Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om tillägg till lagen angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker m. m. den 29 juli 1892.

1896-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:59, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om tillägg till lagen angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker m. m. den 29 juli 1892.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

ST:o 59.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1896.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om

tillägg till lagen angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker

m. m. den 29 juli 1892.

(Lagutskottets utlåtande n:o 42.)

Till Konungen.

I en inom .Riksdagen väckt motion har framhållits, hurusom brister

förefunnes i gällande bestämmelser angående vissa så kallade folkbanker

och dermed jemförliga penninginrättningar med sparbanksrörelse. I den

angående tillsyn å dylika bankinrättningar utfärdade lag af den 29 juli

1892 saknades sålunda en del för de öfriga bankinrättningarna gällande

föreskrifter, hvilka icke oväsentligt syntes kunna bidraga till trygghet för

den penninginsättande allmänheten. Ehuru det icke uttryckligen sades i

lagen, att delegarne i hvarje under densamma lydande bankinrättning vore

solidariskt ansvarige, torde sådant emellertid framgå deraf, att de så

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

kallade folkbanker, som icke vore bankaktiebolag, vore detta. Nu vore

dels för de icke solidariska bankaktiebolagen i lagen af den 19 oktober

1886 § 8 föreskrifvet, att särskild registerbok skulle föras öfver samtlige

bolagsmän och deras innehafvande aktier, hvilken bok skulle vara för en

hvar, som önskade deraf taga kännedom, tillgänglig på de tider, banken

hö lies öppen för allmänheten, och dels för de solidariska sedelutgifvande

bankerna i § 7 af lagen den 12 juni 1874 enahanda föreskrift gällande.

En sådan föreskrift syntes, minst sagdt, vara lika behöflig för folkbanker

och dermed jeinförliga penninginrättningar.

Ej heller funnes för dessa sistnämnda någon föreskrift om obligatorisk

afsättning till reservfond och om denna fonds användande, hvilket torde

vara en icke oväsentlig brist i betraktande deraf, att en del sådana banker

funnes med föga betydande grundfonder i förhållande till rörelsens

omfång.

Hvarken bankaktiebolagen eller de sedelutgifvande bankerna egde rätt

förvärfva egna aktiebref eller mottaga sådana till säkerhet för försträckning,

men detta kunde alldeles obehindradt ske i de här ifrågavarande

bankinrättningarna.

Då emellertid, såsom af från statiska centralbyrån erhållna uppgifter

öfver de vid 1894 års slut befintliga folkbanker och dermed jemförliga,

till denna kategori öfvergångna f. d. sparbanker kunde inhemtas, mer än

hälften af inlånade medel utgjordes af sparkasseinsättningar, kunde ock

ifrågasättas, huruvida icke äfven på dessa banker, oaktadt de vore solidariska,

borde tillämpas föreskrifterna i sparbankslagen om förbud för

styrelse och tjensteman att ingå i låneförbindelser till banken af annan beskaffenhet

än den i sistnämnda lag tillåtna.

I sammanhang härmed har tillika påpekats, att då af bestämmelsen

i § 1 af lagen om vissa s. k. folkbanker in. fl. framginge, att lagen icke

vore tillämplig på sådana eljest dermed likartade penninginrättningar, som

hade af Eders Kongl. Maj:t stadfäst reglemente, deraf blifvit en följd, att

sådana inrättningar funnes, som icke torde vara underkastade något slags

offentlig kontroll.

Riksdagen har visserligen hyst betänkligheter mot att föreslå ändringar

uti en lag af så ungt datum som den i motionen omhandlade; men då

Riksdagen öfvertygats om åtskilliga brister uti nu gällande lagstiftning

angående folkbanker och dermed jemförliga penninginrättningar, har Riksdagen

låtit betänkligheterna vika i betraktande af den stora vigten, såväl

för allmänheten som för penninginrättningarna sjelfva, deraf, att betryg
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

gande säkerhetsåtgärder mot hvarje missbruk af allmänhetens förtroende

till banken äro af lagen påbjudna.

Vid den granskning af ifrågavarande lag, som Riksdagen i anledning

af förevarande motion företagit, hafva särskildt följande brister tilldragit

sig Riksdagens uppmärksamhet.

Först och främst har Riksdagen såsorii sådan betecknat frånvaron af

bestämmelse, att banken eller inrättningen skall ega af myndighet faststäldt

reglemente. Utan ett dylikt är det ju omöjligt att bilda sig någon

säker uppfattning om de grundsatser, som i fråga om förvaltning o. d.

tillämpas, och allmänheten har icke någon garanti mot försök från delegarnes

sida att utan allmänhetens kännedom begränsa sin ansvarighet till

deras risk, som anlita bankens rörelse.

Likaså har det ådragit sig Riksdagens uppmärksamhet, att t. ex. en

folkbank kan börja sin verksamhet utan att någon grundfond finnes, ty

om bildandet af en dylik innehåller lagen i fråga ej några absolut bjudande

bestämmelser. På samma sätt intager lagen fullständig tystnad i

fråga om sättet för bildandet af reservfond äfvensom om dennas storlek

och användning.

Ännu betänkligare synes det Riksdagen, att lagen ej stadgar förbud

mot belåning i banken af delaktighetsbevis i densamma. Härigenom kunna

bankens fonder, äfven om desamma nominelt uppgå till stora belopp, i sjelfva

verket vara af ganska ringa värde, och en dylik minskning i deras värde kan

ske på ett sätt, som endast med svårighet kan af allmänheten kontrolleras.

Med en sådan frihet i fråga om utlemnande af lån till delegare i banken,

kan banken, långt sedan den reella behållningen öfver höfvan minskats,

tillgodonjuta förtroende af allmänheten i vida högre mån, än dess ställning

betingar.

För undvikande af allehanda trakasserier, torde en bestämmelse jemväl

vara erforderlig, som begränsar bankens styrelseledamöters och tjenstemäns

rätt att i banken erhålla lån eller användas som borgesman å till banken

stälda förbindelser, på ungefär enahanda sätt, som i sparbankslagen finnes

om styrelseledamöter och tjensteman i dylika banker stadgadt.

Ett stadgande om skyldighet för banken eller inrättningen att någon

gång hvarje år offentliggöra en förteckning öfver delegarne torde äfven

finnas önskvärd!

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t ville taga under ompröfning, huruvida ej i ofvan angifna

afseenden för betryggande af den penninginsättande allmänhetens säkerhet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

tillägg eller ändringar borde göras i förordningen den 29 juli 1892, angående

tillsyn å vissa s. k. folkbanker och med folkbanker jemförliga

inrättningar, samt i sådant fall låta förelägga Riksdagen förslag i ämnet.

Stockholm den 13 maj 1896.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.