Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående vissa förändringar i lagstiftningen om försäljning af vin och maltdrycker.

1896-05-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:120, Skrifvelse till Konungen, angående vissa förändringar i lagstiftningen om försäljning af vin och maltdrycker.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagms Skrifvelse N:o 120.

9

N:o 120.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 maj 1896.

— — — — Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vissa förändringar i

lagstiftningen om försäljning af vin och maltdrycker.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 12.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 17.)

■Af tf

Till Konungen.

I särskilda inom Riksdagen väckta motioner hafva förslag framstälts,

afseende att åstadkomma en inskränkning dels i rätten att genom kringföring

å landet försälja vin och maltdrycker, dels i rätten att från tillverkningsställen

såväl a landet som i stad försälja och utlemna maltdrycker.

I förstnämnda afseende har åberopats, bland annat, att kringförandet

af maltdrycker å fordon och försäljning från dem utvecklat sig till en

fullständig gårdfarihandel, och att landsbygden derigenom hemsökts af eu

snart sagdt oräknelig mängd af ambulerande ölmagasin. Dessa ölvagnar

komme ej endast frän bryggerierna, de utsändes äfven från så kallade

öltappningsaffärer — ett slags bryggerifilialer — hvilka planterades ut här

och der i socknärne. Från nästan alla delar af landet klagades öfver det

moraliska förderf och den ekonomiska förlust, som åstadkommes genom

berörda försäljningssätt. Lagstiftningen hade derför både rättighet och

skyldighet att ingripa i detta afseende. Särskildt borde man söka åvägabringa

en sådan ändring af § 11 i förordningen den 24 oktober 1885,

sådan denna paragraf lydde i kungörelsen den 2 juni 1898, att den, som

Bih. till Riksd. Prat. 18911. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 24 llaft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

genom kringföring försålde vin och .maltdrycker, måtte blifva underkastad

samma bestämmelse, som genom nämnda paragraf vore gifven i fråga om

landthandlande, när dessa ville försälja sådana drycker för afkantning,

nemligen att de ej utan särskildt tillstånd iinge afyttra mindre qvantitet

än tio liter.

Behofvet af reglerande bestämmelser i fråga om den ambulerande vinoch

ölhandeln å landsbygden gör sig allt mera gällande. Såväl genom de

i ämnet väckta motioner som genom vid dessa fogade uttalanden från

kommunala myndigheter samt öfriga upplysningar, som Riksdagen varit i

tillfälle att inhemta, ådagalägges, att missförhållanden genom försäljning

af maltdrycker medelst kringföring börjat utsträcka sig öfver större delen

af landet.

I förordningen den 24 oktober 1885, sådan den ursprungligen lydde,

fans intet stadgande angående försäljning af vin och maltdrycker genom

kringföring. Först genom kungörelsen den 10 juli 1891 infördes, på grund

af Riksdagens skrivelser den 19 maj 1890 och den 6 maj 1891, i § 15

ett moment 2, som medgifver vidtagande af vissa åtgärder, i händelse oloflig

iskänkning skulle främjas eller oordningar föranledas genom nämnda

försäljningsrätt.

Vederbörande kommunalnämnd kan nemligen, enligt berörda moment,

förbjuda den, som kringför, äfvensom den, som låter kringföra vin- och

maltdrycker, att fortsätta dermed, eller ock föreskrifva sådana inskränkningar

i rätten dertill, som må finnas af omständigheterna påkallade. Detta stadgande

gör emellertid icke tillfyllest. Kändt är, hvilka svårigheter möta för att

på landsbygden skaffa giltiga bevis om att oloflig utskänkning »främjats»

eller att oordningar verkligen egt rum samt att de förorsakats af ölförsäljning.

För öfrigt skall, om kommunalnämnd fattat beslut enligt

berörda lagrum, beslutet inom åtta dagar underställas Eders Kong! Maj:ts

befallningshafvande för att kunna blifva fortfarande verksamt, och denna

bestämmelse medför af flera skäl, att dylika beslut ej ofta bringas till stånd.

Angående försäljning för afhemtning innehåller ifrågavarande förordning

i § 15 mom. 1 följande bestämmelse: »Håller någon vin eller maltdrycker

för afhemtning till salu, och visar sig att genom försäljningen

oloflig utskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas, eger---—

på landet kommunalnämnden att för viss tid eller för alltid förbjuda

honom all vidare försäljning af nämnda drycker eller stadga sådana inskränkningar

i afseende på försäljningen, som må finnas af omständigheterna

påkallade; — — —»

Såsom häraf synes, äro i fråga om försäljning för afhemtning såväl

författningens förutsättningar för inskränkande åtgärders vidtagande som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

11

åtgärdernas beskaffenhet alldeles lika med dem, som i § 15 mom. 2 finnas

angifna i fråga om försäljning genom kringföring. Men oaktadt tillvaron

af stadgandet i § 15 mom. 1 har Eders Kongl. Maj:t, efter Riksdagens

hörande, ansett nödigt att genom kungörelse den 2 juni 1893, med ändring

af förordningen den 24 oktober 1885, meddela förbud att på landet utan

särskildt tillstånd sälja vin och maltdrycker till mindre belopp än tio liter.

