Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Ronungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 15 kap. 2 § rättegångsbalken. t

1897-04-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1897:39, Skrifvelse till Ronungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 15 kap. 2 § rättegångsbalken. t

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 39.

9

N:o 39.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 april 1897.

— — — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens skrifvelse till Ronungen, i anledning af väckt motion

om ändrad lydelse af 15 kap. 2 § rättegångsbalken.

t (Lagutskottets utlåtande n:o 5.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har af enskild motionär väckts förslag

om lagändring i syfte, att jemväl qvinna skulle blifva behörig att inför

domstol föra talan såsom ombud för annan, hvilket syfte skulle vinnas

genom borttagande af ordet »män» uti första punkten af 2 § i 15 kap.

rättegångsbalken. Denna punkt skulle alltså, enligt motionärens förslag,

komma att lyda sålunda: »De, som för andra må tala och svara, skola

vara oberyktade, ärlige, redlige och förståndige». Ändamålet med förslaget

har af motionären angifvits vara att vinna enhet i rättsskipningen

uti ifrågavarande afseende, en enhet som nu saknades, i det domare

funnes, som ansåge nyssnämnda stadgande icke utgöra hinder för qvinna

att uppträda såsom rättegångsfullmägtig, under det att deremot andra

tolkade lagrummet efter ordalydelsen och med stöd af detsamma vägrade

qvinna att föra andras talan inför rätta.

Då Riksdagen har sig bekant, att icke alla domstolar i landet

dela den åsigten, att ifrågavarande lagbestämmelse icke utgör ovilkorBih.

till Riksd. Brot. 1897. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 4 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 39.

ligt hinder för qvinna, om hon för öfrigt eger de betingelser, hvilka

lagen fordrar hos ett rättegångsombud, att inför rätta föra annans talan,

och då Riksdagen håller före, att den enhet i rättsskipningen härutinnan,

som bör eftersträfvas, lätt och lämpligen vinnes genom det förtydligande

af lagen, som skulle åstadkommas genom den föreslagna ändringen,

har Riksdagen biträdt motionärens hemställan och för sin del antagit

följande

Lag

angående ändrad lydelse af 15 kap. 2 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 2 § rättegångsbalken skall hafva

följande ändrade lydelse:

De, som för andra må tala och svara, skola vara oberyktade, ärlige,

redlige och förståndige. Ej bör någon allmänneligen dertill brukas, som

af rätten, der saken drifves, ej godkänd är, och lof dertill fått. Vill

parten bruka till fullmägtig sin skyldeman, eller den i haj|S tjenst är,

eller han eljest häfver förtroende till; stånde det honom fritt. Konungens

betjente, som kronans uppbörd ej hafva, må ock för sina vänner

tala, när deras förmän det tillåta, och de sin tjenst dermed ej försumma,

eller det emot deras embetes pligt ej strider.

Stockholm den 24 april 1897.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.