Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående utöfvande af uppfinning, hvarå patent erhållits.

1896-05-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:101, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående utöfvande af uppfinning, hvarå patent erhållits.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

5

N:o 101.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1896.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

om ändring i gällande bestämmelser angående utöfvande

af uppfinning, hvarå patent erhållits.

(Lagutskottets utlåtande n;o 40.)

’ . •'' l » . . ‘ '' i „. I '' * 1 • ’ * * ■ - '' 1 - 1 * - •’ '' * ..... t : ‘ '' 1

Till Konungen.

1 ’ -t-i.''*''-'' ;

Uti tvenne vid innevarande riksdag af enskilde motionärer afgilna

framställningar har erinrats, hurusom stadgandet i 15 § af lörordningen

angående patent den 16 maj 1884 om det s. k. utöfningstvånget verkade

särdeles tryckande för de svenske uppfinnarne, samt framhållits

önskvärdheten af berörda stadgandes ändring.

Ett rigtigt afvägande emellan uppfinnarens intresse af obegränsad

frihet att herska öfver sin uppfinning under hela patenttiden och samhällets

intresse af de patenterade uppfinningarnas tillgodogörande i den

inhemska industrien hör utan tvifvel till patentlagstiftningens mest svårlösta

uppgifter, och man kan spåra denna svårighet uti det faktum, att

do olika patentlagstiftningarna härutinnan tillämpa ganska skilda grundsatser.

Man kan i detta afseende särskilja tvenne hufvudgrupper åt

patentlagar. För den ena af dessa grupper är det ett utmärkande drag,

att densamma medgifver patenträttens bibehållande i oförändradt omfång

under hela patenttiden, oafsedt huruvida uppfinningen verkligen kommer

till utöfning eller ej. En dylik ståndpunkt intager exempelvis den nordamerikanska

patentlagstiftningcn.

Till andra gruppen höra åter de patentlagar, som för patenträttens

fortbestånd i oförminskadt omfång under hela patenttiden uppställa det

vilkoret, att uppfinningen skall bringas till utöfning inom viss kortare

eller längre tid efter patentets beviljande.

Denna senare grupp innesluter emellertid inom sig patentlagar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

som i fråga om de närmare bestämmelserna angående detta »utöfningstvång»

tillämpa principielt skilda grundsatser. Sålunda hör till ifrågavarande

grupp såväl den engelska lagstiftningen, hvilken i förevarande

afseende uppstält det s. k. licenstvånget såsom ledande princip, som

den svenska patentförordningen, som stadgar s. k. utöfningstvång i

inskränkt bemärkelse.

Hvad beträffar det inbördes företrädet emellan utöfningstvång och

licenstvång, är för frågans afgörande af vigt att klargöra, i hvad mån

begränsningar af uppfinnarens, så att säga, naturliga rätt till och öfver

uppfinningen kunna anses vara ur synpunkten af samhällets intresse

erforderliga. Och dervid förtjenar framhållas, att samhällets intresse,

såvidt det framstår såsom stridande mot uppfinnarens, icke kan rättvisligen

fordra mera än att uppfinnaren betages möjlighet att hindra

uppfinningens tillgodogörande inom den inhemska industrien. Det följer

häraf, att uppfinnarens rätt bör honom okränkt tillerkännas, ända till

dess nämnda samhällsintresse aktuelt framträda Utöfningstvånget verkar

derhän, att underlåten utöfning förorsakar patenträttens förlust för

uppfinnaren, äfven om det vid tidpunkten för denna påföljds inträde

icke förefinnes något intresse af uppfinningens bringande till utöfning.

Licenstvånget åter tillgodoser såväl uppfinnarens intresse derutinnan,

att denne under alla förhållanden tillförsäkras ersättning, derest patentet

skulle blifva honom beröfvadt, som samhällets intresse så till vida, som

uppfinnaren förhindras att undanhålla industrien en uppfinning, af hvars

utöfning den kan hafva intresse, Med andra ord, utöfningstvånget kan

medföra patenträttens förlust, äfven om eu dylik kränkning af uppfinnarens

intresse icke är åt hänsyn till samhällets intresse betingad,

då deremot licenstvånget inskränker uppfiunarens rätt endast då ett

verkligt samhällsintresse är för handen.

Riksdagen anser sålunda licenstvånget ega ett visst företrädo

framför ett ovilkorligt utöfningstvång, och håller före, att dess införande

skulle verka till välbehöflig fördel för uppfinnarne, hvilka till

följd af utöfningstvånget i flera fall befinna sig i en ganska ogynsam

ställning.

Sålunda kan en uppfinnings utöfvande erfordra större kapital, än

patenthafvaren är i tillfälle att anskaffa, likasom uppfinningen kan afse

användning af föremål, hvaröfver patenthafvaren ej eger att råda eller

förbättring af en redan förut af annan person patenterad tillverkningsmetod.

I alla dessa fall är patenthafvaren förhindrad att bringa uppfinningen

i utöfning och mister alltså i allmänhet efter tre år sitt patent

utan all ersättning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 101. 7

Licenstvång kan emellertid införas under mångskiftande former;

och Riksdagen tillåter sig derför att angifva några synpunkter, som

enligt dess tanke böra härutinnan tagas i öfvervägande.

Bestämmande af den ersättning, som i händelse af licenstvångets

tillämpning * bör uppfinnaren eller patenthafvaren tillkomma, synes

Riksdagen, der godvillig uppgörelse ej eger rum, lämpligen kunna ske

genom gode män eller i öfverensstämmelse med stadgandet i 17 § af

kongl. förordningen angående patent, för den händelse att patenterad

uppfinning skall upplåtas till allmänhetens fria begagnande.

Äfvenså håller Riksdagen före, att den person, som med användande

af licenstvång tillöser sig patenträtten till en uppfinning, bör

förpligtas, derest han ej bringar den tillösta uppfinningen till utöfning

inom viss lämplig kortare tid, i sin tur afstå densamma till annan

person, som vill derför gifva ersättning.

Den närmare utredningen om vilkoren och sättet för utöfningstvåugets

ersättande med licenstvång torde emellertid lämpligen böra

verkställas genom Eders Kongl. Maj:ts försorg, och Riksdagen anser

det under sådana omständigheter icke behöfligt att närmare ingå på

föreliggande frågas detaljerade lösning.

På anförda grunder och då patentförordningen, vid det förhållande

att Riksdagen såväl vid dess antagande, som då det gält ändringar i

densamma, städse härom för sin del fattat beslut, torde böra såsom

civillag betraktas, får Riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t taga i öfvervägande, huruvida, der patenthafvare efter utgången

af den tid, inom hvilken det enligt 15 § i kongl. förordningen angående

patent den 16 maj 1884 åligger honom att bringa sin uppfinning till

utöfning inom riket, icke vill eller kan föranstalta om sådan utöfning,

det meddelade patentet likväl äfven derefter må under derför stadgad

tid fortfarande anses gällande under vilkor, att patenthafvaren förklaras

skyldig att mot skälig ersättning upplåta sin uppfinning till

utöfning af den, som önskar att inom landet sådan företaga, samt,

derest en dylik lättnad i det s. k. utöfningstvånget anses utan skada

för den inhemska industrien kunna medgifvas, förelägga Riksdagen

förslag till i sådant syfte erforderliga förändringar i ofvanberörda kongl.

förordning.

Stockholm den 13 maj 1896.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.