Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 55

1895-05-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1895:55, Riksdagens Skrifvelse N:o 55

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

!!!!<■(..t ,4

!i ,a iMt-.liJ

•!., il-X - !! f 1 I*

i tf

i!-;''.) -*mnie

i; iriii) ni J;i)iii;;|i,n:i » f ,.}•<,

•'' n;:iiitiMir* • ;! a .■!,;? i

e.i >f« >1 ■, 1 s; i - > 1: 1 ii -5; (1 ; t.l.» • :*i m 1.51 f ifft f;« u

i.una.i '')L''ii ''tf . ;.i «* ,-iiiut tfvlffff;, ar

t

il

m, Iji ■■ • ''i {■! H > , i;, i o till

<(>■•,>! uiu:l,r- r. hindra

. i»;

N:o 55.

) Ä I: ‘

r Titf

4 tf;

1S| 1350; i:>X ■ r.gilgid ''»buo/itSO

T.U .1

■■ "• "> I it''- jo u l-i

ii! t/sirxi''i:> hf;-fK(l

■ it O! i [}''fftliO#

p.fht!*j;t

iha-iru UOjfliv;;

H ,.obillig

Pppjäst och'' godkänd hos Första Kammaren den 10 maj'' i805.

:;j- — — — Andra Kammar™ don 10 ~ —

• it»,i rr.iriu Hi.a.jtjVi vin] (uonog ''.om ,-if»riiv1/i.oi)!i?''.-r:; oi> V.

’■ asiiilö-i*.

Biksäagens skrifvelse till Konungen i anledning , af väckt motion om

skrifvelse, till Kongl. Magi i fråga om utarrendering af

jagträtten å krön oparker m. m.

animal

• • "liiiiDfU

i■ /i i -tf ''•:< ri aio ? ->> •;!jrf•

1 f:) (Statsutskottets utlåtande n:o 31).

(fij

*•1

Till Konungen.

it: l ■»■>((

..''i!.:.. • |o.''i : ''''O, i f: .i. . Sxij^

. -v» V- - •:;!> .;m-, . j,.\ . < ^ n,:; f

Uti en inom riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen

måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t

ville låta utreda, huru vida genom utarrenderande af jagträtten å kronoparker

och annan kronan tillhörig, odisponerad mark, äfvensom å häradsallmänningar

inkomst kunde beredas statsverket eller delegarne i dessa

allmänningar, dock utan intrång af någons nu bestående lagliga rätt

och under sådana arrendevilkor, att jagten å dessa marker väl vårdades

och jagträtten utöfvades utan skada för skogens bestånd, samt derefter

för Riksdagen framlägga det förslag till lag i ämnet, hvartill

denna utredning kunde gifva anledning.

Såsom i motionen åberopas, hade förslag i förevarande ämne

väckts jemväl under 1894 års riksdag; och hade med anledning deraf

Bih. till Riksd. Prof. 1895. 10 Sund. 1 Afd. 1 Baud. 14 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

sammansätta stats- och lagutskottet i till Riksdagen afgifvet utlåtande

gjort enahanda hemställan, som nu föreliggande förslag innefattar.

Utskottets hemställan blef af Andra Kammaren bifallen, men af Första

Kammaren afslagen.

Det sammansatta utskottet anförde, bland annat, att utskottet

hyste den uppfattning, att staten borde kunna beredas någon inkomst,

derigenom att genom arrende upplätes jagträtten å åtskilliga äldre

kronoparker och annan kronan tillhörig, odisponerad mark äfvensom

liäradsallmänningar samt i all synnerhet å sådana kronoparker, som i

senare tider bildats genom inköp för statens räkning af till skogsbörd

tjenlig mark, samt att en utredning i detta hänseende borde ega ruin,

hvilken utredning borde omfatta, dels hvilka kronoparker lämpligen

kunde, utan intrång af någons bestående lagliga rätt, genom jagtarrenden

upplåtas, dels vilkoren för jagträttens utöfvande med hänsyn till

jagtens rätta handhafvande och skogens sorgfälliga vård, dels beloppet

af de arrendeafgifter, som genom jagträttens utarrenderande vore att

påräkna, dels ock, beträffande jagträttens upplåtande å häradsallmängar,

huru vida afgiften derför borde tillfalla staten eller dem, som i

allmänningen egde del.

I en vid det sammansatta utskottets utlåtande fogad reservation

erinras först om att hos de sakkunnige skiljaktiga meningar vore ^rådande

ej mindre angående den inverkan å jagtens ändamålsenliga vard,

som utarrenderandet af jagträtt å kronoparker och kronan tillhörig,

odisponerad skogsmark skulle utöfva, än äfven beträffande den möjlighet

till ökade statsinkomster, som en dylik åtgärd skulle medföra.

