Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om ändrad lydelse af 69 och 71 §§ konkurslagen.

1896-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:60, Skrifvelse till Konungen, om ändrad lydelse af 69 och 71 §§ konkurslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

1

N:o 60.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1896.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändrad lydelse af 69 och 71 §§

konkurslagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 39.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har af enskild motionär erinrats, hurusom tillämpningen

af bestämmelserna i 69 och 71 §§ konkurslagen angående ingifvande

af bevakningshandlingar och aflemnande af anmärkningsskrifter vore

vacklande, i det en del domare tilläte, att dylika handlingar finge till

dem med allmänna posten insändas, under det andra fordrade, att de skulle

till dem öfverlemnas, vare sig af parten sjelf eller genom ombud. Under

anförande, hurusom allmänheten icke gerna kunde för utförande af talan

finna sig i så tunga och besvärliga former som de sistnämnda, har motionären

föreslagit, att uti 69 och 71 §§ konkurslagen skulle inrymmas

bestämmelser derom, att de i paragraferna omförmälda handlingar finge i

betaldt bref med allmänna posten insändas, äfvensom att ord eller meningar

uti en eller flera af konkurslagens öfriga paragrafer skulle änBih.

till Riksd. Prot. 1896. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Häft. (N:is 60—64). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

dras, der sådant möjligen påkallades, till följd af förändringarna i 69

och 71 §§.

Riksdagen hyser den uppfattning, att åt ifrågavarande stadganden i

konkurslagen icke kan gifvas annan tolkning, än att don, som vill bevaka

fordran eller mot bevakad fordran framställa anmärkning, måste sjelf eller

genom ombud aflemna skrifvelse derom till vederbörande domare eller

domstol. Visserligen är det icke för Riksdagen obekant, det domare emottaga

bevakningar och anmärkningsskrifter, hvilka blifvit i behörig tid med

posten insända, såsom om de i laga ordning ingifvits, men detta förfarande

anser Riksdagen hafva sin grund uteslutande i ett tillmötesgående mot

parterna och icke under några omständigheter åligga domaren såsom tjenstepligt.

Ett sådant förfaringssätt har emellertid, enligt Riksdagens mening,

goda skäl för sig. Det synes nemligen Riksdagen klart, att det för den

rättsökande ofta kan vara förenadt med stora svårigheter, ja hardt när

omöjligt, att personligen infinna sig. Visserligen är parten för sådant fall

hänvisad till begagnande af ombud; men äfven ett sådant förfarande är

förenadt med åtskilliga olägenheter, såsom besvär för anskaffande af ombud,

omkostnader, osäkerhet att ombudet med noggrannhet fullgör uppdraget,

och dylikt. Dessa och liknande olägenheter skulle undanrödjas genom c^pt

af motionären föreslagna förfaringssättet — ett förfaringssätt, som dessutom

redan tillämpas hos administrativa myndigheter. Genom tvenne kongl.

förordningar den 12 juni 1885 är nemligen stadgadt, att part må, under

iakttagande för öfrigt af vederbörlig tid och ordning, på eget äfventyr

till statsdepartement och förvaltande myndigheter insända ansökningar,

besvär och andra handlingar i betaldt bref med allmänna posten. Enligt

hvad Riksdagen erfarit, har denna anordning icke föranledt några olägenheter,

utan tvärt om visat sig i alla afseenden förmånlig. Riksdagen finner

derför syftet i den väckta motionen synnerligen beaktansvärdt. Dock

hyser Riksdagen någon tvekan, huruvida det föreslagna förfaringssättet

kan vara lämpligt beträffande 71 §, då i densamma afses iakttagande af

fatalier och det derför till äfventyra, så länge ett genom lag ordnadt

kansli vid underrätterna saknas, kan, särskildt i det fall, att vederbörande

domare vid tiden för anmärkningars aflemnande för embetsgöromål eller

af annat skäl vistades utom sitt hem, uppstå tvist, huruvida anmärkning

blifvit inom rätt tid framstäld. Beträffande deremot andra i konkurslagen

förekommande bestämmelser om aflemnande af handlingar till

rätten eller domaren, såsom t. ex. stadgandena i 80 § om efterbevakningar, i

86 § i fråga om edgångsyrkande och i 88 § om edgångsbevis, anser Riksdagen,

på sätt motionären ock antydt, att en ändring i angifven rigtning af

69 § påkallar, för kouseqvensens skull, ändring äfven af dessa bestämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders

Kongl. Maj:t, efter utredning i hvilken omfattning handlingar i konkursmål

må kunna i de af motionären angifna hänseenden i betaldt bref med

allmänna posten till rätten eller domaren insändas, måtte för Riksdagen

framlägga förslag till de lagändringar i detta syfte, som må anses böra

vidtagas.

Stockholm den 13 maj 1896.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.