Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående tillägg till Kongl. förordningen angående förbud för barn att nattetid idka viss försäljning m. m. den 10 juli 1891.

1896-04-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:25, Skrifvelse till Konungen, angående tillägg till Kongl. förordningen angående förbud för barn att nattetid idka viss försäljning m. m. den 10 juli 1891.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

11

N:o 25.

TJppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 april 1896.

— — — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående tillägg till Kongl.

förordningen angående förbud för barn att nattetid idka

viss försäljning m. m. den 10 juli 1891.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 5.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 2.)

Till Konungen.

Genom kongl. förordningen den 10 juli 1891 medgifves länsstyrelse

rätt att i stad, vare sig efter förslag af stadsfullmägtige eller efter stadsfullmägtiges

hörande, utfärda förbud för barn »att under viss tid af

dygnet å gator eller allmänna platser eller å utskänkningsställen eller

andra offentliga lokaler till salu utbjuda eller utdela tryckalster, blommor

kramvaror eller annat;» dock att förbudet ej må utsträckas utöfver tiden

från kl. 8 e. m. till kl. 8 f. m. och ej gälla för andra än barn af

mankön under 14 år och af qvinkön under 15 år.

Denna förordning bar haft till följd dylikt förbuds utfärdande i

flera af våra städer, bland andra Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping

och Upsala.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

I en inom Riksdagen väckt motion har framhållits, att denna förordning

visserligen medfört lyckliga verkningar med afseende å de

ungas såväl intellektuella som fysiska och moraliska utbildning, men att

det sätt, hvarpå försäljning af cigarrer numera under sön- och helgdagar

bedrefves, gjorde ett tillägg till nämnda förordning ytterst nödigt.

I afseende härå har erinrats, hurusom, efter det cigarrbodarnas öppenhållande

före kl. 9 e. m. sön- och helgdagar blifvit förbjudet, cigarrhandeln

förflyttats från butikerna till gatorna, der barn och ynglingar,

utrustade med stora butiklådor, fulla med cigarrer af olika slag, påträffas

i mängd under hela söndagen, till och med under gudstjensttiderna,

och ej sällan uppträda på ett för gatutrafiken hinderlig! sätt.

Att dylikt gatulif vore för barnens sedliga och moraliska utveckling

högst skadligt, syntes påtagligt. De minderåriga, som användes

för cigarrförsäljningen under sön och helgdagar, förlorade aktningen

för sabbaten; de frestades till oärlighet och finge smak för utelif;

ganska snart började de röka sjelfva och förledde äfven sina skolkamrater

härtill. Då de icke finge någon sabbatshvila, komme helt naturligt

skolarbetet under de följande dagarne att lida.

Det syntes under sådana omständigheter vara af vigt att snarligen

vidtaga åtgärder till skyddande af barnen. Detta kunde enklast ske

genom ett tillägg till förordningen af den 10 juli 1891 af innehåll, att

det i denna förordning omnämnda förbudet måtte kunna utsträckas

under sön- och helgdagar till hela dygnet.

För Riksdagen har varit tillgängligt ett utlåtande i detta ämne af

folkskoleinspektören i Stockholm, som, i fråga om huruvida och i hvilka

afseenden den nuvarande söndagshandeln med cigarrer visat sig öfva

skadligt inflytande på ungdomen, uttalat, bland annat: Söndagscigarr
handeln

hade till närmaste följd att hos de unga inplanta missaktning

för sabbatens helgd, så mycket mer som sådan handel tillätes opåtaldt

ske äfven under pågående gudstjensttider. Vid uppgörande af normalarbetsordning

för folkskolorna i Stockholm hade folkskoleinspektören

försökt att göra barnens hemarbete till måndagen lättare och lindrigare

än till någon annan af veckans arbetsdagar i det särskilda syftet, att

tidigt vänja dem vid att arbeta sex dagar i veckan och att hafva den

sjunde dagen — hvilodagen — fri från obligatoriskt arbete. Han ansåge

nemligen denna sak vara af stor betydelse icke endast ur rent

religiös synpunkt, utan äfven som ett vilkor för kroppsligt välbefinnande

för särskildt kroppsarbetarnes trefnad och belåtenhet med sin

tillvaro. Denna skolans lofvärda sträfvan motverkades naturligtvis helt

och hållet genom söndagshandeln med afseende på alla de barn, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Biksdagens Skrifvelse N:o 25.

användes för ifrågavarande handel, äfvensom för en stor del af deras

jemnåriga sällskapskamrater.

Det läge ock nära till hands, att den smak för utelif, som, innan

förordningen af den 10 juli 1891 utkom, hotat att förderfva många

barn både fysiskt och moraliskt, åter skulle genom cigarrhandeln

vinna insteg.

Söndagscigarrhandeln frestade vidare till oärlighet och tjufnad.

