Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning angående det i statens tjenst använda papper m. m.

1897-04-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1897:46, Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning angående det i statens tjenst använda papper m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse K:o 4(i.

1

N:o 46.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 april 1897

— — — — Andra Kammaren — 30 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens

framställning angående det i statens tjenst använda

papper m. m.

(Lagutskottets utlåtande n:o 19).

Till Konungen.

Uti sin till 1896 års Riksdag afgifna embetsberättelse förmälde sig

justitieombudsmannen hafva vid granskningen af underdomstolarnes handlingar

fästat särskild uppmärksamhet å beskaffenheten af det papper, som

användes till domböcker och protokoll.

Det vore, anförde justitieombudsmannen, uppenbart, att all omsorg

om arkivens vård vore nästan förspild, derest materialet för handlingar^

vore sådant, att de ej äfven med bästa vård kunde under längre tid bevaras

från förgängelse. Om äfven vid flertalet domstolar till sjelfva stommen

för domböcker och protokoll användes godt papper, vore föga dermed

vunnet, i anseende till bruket att, för lättnad och beqvämlighet vid arbetet,

såsom bilagor använda af parterna ingifna handlingar, alldeles utan afseende

å deras beskaffenhet, samt att å bilagor ofta af det sämsta papper

låta afskrifva så vigtiga handlingar som t. ex. köpebref och inteckningshandlingar.

Bill. till Rikta. Prut. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. fl Höft. (N:is 40-31.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

I den män justitieombudsmannen, med stöd af gällande lagbestämmelser

om arkivens vård, ansett sig kunna ingripa, hade han sökt verka

för en förbättring i dessa förhållanden, som helt visst innebure en stor

fara för arkivens bestånd. Men utan särskilda lagstiftningsåtgärder kunde

denna fara icke på verksamt sätt aflägsnas, och justitieombudsmannen hade

derför ansett saken förtjent af mera allmän uppmärksamhet.

Uti sin till innevarande års Riksdag afgifna embetsberättelse har justitieombudsmannen

återupptagit berörda fråga samt dervid hufvudsakligen anfört

följande:

Det vore en allmän erfarenhet såväl i utlandets som i våra egna arkiv,

att, medan handlingar från föregående århundraden i allmänhet ännu i

dag bibehölle såväl sitt utseende som sin hållbarhet, derest de icke blifvit

utsatta för stark fukt eller skadats genom yttre åverkan, hade under detta

århundrade inträdt en betydlig försämring i detta afseende. Om man särskilt

fäste sig vid underdomstolarnes arkiv, gåfve dessa i allmänhet en

talande bild af denna fortgående försämring. De mest använda handlingar^,

nemligen intecknings- och lagfartsprotokoll, befunne sig numera,

ofta redan innan de hunne inbindas och medan de ännu förvarades sammanfogade

i lösa terner, i ett ganska otillfredsställande skick. Papperet bruste

i ryggvecken, så att i synnerhet de yttre bladen af en tern ej sällan helt

och hållet skildes från hvarandra. Äfven sedan handlingarna blifvit inbundna,

visade det sig, att papperet icke egde erforderlig hållbarhet, om

handlingarne ofta begagnades. Man behöfde dock icke stanna vid sådana

allmänna iakttagelser, hvilka ju till en del skulle kunna förklaras af ovarsamhet

vid handlingarnes begagnande, utan man kunde på en dubbel väg

direkt bevisa verkligheten och omfattningen af den försämring, papperets

beskaffenhet undergått. En närmare kännedom om de stoff, som nu användes

för papperets tillverkning, och den bearbetning, de måste undergå,

innan papperet blefve färdigt, samt icke minst en undersökning af det

färdiga papperet, sådant det ginge i handeln, bekräftade nemligen det i

arkiven erhållna intrycket.

Under sådana förhållanden hade man naturligtvis största skäl att befara,

att en stor mängd handlingar, till hvilka sådant, mindre godt papper

användts, icke skulle kunna i brukbart skick bevaras till en något aflägsnare

framtid eller, med andra ord, att de stöd för enskildes rättigheter

och de vittnesbörd om vår rättskipning och vårt folks lif i öfrig!, som i

sådana handlingar läge bevarade, skulle i många fall för våra efterkommande

gå förlorade. Det måste derför vara af stor vigt, att erforderliga

åtgärder snart vidtoges, på det att den lucka i nyssnämnda hänseenden,

som till följd af här påpekade förhållanden sannolikt torde i framtiden

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

uppstå, måtte — om icke fyllas — så åtminstone icke allt för mycket

förstoras.

Behofvet af särskilda åtgärders vidtagande hade flerestädes i utlandet

uppmärksammats. Sålunda hade i Preussen och Danmark från statens sida

gifvits bestämda föreskrifter angående de fordringar på styrka och varaktighet,

som borde ställas på de skrifpapperssorter, hvilka skulle användas

i statens tjenst.

År 1884 upprättades i Charlottenburg vid Berlin en anstalt för undersökning

af papper och bläck, och i cirkulär den 8 januari 1885 anbefalde

preussiska regeringen statsmyndigheterna att icke köpa annat papper än

sådant, angående hvars qvalitet företeddes attest från undersökningsanstalten.

Dessa bestämmelser ersattes den 5 juli 1886 af andra i samma syfte gifna

föreskrifter, som i hufvudsak ännu äro gällande.

I Danmark utfärdades den 26 maj 1888 ett reglemente angående beskaffenheten

af det i statens tjenst använda papper. Enligt detta skulle

papperets qvalitet kontrolleras af statens tekniska undersökningsbyrå, som

tillslöte hvarje paket med en etikett. Bruket af detta papper vore förbindande

för statens embets- och tjensteman i alla tjensteärenden med

undantag beträffande handlingar, som hade endast tillfällig betydelse, och

med någon begränsning i afseende på post-, jernvägs- och telegrafväsendet.

