksdagen har häraf funnit, att I i förevarande fall haft giltiga

skäl för vidtagandet af en åtgärd, om hvilken eljest såsom allmän regel

torde gälla, att den bör hänskjutas till Riksdagens pröfning och afgörande.

4:o. Angående ansvarsfrihet för riksgäldskontorets styrelse.

Då Riksdagen funnit fullmägtige hafva med nit och omsorg uppfylt

sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, har Riksdagen tillerkänt fullmägtige

full ansvarsfrihet för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade

i deras protokoll från den 18 januari 1894 till och med den

17 januari 1895.

Stockholm den 23 mars 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.