Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående inskränkning af jagttiden beträffande tjäderoch orrhönor.

1895-04-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1895:23, Skrifvelse till Konungen, angående inskränkning af jagttiden beträffande tjäderoch orrhönor.

Dokumentets text

s. 49 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

49

N:o 23.

< .. : ;• ;*. y: a ; rf / '' • i; ’»t ] r ’ i ! i ) „i f r*; i = t ; '' ''. r i. I : i. t i; ’li:f ^ . .;i.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 april 1895.

— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående inskränkning af

jagttiden beträffande tjäder- och orrhönor.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 1.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 9.)

i! i fl • ■ .• i; c) ii jiil .t.;:''

Till Konungen.

Hos Riksdagen kar i väckt motion framhållits bekofvet deraf,

att jagt en efter tjäder- och orrhönor förbjödes under en del af den

för närvarande lofgifna jagttiden utom i Jemtlands, Vesternorrlands,

Vesterbottens och Norrbottens län. Till stöd härför har hufvudsakligen

anförts, att, ehuru det vore allmänt kändt och erkändt., att god tillgång

på den nyttiga skogsfogeln och företrädesvis orre och tjäder vore för

landet i sin helhet af stor ekonomisk betydelse, lemnade vår jagtvårdslagstiftning

likväl mycket öfrigt att önska, då det gälde att tillgodose

och skydda afveln af nämnda villebrådsarter; att svenska jägarförbundets

afdelning i Jönköpings län, som sedan flera år tillbaka verkat för att

få en förbättrad sakernas ordning till stånd i detta hänseende, trött sig

finna det säkraste medlet till skogsfogelstammens skydd och ökning

deri, att inskränkning åstadkommes i det hos oss gängse, alltför öfverdrifna,

förderfligä dödandet af hönorna; att i Danmark sedan länge

Bih. till Riksd. Prot. 1895. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Häft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

fullständigt förbud vore utfärdadt mot dödande af orrhönor; och att de

för jagtvården intresserade jägarne äfven i vårt land ansåge, det en

utsträckning af fridlysningstiden för orr- och tjäderhönor skulle vara

både önskvärd och nyttig, hvilket med synnerlig styrka framginge bland

annat deraf, att af 18 afdelningar inom svenska jägareförbundet, hvilka

i denna fråga yttrat sig, icke mindre än 16 tillstyrkt förslaget och endast

2 ansett sig böra afstyrka detsamma.

Såsom eu allmänt utbredd åsigt lärer kunna uttalas, att tillgången

å skogsfogel mer och mer förminskats. Detta är visserligen

icke ensamt beroende på en bristfällig jagtvård, utan äfven i väsentlig

grad på den af skogarnes uthuggning, nyodlingar m. m. förorsakade

inskränkning af de marker, hvaruti dylik fogel finner trefnad.

Det numera gällande förbudet inom större delen af riket att använda

giller och snaror bör visserligen, i den mån detsamma upprätthålles,

bidraga till fogelstammens tillväxt, men vissa tillåtna jagtsätt,

som å många orter äro brukliga, verka synnerligen förödande, och dit

äro att hänföra fogelskytte för bulvan och vid bloss, hvarvid fogelhonorna

i myckenhet nedskjutas. En omsorgsfull jagtvård, hvilken

saknas å de flesta trakter i landet, är emellertid första vilkoret för

åstadkommande af en rik tillgång på nyttigt vildt, men en sådan måste

hafva stöd uti en klok lagstiftning.

Enligt gällande bestämmelser är jagten efter tjäder och orre

förbjuden i Vester- och Norrbottens län från och med den 16 mars till

och med den 20 augusti samt i öfriga delar af riket från och med den

15 februari till och med den 15 augusti. Denna inskränkning i jagttiden

har dock visat sig icke vara tillräcklig att förekomma stammens

förminskning. Verksammare medel äro derför behöfliga.

Att fridlysa här ifrågavarande fogelarter helt och hållet under

vissa år vore visserligen ett mycket verksamt medel att höja fogelstammen,

men, förutom det att den efter fridlysningstidens slut säkerligen

hastigt nog åter skulle förminskas, innebure ett sådant totalförbud,

äfven för några få år, ett mycket våldsamt medel, särskildt å

de trakter, der en god jagtvård verkligen förefinnes och der förbudet

således vore mindre behöfligt. En sådan åtgärd skulle utan tvifvel

jemväl framkalla ett ganska stort missnöje. Att ytterligare inskränka

den årliga jagttiden för tjäder och orro i allmänhet, utöfver hvad som

nu gäller, torde ej heller vara tillrådligt. Olika klimatiska förhållanden

och skilda jagtmetoder i de särskilda orterna skulle i sådant fall betinga,

att ett flertal olika jagttider bestämdes för skilda delar af landet,

hvilket ingalunda vore önskvärdt.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

Omförmälda förslag att inskränka jagttiden för tjäder- och orrhönor

finner Riksdagen deremot skäl att förorda, och torde å denna

väg vackra resultat vara att uppnå beträffande skogsfogelstammens

tillväxt. Ofvan har redan nämnts, att i Danmark, hvarest tjäderfogel ej

förekommer, orrhönor året om äro fridlysta, men äfven inom flera

andra länder har jagtlagstiftningen beredt skydd åt fogelhonorna i

större utsträckning än åt hanarne. Så t. ex. äro både tjäder- och orrhönor

hela året fridlysta i Baden, Bayern samt flertalet provinser i

Österrike, och i Preussen, Saehsen, Wurtemberg med flere tyska stater

äfvensom i de flesta amt i Norge är fridlysningstiden för fogelhonorna

längre än för hanar af samma art.

Enär tillstånd att använda giller och snaror för fångande af vildt

ännu är gällande i Jemtlands, Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens

län, kan dock den ifrågasatta inskränkningen i tiden för jagt

af tjäder- och orrhönor der ej vinna tillämpning, och torde förhållandena

inom dessa län för öfrigt icke betinga en dylik inskränkning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då fridlysningstiden,

som bör taga sin början, då fogeljagten för stående hund i allmänhet

är afslutad för året, lämpligast torde böra bestämmas från och

med den 11 november, med hvilken dag fridlysningstiden för rapphöns

inom största delen af riket tager sin början, får Riksdagen anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes, utom i Jemtlands, Vesternorrlands,

Vesterbottens och Norrbottens län, förbjuda jagt efter tjäder- och orrhönor

under tiden från och med den 11 november till och med den

15 augusti.

Stockholm den 5 april 1895.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.