Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt till fiske, lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen och lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.

1896-05-13 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:104, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt till fiske, lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen och lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

N:o 104.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1896

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om rätt till fiske, lag

angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen

och lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i

förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund

den 30 december 1880.

(Lagutskottets utlåtande n:o 54.)

Till Konungen.

Genom en den 14 sistlidne februari aflåten proposition, n:o 24,

har Eders Kongl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagda, i

statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen

att antaga propositionen bifogade förslag till

l:o) lag om rätt till fiske;

2:o) lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen; samt

3:o) lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.

Riksdagen, som ansett förslaget till lag om rätt till fiske hufvudsakligen

böra godkännas och ej funnit anledning till anmärkning mot

de öfriga lagförslagen, får härmed redogöra för de ändringar, hvilka

Riksdagen ansett böra vidtagas i förstnämnda lagförslag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

Riksdagen är visserligen ense med den af Eders Kong]. Maj:t i

ärendet tillsatta komité derutinnan, att de lokala sedvanorna icke böra

lemnas utan hänsyn, då det gäller att i ett ämne* sådant såsom det

föreliggande stifta ny lag, men Riksdagen är tillika af den mening, att

rubbningar i den enskilde strandegare tillkommande rätt böra i möjligaste

måtto undvikas. Ett antagande af 12 §:s 2 mom. i Eders Kongl.

Maj:ts förslag skulle emellertid, enligt Riksdagens tanke, kunna leda

till verkliga rättskränkningar, på sätt i högsta domstolen jemväl framhölls,

och det synes Riksdagen, som om komiténs motivering för stadgandet

ej tillfyllest ådagalägger lämpligheten att i ett allmänt stadgande

för hela riket upphöja till lag den skiftande och olikartade lokala sedvanerätten

i fråga om fiskes utöfvande. Det må visserligen anses önskvärd^

att lagstiftningen lemnar sitt skydd åt en fiskarebefolkning, som

för utöfvande af sin näring icke har någon rätt, allenast sed att lita sig

till — och härutinnan torde förhållandena på rikets&vestkust vara förtjenta

af synnerligt beaktande, men att tillmäta de lokala sedvanorna i allmänhet

en sådan vigt, som föreslagits, utan att något verkligt behof af

dylik inskränkning i den enskildes strandeganderätt kan anses ådagalagdt,

är enligt Riksdagens tanke ej att tillråda.

Riksdagen har sålunda först och främst undantagit allt sötvattensfiske

från grundsatsens tillämplighet. Den af komitén lemnade utredningen

af hithörande förhållanden har nemligen icke kunnat öfvertyga

Riksdagen, att några lokala sedvanor af framträdande vigt gjort sig

gällande i fråga om insjöfisket vid sidan af den skrifna lagen.

Ej heller fisket inomskärs kan, enligt Riksdagens mening, lämpligen

i allmänhet undandragas den enskilda strandeganderätten, såsom

förhållandet skulle blifva, om ifrågavarande bestämmelse derå blefve

tillämplig. Endast i fråga om Göteborgs och Bohus samt Hallands län

har Riksdagen ansett förhållandena härutinnan påkalla ett undantag. Äfven

i ett annat afseende har Riksdagen ansett ifrågavarande stadgande böra

modifieras. Riksdagen har nemligen ansett det lämpligast att uttryckligen

omnämna, att de lokala sedvanor, som i stadgandet tillägges kraft

af lag, endast afse fiske med rörlig redskap, helst, enligt hvad komiterade

anfört, fiske med fast redskap äfven vid vestkusten städse betraktats

såsom strandegaren8 uteslutande rätt.

I anledning af de modifikationer, som Riksdagen sålunda vidtagit

uti bestämmelsen i 12 §:s 2 mom., och då endast saltsjöfiske derxmder

inbegripa, har stadgandet, sålunda modifierade ansetts lämpligen böra

hafva sin plats i lagens 3 §, hvarvid detsamma inskjutits emellan 2:a

och 3:o momenten i Eders Kongl. Maj:ts förslag, detta i syfte att 3 §:s

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

båda sista moment, angående fiskandes rätt till landfäste o. d. samt

strandegares rätt till ersättning för notvarps upprensande, skulle blifva

tillämpliga jemväl #å det fiske, som i det inskjutna momentet omhandlas.

