Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring i visst syfte af förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

1896-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:102, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring i visst syfte af förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

U‘! i I i ''it

N:o 102.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1896.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändring i visst syfte af förordningen angående

inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

(Lagutskottets utlåtande n:o 64.)

ölf jj i ii i''R»; b 7 i !! •

i U:.!.. a« :<!''■- .obai''-."r> -..vd- i''iv !i:'':: ... i

i Till Konungen.

: {f ?> ji - > ‘ vl i i»1 .ii:! f‘i! {* j j ii • ]t '' : * 1»I “; *! .''i-''- i ''vj, li''.'' "

■ ?! i., j. til v j! i t ; / HiOt''.''! "? ''i) . r. • >1 v f J J »''Til ''/Uf • ■ M<‘ l #5 ?.• i : i! t» !r

Uti en vid innevarande riksdag afgifven motion har uppmärksamheten

fästats å de olägenheter, som kunna uppstå derigenom, att en del

af en tomt kan af inteckning graveras på ett sätt, en annan del på ett

annat. Riksdagen anser nämnda omständigheter beteckna ett afsevärdt

missförhållande. Dermed är nemligen möjligheten gifven, att vid exekutiv

försäljning delarne af tomten komma att åtskiljas. Hvilka olägenheter

härmed kunna vara förenade, är lätt insedt; detta förhållande kan

uppenbarligen leda till betydande förlust för inteckningshafvare, hvars

rätt i en del af tomten just derigenom är af ringa värde, och som derför

endast för att bevara tomtens enhet kan tvingas att underkasta sig

uppoffringar, hvilka icke stå i förhållande till värdet af den mark, som

icke omfattas af hans inteckning. Särskilt förtjenar framhållas, hurusom

detta är fallet, när till en tomt, som ligger vid gata, i anledning

af ändrad rigtning af gatan, lagts en ytterligare tomtremsa, enär tomtens

värde — och dermed äfven de tidigare inteckningarnes — är i

högsta grad beroende derpå, att tomton allt fortfarande är till ett helt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102. 9

förenad med den åt gatan vettande delen, å hvilken kanske husets

värdefullaste del sedermera uppförts och som i allt fall för tomtens

bebyggande är omistlig.

Dessa omständigheter förtjena dess mera beaktande, som en dylik

olikhet i inteckningsförhållandena ofta kan uppkomma i följd af förhållanden,

hvilka icke äro beroende af tomtegarens fria beslut. Denne

är nemligen för behörigt, tillgodogörande af sin tomt till bebyggande

underkastad bestämmelserna i byggnadsstadga och byggnadsordningar;

och dessa kunna mången gång medföra för tomtegaren tvingande nödvändighet

att vidga eller inskränka sitt tomtområde.

Vidare bör icke förbises, att för tomt i stad saknas utväg att

verkställa egoutbyte i skiftesstadgans mening, i följd hvaraf hvarje

omreglering af en tomt återverkar på inteckningsförhållandena.

Att råda bot för nu antydda missförhållanden bör följaktligen vara

en ganska angelägen uppgift för lagstiftaren, men det lärer ej kunna

bestridas, att denna uppgift tillika är synnerligt grannlaga. Ty det

gäller här, liksom vid många andra lagstiftningsåtgärder, att skydda

och tillgodose delvis motsatta intressen. Tomtegarens intresse måste

naturligen vara att fritt disponera öfver värdet af den till hans tomt

inköpta delen; de, som ega inteckningar i den tomt, från hvilken ifrågavarande

tomtstycke afsöndras, hafva åter ekonomiskt intresse deraf, att

deras inteckningar fortfarande gälla i hela det område, hvari de beviljats;

slutligen tillkommer det intresse, för hvilket motionären gjort sig till

tolk: det allmänna intresset af ordning och reda i eganderätts- och

inteckningsförhållanden och deraf följande stadga och säkerhet uti fastighetskrediten.

Önskemålet för eu blifvande reform i hithörande afseende bör

naturligtvis vara, att utan kränkning af tomtegares och inteckningshafvares

intressen åstadkomma säkerhet .och reda vid skeende tomtregleringar

och öfriga förändringar i afseende å tomternas områden.

Huru detta önskemål kan uppnås, är emellertid ej någon gifven

sak; Riksdagen tillåter sig dock att härutinnan framkasta några synpunkter,

som kunna vara förtjenta af beaktande.

Sålunda kan tagas under öfvervägande, huruvida betänklighet

kan möta mot införande af ett stadgande, hvarigenom vid sammanläggning

af ett stycke mark med en äldre intecknad tomt inteckningsrätten

komme att omfatta jemväl det tillagda stycket —Riksdagen förbiser

dock ej, att eu sådan bestämmelse mången gång kan blifva betungande

för egaren af en högt intecknad tomt, då denne i följd af

gatuomreglering eller dylikt nödgas med måhända stora kostnader utvidga

Bill. till Riksd. Prot 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Hlift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

sitt område —; och äfven torde tagas under ompröfning, hvilka medel,

som lämpligen kunna befordra den deremot svarande grundsatsen, att

en tomtdel, som afskiljes från en och tillägges annan tomt, skall vara

från äldre inteckning frigjord. Törhända kan i detta afseende det vara

att förorda ett tillvägagående enligt grunderna för expropriation af

intecknad fastighet, såsom jemväl motionären antydt; härigenom skulle

åtminstone beredas en utväg att annorledes än genom frivillig öfverenskommelse

uppnå tomtdelens frigörande från inteckning.

Väl är det Riksdagen icke obekant, att på vissa ställen man såsom

vilkor för styckning och sammanläggning af tomter ansett sig kunna

uppställa den fordran, att den tomtdel, som sålunda förlägges från en

tomt till en annan, skall visas vara fri från inteckning. Men då till

stöd för en dylik praxis icke torde kunna åberopas något lagstadgande,

i följd hvaraf ock samma praxis visserligen icke är den vanliga, och

då i allt fall, på sätt nyss påpekats, äfven den grundsatsen, att inteckning

i den äldre tomten bör omfatta den tillagda delen, är af lika vigt

för det åsyftade ändamålet, lärer nämnda förhållande icke kunna anses

innnefatta något skäl att afstå från sakens reglerande på ett betryggande

sätt.

Frågan är emellertid af den vigt och omfattning, att den erforderliga

utredningen torde böra genom Eders Kongl Maj:ts försorg verkställas;

och Riksdagen får följaktligen anhålla, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t taga i öfvervägande, huruvida och på hvad sätt den med nuvarande

lagstiftning förenade olägenhet, att särskilda delar af en tomt

kunna vara i afseende å inteckningar olika stälda, må kunna afhjelpas,

samt för Riksdagen framlägga förslag till lagändring i sådant syfte.

Stockholm den 13 maj 1896.

• i .

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.