Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om förbud mot aflemning af spirituösa mot efterkraf.

1896-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1896:75, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om förbud mot aflemning af spirituösa mot efterkraf.

Dokumentets text

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

29

N:o 75.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1896.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om förbud mot aflemning af spirituösa mot efterkraf.

(Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande n:o 1.)

Till Konungen.

Då 1874 års Riksdag för sin del antog den bestämmelse, som

återfinnes i nu gällande förordning angående vilkoren för försäljning

af bränvin m. m. den 24 maj 1895 § 4 mom. 2, att innehafvare af

rättighet till försäljning af bränvin icke må låta genom ombud å annat

ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare utlemna

bränvin i mindre belopp än den qvantitet, som utgör minimigränsen

för partihandel med bränvin, så skedde detta för att sålunda förekomma

det missbruk, att en person, som å ett ställe förvärfvat sig en laglig

minuthandels- eller utskänkningsrättighet, på andra orter antog ombud,

hvilket af köpare upptog reqvisitioner å bränvin, anskaffade sådant från

sin hufvudman och derefter utlemnade det i önskade qvantiteter till

köparne. Riksdagen ansåg det nemligen naturligt, att, om ett sådant

förfarande finge ohämmadt fortgå, den kommunerna tillförsäkrade rätten

att inom sig ordna bränvinsförsäljningen i ordningens och sedlighetens

intresse skulle kunna omintetgöras.

Det bör naturligtvis icke ifrågasättas och skullo ej heller låta sig

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

göra att genom lagbestämmelser alldeles förbjuda innehafvaren af rätt

till minuthandel med eller utskänkning af bränvin att försälja spirituösa

till förbrukning å annan ort än den, hvilken hans försäljningsrättighet

omfattar. Men att fortgå på den väg, som 1874 års Riksdag såväl

genom sitt ofvannämnda beslut som genom antagandet af bestämmelsen

i 1 mom. af 4 § i gällande bränvinsförsäljningsförordning, att ingen

eger tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre belopp

än han sjelf eger försälja, beträdt, och söka förhindra den försäljning

af spirituösa till personer å andra orter än den, der en försäljningsrätt

gäller, som kan planläggas och utföras i större omfattning,

det synes Riksdagen vara både rigtigt och öfverensstämmande med

vår bränvinslagsstiftnings anda och mening. Ett af enskild motionär

vid innevarande Riksdag i denna rigtning väckt förslag om förbud mot

utlemning af spirituösa drycker mot efterkraf bar Riksdagen funnit beaktansvärdt.

I motionen har påpekats, hurusom genom efterkrafssändningen

af spirituösa, ett oskick som på senare åren, i synnerhet i de

norrländska landtkommunerna, i oroväckande grad tilltagit, kommunernas

sträfvan att genom utminuterings- och utskänkningsrättigheternas indragning

verka i nykterhetens och sedlighetens intresse i högsta grad

motverkades. Genom lättheten för hvem som helst, om än i aldrig så

torftiga omständigheter, att, medelst efterkraf, kunna få spirituösa sänd

till orten för att, när penningar hunnit anskaffas, utlösas, lockades den

fattige att reqvirera spirituösa. Att, sedan kronobetjeningen genom

nitiskt fullgörande af sin pligt lyckats utrota lönkrögeriet, ett annat

knappast mindre ondt skulle uppstå genom efterkrafssändningen af

spirituösa, vore beklagligt, och att stora landsdelar skulle lida, derför

ätt några spirituosahandlande skulle utan risk — enär varan återfinges,

om den ej utlöstes — inhösta stor förtjenst, kunde ej vara förenligt

med det allmänna bästa.

Riksdagen är öfvertygad derom, att det ifrågavarande, i synnerhet

i de norrländska landtkommunerna förekommande bruket att anskaffa

spirituösa mot betalning genom efterkraf medfört synnerligen skadliga

verkningar. Riksdagen har sig bekant, hurusom det är vanligt nog,

att firmor, som ega rätt till försäljning af bränvin i stadskommuner,

anställa ombud i landsorten, hvilka efter annonsering i tidningarna upptaga

order å reqvisition af spirituösa och sedermera insända reqvisitionerna

till vederbörande firma, som expedierar det reqvirerade till

köparen, i de flesta fall mot efterkraf. Då ombudet sålunda icke tager

befattning med varans utlemning till köparen, kan firman icke straffas

för öfverträdelse af förbudet i 4 § 2 mom. af bränvinsförsäljnings
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

förordningen, och enligt underrätts såväl af hofrätt som af Eders Kongl.

Maj:t faststälda utslag har ombudet ej heller i sådant fall funnits straffbart

enligt samma paragrafs mom. 1. Riksdagen anser, att man genom

införande i bränvinsförsäljningsförordningen af ett förbud mot utlemnande

af bränvin mot efterkraf för betalningen skulle hindra missbruk

af ofvan angifna och liknande art. Ty det är, såsom motionären också

framhållit, just den omständigheten, att försändelsen icke behöfver betalas

förr än den framkommit till den ort, der köparen uppehåller sig,

som lockar allmänheten att på detta sätt förskaffa sig spirituösa, och

stadgandena i 34 § af ifrågavarande förordning lära föranleda till att

säljaren icke i större skala gent emot allmänheten å annan ort använder

lockelsen af kredit för köpeskillingen. — Att lämpligheten af bestämmelser

mot utlemnande af bränvin mot efterkraf sedan länge varit

allmänt insedd, synes också framgå deraf, att för statens jernvägstrafik

allt sedan år 1875 är gällande förbud mot att belägga sändning

af bränvin och andra brända spritvaror med efterkraf för godsets värde

(hvilket förbud år 1886 utsträcktes äfven till vin), och att sedermera

de allra flesta enskilda jernvägar antagit enahanda bestämmelse, hvilken

i allt fall gäller för samtrafiken mellan statens och enskilda jernvägar.

Af dessa skäl har Riksdagen för sin del besluta, att §§ 4 och

42 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin

och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895

skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 4. 1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande

af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin

låta vare sig mot efterkraf för köpeskillingen eller genom ombud å

annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare

utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

§ 42. Idkar någon minuthandel med eller utskänkniug af bränvin

vid tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe

än dertill uppgifvet är, eller förbryter sig någon mot hvad i § 4 mom. 2

stadgadt är om bränvins utlemnande å annat ställe, än det der lian sin

försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den, som icke är till iskänkning

berättigad, att, då han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin,

något af det sålda på försäljningsstället förtäres eller afhemtas i mindre

belopp än han är berättigad föryttra, eller förbryter sig den, som till

minuthandel med eller utskänkniug af bränvin berättigad är, mot § 26

mom. 3 och 5 eller § 27, böto första gången från och med 30 till och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

med 60 kronor samt andra gången från 60 till och med 120 kronor

och vare dessutom andra gången sin rätt till minuthandel eller utskänkning

förlustig. Lag samma vare, om den, som erhållit rättighet till

utskänkning å passagerarefartyg, utöfvar, densamma annorledes än i

§13 mom. 2 medgifvet är eller utan att iakttaga de inskränkningar

dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

jemlikt samma lagrum föreskrifna.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 13 maj 1896.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.