Enligt lagförslagets 6 § hafva de öppna delarne af Venern och

Vettern i fråga om strandeganderätten likstälts med öppna hafvet;

strandeganderätten skulle alltså sträcka sig endast ett hundra åttio meter

från det ställe invid stranden, der stadigt djup af två meter vidtager,

och fisket derutanför vara fritt för hvarje svensk undersåte. I

nu gällande fiskeristadga finnes visserligen intet bestämdt stadgande

om huru vidsträckt strandeganderätten skall räknas i de större insjöarne,

men otvifvelaktigt torde emellertid vara, att denna rätt allmänt anses

långt öfverskrida och för visso också begagnas utöfver den gräns, som

är för sådan rätt bestämd i öppna hafvet. Förhållandet beträffande

fisket i öppna hafvet och de större insjöarne är nemligen helt olikartadt.

Det område i vattnet^som i öppna hafvet är för strandegarne tillräckligt

för bedrifvande af sådant fiske, som för honom lämpar sig, är i

insjöarne för sådant ändamål alldeles för litet. Fångst af vissa slag

insjöfisk, som i allmänhet uppehåller sig å större djup, måste bedrifvas

på ganska långt afstånd från stränderna. Att sålunda bestämma strandegares

fiskerätt i dessa sjöar till endast 180 meter från det ställe der

stadigt djup af två meter vidtager och lemna fisket derutanför alldeles

fritt skulle alltså vara en väsentlig inskränkning af hvad för närvarande

anses dem tillkomma. Den föreslagna bestämmelsen har också

väckt betänkligheter hos strandegarne vid Venern och Vettern, och

representanter från bygderna omkring dessa sjöar hafva under ärendets

behandling till Riksdagens lagutskott ingifvit eu skrifvelse af innehåll:

att lagen borde så afifattas, att de delar af sjöarne Venern och

Vettern, som icke tillädes de enskilda strandegarne, förklarades vara

kronans allmänna fiske, hvaraf följde, att Eders Kongl. Maj:t egde afgöra,

om och huru fiske i dessa vatten (de »öppna» delarne af nämnda

sjöar) skulle idkas, äfvensom

att det med afseende på de ifrågavarande sjöarnes storlek kunde

ifrågasättas, att strandegarnes enskilda rätt borde utsträckas utöfver

hvad nu i Eders Kongl. Maj:ts förslag vore tilltänkt, måhända till en

kilometer eller derutöfver.

Att å de öppna delarne af Venern och Vettern tillämpa de om

strandeganderätten vid öppna hafsstranden gällande bestämmelser, synes

Riksdagen sålunda ej vara välbetänkt. Förslaget att sätta gränsen för

strandegarnes uteslutande fiskerätt till en kilometer från det ställe, der

stadigt djup af två meter vidtager, kan Riksdagen emellertid ej heller

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

förorda, då jemväl detta mått blifvit helt godtyckligt vald! och icke är

grundadt på någon utredning om de lokala förhållandena. Under dessa

omständigheter har Riksdagen ansett det vara fördelaktigast att fortfarande

bibehålla gällande fiskeristadgas bestämmelser angående fiskerätten

i större insjöar. Venern och Vettern torde nemligen icke mera

än andra större insjöar kräfva särskilda bestämmelser om rätten till

fiske, och härtill kommer, att man genom bibehållande af gällande

stadganden undviker att, utan tillfredsställande utredning, förorsaka

rubbningar i nu rådande rättsförhållanden. I öfverensstämmelse med

denna Riksdagens ståndpunkt har Riksdagen åt 6 § gifvit samma lydelse

som 1 §:s 2 mom. i nu gällande fiskeristadga eger.

Den i lagförslagets 2 § inrymda bestämmelse, att fisket i »fjärdar,

som åt något håll äro öppna mot hafvet», skall lyda under samma

regler som fisket vid öppna hafsstranden, har synts Riksdagen böra

utgå. Dels lemnar sjelfva uttrycket »fjärdar, som åt något håll äro

öppna mot hafvet», rum för olika tolkningar — man kan, såsom eu

högsta domstolens ledamot anmärkte, dit hänföra äfven sådana fjärdar,

som ega allenast en smal öppning mot hafvet — och dels synes det

Riksdagen ohehöfligt att särskilt uttala, att verkligt öppna fjärdar äro

att såsom öppen hafsstrand anse. I anledning häraf har Riksdagen åt

punkten i fråga gifvit en lydelse, som öfverensstämmer med motsvarande

bestämmelse i gällande fiskeristadga.

