Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder till förekommande af obehörigt bruk af sådana inteckningar, som, enligt 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom, må utan uppvisande af inteckningshandlingen dödas.

1895-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1895:46, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder till förekommande af obehörigt bruk af sådana inteckningar, som, enligt 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom, må utan uppvisande af inteckningshandlingen dödas.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

13

N:o 46.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1895.

— — — — Andra Kammaren — 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om vidtagande af åtgärder till förekommande af obehörigt

bruk af sådana inteckningar, som, enligt 23 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom, må utan uppvisande

af inteckningshandlingen dödas.

(Lagutskottets utlåtande n:o 29.)

Till Konungen.

Uti en inom låksdagen väckt motion har erinrats, hurusom stadgandet

i 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni

1875, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen den 6 oktober 1882,

att ny egare till fastighet, som blifvit efter utmätning såld å offentlig

auktion eller under konkurs, i den ordning konkurslagen bestämde, egde

att utan uppvisande af inteckningshandlingarne i hufvudskrift erhålla dödning

af inteckningarne för de fordringar, som antingen alldeles icke eller

endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas, gifvit anledning till

bedrägerier i så måtto, som inteckningshandlingen, innan dödandet egt

rum, utsläppts i rörelsen, och den, som mottoge en sådan handling, vore

ur stånd att af dess innehåll eller af gravationsbevis erhålla kännedom

om inteckningens beskaffenhet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

Det vore af nöden att på lagstiftningens väg söka hindra missbruken

af dylika inteckningshandlingar. Härutinnan kunde flera utvägar förefinnas,

men motionären förestälde sig att enklaste och bästa sättet vore,

att vederbörande auktionsförrättare skulle förpligtas att göra anmälan om

den felande liqviden på inteckningarne.

Utsökningslagens 86 § föreskrefve, att om fast egendom blifvit utmätt

för icke intecknad fordran, skulle utmätningsmannen genast å landet till

domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen och beloppet

af den fordran, hvarför utmätningen skett. Inteckningslagens 38 § stadgade

vidare, att beviset skulle uppläsas och intagas i inteckningsprotokollet

på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa

rättegångsdag för inteckningsärenden.

Med tillämpning af denna princip kunde genom ett tillägg till dels

26 § eller annan paragraf i 6 kap. utsökningslagen, dels ock 38 § i inteckningslagen

föreskrifvas, att, då öfverenskommelse träffats om fördelning

af köpeskillingen för såld fastighet eller så snart förslag eller utslag om

dylik förening vunnit laga kraft, utmätningsman eller öfverexekutor skulle

genast å landet till domaren eller i stad till rätten insända bevis om de

inteckningar, som alldeles icke eller endast till någon del kunnat gäldas af

köpeskillingen. Detta bevis skulle sedan gifvas samma behandling, som

omförmäldes i 38 § inteckningslagen. Genom dessa åtgöranden förefunnes

en grund för att uti gravationsbevisen kunna anteckna förhållandet med

dessa tvifvelaktiga inteckningshandlingar. Man kunde häremot invända,

att denna åtgärd skulle menligt inverka på dens rätt, som å exekutiv

auktion inköpt en fastighet och som ville med fortfarande inteckningsrätt

utgifva en inteckningshandling utaf här omförmälda beskaffenhet. Men

då ifrågasatta åtgärden om anmälan och anteckningen i inteckningsprotokollet

icke upphäfde inteckningen eller kunde betaga fastighetens köpare

att genom eu anmälan till inteckningsprotokollet gifva full kraft åt inteckningshandlingen,

egde anmärkta invändning icke någon betydelse. Frågan

tarfvade emellertid en närmare utredning och granskning, än som kunde

utaf motionären verkställas, hvarför motionären ej framlade något formuleradt

förslag till lydelse af det tillägg till utsöknings- och inteckningslagarne,

som för uppgifna målets vinnande erfordrades.

Riksdagen, som anser lagstiftningsåtgärder i syfte att förebygga de

af motionären påpekade oegentligheter och missförhållanden vara af behofvet

påkallade och tillika finner det af motionären framstälda förslag

till lösning af förevarande fråga förtjent af närmare granskning och utredning,

får för den skull anhålla, att Eders Kongl. Maj: t täcktes låta utarbeta

och för Riksdagen derefter framlägga förslag till lag i syfte att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

15

förekomma obehörigt bruk af sådana inteckningar, som enligt 23 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom må dödas, utan att inteckningshandlingen

i hufvudskrift uppvisas, men med hvilka dylik åtgärd

icke vidtagits.

Stockholm den 3 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.