Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen om utarbetande och framläggande af förslag till lärlingslag.

1895-05-16 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1895:91, Skrifvelse till Konungen om utarbetande och framläggande af förslag till lärlingslag.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

lfa*

N:0 91.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 mnj 1895.

— —- — — Andra Kammaren den 16 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen om utarbetande och framläggande

af förslag till lärlingslag.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 14.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 15.)

Till Konungen.

I en hos Riksdagen väckt motion har hemstälts, att Riksdagen

måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande

för en kommande Riksdag af förslag till lärlingslag, och har till stöd

för denna hemställan anförts följande:

Medan Sverige inom allmänbildningens område onekligen stält sig

i do främsta leden bland Euro])as kulturländer, hade man emellertid

försummat eu för landets sunda utveckling ytterst vigtig fråga, nemligen

uppfostringsväsendet inom handtverkcriorna, eller med ett ord lärlingsfrågan.

Med näringsfrihetens införande 1864 hade det patriarkaliska förhållande,

som förut, varit rådande emellan mästaren och lärlingen, nästan

helt och hållet upphört, och verkningarna häraf hade icke uteblifvit.

Yrkeslärlingarne ansågo. sig nemligen icke mera nu som förr bundna

vid sina läromästare, utan missbrukade ofta sin frihet på ett. sjelfsvåldigt,

och för dem sjelfva och yrket ytterst, skadligt sätt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

I saknad af någon som helst lag, hvilken bestämde lärlingens och

läromästarens ömsesidiga förhållanden och förpligtelser, hade å andra

sidan den senare, som dock borde vara i målsmans ställe, nu knappast

vidare med sin lärling att skaffa, än att betala honom hans lön samt

att af honom söka få det mesta möjliga arbete verkstäldt. Derför

plägade de också åtskiljas lika lätt, som sambandet emellan dem varit

lösligt, eller så fort den ene ej längre tyckte sig behöfva den andre.

Visserligen angåfve § 15 mom. 1 af 1864 års näringsförfattning

sättet för fabriks- och handtverksarbetares antagande, i det att nämnda

lagrum föreskrefve, det sådant borde ske i närvaro af vittnen och att

skriftlig öfverenskommelse dervid borde träffas, som noga bestämde

tjenstetiden och vilkoren i öfrig!, hvarförutom mom. 2 och 3 af samma

paragraf stadgade dels näringsidkares föräldrarätt öfver af honom i

tjenst antaget fattigt barn, som saknade målsman, dels ock under vissa

vilkor näringsidkares husbondevälde öfver andra biträden och arbetare.

Erfarenheten hade emellertid visat, att dessa lagbestämmelser icke

egnade sig att tillämpas med afseende på handtverkslärlingen, ty denne .

hade aldrig, hvarken förr eller nu, kunnat betraktas som tjenare, emedan

han ej vore antagen för att tjena, utan för att lära yrket och sålunda

utbilda sig för sin framtida uppgift.

Den fostran, som ynglingen i början finge, verkade merendels

för hela lifvet och blefve för honom en inflytelse till godt eller ondt.

Derför vore det lagstiftarens förnämsta uppgift att så afväga lagen, att

den i möjligaste mån främjade en god uppfostran för de uppväxande

och sålunda blefve till verklig nytta icke allenast för den näringsklass,

för hvilken den vore afsedd, utan för hela samhället.

En sådan lag för handtverkerierna saknade man i Sverige fullständigt,

ty begreppet handtverkslärling och lärlingens uppfostran för

sitt yrke vore allt för litet beaktadt i näringsförfattningen.

I många af Europas länder existerade en lärlingslag, och i flera

af dessa hade man på senare tid återinfört det obligatoriska utlärlingsprofvet.

Föreskriften om detta prof manade ynglingen till sträfvan att

så lära sitt yrke, att han vid lärotidens slut kunde genom afläggande!

af ett hedrande prof gifva ett åskådligt bevis på sin inhemtade kunskap

i detsamma.

