Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående vissa bestämmelser rörande den dagliga undervisningstiden i folkskolorna.

1897-04-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1897:45, Skrifvelse till Konungen, angående vissa bestämmelser rörande den dagliga undervisningstiden i folkskolorna.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

N:o 45.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 april 1897.

— — — — Andra Kammaren den 28 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vissa bestämmelser

rörande den dagliga undervisningstiden i folkskolorna.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 2.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 2.)

T ill Konungen.

Genom föreskrifterna i § 15 af stadgan angående folkundervisningen

i riket den 20 januari 1882 påbjudes, bland annat, jemte ett tjenligt afbrott

i undervisningen mellan de särskilda lärotimmarne, en längre ledighet,

efter olika förhållanden en eller två timmar, mellan förmiddagens och

eftermiddagens lärotimmar, samt att den dagliga lärotiden ej får utsträckas

i folkskola öfver sex och i småskola öfver fem timmar.

Med anledning af de olägenheter, som ansetts vara förbundna med

den stadgade fördelningen af den dagliga lärotiden på för- och eftermiddagstimmar,

hafva inom Riksdagen särskilda förslag väckts, afseende att bereda

skoldistrikten möjlighet att undvika sagda, fördelning af den dagliga arbetstiden

i två hufvudafdelningar och att förlägga densamma till förmiddagen.

Beträffande detta önskemål har hufvudsakligen åberopats följande.

Under det nu föreskrift^ långa afbrottet i läsningen, då barnen måste

utan sysselsättning stanna vid skolan, vande de sig lätt vid hvarjehanda

sjelfsvåld, och under eftermiddagstimmarne visade de dåsighet och förströddhet.

Om åter en mera samlad lästid infördes, vunnes tillfälle för

barnen att dagligen i hemmen öfva sig i sådana arbeten och bestyr, för

hvilka de redan vid en ganska tidig ålder hade både lust och förmåga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

5

Då barnets uppfostran icke borde tillhöra skolan, utan hemmet, och en

blifvande arbetare måste tidigt och som barn börja att öfva blick och

omdöme samt förvärfva erforderlig grad af fasthet, kraft, uthållighet och

arbetsförstånd, vore det för såväl barnen och hemmen samt deras förhållande

till skolan gynsamt, om enligt regeln en lärotid af fem timmar,

t. ex. mellan klockan 8 förmiddagen och 1 eftermiddagen, infördes. Lärotidens

begränsning till endast förmiddagsläsning medförde vidare de fördelar,

att’ barnen kunde under alla årstider hinna hem före mörkrets

inbrott samt att de i hemmet erhölle middag af varm och lagad mat,

äfvensom att läraren åtnjöte längre tid till förberedelse för lektionerna och

till vederqvickelse. Den ifrågasatta anordningen hade under en lång följd

af år varit genomförd inom Stockholms folkskolor, och deraf visade sig,

att densamma kunde åvägabringas utan men för lärare eller lärjungar.

Äfven här och der i landsorten både eu dylik läsordning varit vidtagen

och gifvit godt resultat. <■■■''■ ; • v> > • '' •>

Då förhållandena i vårt lands skilda delar äro ganska olikartade, så

att den anordning, som passar på en ort, icke alltid lämpar sig för en

annan, vill det synas Riksdagen, som borde skollagstiftningen taga hänsyn

härtill, så att den icke i detalj regelbinder allt, utan lemnar vederbörande

en viss frihet. Derest en sådan anordning, som i ofvannämnda förslag

afsetts, på vissa ställen befinnes önskvärd och ändamålsenlig, anser Riksdagen

med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke åt domkapitlen, folkskoleinspektörerna

och de lokala skolmyndigheterna — hvilka redan nu hafva

en viss frihet beträffande undervisningens ordnande i fråga om bestämmande

af de tider af året, de dagar i veckan och de timmar å dagen, då

undervisning skall i skolorna meddelas — skulle kunna öfverlemnas rätt

att, utan inhemtande af Eders Kongl. Maj:ts bifall i hvarje särskildt fall,

medgifva undantag från den allmänna regeln, att ett uppehåll af minst en

timme bör ega rum mellan förmiddagens och eftermiddagens lärotimmar.

Riksdagen är derjemte af den meningen, att de betänkligheter, som

från sanitär och pedagogisk synpunkt kunna uppställas mot nyssnämnda

förslag, icke äro af den betydelse, att de böra föranleda, att man bestämdt

och principielt skulle motsätta sig hvarje framställning i nämnda syfte

utan hänsyn till de skäl, som i särskilda fall kunna förebringas. Derest

den dagliga lärotiden inskränkes i folkskola till fem och i småskola till

fyra timmar samt afbrytes vid ett tillfälle af en ledighet af minst trettio

minuter och eljest af de nu föreskrift^ uppehållen mellan de särskilda

lärotimmarne, föreställer sig Riksdagen, med stöd af den erfarenhet, som

vunnits såväl i Stockholms folkskolor som uti skolor i landsorten, att denna

läsordning icke skall verka skadligt hvarken på barnen, hvilka derigenom

Bill. till Hiksd. Prot. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Håft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

vinna förut angifna fördelar, eller på lärarne, som erhålla friare disposition

öfver sin tid.

Då det visat sig, att i skolor, der den nu ifrågasatta anordningen

blifvit införd och pröfvad, skolgången i allmänhet blifvit jemnare, och då

för denna anordnings vidtagande flera här ofvan omförinälda skäl föreligga,

får Riksdagen anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana bestämmelser, att i

folkskolor, der den dagliga undervisningstiden icke öfverstiger fem timmar,

och i småskolor, der den dagliga undervisningstiden icke öfverstiger fyra

timmar, denna tid må, der församlingen å kyrkostämma derom uttalar

önskan, kunna, i den ordning § 10 i folkskolestadgan föreskrifver, fördelas

så, att undervisningen tillätes fortgå och afslutas utan något sådant afbrott

af minst en timme, som finnes stadgadt mellan för- och eftermiddagsläsningen,

dock under vilkor, att en ledighet af minst 30 minuter lemnas

efter de två eller tre första lärotimmarne.

Med undersåtlig vördnad o. s. v.

Stockholm den 28 april 1897.

Stockholm 1897.

Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.