Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion angående förbud mot vadhållning genom s. k. totalisator.

1896-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:103, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion angående förbud mot vadhållning genom s. k. totalisator.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 103,

11

N:o 103.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1896.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

angående förbud mot vadhållning genom s. k. totalisator.

(Lagutskottets utlåtande n:o 30.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt fråga om

förbud mot vadhållning genom s. k. totalisator.

Sedan i motionen erinrats derom, att frågan, huruvida totalisatorns

användning för sitt ändamål stode i öfverensstämmelse eller icke

med gällande lagbestämmelser mot spel och lotteri, varit föremål för

svenska domstolarnes pröfning uti ett af allmän åklagare mot anordnarne

af en offentlig kapplöpning, dervid totalisatorn varit i användning, anhängiggjordt

mål med påstående om ansvar alternativt enligt § 2 i förordningen

angående förbud mot lotterier m. m. den 6 augusti 1881 eller

enligt 18 kapitlet 14 § strafflagen, uti hvilket mål detta ansvarsyrkande

blifvit såväl af underrätten som af hofrätt och högsta domstolen ogilladt.

framhåller motionären, att den åsigten, att totalisatorsvaden icke vore

äfventyrliga spel eller egentliga hasardspel, emedan utgången af dem

icke bestämdes hufvudsakligen af slumpen utan af de täflandes skicklighet,

vore rigtig endast under den förutsättning, att totalisatorsvaden

uteslutande finge ingås mellan sakkunnige och att något medel funnes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 103.

att före vadens ingående kontrollera de s. k. sakkunniges kompetens

såsom sakkunnige. Sådan vore också ståndpunkten inom den belgiska

rätten, enligt hvilken vad mellan icke-hästkännare ansåges och bedömdes

såsom hasardspel. Men nu vore just meningen, enligt sportmäns uttryckliga

förklaring, att hos oss liksom på många andra ställen påkalla

allmänhetens, d. v. s. de icke-sakkunniges, deltagande i totalisatorsvaden,

emedan utan denna extra kittling af dåliga passioner intresset för sjelfva

kapplöpningarne icke skulle kunna hållas vid magt. Det funnes intet

skäl, hvarför lagen borde fördraga ett spel, som, om det också i början

framträdde under föga farliga former, likväl inom kort hos oss som

annorstädes skulle visa sig ödeläggande för folkets moral och för allt

flera medborgares ekonomiska välstånd. Och äfven om någon verklig

fördel vore att vänta af de sporttäflingar, hvarom nu vore fråga, vore

denna fördel för dyrt köpt med väckandet och underhållandet af en

last, spelpassionen, hvilken lagen eljest med rätta brännmärkte.

Om det också icke kan bestridas, att utgången af en kapplöpning

och således äfven af ett derpå grundadt vad icke bestämmes uteslutande

eller ens till hufvudsaklig del af slumpen, så synes det i allt fall Riksdagen,

som vore den form af vadhållning, hvilken totalisatorn har till

ändamål att förmedla bland den vid kapplöpningen närvarande allmänheten,

så nära beslägtad med lotterispelet, att de motiv, som föranledt

tillkomsten af förordningen mot lotterier, äfven böra konseqvent leda

till förbud mot vadhållning af ifrågavarande slag. Ty den, som icke

är i besittning af fackkunskaper och erfarenhet beträffande de egenskaper

hos de i en kapplöpning deltagande hästar, och de förhållanden

i öfrigt, hvilka äro afgörande för utgången af en sådan löpning, måste,

då han bestämmer sig, huru han skall placera sin insats, låta sig ledas

antingen af uppgifter och hörsagor, hvilka kunna antagas så mycket

oftare vara origtiga, som förhållandena äro sådana, att en mindre samvetsgrann

deltagare i vadhållningen lätt kan känna sig frestad att genom

utspridande af osanna uppgifter göra sig vinst på de öfriges bekostnad

eller enbart af slumpen; och så blir det för den stora allmänheten — ty

få äro väl de, som på detta område ega fackinsigter — ändock slumpen,

som afgör utfallet af vadet. — Totalisatorn har ännu endast några få

gånger varit använd i vårt land, och vid de tillfällen, då den användts,

hafva de belopp, som förmedelst densamma omsatts, icke varit särdeles

betydliga, men det är att befara, att, om ej lagens förbud kommer

emellan, dess användning skall taga ökad fart. Af hvad Riksdagen

anfört framgår, att, om Riksdagen Båge någon möjlighet att föreslå en

effektiv lagstiftning, som, utan att hindra de sakförståndige att begagna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 103.

sig af totalisatorn för vadhållning i sammanhang med kapplöpningar,

gjorde det omöjligt för den icke sakkunniga allmänheten att använda densamma,

Riksdagen helst skulle se frågan löst på sådant sätt. Men då oöfvervinneliga

praktika svårigheter skulle göra en dylik lagstiftning illusorisk,

och då Riksdagen håller före, att den betydelse för hästafveln, som

totalisators användning vid kapplöpningarne genom den ekonomiska

vinsten deraf möjligen eger, är synnerligen ringa, hvaremot de skadliga

verkningarne af en sådan vadhållning äro uppenbara och högst afsevärda,

lärer ingen annan utväg finnas än att helt och hållet förbjuda

sådan vadhållning.

Af dessa skäl får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och derefter för Riksdagen framlägga förslag till

lagbestämmelser mot användning af den s. k. totalisatorn för vadhållning

bland allmänheten i sammanhang med offentliga kapplöpningar.

Stockholm den 13 maj 1896.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.