Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående föreskrifter i syfte att vid slagt af hemdjur minsta möjliga lidande måtte tillfogas djuren.

1896-04-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:26, Skrifvelse till Konungen, angående föreskrifter i syfte att vid slagt af hemdjur minsta möjliga lidande måtte tillfogas djuren.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 26.

15

N:o 26.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 april 1896.

— — — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående föreskrifter i syfte

att vid slagt af hemdjur minsta möjliga lidande måtte

tillfogas djuren.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 1.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 10.)

Till Konungen.

I en »inom Riksdagen väckt motion har framhållits önskvärdheten

deraf, att stadganden meddelades i syfte att vid slagt af hemdjur minsta

möjliga lidande, medelst förutgående bedöfning eller på annat ändamålsenligt

sätt, tillfogas djuren.

I många trakter af vårt land tillgår ännu slagt af hemdjur på det

sätt, att djuret kullkastas genom rep, hvilka fästas ofvanom djurets

klöfvar, hvarefter och sedan djuret lagts på rygg med fotterna bundna

uppåt, dess hals utan vidare uppskäres och matstrupen utdrages samt

ombindes, för att det blod, som kommer från halsådrorna, ej skall

blifva förorenadt; och försiggår hela denna hemska operation utan all

föregående bedöfning. Då nu i Sverige omkring 760,000 större djur

och i allt minst 4 millioner husdjur årligen slägtas, inses lätt faran af

att låta dessa grymheter ohindrade fortgå och vigten af att vidtaga

verksamma åtgärder till deras undertryckande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bilisdagens Skrifvelse N:o 26.

I flera länder, såsom Tyskland, Österrike och Schweitz, har man,

i samma mån upplysningen och medkänslan för djuren vaknat, bemödat

sig att genom lagstiftningen sätta en gräns för ett onödigt marterande

af djuren vid deras nedslagtning. Hvad vårt land angår, ega vi till

afvärjande af djurs misshandling endast ett mycket knapphändigt stadgande

i 18 kap. 16 § af strafflagen. Naturligtvis beror tillämpningen

af detta lagrum af domarens uppfattning om hvad med misshandling

vid slagt förstås; och så länge särskilda stadganden härom

saknas, skall en öfver hela vårt land gängse grym sedvana i detta fall

hindra tillämpning af det nuvarande allmänna lagbudet. Vid sådant förhållande

påkalla mensklighet och pligt mera fullständiga och ändamålsenliga

bestämmelser i förevarande fall.

Riksdagen får fördenskull anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

dels låta utröna, om och till hvilken utsträckning stadganden må kunna

meddelas i syfte att vid slagt af hemdjur minsta möjliga lidande medelst

förutgående bedöfning eller på annat ändamålsenligt sätt tillfogas

djuren, dels ock, derest utredningen dertill föranleder, låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet.

Stockholm den 24 april 1896.

Med undersåtlig vördnad.

4

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.