Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 65 § i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket.

1895-05-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1895:53, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 65 § i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse Nio 53,

.1

(

N:o 53.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den G maj 1895.

— — — — Andra Kammaren den 6 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändrad lydelse af 65 § i förordningen den 26 januari

1894 angående hushållningen med de allmänna

skogarne i riket.

(Statsutskottets utlåtande n:o 30.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring af

65 § af kongl. förordningen angående hushållning med de allmänna

skogarna i riket af den 26 januari 1894, att domän styrelsen erhölle

rättighet att upplåta äfven statens utarrenderade domäner för tägt, af

svart granit, jemte andra stenarter och grus, dock att det skedde utan

skada för domänarrendatorerna.

Till stöd för förslaget har i motionen hufvudsakligen anförts, dels

att det å vissa utarrenderade kronoegendomar inom Kristianstads län

i en ort, der svart granit vid stenhuggeri bearbetades, funnes sådan

bergart, men att arrendatorerna på grund af gällande författningar icke

kunde häraf draga nytta, hvadan en förändring i författningarna erfordrades,

dels ock att, med afseende å 33 § i lagen angående väghållningsbesvärets

ordnande å landet, domänstyrelsen icke borde vara förhindrad

att lemna bifall till tagande af väglagningsämnen från ifrågavarande

egendomar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 53.

På sätt i motionen antydts, stadgas i § 65 af kongl. kungörelsen

den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna

i riket, bland annat, att å de under skogsstatens vård och förvaltning

stälda allmänna skogar, från hvilka försäljningsmedel för virke ingå till

statsverket, må på högst enahanda tid, som för utarrendering af kronans

jordbruksdomäner är eller varder bestämd, af domänstyrelsen upplåtas

tägt af mossa, dyjord, bränntorf, sand, grus och sten, äfvensom att

dessa ämnen må, der så finnes vara lämpligt, afyttras i den ordning,

som angående skogsalsters försäljning är föreskrifven.

De sålunda meddelade föreskrifterna angående dispositionen öfver

dessa egendomars förenämnda produkter eger icke motsvarighet i fråga

om kronans utarrenderade egendomar. Den angående grunder för förvaltningen

af dessa domäner utfärdade kungörelsen af den 10 november

1882 angifver nemligen icke, att derifrån må afyttras något af ofvanberörda

eller likartade ämnen med undantag af hvad som afses i kungörelsens

mom. 5, eller då sten- och kalkbrott samt torftägt på särskildt

arrende upplåtas, dervid gifvetvis vederbörande ämnen må tillgodogöras.

Den i 1894 års kungörelse medgifna särskilda upplåtelsen af tägt

af mossa, dyjord och bränntorf synes visserligen icke böra ifrågakomma

i afseende å jordbruksdomänerna, helst i mom. 13 i kongl. kungörelsen

angående grunderna för deras förvaltning föreskrifves, huru som arrendator

må begagna torfmossa samt till egendomens förbättrande upptaga

dyjord in. fl. jordens beståndsdelar.

Hvad deremot beträffar tägt af sand, grus och sten, torde omständigheter

förefinnas, som #böra föranleda dess utöfvande äfven å jordbruksdomänerna.

Härvid synes, såsom i motionen jemväl påvisats, hänsyn

böra tagas till bestämmelserna i 33 § af lagen angående väghällningsbesvärets

utgörande å landet den 23 oktober 1891, hvari stadgas:

»Å kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll

utan ersättning tagas efter vederbörande skogstjenstemans anvisning.

Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll

och kan öfverenskommelse med jordegaren icke träffas, eger häradsrätten,

då väghållningsskyldig derom instämmer talan, bestämma, hvarest

nämnda väglagningsämnen tjenligast och till minsta skada för jordegaren

må afhemtas, samt till hvilket belopp ersättning derför skall utgifvas.»

Enligt Riksdagens mening är det af vigt, att åtgärder vidtagas till

underlättande af dessa bestämmelsers tillämplighet äfven i afseende å

andra kronoegendomar än kronoallmänningarna, och dervid torde vara

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 53.

af nöden, att föreskrifter meddelas i fråga om ofvan berörda väglagningsämnens

afhemtande från kronans utarrenderade domäner.

Vidkommande särskildt de å dessa domäner förefintliga bergarter,

torde, såsom i motionen åberopats, fall förekomma, då de genom sin

beskaffenhet samt genom möjligheten till deras förmånliga tillgodogörande

kunna bereda arrendatorerna afsevärda inkomster; och vid sådant

förhållande synas dessa inkomstkällor icke böra lemnas obegagnade,

helst medgifvandet för arrendatom att bryta och bearbeta sten till försäljning

bör vid arrendekontraktets uppgörande eller vid derefter lemnadt

tillstånd till stenbrott lända till arrendeafgiftens förhöjning.

Slutligen har Riksdagen velat anmärka, att bestämmelser i det

syfte, som i motionen afsetts, visserligen icke, på sätt i motionen föreslagits,

böra inflyta i förordningen angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket, utan fastmer böra erhålla sin plats i kungörelsen

angående grunder för förvaltningen af kronans domäner.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida icke förändrade

bestämmelser må böra utfärdas angående tägt af sand, grus

och sten samt angående stenbrott å kronans utarrenderade domäner,

och efter ärendets utredning till Riksdagen inkomma med det förslag,

hvartill förhållandena må föranleda.

Stockholm den 6 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.