Sverige vore härutinnan i saknad af hvarje lagbestämmelse, och

derför vore det ej underligt, att i många fall lärlingarne, obenägna för

allt tvång, lemnade sina läromästare, innan de ens hunnit inhemta de

enklaste grunderna för sitt yrke.

Men då dessa merendels fattiga ynglingars enda tillgång oftast

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Biksdagens Skrifvelse N:o 91.

bestode uti de kunskaper, de kunnat inhemta under lärotiden, insåges

lätt af huru stor vigt det vore, att deras lärotid ej finge planlöst tillbringas

eller när som helst och på godtyckligt sätt afbrytas.

Handtverks- och industriföreningarna i riket hade visserligen med

sällspord energi sökt bevara åt handtverkerierna afläggandet af utlärlingsprof

samt bildat fonder för utdelande af belöningsmedaljer åt dem, som

visat sig deraf förtjenta; men då medlemskap af dessa föreningar vore

en frivillig sak, så hade deras verksamhet ej i vidsträcktare mån kunnat

vara tillfyllest. Derför hade ock dessa föreningar samt de framsynte

och erfarne handtverksidkarne i landet ständigt hyst den meningen, att

en för vår tid lämpad lärlingslag vore af behofvet påkallad, och i

många år hade handtverksindustriens män på sina industriidkaremöten

stält denna fråga ibland de främsta på dagordningen.

Behofvet af en dylik lag hade äfven uttalats såväl vid det sjunde

allmänna industriidkaremötet i Norrköping år 1893, dervid jemväl ett

»förslag till lärlingslag» blifvit antaget, som ock vid ett sammanträde

med ledamöterna i Stockholms handtverksförening den 10 december 1894.

1 Sverige gälde vid tiden för utfärdandet af förordningen angående

utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 fabriks- och handtverksordningen

af den 22 december 1846.

I nämnda handtverksordning fans visserligen ej föreskrift derom,

att lärling skulle vid lärotidens slut aflägga prof, men var med afseende

på de flesta yrken stadgadt, att för rättighet att utöfva yrket som

mästare skulle presteras arbetsprof, hvilket i föreskrifven ordning underkastades

granskning. Godkändes detta arbetsprof, erhölls det för yrkets

utöfning nödiga mästarebrefvet.

I vår nu gällande näringslagstiftning saknas deremot hvarje bestämmelse

derom, att den hos handtverksidkaren anstälde lärlingen,

eller som han i näringsförordningen kallas »arbetaren», bör bibringas

den utbildning i yrket, att han vid anställningstidens utgång må vara i

stånd att afgifva läroprof.

Visserligen angifves uti §§ 13 och 14 af 1864 års förordning, att

idkare af samma yrke eller olika yrken må bilda förening för angelägenheter,

som röra yrkena, samt eg a antaga och i föreskrifven ordning

erhålla fastställelse å reglemente för sin verksamhet, och väl hafva,

såsom ofvan anförts, de på grund af dessa stadganden existerande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

handtverksföreningar sökt hos lärlingarne väcka håg för afläggande af

läroprof, men då dessa föreningar sakna det stöd för sin verksamhet

i dylik rigtning, som tillvaron af lämpliga lagbestämmelser derom skulle

gifva, hafva de af föreningarna i berörda hänseende uppnådda resultat

visat sig icke tillfredsställande, i det att de unga yrkesarbetarne mindre

allmänt, än önskligt vore, söka vinna det erkännande af förvärfvad yrkesskicklighet,

som godkännande utaf ett aflagdt arbetsprof innebär. Att

detta bland vårt lands handtverksidkare ganska allmänt, för att ej säga

enstämmigt, anses som ett för yrkesduglighetens upprätthållande synnerligen

menligt förhållande, framgår såväl af uttalande vid ofvan omförmälda

allmänna industriidkaremöte i Norrköping år 1893 och vid

mötet hos Stockholms handtverksförening den 10 december 1894, som

ock af den tillslutning, ofvanberörda motion på många håll i landet

vunnit från nämnde näringsidkares sida, en tillslutning hvarom vittna

de utaf handtverks- och fabriksföreningar flerstädes gjorda uttalanden,

innefattande förordande af ifrågavarande framställning.

