Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om den legala annonseringen, dels ock väckta motioner angående ändrad, lydelse af 10 § i förordningen om lagfart å fång till fast egendom.

1895-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1895:47, Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om den legala annonseringen, dels ock väckta motioner angående ändrad, lydelse af 10 § i förordningen om lagfart å fång till fast egendom.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 47,

N:o 47.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1895.

— — — — Andra Kammaren — 3 — —

\

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels väckt

motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om

utredning och förslag i fråga om den legala annonseringen,

dels ock väckta motioner angående ändrad, lydelse

af 10 § i förordningen om lagfart å fång till fast egendom.

(Lagutskottets utlåtande n:o 38.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har erinrats om de klagomål, som

tid efter annan försports deröfver, att den i lag och författningar anbefalda

annonseringen i allmänna tidningarna vore i följd af annonsernas dyrhet

en tunga för den stora allmänheten, som vore skyldig att annonsera i

ifrågavarande tidningar. Motionären ansåg sig derför böra fästa Riksdagens

uppmärksamhet på vissa i afseende på denna annonsering rådande miss-''

förhållanden, hvilka enligt motionärens åsigt borde så vidt ske kunde

undanrödjas.

De legala annonser eller kungörelser, hvilka enligt gällande lag och

författningar skulle införas i allmänna tidningar, kunde i afseende å sättet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

för deras intagande delas i tvenne hufvud grupper, nemligen sådana, som

skulle införas 3 gånger, och sådana, hvilka skulle intagas allenast en gång.

Någon giltig grund, hvarför somliga legala kungörelser skulle införas

en, andra tre gånger, kunde näppeligen påvisas. Hvarför t. ex. kungörelserna

om exekutiva auktioner skulle införas tre gånger, men sådana om

försäljning eller utarrendering af statens domäner skulle i allmänna tidningarna

intagas allenast en gång, torde vara svårt att utleta.

Lika svårt torde det vara att finna anledningen till det stadgandet,

som påbjöde, att borgenärssammanträden i konkurser, af hvilka de flesta

i''örde endast ett fåtal personers intressen, skulle kungöras tre gånger, men

t. ex. de vigtiga kungörelserna om anmälningar till handelsregistret, om

kommissionärer hos myndigheter in. fl., hvilka sistnämnda kungörelser

berörde eu stor del af allmänheten, behöfde offentliggöras allenast en gång.

Motionären ansåg följaktligen, att någon inskränkning borde ske i

vederbörande annonsörers nu i lag stadgade skyldighet att mera än en

gång i allmänna tidningarna införa sina kungörelser.

Det lärer enligt Riksdagens åsigt icke kunna bestridas, att den i lag

och författningar stadgade annonseringsskyldigheten ofta verkar betungande

för de samhällsmedlemmar, hvilka för bevakande af sina intressen hafva

att fullgöra densamma; och det bör derför anses såsom ett önskningsmål

att inskränka denna skyldighet, så långt sådant utan olägenhet låter

sig göra.

På sätt i motionen framhållits, blifver det eu följd af de ofta förekommande

stadgandena, att eu kungörelse skall i allmänna tidningarna

införas tre gånger, att annonseringsskyldighetens fullgörande fördyras, under

det att i alla händelser en upprepad annonsering i de allmänna tidningairna

medför en ytterst ringa fördel.

En förändring härutinnan finner Riksdagen ur angifna synpunkter

vara ensidig.

Men ännu ett skäl finnes, hvarför enligt Riksdagens åsigt en revision

af gällande bestämmelser är påkallad.

VicT granskning af en inom vederbörande utskott upprättad förteckning

öfver de stadganden i allmänna lagen och vigtigare allmänna författningar,

hvilka innehålla bestämmelse om annonserings verkställande,

har nemligen Riksdagen i många fall ej kunnat finna någon giltig, i förhållandenas

egen natur grundad anledning till den olikhet i föreskrifter,

som eger rum, särskildt derutinnan, att i vissa fall annonsering trenne

Bill. till Riksd. l\ot. 189''). 10 Sami. 1 Afd. 1 Iland. 12 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

gånger är påbjuden, i andra fall åter annonsering ep gång är tillräcklig.

Enhet i dessa hänseenden lär ej kunna vinnas med mindre än att samtliga

annonseringsstadganden underkastas revision.

I sammanhang med ofvan berörda framställning har Riksdagen till

behandling förehaft två motioner, hvilka båda gifva uttryck åt den uppfattning,

att bestämmelsen uti lagfartsförordningens 10 § derom, att den

deri omnämnda kungörelse skall tre gånger uppläsas i tingslagets kyrkor,

mera än nödigt är förorsakar den lagfartssökande kostnader och besvär.

Äfven enligt Riksdagens uppfattning synes det kunna ifrågasättas, huruvida

icke i förevarande fall kungörelsens uppläsning i kyrkorna skulle

kunna utan olägenhet inskränkas.

Särskild!, der med anledning af bestämmelserna i förordningen den

17 maj 1872 flera härad eller tingslag blifvit till ett tingslag sammanslagna,

synes uppenbarligen ifrågavarande kungörelsers uppläsande i samtliga

kyrkor i det nya, större tingslaget icke vara af behofvet påkalladt.

Då de båda frågor, å hvilka Riksdagens uppmärksamhet sålunda

blifvit fästad, synas Riksdagen lämpligen böra i ett sammanhang utredas,

får Riksdagen, under åberopande af hvad ofvan blifvit anförd t, härmed

anhålla, dels att Eders Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och i hvilka fall

inskränkning i den genom lag och författningar stadgade legala annonseringen

må ega rum samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

den verkstälda utredningen kan föranleda; dels ock att Eders Kongl. Maj:t

ville, i sammanhang med berörda utredning, taga i öfvervägande, i hvad

mån en inskränkning i fråga om den i 10 § lagfartsförordningen stadgade

bestämmelse om kungörelses uppläsande i kyrka lämpligen kan ega rum

samt, derest detta finnes vara förhållandet, till Riksdagen framlägga förslagtill

ändrade lagbestämmelser i sådant syfte.

Stockholm den 3 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Ivar Hseggriröms boktryckeri, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.