A ena sidan hade, enligt hvad i reservationen vidare anföres,

åberopats, att erfarenheten skulle visa, att jagten å enskilda områden

bäst vårdades å sådana orter, der jagträtten genom arrende förvärfvats

af personer, som med intresse för jagten förenat erforderlig insigt uti

jagtens rätta handhafvande. Sådana arrendatorer hade genom utrotandet

af rofdjur fredat det nyttiga villebrådet och sökt bibehålla eu

god villebrådsstam. På sätt af vederbörande embetsmyndigheter vitsordats

beträffande enskilda jagtområden, hade i de trakter, der jagträtten

arrenderats af jagtklubbar, jägarförbund eller enskilda personer,

jagten väl vårdats jemväl genom sparandet af honor, åtgärder till det

vildas skydd och utfodring vintertid samt utplantering af sådana artei

af villebråd, hvilka i följd af otjenliga naturförhållanden, sjukdomar och

stark förföljelse i betydligare mån förminskats. Genom den ifrågasätta

utarrenderingen skulle följaktligen statsverket kunna beredas någon

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 55. 3

inkomst och derjemte en god jagtvård och vildafvel^ höjande befrämjas.

Å andra sidan hade framhållits, att genom det sätt, hvarpå jagträtten

å ifrågavarande mark blifvit i jagtstadgan ordnad, man åsyftat

att bereda »ett slags fridlysta hem», hvarifrån villebrådet sedermera

kunde utbreda sig. Det åsyftade ändamålet hade i allmänhet vunnits,

i all synnerhet i fråga om elg och rådjur. Säkerhet för villebrådsstammens

bibehållande så väl i fråga om sistnämnda djurslag som med

afseende å öfriga arter villebråd kunde deremot icke vinnas vid utarrendering,

äfven om arrendevilkoren gjordes så stränga som möjligt.

Öfvervakandet af dessa vilkors efterlefnad vore nemligen icke möjlig

utan betydande kostnad för statsverket, då kronojägarne, hvilka under

nuvarande förhållanden kunde efterse, att jagt icke utöfvades på kronoparkerna,

ej skulle vara i stånd att, sedan jagten utarrenderats och

följaktligen ett större eller mindre antal personer vore berättigade att

jaga å det utarrenderade området, utöfva tillräcklig tillsyn, att ej oloflig

jagt derstädes utöfvades. Jagtförhållandena inom landet vore ock sådana,

att genom utarrendering af ifrågavarande mark någon väsentlig

inkomst icke skulle kunna vinnas. I Norrland och Dalarne skulle, med

undantag af ripmarkerna i närheten af jernväg i Jemtland, jagtarrendena

i allmänhet icke röna någon efterfrågan, åtminstone ej till nämnvärda

pris, och då detta vore förhållandet i fråga om enskildes egendom, som

med afseende å kommunikationer vore bättre lottad än statens skogsmark

derstädes, förefunnes ingen utsigt att för det närvarande genom

jagtarrenden i de norra orterna bereda statsverket någon afsevärd inkomst.

I de södra delarne af riket skulle visserligen flera kronoparker,

särskild! med afseende å tillgången af elg å vissa bland dem, blifva

begärliga för enskilde. Men då i allmänhet å kronoparkerna icke funnes

rapphöns- eller orrmarker, hvilka marker vore de mest eftersökta

och betingade de högsta jagtarrendena, och de nu befintliga elgstånden

genom jagträttens upplåtande på arrende snart skulle sprängas, skulle

arrendesummorna för kommande arrendeperioder nedsjunka till eu

obetydlighet.

För den genom 1864 års jagtstadga införda uttryckliga bestämmelsen,

att jemväl å häradsallmänningar jagträtten skulle vara Eders

Kongl. Maj:t och kronan förbehållen, hade emellertid såsom hufvudsakligt

skäl anförts, att ett öfverlåtande af jagträtten till samtliga delegarne

i en dylik allmänning eller häradsboarne skulle för dem sjelfva

medföra icke fördel och nytta, utan snarare motsatsen, i det att allt

nyttigt vildt genom jagtmarkens upplåtelse till alla snart skulle komma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

att nästan helt och hållet utrotas. Vid detta förhållande och då man

ansett antagligt, att genom jagträttens utarrendering tillräckligt skydd

i detta afseende skulle kunna vinnas, borde i öfvervägande tagas,

huru vida icke det skulle kunna öfverlemnas åt delegarne i häradsallmänning

att besluta, om utarrendering af jagrätten å sådan allmänning

skulle ega rum, och delegarne deri på detta sätt erhålla nytta af

jagten å allmänningen.

Derjemte syntes det lämpligen kunna ifrågasättas, om ej jagträtten

å sådana kronoparker, som i senare tider bildats genom inköp för

statens räkning af till skogsbörd tjenlig mark, borde upplåtas mot

arrende. Bibehölles de af ålder befintliga kronoparkerna såsom de fridlysta

stamhåll för villebråd, hvilka den ena delen af de sakkunnige

ansett såsom nödvändiga vilkor för en god jagtvård, syntes det icke

kunna möta någon betänklighet att i fråga om de nytillkomna kronoparkerna

använda arrendesystemet, som af andra betraktats såsom det

lämpligaste sättet för vinnande af detta mål.