Men ehuru Riksdagen anser önskligt, att läroprofs afläggande

genom lagstiftningen främjas i vidare mån än nu är förhållandet, anser

dock Riksdagen att dessa prof icke böra blifva obligatoriska, åtminstone

icke för så vidt dermed åsyftas att åt läroprofven gifva den betydelse,

som dem är tillmätt i den norska lagen af den 29 juni 1894, nemligen

att utgöra vilkor för rättighet att etablera sig som idkare af handtverk.

— Sådant skulle stå i fullständig strid med den genom ordet »näringsfrihet»

uttryckta princip, på hvilken hela vår nuvarande näringslagstiftning

hvilar, men denna princip, som i förordningen af den 18 juni

1864 funnit sitt uttryck i bestämmelsen, att såsom vilkor för svensk

mans rätt att idka handels- eller fabriksrörelse, handtverk eller annan

handtering i allmänhet endast fordras att hafva god frejd samt råda

öfver sig sjelf och sin egendom, bör efter Riksdagens mening fasthållas.

Enligt Riksdagens åsigt skulle en lagstiftning uti ifrågavarande

hänseende lämpligast kunna åvägabringas efter danskt mönster. Om,

såsom i Danmark skett, genom iagbestämmelse dels föreskrefves, att

tillfälle till afläggande af frivilliga läroprof inom handtverksyrkena skulle

beredas, dels ock angåfves den ordning, hvari de för sådana profs fullgörande

nödiga regler skulle fastställas, föreställer sig Riksdagen att

det afsedda målet skulle i väsentlig grad främjas, utan att man likväl

bröte med den grundsats, hvarpå, såsom ofvan är nämndt, vår nuvarande

näringslagstiftning är byggd.

Riksdagen håller också före, att i sammanhang härmed erfordras

vissa förändringar i och tillägg till redan nu befintliga föreskrifter

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

rörande de handsverksidkaren och lärlingen ömsesidigt åliggande förpligtelse^

särskild! beträffande skyldighet för den förre att tillse, det

lärotiden så användes, att lärlingen vid densammas slut må hafva så

fullständigt som möjligt lärt yrket, och i sådant syfte, bland annat

genom lärlingens undervisande i tekniska yrkesskolor, der sådana finnas

på platsen, söka bringa hans skicklighet derhän, att han kan aflägga

godkändt läroprof. Utan att i deras enskildheter angifva dessa bestämmelser,

vill Riksdagen dock rörande lärotiden erinra om en föreskrift,

som i vår nu gällande lagstiftning saknas, men torde vara af vigt,

nemligen att en kortare del af sagda tid betraktas såsom ömsesidig

pröfvotid. En sådan bestämmelse fans jemväl i 1846 års handtverksordning

och återfinnes äfven i flere främmande länders lagstiftning.

Den är gemenligen bestämd till tre månader, en tid, som synes Riksdagen

lämplig. Äfven om, såsom Riksdagen antager, det är temligen

vanligt att i lärlingskontraktet göra bestämmelse om sådan pröfvotid,

synes det dock Riksdagen att stadgandet borde vara i lagen intaget.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla,

det Eders. Kongl. Maj:t ville låta bringa under utredning frågan om

åvägabringande af lagbestämmelser i syfte att — utan rubbning af den

grundsats om fri näringsutöfning, hvarpå förordningen om utvidgad

näringsfrihet den 18 juni 1864 hvilar — bereda tillfälle för handtverksbiträden,

som sådant önska, att aflägga läroprof, samt i sådant afseende

och jemväl i öfrigt, derest utredningen dertill föranleder, föreslå förändringar

i eller tillägg till gällande lagstiftning.

Stockholm den 16 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDA RES TRYCKERI. 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.