Förhållanden hade redan inträffat, som gåfve anledning till den farhåga,

att söndagscigarrhandeln för sina utöfvare och deras kamrater blefve,

till en början visserligen endast i smått, en skola för uppfostran af

tjufvar.

Denna söndagshandel inbragte icke så ringa förtjenst för de säljande

gossarne. De hade först och främst sin provision. Denna lärde

de sig snart att på egen hand och vid sidan af öfverenskommelsen öka

ej-så obetydligt. Lärare vid Stockholms skolor hade uppgifvit, att det

ingalunda vore sällsynt, att dessa gossars dagsförtjenst kunde uppgå

ända till fem kronor. Folkskoleinspektören ville särskild! påpeka det

demoraliserande i sådana affärer af gossar vid 10 till 12 års ålder.

Men hvad som icke vore mindre vigtigt, det vore, att sådana barn

sällan, för att icke säga aldrig, blefve ärliga och anspråkslösa arbetare.

Hade en gosse vid så unga år fått vänja sig vid att så lätt och utan

egentligt arbete förtjena fem kronor, så underkastade han sig som

yngling och man icke ett redbart och kanske ansträngande arbete för

att förtjena endast ett par kronor om dagen. Han fortsatte hellre som

han börjat eller föredroge att göra ingenting, tills han i vanliga fall

förr eller senare hamnade i fängelse.

De cigarrförsäljande gossarne skulle äfven aflägga räkenskap för

sina förlagsmän. Detta kunde icke ske på söndagen, då det blefve

för sent. De befaldes derför att infinna sig senare, vanligen på måndags

förmiddag. Som flera bland dessa gossar, kanske flertalet, vore

i skolåldern, hade man här att söka anledningen till ett, om inåndagarne

ökadt antal skolförsummelser.

Allmänt kändt och erkändt, vore, att tobaksrökning åtminstone för

ungdom i åldern 8 till 10 å 12 år vore för lielsan skadlig. Erfarenheten

torde dessutom gifva vid handen, att tobaksrökning lätt droge

med sig benägenhet för dryckenskap m. m. Folkskoleinspektören ville

ock påpeka den onödiga utgift, som sedan ej sällan uppstode för hela

lifvet, då tobaken snart nog blefve ett oundvikligt »behof», så stort,

att hustru och barn mången gång förr finge försaka sitt bröd än mannen

och fadern sin tobak. I Stockholm syntes hos ungdomen be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

gagnande af tobak märkbart hafva aftagit under senare åren^ men

under sistförflutna året hade — enligt den erfarenhet, man kunnat vinna

vid skolorna — rökningen af i synnerhet cigaretter i hög grad åter

tilltagit, särskildt hos gossar i åldern 8 till 10 år, och då det till stor

del vore gossar just i denna ålder, som användes till försäljning om

söndagarne, syntes man utan fara för misstag kunna påstå, att just

denna söndagscigarrhandel vore den direkta orsaken till att rökning

åter börjat tilltaga hos barn i nämnda ålder.

Hvad folkskoleinspektören sålunda anfört syntes honom tillräckligt

för att motivera ett jakande svar på den frågan, om det visat sig, att den

nuvarande söndagscigarrhandeln öfvat skadligt inflytande på skolungdomen,

och folkskoleinspektören ville derför kraftigt framhålla den åsigten,

att de skadliga följderna af nämnda handel med all säkerhet komme

att under närmaste framtiden blifva väsentligen ökade, om detta ofog

icke i tid stäfjades genom lagstiftning.

Af denna utredning, jemförd med hvad i ofvannämnda motion

andragits, framgår enligt Riksdagens åsigt med all önskvärd tydlighet,

att här föreligget ett fall, der lagstiftaren skyndsamt bör ingripa för

att i tid stäfja ett tilltagande ondt. Det sätt, som föreslagits för lagbestämmelsers

åvägabringande härutinnan, eller medelst ett tillägg till

kongl. förordningen den 10 juli 1891, hellre än att en särskild förordning

i ämnet utfärdas, synes äfven Riksdagen vara antagligt, ehuruväl

Riksdagen icke förbisett, att genom det nu föreslagna tillägget en

förändrad rubrik på ifrågavarande förordning nödvändiggöres.

På grund af det anförda och då några svårigheter eller olägenheter

icke lära uppstå för ett verksamt öfvervakande af den föreslagna

bestämmelsens efterlefnad, får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl.

Maj:t måtte utfärda sådant tillägg till förordningen af den 10 juli 1891

angående förbud för barn att nattetid idka viss försäljning m. m., att

det i ifrågavarande förordning omnämnda förbud för barn att under

viss tid af dygnet å gator eller andra allmänna platser eller å utskänkningsställen

eller andra offentliga lokaler till salu utbjuda eller utdela

tryckalster, blommor, kramvaror eller annat må, i den ordning, nämnda

författning bestämmer, kunna utsträckas under sön- och helgdagar till

hela dygnet.

Stockholm den 24 april 1896.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.