Hvad slutligen angår den af Riksdagen vidtagna ändringen i

lagförslagets 7 §, vill Riksdagen erinra, att densamma tillkommit i syfte

att tydligare än i förslaget skett utmärka såväl att rätt till begagnande

af sådant allmänt kronofiske, som § afser, ej tillkommer de i häradet

eller socknen boende kollektivt, utan att denna rätt må upplåtas till

enskilda personer, som i häradet eller socknen bo, som ock att vederbörande

myndigheter, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och

domänstyrelsen, ega rätt att vid meddelande af tillstånd till begagnande

af dylikt fiske icke blott bestämma den afgift, som derför skall utgifvas,

utan dervid äfven stadga'' andra vilkor såsom beträffande fiskerättens

omfång samt tiden och sättet för dess utöfvande.

Riksdagen, som funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition,

Håvidt, angår förslag till lag om rätt till fiske, icke kunna i

oförändradt skick bifallas har alltså för sin del antagit

Bill. till Riksil. Fröt. 1896. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Haft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o lOi.

Lag om rätt till fiske af den lydelse bilagan A utvisar,

samt utan ändring bifallit propositionen i öfrigt och sålunda antagit

Eders Kongl. Maj:ts förslag till

dels Lag angående förändrad lydelse af 24 kapitlet 14 § strafflagen;

och

dels Lag angående förändrad lydelse af (J och 24 §§ i förordningen

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.

Stockholm den 13 maj 1896.

Med undersåtlig vördnad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104,

19

Bil. A.

Lag

om rätt till fiske.

Med upphäfvande af 17 och 18 kapitlen byggningabalken samt

nedannnämnda lagrum i tiskeristadgan den 29 juni 1852, nemligen 1

till och med 11 §§, 13 till och med 15 §§, 17 §, 20 § första punkten,

26 §, 29 §, 30 §, 32 §, 35 § i hvad den afser ansvar för öfverträdelse

af stadgandet i 20 § första punkten, och 44 § andra punkten, äfvensom

med ändring af hvad andra lagens rum och författningar innehålla mot

denna lag stridande, förordnas som följer:

1 §•

I öppna hafvet äfvensom vid sådana kronan tillhöriga hafsstränder

samt i saltsjön belägna skär och holmar, hvilka icke till något hemman

höra eller under särskilda vilkor innehafvas, ege hvarje svensk undersåte

rätt att fiska; ej må dock fiskegård, ryssja eller annan dylik fast

fiskeredskap der ufsättas, utan att Konungen dertill gifver lof eller i

fall, hvarom i 2 § sägs, Konungens befallningshafvande lemnar särskild!

tillstånd.

2 §•

Saltsjöfisket inomskärs tillhör, der ej annorledes i denna lag

stadgas, dem, som ega stränder och holmar omkring fiskevattnet.

Vid öppna hafsstranden samt utom skären omfattar, der ej annorledes

är lagligen bestämdt, strandegarens enskilda fiskerätt allt det

vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe

invid stranden, det stadigt djup af två meter vidtager. Strandegaren

må ock från sitt enskilda fiskevatten än längre ut sträcka fiskegård,

ryssja eller annan dylik fast redskap, der i särskildt fall Konungens

befallningshafvande finner, att det kan ske utan men för annan fiskande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

3 §•

I Norrbottens, Vesterbottens, Vesterrnorrlands och Gefleborgs län

må å ställen, der sådant af ålder varit vanligt, strömmingsfiske med

rörlig redskap idkas af hvarje svensk undersåte äfven vid annans strand,

så framt den består af skogsmark eller sten och ej af åker eller äng;

dock vare vid notfiske strandegaren, der han i fisket deltager, berättigad

till första notdrägten hvarje måndag och onsdag.

Vid de delar af rikets vestra kust, der för fångande af hafsfisk,

som går till stränderna i stora stim, de fiskande af ålder oklandradt

följt fisken efter dess dref och fiskat vid annans strand, skall sådan

rättighet fortfarande dem tillkomma; dock må vid notfiske strandegaren,

der han i fisket deltager, bestämma den ordning, hvari hans

not skall dragas.

