Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning om fullständigande och förtydligande af gällande bestämmelser rörande verkställighet af frihetsstraff.

1895-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1895:38, Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning om fullständigande och förtydligande af gällande bestämmelser rörande verkställighet af frihetsstraff.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

9

it

N:o 38.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1895.

— — — — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens

framställning om fullständigande och förtydligande

af gällande bestämmelser rörande verkställighet

af frihetsstraff.

(Lagutskottets utlåtande n:o 36.)

Till Konungen.

Uti sin till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse har justitieombudsmannen

fäst uppmärksamheten derå, att, enligt hvad han vid utöfningen

af sitt embete varit i tillfälle att iakttaga, gällande stadganden

angående verkställighet af straff och beräkning af strafftid icke tillämpades

med önskvärd enhet af myndigheterna; och vore orsaken härtill att söka

företrädesvis uti ifrågavarande stadgande^ ofullständighet och otydlighet.

Hvad anginge tidpunkten för frihetsstraffs början, vore bestämmelser

derom gifna i kongl. cirkuläret till hofrätterna och Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande den 7 mars 1855 samt förordningen den 30 maj 1873.

Berörda kongl. cirkulär, som endast afsåge verkställighet af straff,

ådömdt. genom laga kraft egande utslag, irinehölle hufvudsakligen, att

verkställighet af fängelsestraff, som blifvit häktad person ådömdt, skulle,

Bill. till Riksd. Prot. 1835. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 11 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

i händelse annan bestraffning jemväl vore honom ålagd, anses taga sin

början den dag, sistnämnda bestraffning blifvit utstånden, men i annat

fall den dag, beslutet kommit vederbörande exekutor för verkställighet

till hända, men att, i afseende å person, som å fri fot vistas, tiden för

verkställighet af fängelsestraff räknas från den dag, han för undergående

af fängelsestraffet blifvit i häkte inmanad.

Beträffande stadgandet angående verkställighet af fängelsestraff för

häktad person, som jemväl blifvit ådömd annan bestraffning, hade detta

stadgande numera, med anledning af gällande bestämmelser angående förening

och förändring af straff, förlorat sin betydelse.

Hvad åter anginge det fall, att straffet, i händelse häktad person

icke vore ålagd annan bestraffning, skulle taga sin början den dag, beslutet

kommit vederbörande exekutor till hända, kunde berörda stadgande

tillämpas endast beträffande straff, som genom Eders Kongl. Maj:ts utslag

ådömts. För såväl underrätts som hofrätts utslag måste nemligen, vid det

förhållande att exekutor enligt gällande bestämmelser angående expedierande

af dessa utslag innehade desamma, innan de vunnit laga kraft, såsom

straffets begynnelsedag räknas den dag, dä utslagen blifvit lagståndna.

Derjemte borde uppmärksammas, att det, ehuru strafftiden rätteligen

skulle börja i ena fallet den dag, då utslaget kommit exekutor till banda,

i andra fallet den dag, då utslaget vunnit laga kraft, stundom förfores så,

att straffet ej ansågs börja förr än påföljande dag.

Stadgandet i cirkulärets senare del, att strafftiden för person, som,

då verkställigheten förekomme, vistades på fri fot, skulle beräknas från

den dag, den dömde blifvit i häkte inmanad, hade jemväl föranledt olika

tillämpning. Strafftiden ansågs nemligen börja löpa än den dag, då fången

inkommit till straffanstalten, än dagen efter, än så, att om t. ex. en fånge

inkomme före kl. 3 e. in., finge han börja sitt straff samma dag, hvaremot,

om han inkomme senare på dagen, straffet ansågs börja först påföljande

morgon kl. 8.

Beträffande förordningen den 30 maj 1873, som innehölle bestämmelser

om verkställighet af straff, ådörndt genom icke laga kraft egande

utslag, hade särskildt de två första paragraferna föranledt olika tillämpning.

Så hade, med afseende å § 1, stadgandet derom, att straffet för

häktad person, som inom besvärstiden uraktlåtit anföra besvär eller ock

förklarat sig med utslaget nöjd, genast borde gå i verkställighet, vanligen

förfarits så, att straffet började samma dag, nöjdförklaringen afgifvits, men

stundom så, att bestraffningen började verkstälias först följande dag. Med

afseende å det förhållande, att en giltig nöjdförklaring kunde afgifvas

förr, än utslaget hunnit ankomma, hade dessutom den praxis på några

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

ställen utbildat sig, att utan afvaktan på utslagets ankomst börja verkställa

straffet allenast på grund af livad fångens förpassning innehölle angående

det ådömda straffet eller ock med stöd af ett derom af rättens

ordförande afgifvet intyg.

Stadgandet i § 2 om betänketid af minst 2 dagar för afgifvande af

nöjdförklaring, hvilket stadgande rätteligen borde förstås så, att den

dömde först på tredje dagen efter afkunnande af underrätts eller delgifning

af öfverrätts utslag skulle kunna afgifva en giltig nöjdförklaring, hade

ofta tolkats så, att nöjdförklaring fått afgifvas redan å andra dagen.

Härtill komine, att fången icke alltid, på sätt stadgadt vore, fått inom

fängelset åtnjuta 2 dagars betänketid.

Jemväl föreskrifterna om beräkning af strafftid, hvarå afdrag skulle

ega rum — numera innefattade i lagen den 29 juli 1892 — vore föremål

för olika uppfattning hos de verkställande myndigheterna. De flesta

af dem torde förfara så, att de till straffets begynnelsedag lade hela den

ådömda strafftiden samt, utgående från den sålunda tunna slutdagen, frånräknade

det stadgade af cl råget och på sådant sätt funne den verkliga slutdagen.

Andra åter undersökte först, huru lång strafftid återstode efter

afdragets frånräknande från den ådömda strafftiden, och verkstälde sedermera

denna återstod, utgående från straffets begynnelsedag. Det vore lätt

att finna, att i följd af månadernas olika längd det kunde leda till några

dagars skilnad, om straffet uträknades på ena eller andra sättet. Vid först

omförmälda sättet för straffets beräknande hade dessutom användts tvenne

olika förfaringssätt, som ytterligare kunde medföra eu tidsskilnad af några

dagar. Medan nemligen de flesta myndigheter från slutdagen för det

ådömda straffet först frånräknade det antal månader, som skulle afdragas,

och derefter de dagar, som tilläfventyrs jemväl skulle afgå, frånräknade

andra dagarne först och derefter månaderna. En annan olikhet i tillämpningen

af 1892 års lag bestode deri, att, då en half månad skulle afdragas,

räknades detta afdrag på eu del ställen till 14 dagar men på andra åter

till 15 dagar.

Slutligen ville justitieombudsmannen påpeka vigten deraf, att från

fångbehandlingen aflägsnades allt, som kunde få sken af godtycklighet.

Hvad justitieombudsmannen sålunda anfört synes Riksdagen ådagalägga

behöfligheten af fullständigande och förtydligande af gällande bestämmelser

angående verkställighet af frihetsstraff; hvarför Riksdagen, under åberopande

af de skäl, som af justitieombudsmannen blifvit anförda, får hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till fullständigande och förtydligande af nu gällande stad
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

ganden angående den tid, då ådömdt frihetsstraff bör taga sin början,

äfvensom till sådant tillägg till lagen den 29 juli 1892 angående straffarbetes

och fängelsestraffs verkställande i enrum, att derigenom varder

bestämdt, huru förfaras skall vid beräkning af i samma lag stadgadt afdrag

å ådömd strafftid.

Stockholm den 3 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.