På grund: af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge de i denna reservation

deltagande ledamöterna af det sammansatta utskottet, att Riksdagen

borde i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders

Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru vida genom utarrenderande af jagträtten

å de i senare tider bildade kronoparker äfvensom å häradsallmänningar

inkomst kunde beredas statsverket och delegarne i dessa

allmänningar, dock under sådana arrendevilkor, att jagten å dessa

marker väl vårdades och jagträtten utöfvades utan skada för skogens

bestånd, samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag till lag i

ämnet, hvartill denna utredning kunde gifva anledning.

Af hvad i detta ärende förekommit framgår, att olika meningar

gjort sig gällande i fråga om handhafvande af jagträtten å kronoparkerna

och kronans odisponerade skogsmark. Önskvärdheten af att

staten måtte kunna af denna jagträtt beredas inkomst har deremot icke

blifvit bestridd; och då äfven Riksdagen anser, att den källa till inkomst,

som förefinnes i jagträtten å kronans förenämnda egendomar, icke

bör lemnas obegagnad, synes det Riksdagen med skäl ktmna ifrågasättas,

huru vida icke åtgärder i sådant syfte böra vidtagas. Plärvid

har det emellertid icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, att vårt

lands långsträckta läge med dess väsentliga olikheter i de klimatiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

förhållandena föranleder, att i de skilda landsdelarne ej allenast olika

slag af villebråd förekomma och olika sätt för dess uppträdande och

förekomst kunna iakttagas, utan äfven att olika betingelser framställa

sig såväl för villebrådets fredande som för bedrifvande af jagten derefter.

Särskilt har Riksdagen ansett, att utöfvandet af jagträtten i

Norrland icke skäligen kan underordnas samma bestämmelser, som i

sådant hänseende kunna vara lämpliga i afseende å öfriga delar af

riket.

Emot sammansatta stats- och lagutskottets vid nästlidne års

riksdag i detta ämne afgifna förslag, hvilket, såsom ofvan nämnts, till

alla delar öfverensstämmer med det nu föreliggande, framstäldes under

frågans behandling i Första Kammaren åtskilliga beaktansvärda erinringar

med hänsyn till den fara för villebrådets allt för starka beskattande

och möjliga utrotande, detsamma innebure. Och mot det i

ofvan omförmälda reservation framstälda förslag om utarrendering af

jagträtt allenast å de i senare tider bildade kronoparker får Riksdagen

göra den anmärkning, att det i sig innebär synnerligen stora svårigheter,

enär dessa kronoparker i de flesta fall bildats för att sammanslås

med de marker, kronan redan förut egt.

I sammanhang härmed har Riksdagen velat meddela, att äfven

ifrågasatts, huru vida icke af jagträtten å kronoparkerna möjligen skulle

kunna beredas inkomst för statsverket genom att denna rätt fortfarande

öfverlemnades åt dem, af hvilka densamma hittills utöfvats, men med

vilkor att, på sätt i vårt grannland Danmark lärer ega rum, jagtbytet

för kronans räkning försäljes.

Vid det förhållande, att synnerligen skiljaktiga meningar i förevarande

ämne sålunda blifvit uttalade, har i saknad af vederbörlig utredning

Riksdagen icke tilltrott sig kunna framställa något förslag till

frågans lösning. Då emellertid, på sätt förut framhållits, Riksdagen

funnit önskvärd^ att inkomst kunde af jagträtten å kronoparkerna och

annan kronan tillhörig, odisponerad mark statsverket tillföras, har

Riksdagen trott sig böra påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å

förevarande ämne.

Hvad beträffar jagträtten å häradsallmänningar och den inkomst,

som af densamma må kunna allmänningarnes delegare beredas, föreställer

sig Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med föranstaltande

af utredning i ofvannämnda ärende, äfven kommer att från

allmänningsstyrelscrna infordra yttrande öfver jagträttsfrågan i hvad

den kan dem vidkomma; hvadan sålunda motionen i denna del icke

synes erfordra någon särskild åtgärd från Riksdagens sida.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kong]. Maj:t, efter frågans

utredning, täcktes taga i öfvervägande, på hvad sätt genom tillgodogörande

af jagträtten å kronoparkerna och annan kronan tillhörig,

odisponerad mark inkomst må beredas statsverket, samt derefter till

Riksdagen afgifva förslag i ämnet.

1 ,tt /it) i • I; • t; ,''*<''• j i; * •»’ . •''

Stockholm den 10 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.

, f . 1 t * | f ;■ 11 i :) . « T ‘'' f.. i • •’ 1 .''''''Vi "i i! ) .

t f • I t - , •. * , (

iriAöh’ luiriv.i i • ; ^s•-(i -

tv1

i j,.*.

»liv

I

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.