Der vid öppna hafsstranden och utom skären, samt i Göteborgs

och Bohus’ samt Hallands län jemväl inomskärs, de fiskande af ålder

oklandradt med rörlig redskap utöfvat fiske eller agntägt vid annans

strand annorledes än i denna lag är medgifvet, vare de vid sådan rätt

bibehållne.

Der fiske, efter ty i denna § sägs, idkas vid annans strand, ege

de fiskande att nyttja stranden för landfäste och sådan tillfällig uppdragning

af redskap och båt, som för fiskets utöfvande är af nöden;

svare dock för skada och intrång.

Har strandegare med kostnad upprensat eller upptagit notvarp

inom det till hans strand hörande område i vattnet, vare han vid fiske,

som i denna § afses, berättigad att uppbära trettiondedelen af den fisk,

som af andra i varpet fångas, så länge han det underhåller.

4 §•

Fiske med krok eller ref å djup i yttre skärgården och i hafsbandet

ege hvarje svensk undersåte rätt att idka.

5 §•

Uti insjöar och rinnande vatten nyttje strandegare, utan intrång

af annan fiskevatten, som är beläget inom hans fastighets rå och rör

eller eljest till dess egor hörer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

6 §•

I do delar åt’ större insjöar, till Indika strandeganderätten sig icke

sträcker och der oj heller eljest enskildt fiske är kronan förbehållet eller

annan tillhörigt, gälle om fisket hvad i 1 § sägs om fiske i öppna

hafvet.

7 §•

Ström- och insjöfisken vid kronans öfverloppsmarker, allmänningar,

parker och holmar äfvensom vid oafvittrad mark ege, der ej kronan

dessa fisken sig eller annan enskildt förbehållit, inom häradet eller

socknen boende att, med tillstånd af Konungens befallningshafvande

eller, der fråga är om fiske vid kronopark, af domänstyrelsen, nyttja

på det sätt och under de vilkor, som derför kunna varda bestämda, samt

mot den afgift, som för begagnande af sådant allmänt kronofiske finnes

skälig. Äro hemman anlagda på mark, hvarom nu är sagdt, njute de,

till dess delning försiggått, fritt fiske.

8 §•

Kronans enskilda fisken i saltsjön, insjöar och rinnande vatten vare

såsom hittills kronan och hennes rättsinnehafvare förbehållna.

9 §•

I de fiskevatten, som höra till härads- eller sockenallmänningar,

ege de, som i alltnänningarne hafva del, rätt att fiska. Åker och äng

vid stranden vare dock fria från intrång af de fiskande, då annan utväg

finnes att komma till fiskevattnet; i annat fall skall ersättning gifvas

för skada och intrång.

Allmänningsfiske må af delegarne för gemensam räkning utarrenderas,

der i enlighet med gällande föreskrifter om allmänningens förvaltning

beslut derom fattas.

10 §.

Oskift fiskevatten må alla, som deri oga del, bruka efter ty de

kunna sämjas. Sämjas de ej, läggo rätten dem emellan, huru fisket

utan förfång för någon af dem må nyttjas. Fiskebyggnad kåfve ock

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

eu livar lof att uppföra allt efter som lian oger del i samfälligheten

och lägenhet dertill finnes. År ej lägenhet för hvarje delegare att

uppföra särskild fiskebyggnad, bjude den, som vill bygga, de öfrige att

deltaga; vilja de ej, och pröfvar rätten, att byggnaden kan göras utan

skada för dem, bestämme rätten, på hvad sätt, vilkor och tid byggnaden

må uppföras och nyttjas.

I oskift fiskevatten må ej eu delegare utan de fleste öfriges samtycke

upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delegare.

11 §•

Varder jord åt någon till bruk upplåten, nyttje brukaren, der ej

annorledes aftalas, det fiske, som till jorden hörer.

»I '' • ■ i : ■'' . G : Å'' < ''.I :a !‘r V £ilO •'' ’ .• ''

12 §.

År genom urminnes häfd eller genom särskildt stadgande, aftal,

dom eller skattläggning eller på annat lagligt sätt annorledes än ofvan

sägs bestämdt om någons rätt till fiske, vare det gällande.

