Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 69

1896-05-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:69, Riksdagens Skrifvelse N:o 69

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

9

N:o 69.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1896.

—- — — — Andra Kammaren den 11 —■ —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om reglering af aflöningen

för biträdande lärare vid folkskolor in. m.

(Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 7.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen

behagade besluta en skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t med begäran,

att Eders Kong]. Maj:t täcktes låta upprätta och för Riksdagen framlägga

förslag till ändrade bestämmelser angående aflöning åt de biträdande

lärare och lärarinnor vid folkskolor, lärare och lärarinnor vid

mindre folkskolor samt lärare och lärarinnor vid småskolor, hvilka fullgjort

nu gällande vilkor för erhållande af statsbidrag med 200 kronor;

och detta i syfte att för åtnjutande af statsbidrag med två tredjedelar

af den kontanta årliga lönen måtte stadgas:

a) att berörda lön ej finge understiga 300 kronor;

b) att ofvan anförda lärare och lärarinnor skulle förses med nödig

bostad jemte vedbrand eller skälig ersättning derför; samt

c) att nämnda lärare och lärarinnor efter 10 års oförvitlig tjenstgöring

skulle tillerkännas ett ålderstillägg af 50 kronor, hvarå statsbidrag

finge åtnjutas med två tredjedelar.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

Undersökningar rörande ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöning,

hvilka legat till grund för ofvannämnda motion, synas gifva vid

handen, att i sjelfva verket det öfvervägande flertalet af bemälda lärare

och lärarinnor redan nu har en årlig aflöning, som ej understiger 300

kronor. Denna lön vore också — enligt hvad i motionen anföres —

den minsta, som skäligen borde gifvas. Fördelad på årets 365 dagar,

utgjorde den 82 öre om dagen, och för detta belopp skulle anskaffas

föda, kläder, skodon, böcker m. m. Dertill komme, att dessa lärare och

lärarinnor, när de af sjukdom blefve urståndsätta att fullgöra sin tjenst,

icke vore berättigade till bidrag i och för vikaries aflöning, samt att,

när de vid framskriden ålder lemnade sina befattningar, från ålderdomsunderstödsanstalten

till dem utginge en pension af högst 150 kronor.

Då nu med stöd af gällande författningar församlingar kunde till 200

och 250 kronor begränsa lönen för de lärare och lärarinnor, hvilka i

småskolan hade sig ålagdt det dryga och ansvarsfulla arbetet att lägga

den grund, hvarpå hela folkbildningen hvilade, så blefve följden af dessa

ogynsamma förhållanden, att lärarinnan och hennes arbete i skolan lede

deraf. Många af lärarinnorna, hvilka, oaktadt de med uppoffring af tid

och penningar måst samvetsgrant utbilda sig för sitt kall, lönades

sämre än den kroppsarbetande qvinnan, sökte den ena platsen efter

den andra för att få sina vilkor förbättrade. Den härigenom uppstående

rörligheten bland småskolans lärarepersonal vore i högsta måtto menlig

för skolan.

Om lönerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor höjdes till 300

kronor, skulle, enligt anstälda beräkningar för den lärarecorps, som tjenstgjorde

under år 1894, statens utgifter ökas med 52,853 kronor 22 öre,

hvilken summa finge anses ringa i förhållande till det stora och behjertansvärda

ändamålet. Ej heller borde uppoffringen för de skoldistrikt,

der lönen understege 300 kronor, förekomma afskräckande. 1

det vida öfvervägande antalet af dessa uppginge lönen till 250 kronor.

En höjning till 300 kronor skulle, i följd af det genom kongl. kungörelsen

den 13 juli 1887 ökade statsbidraget, förorsaka distriktet ett

tillskott af allenast 16 kronor 67 öre för hvarje lärare och lärarinna.

Äfven denna lön kunde i de flesta fall endast räcka till bestridande

af de nödvändigaste lefnadskostnader, men ej bereda tillgång till någon

besparing för ålderdomens dagar, ett förhållande, som blefve särskildt

tryckande för de lärare och lärarinnor, hvilka i följd af sjukdom nödgats

lemna sina tjenster och måste åtnöjas med en betydligt afkortad pension.

Då ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor efter 5 års

oförvitlig tjenstgöring voro berättigade till löneförhöjning af 100 kronor,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

borde det ej synas oskäligt, om åt lärare och lärarinnor vid småskolor

m. fl. kunde efter 10 års oförvitlig tjenstgöring beviljas ett ålderstillägg

af 50 kronor, som med två tredjedelar bekostades af staten och med

eu tredjedel af skoldistriktet.

Bland löneförmåner, som tillkomme vid folkskolor anstälde lärare

och lärarinnor, vore husrum och vedbrand eller ersättning derför icke

de minst betydelsefulla. Till åtnjutande af nämnda förmåner vore de

i motionen åsyftade lärare och lärarinnor icke enligt lag berättigade.

På församlingarnes godvilja allena hade det hittills berott, om dessa

förmåner blifvit dem förunnade. Men en lön af 300 kronor kunde ej

räcka till äfven för anskaffning af tjenlig bostad och nödigt bränsle.

Saknaden af egen bostad måste emellertid öfva ett hämmande och nedtryckande

inflytande och i sin mån vålla, att frukten af det ansträngande

arbetet ej blefve sådan, som den eljest kunnat blifva. “Der, i följd af

särskilda förhållanden, ej lämpligen i skolhuset kunde beredas bostad,

borde i stället utgå ersättning för bostad och vedbrand med minst 50

kronor årligen, hvilket utgjorde samma belopp, som i ersättning för

ifrågavarande naturaförmåner, enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894,

skulle utgå till vikarie för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,

som af sjukdom urståndsattes att fullgöra sin tjenst.

Hvad sålunda och i öfrigt blifvit i motionen anfördt till stöd för

ifrågavarande förslag har synts Riksdagen ådagalägga önskvärdheten

af eu reglering och förbättring af lönevilkoren för ofvaunämnda, i förhållande

till det dem åliggande mödosamma arbetet, synnerligen lågt

aflönade lärare och lärarinnor. På grund häraf och för befordrande åt

detta syfte får Riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta

verkställa utredning, om och på hvilka vilkor aflöningen för de i motionen

omförmälda lärare och lärarinnor må kunna regleras, och dervid taga

i öfvervägande, huruvida deras lönevilkor må så bestämmas, att den

kontanta lönen för dem ej understiger 300 kronor, att de förses med

tjenlig bostad och nödigt bränsle eller skälig ersättning derför, samt

att de berättigas att efter 10 års oförvitlig tjenstgöring erhålla ett

ålderstillägg af 50 kronor; äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag

i ämnet, hvartill berörda utredning må föranleda.

Mod undersåtlig vördnad.

Stockholm den 11 maj 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.