Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Konql. Maj:ts proposition angående Vermlands och Gotlands läns skiljande från Svea hofrätts och förläggande under Göta hofrätts domvärjo m. m.

1895-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1895:37, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Konql. Maj:ts proposition angående Vermlands och Gotlands läns skiljande från Svea hofrätts och förläggande under Göta hofrätts domvärjo m. m.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

.jJféihw; m

<‘U\ i

rbo . ro»i-'' i ;•■*■<

■ •Vi ,.io.!> - ’l röt i)Hn;

.; iflhtiu friiM

g: m r

i t

d

lluiil.t ''*‘.''11''’ It: ijif

'' •>. <> i;|,.V!i;; ■

<; U * i*IO .!) Ul;V.< j lä it

«!■{ wti .in'' ur OtxöV

'' .''<10 "it

T-jiuvi/f (it) i i * vjffo .rbf i

N:o 37.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1895.

— — — — Andra Kammaren den 3 — —

giij.ivvfobim bni/.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Konql. Maj:ts

proposition angående Vermlands och Gotlands läns

skiljande från Svea hofrätts och förläggande under Göta

hofrätts domvärjo m. m.

(Lagutskottets utlåtande n:o 21.)

Till Konungen.

Genom proposition den 31 sistlidne december har Eders Kongl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bifogade, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att dels besluta, att Vermlands

och Gotlands län skola vid 1896 års början skiljas från Svea hofrätts och

förläggas under Göta hofrätts domvärjo, dels antaga ett i propositionen

innefattadt förslag till lag angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken,

dels ock medgifva meddelandet af vissa, under förutsättning

af bifall till propositionen, erforderliga verkställighetsföreskrifter.

Hänsyn till de betänkligheter och det allmänna motstånd mot förslaget

om förläggande af Vermlands och Gotlands län under Göta hofrätts

jurisdiktion, som, enligt hvad som kommit till Riksdagens kännedom,

yppats inom de båda landskap, hvilka deraf beröras, synes Riksdagen böra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

7

föranleda dertill, att? den ifrågasatta åtgärden icke vidtages, derest de olägenheter,

som derigenom skola undanrödjas, kunna utan svårighet på annat

sätt blifva afhjelpta, och detta desto hellre, som Vermlands öfverflyttande

till Svea hofrätt skett först efter det invånarne blifvit särskildt hörde i

fråga om öfverflyttningen och nästan enhälligt förklarat sig anse densamma

leda till deras större beqvämlighet, o-"

För vidtagande af en annan åtgärd än den i propositionen föreslagna

till afhjelpande af den förefintliga balansen i Svea hofrätt talar ock

enligt Riksdagens uppfattning en ytterligare omständighet, som jemväl

under frågans förberedande behandling blifvit åberopad mot förslaget att

skilja Vermland och Gotlands län från Svea hofrätts jurisdiktion.

Den utveckling, som i Norrland under senare årtionden egt rum till

följd af de allt mer lättade kommunikationerna och tillgodogörandet i betydligt

högre grad än tillförene af landets rika tillgångar, torde uppenbarligen

komma att medföra ökad verksamhet och dermed också ökade

tvister af beskaffenhet att kräfva domstols pröfning. Man kan sålunda

hafva skäl att antaga, att, äfven om Svea hofrätt befrias från de mål,

hvilka fullföljas från Vermlands och Gotlands län, den balans, hvarmed

nämnda hofrätt nu är betungad och som närmast föranledt ifrågavarande

framställning, inom en icke alltför aflägsen framtid genom det växande

antalet af de från de norrländska länen inkommande mål af mer eller

mindre invecklad beskaffenhet kommer att i så afsevärd mån ökas, att

ytterligare åtgärder för en jemnare fördelning af arbetet mellan hofrätterna

behöfva vidtagas, dervid utan tvifvel de båda landskap, om hvilkas afskiljande

från Svea hofrätt nu är fråga, komma att åter blifva med denna

domstol förenade.

Då, på sålunda anförda skäl, Riksdagen anser sig böra ifrågasätta

annan åtgärd för utjemnande af arbetsbördan mellan Svea och Göta hofrätt,

synes Riksdagen, så framt denna olikhet i arbetsbörda kan antagas

komma att allt framgent fortfara, den erforderliga utjemningen kunna ske

genom öfverflyttning af en utaf Göta hofrätts divisioner till Svea hofrätt.

Vid det förhållande att de fem yngste assessorerna i Göta hofrätt samt de

två yngste notarierna och den yngste fiskalen derstädes äro pligtige att

låta sig förflyttas till annan hofrätt, låter en dylik åtgärd sig genomföra

utan att, derigenom vållas någon afsevärd kostnad för staten. Den omständighet,

att efter eu sådan öfverflyttning divisionernas antal i Svea hofrätt

skulle blifva flere än i de båda öfriga hofrätterna tillsammans, synes

icke i och för sig kunna betraktas såsom någon väsentlig olägenhet. Icke

heller kan ett antal af sju divisioner i Svea hofrätt anses större än med

organisationen af denna domstol är förenligt, helst divisionerna derstädes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

redan under någon tid uppgått till detta antal utan att, såvidt man kunnat

erfara, några svårigheter deraf visat sig. Af de vid propositionen fogade

statistiska uppgifter synes Riksdagen otvetydigt framgå, att målens antal

för Göta hofrätt fortfarande är stadt i nedgående. En tillfällig stegring

af målen, som framdeles kunde inträffa, synes utan svårighet kunna afhjelpas

på enahanda sätt som måste tillgripas, om en dylik stegring inträffade,

efter det nu föreslagna öfverflyttning egt rum.

Riksdagen har derför ansett sig ej kunna godkänna nu ifrågavarande

proposition; hvilket Riksdagen härmed får för Eders Kongl. Maj:t tillkännagifva.

J -in ;» js.

Stockholm den 3 maj 1895. '' r *

Med undersåtlig vördnad.

i

IHn

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.