Härigenom har rätten att på landet försälja maltdrycker till afhemtning

inskränkts utan afseende på om missbruk egt rum eller icke. Naturligt

synes då vara, att äfven den i mom. 2 omtalade försäljningen genom kringföring

ställes under samma bestämmelser. Ty svårligen kunna bestämmelserna

i mom. 2 vara ett kraftigare medel att stäfja missbruk vid försäljning

genom kringföring än de stadganden af enahanda innehåll, som förekomma

i mom. 1, visat sig vara vid försäljning för afhemtning; och det torde

vara klart, att nyssnämnda förbud måste medföra, att försäljarne af dessa

drycker så mycket ifrigare begagna sig af utvägen att genom kringföring

på landsbygden afyttra sagda varor. Men derigenom äfventyras alldeles

det välgörande inflytande, som åsyftades med 1893 års kungörelse.

Riksdagen anser fördenskull, att åt § 11 i förordningen den 24 oktober

1885, sådan denna paragraf lyder i kungörelsen den 2 juni 1893, bör

gifvas den förändrade lydelse, att den kan tillämpas äfven på dem, som

försälja maltdrycker genom kringföring. Utan att handlande med och

kringförare af dessa drycker inom eu landtkommun i denna del varda

likstälda, anser Riksdagen, att den nämnda paragrafen icke kan verka ett

sådant främjande af nykterheten, som med densamma afsetts.

Att emellertid ett undantag från det åsyftade förbudet göres för försäljning

i hemmen och hushållen — inomhus — samt å fartyg, anser

Riksdagen oundvikligt och ofarligt. Och genom en närmare bestämning

af uttrycket inomhus bör framhållas, att lagen med undantaget afser endast

boningshus. Lämpligen torde detta kunna angifvas genom att till sagda

uttryck foga orden: »till derstädes boende».

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört får Riksdagen anhålla

om sådan ändring af den i Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående

försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885 införda

kungörelsen den 2 juni 1893, att åt det i denna kungörelse meddelade

förbudet att å landet utan särskildt tillstånd försälja vin och maltdrycker

för afhemtning till mindre belopp än tio liter gifves en sådan utsträckning,

att det äfven kommer att gälla kringföring å landet af vin och maltdrycker

till försäljning, dock att hvad sålunda kommer att stadgas ej må ega

tillämpning å utbjudande och afyttring af nämnda drycker inom hus till

derstädes boende eller å fartyg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrif velse N:o 120.

Beträffande härefter den ifrågasatta inskränkningen af den nu gällande

rätten att när som helst och under alla förhållanden fritt försälja och utlemna

maltdrycker från tillverkningsställen såväl å landet som i stad har

dels framhållits, hurusom bryggerierna pläga hålla sina försäljningsställen

öppna under sön- och helgdagar, dels uttalats, att rätt borde i lagen medgifvas.

myndigheterna att vidtaga Samma åtgärder med afseende å försäljning

från tillverkningsställen som från handelsbodar, när genom dessa

försäljningsställen oloflig utskänkning främjas eller oordningar föranledas;

och har på den grund yrkats sådan ändring af § 15 mom. 1 i förordningen

den 24 oktober 1885, att tillverkaren betoges den undantagsställning i

fråga om försäljning från tillverkningsställe, som han på grund af nu

gällande stadganden åtnjöte.

Uppenbarligen tinnes det icke någon anledning, hvarför samhället mera

bör tolerera, att oloflig utskänkning främjas eller oordningar föranledas

genom försäljning från tillverkningsställe, än genom försäljning från handelsbod.

Och att oordningar lika lätt kunna uppstå genom den förra handeln

som genom den senare, torde ej kunna förnekas, i synnerhet när det är

fråga om bryggerier på landsbygden. I nyssnämnda författningsrum är

rättighet tilldelad magistrat eller kommunalnämnd »att för viss tid eller

för alltid förbjuda försäljaren all vidare försäljning af nämnda drycker».

Så långt synes man likväl ej böra gå gent emot en tillverkare. Men väl

bör lagen gifva myndighet rätt att, när oordningar uppkomma i följd af

den omedelbara afhemtningen af vin och maltdrycker från tillverkningsställe,

hämmande ingripa genom att stadga sådana inskränkningar i afseende

å försäljningen, som må finnas af omständigheterna påkallade. Deri innebures

då rätt att, när omständigheterna dertill gåfve anledning, förbjuda

försäljningen på sön- och helgdag, vare sig under hela dagen eller under

vissa timmar deraf.

Med anledning häraf får Riksdagen anhålla, det Eders Kongl. Maj:t

ville göra sådan ändring af § 15 mom. 1 i förordningen den 24 oktober

1885, sådan denna paragraf lyder i kungörelsen den 10 juli 1891, att

magistraten i stad och kommunalnämnden å landet må medgifvas rätt att,

när oloflig utskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas genom

försäljning till afhemtning af vin eller maltdrycker från tillverkningsställe,

stadga sådana inskränkningar i afseende å denna försäljning, som må finnas

af omständigheterna påkallade.

Stockholm den 15 maj 1896.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.