13 §.

Om lapparnes rätt till fiske i vissa delar af riket gälle hvad särskildt

är stadgadt.

14 §.

Fast eller rörlig fiskeredskap, som kan hindra fisken att framgå,

må ej utsättas i kungsådra.

I eif, ström, å eller sund, der kungsådra ej finnes, men fisken har

sitt dref, skall en sjettedel af bredden i djupaste vattnet lemnas fri

från redskap, hvarom nyss är sagdt, der ej Konungens befallningshafvande

efter rättegandes och sakkunnigs hörande gifver lof till redskapens

användande. År i ty fall fråga om fiskebyggnad, som kan

förorsaka uppdämning, lände jemväl till efterrättelse hvad derom är särskildt

stadgadt.

15 §.

Der eif, ström eller å utfaller i hafvet eller insjö, eller vidtager

från insjö eller större vattendrag, må ej i det djupaste vattnet utBättas

sådan redskap, som i 14 § omförmäles.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens Skrifvelse tf:o 104.

16, §.

Eger någon särskild rättighet att för fiske stänga led eller ådra,

hvarom i 14 eller 15 § stadgas, njute den rättighet till godo.

Finnes uppenbart, att led eller ådra, hvarom i 14 eller 15 § förmäles,

blifvit medelst fiskeredskap olagligen stängd, och följer ej rättelse

genast, efter det tillsägelse skett, ege på ansökan af den, som men

lider, utmätningsmannen i orten och å landet jemväl länsmannen, äfven

om han ej är satt till utmätningsman, att, sedan han med ojäfvigt vittne

hållit syn å stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes

bekostnad.

n Öl-; v .. '' >• is i)li !).■• •: ir ’ :

18 §.

Fiskar, någon utan lof i fiskevatten, der han ej. eger rätt till det

idkade fisket, vare hvad han dervid fångat eller, der det ej kan tillrättaskaffas,

dess värde förverkadt till fiskevattnets innehafvare eller, då

fångsten skett i allmänt kronofiske, till åklagaren.

19 §.

Anträffas å bar gerning någon, som olofligen fiskar i annans fiskevatten,

må den, som fiskevattnet eger eller innehafver, eller hans folk

af den fiskande taga båt, redskap eller annat till vedermäle och pant

och behålla det, till dess han rätt för sig bjuder. Der fråga är om

allmänt kronofiske eller allmänningsfiske, tillkommer sådan rätt allmän

åklagare, så ock den, hvilken eger fisket nyttja.

20 §.

Fordrar någon i fall, hvarom i 3 eller 9 § sägs, ersättning för

skada eller intrång, och är det ostridigt, hvilken derför bör svara, varde,

der den, som lidit skadan eller intrånget, det äskar, frågan efter syn

och uppskattning pröfvad af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka eu

utses af hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje.

Tredskas den, mot hvilken anspråket väckes, att utse skiljeman, eller

kunna do utseddo oj förena sig om valet af den tredje, ege domaren

17 §•

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

eller öfverexekutor eller utmätningsmannen i orten att på ansökan af

den, som anspråket väckt, om valet förordna.

Part, som ej nöjes med hvad de fleste skiljemännen säga, eger att

draga tvisten under rättens pröfning, så framt han sin talan instämmer

inom nittio dagar från det skiljemännens beslut honom tillstäldes; och

skall i beslutet lemnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har

att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning. Beslutet skall,

änskönt någondera parten vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej

domaren eller öfverexekutor annorlunda förordnar.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol än

skiljemän till, stånde det honom öppet.

21 §.

Fiskeriidkare vare berättigade att å de kronans stränder, skär och

holmar, hvarom i 1 § sägs, i mån af tillgång utan afgift erhålla upplåtelse

af mark för uppförande af boningshus, bodar och beredningshus,

byggnad af fartyg samt förfärdigande af kärl och redskap; och ege

Konungens befallningshafvande att för sådant ändamål anvisa nödigt

område.

Å kronomark, invid hvilken allmänt kronofiske finnes, må de

fiskande med tillstånd af Konungens befallningshafvande eller, der fråga

är om kronopark af domänstyrelsen, uppsätta bodar mot afgift, som

pröfvas skälig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.