Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning rörande upphäfvande af forum privilegium för utländske adelsmän, som i riket inkommit.

1895-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1895:45, Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning rörande upphäfvande af forum privilegium för utländske adelsmän, som i riket inkommit.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

N:o 45.

%

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1895.

— — — — Andra Kammaren — 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens

framställning rörande upphäfvande af forum

privilegium för utländske adelsmän, som i riket inkommit.

(Lagutskottets utlåtande n:o 5).

Till Konungen.

I sin till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse har justitieombudsmannen

erinrat, hurusom enligt kongl. brefvet den 26 oktober 1748,

jemfördt med 8 kap. 2 § rättegångsbalken och förordningen den 10 januari

1755, hofrätterna upptoge tvister om arf och testamenten efter utländske

adelsmän samt om förmynderskap för deras barn. I hofrätterna inregistrerades

jemväl bouppteckningar efter aflidne utländske adelsmän, hvilkas testamenten

der bevakades, samt förordnades förmyndare för omyndige, tillhörande

utländsk adlig slägt. Tillämpningen af berörda kongl. bref vore emellertid

så osäker och vacklande, att både de utländske adelsmännen och de personer,

som med dem trädde i rättsförhållande, derigenom kunde tillskyndas

olägenhet och skada. Lika lätt som det i allmänhet vore att afgöra, hvilka

som tillhörde den på svenska riddarhuset introducerade adeln — endast

dessa bland de svenske adelsmännen kunde i allmänhet anses hafva forum

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

i hofrätten — lika stora svårigheter erbjö^e sig, då det blefve fråga, huruvida

i visst fall en person borde anses såsom utländsk adelsman. Här

uppstälde sig spörsmål, om uti ifrågavarande hänseende annan bevisning

borde få anföras än offentlig myndighets intyg, och, derest endast sådant

intyg godkändes, hvilken offentlig myndighet finge anses förtjena absolut

tilltro. Då vidare adelskap inom olika länder vore af mycket olika natur,

vore en pröfning icke öfverflödig, huruvida det intygade utländska adelskapet

vore någorlunda jemförligt med det noga begränsade, som här i

landet medförde särskildt forum. En sådan pröfning torde emellertid icke

af någon hofrätt företagas. I allmänhet och särskildt i Svea hofrätt syntes

en temligen liberal tolkning af 1748 års kongl. bref hafva gjort sig gällande.

Kunde efterlefvande visa något så när sannolika skäl att den aflidne varit

utländsk adelsman, vare sig att dessa skäl grundades på officiella intyg

eller enskilda utredningar, inottoge hofrätten bouppteckning efter, honom

och läte testamente i hofrätten bevakas. Men sedermera kunde det inträffa,

att tvist uppstode om den dödes qvarlåtenskap och att i denna tvist motparten

kunde utreda, att den döde icke varit utländsk adelsman. Det hade

till och med händt, att sterbhusdelegare, som sjelfve ingifvit bouppteckning

och bevakat testamente i hofrätt, sedermera funnit sin uträkning vid att

anhängiggöra tvist om qvarlåtenskapen vid underrätt och der förebragt

sådan utredning om att den aflidne icke varit adelsman, att underrätten

trots invändning upptagit saken, och att hofrätten, som förut inregistrerat

bouppteckning och upptagit testamentsbevakning, måst godkänna underrättens

uppfattning. I sådana fall uppstode frågan, hvad kraft och.verkan

tillkomme inregistrering af bouppteckning och testamentsbevakning vid

orätt forum.

Justitieombudsmannen har vidare anfört ett särskildt fall, i hvilket

cn hofrätt på ansökan af utländsk adelsman föroi’dnat en person till förmyndare

för adelsmannens barn, ehuru en underrätt, lydande under annan

hofrätt, redan förut utfärdat förordnande för annan person att vara förmyndare.

Härvid behöfde ej erinras, att något fel i ärendets behandling,

icke läge domstolarne till last. I ett ansökningsärende, der sökanden till

äfventyra ej hade någon motpart, som kontrollerade hans uppgifter, behöfdes

det ju endast, att han för underdomstolen undanhölle, men i hofrätten

förebragte bevisen för sitt utländska adelskap, för att oegentligheter,

liknande de beskrifva, skulle kunna inträffa.

Såsom ännu ett exempel på de följder, osäkerheten på ifrågavarande

område medför, kunde anföras, att i många fall testamentstagare, oviss om

testamentsgifvaren varit utländsk adelsman eller icke, verkstält bevakning

af testamentet såväl i hofrätt som vid underrätt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

För öfrigt hade 1748 års*kongl. bref äfven i så måtto tolkats olika,

att, medan några funne detsamma tillämpligt ej blott på den i riket inkomne

Utländske adelsmannen, utan ock på hans efterkommande, ansåge

andra brefvet tillämpligt endast på den först nämnde.

Riksdagen, som funnit den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden verka i

rigtning att åstadkomma önskvärd enhet i lagskipning^], har för den skull,

i anledning af förevarande framställning, för sin del antagit följande

Lag

angående upphäfvande af rätt för utländske adelsmän, hvilka hit

i riket inkommit, till särskildt forum i vissa mål.

Hvad i kongl. brefvet den 26 oktober 1748 stadgas derom, att tvister

om arf med de flera mål, som uppräknas i 8 kap. 2 § rättegångsbalken och

kunna angå utländske adelsmän, som hit i riket inkommit, skola på samma

sätt, som om svenske adelsmän förordnadt är, af hofrätten dömas, varder

till all kraft och verkan upphäfdt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896; dock att dels de mål

eller ärenden, som på grund af berörda kongl. bref blifvit derförut i hofrätt

anhängiggjorda, skola af hofrätten handläggas och med slut afhjelpas,

dels de förmynderskap, i afseende på hvilka enligt samma kongi. bref

vårdnaden före 1895 års utgång blifvit af hofrätt utöfvad, skola jemväl

derefter förblifva under hofrättens inseende, till dess i laga ordning kan

varda annorlunda förordnadt,

Stockholm den 3 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.