Bestämmelser angående de bläcksorter och de stämpelfärger, som finge

begagnas i statens tjenst, hade jemväl i Danmark tid efter annan meddelats.

Hos oss hade visserligen icke frågan om det i statens tjenst använda

skrifpapperets beskaffenhet blifvit lemnad obeaktad, men de åtgärder, som

vidtagits för att i detta afseende tillgodose fordringarna på ett starkt och

varaktigt papper, syntes icke vara tillräckligt betryggande.

Enligt af Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 25 september

1885 erhållet bemyndigande hade statskontoret uppgjort kontrakt med

Lessebo bolag om leverans till visst pris af det för statens behof afsedda

papper. Papperet skulle tillverkas för hand af uteslutande lump och med

animalisk limning samt bestå af tre olika slag. Bland öfriga föreskrifter

om papperets beskaffenhet borde nämnas, att papperet skulle vara försedt

med viss vattenstämpel.

Äfven om de genom detta kontrakt betingade papperssorterna uppfylde

alla anspråk, som nu änsåges böra ställas på papper, afsedt, till

handlingar, som skulle förvaras en längre sid, så innebure dock afslutandet

af detta kontrakt och dess kungörande för vederbörande myndigheter

endast en mycket ofullständig garanti för att det dermed åsyftade målet

verkligen uppnåddes. Att döma af den beräkning öfver årliga behofvet af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

papper för statens räkning, som af statskontoret lades till grund för kontraktet

med Lessebo bolag, afsågs icke, att häradshöfdingarne och ännu

mindre radstufvurätterna skulle komma att begagna det kontraherade

papperet. Affattningen af kontraktet, deri bolaget förbundit sig att icke

till andra än statsmyndigheter utlemna af det med statsstämpel försedda

papperet, uteslöte icke häradshöfdingarne, men faktiskt torde af dem högst

få begagna sig af rätten att köpa af detta papper.

Hos många af dem användes visserligen till sjelfva stommen till domböcker

och protokoll papper, som till utseendet vore ungefär jemförligt

med ifrågavarande papperssorter, men på icke få ställen begagnades tunt,

gult papper, med stor sannolikhet tillverkadt af slipad trämassa, hvilket

material lemnade det sämsta papperet.

Radstufvurätterna, som icke kunde erhålla det af staten med Lessebo

bolag betingade papperet, använde visserligen i de större städerna papper,

som syntes vara jemngodt med statens, men på många ställen vore det

använda papperet uppenbarligen af underhaltig beskaffenhet.

Det skulle måhända kunna ifrågasättas, att kontrollen öfver det i

underdomstolarnes handlingar använda papper vore mindre nödvändig derför,

att de vigtigaste af dessa handlingar i s. k. renoverade exemplar insändes

till hofrätterna och således förefunnes i två exemplar. Då emellertid

till dessa handlingar nästan undantagslöst användes papper af billigaste

slag, vore den betydelse, de eljest kunde ega i nu antydda hänseende, helt

och hållet förfelad. Derjemte vore att märka, att det helt och hållet öfverlemnats

åt de statsmyndigheter, som i kontraktet med Lessebo bolag afsages,

att bestämma, till hvilka handlingar och i hvilken omfattning, de

skulle använda dessa papperssorter, och till hvilka ändamål de kunde använda

i annan ordning anskafifadt papper.

_ Af hvad anförts syntes framgå, att för ernående af målet att så vidt

möjligt kunna åt framtiden bevara våra vigtigaste handlingar, erfordrades

andra åtgärder än de, som i sådant hänseende hittills blifvit vidtagna. Eu

rationel pappersundersökning och bestämda föreskrifter om hvilka papperssorter,

vara offentliga myndigheter skulle använda — efter mönstret af den

preussiska och danska lagstiftningen härutinnan — syntes vara de enda

verksamma medlen till målets vinnande.

I nämnda länder hade ansetts nödigt att jemväl lemna bestämda föreskrifter

angående bläck och stämpelfärger till användning i statens tjenst.

Äfven hos oss torde sådana föreskrifter icke kunna anses öfverflödiga. Om

en undersökning angående kontroll öfver skrifpapperet skulle finnas nödig,

borde jemväl fragan om beskaffenheten af det för vissa vigtigare statsändamål

använda tryckpapper komma under pröfning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 4 ii.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde justitieombudsmannen,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Eders Kongl. Maj:t,

efter nödig utredning, behagade taga i nådigt öfvervägande, ej mindre

hvilka föreskrifter ansåges vara af behofvet påkallade till vinnande af

trygghet derför, att till allmänna handlingar af den vigt, att de borde för

framtiden bevaras, städse användes papper af erforderlig styrka och hållbarhet,

än äfven de öfriga frågor, som dermed kunde stå i sammanhang.

Riksdagen, som funnit justitieombudsmannens förevarande framställning

vara förtjent af uppmärksamhet, har emellertid ansett det ej böra

ifrågakomma att för andra än statens embets- och tjensteman stadga föreskrifter

af sådan art, som af justitieombudsmannen förordats. Under åberopande

i öfrigt af de utaf justitieombudsmannen anförda skäl får Riksdagen

alltså anhålla, det Eders Kongl. Maj:t efter nödig utredning behagade

taga i nådigt öfvervägande, ej mindre hvilka föreskrifter må anses vara af

behofvet påkallade till vinnande af trygghet derför, att af statens embetsoch

tjensteman till allmänna handlingar af den vigt, att de böra för framtiden

bevaras, städse användes papper af erforderlig styrka och hållbarhet

än äfven de öfriga frågor, som dermed kunna stå i sammanhang.

Stockholm den 30 april 1897.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.