Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående ändring i pr ester skåpets aflöningsförhållanden.

1897-05-05 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1897:62, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående ändring i pr ester skåpets aflöningsförhållanden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

1

N:o 62.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 maj 1897.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

angående ändring i pr ester skåpets aflöningsförhållanden.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 7.)

Till K onungen.

Frågan om vidtagande af åtgärder, åsyftande ändring i presterskapets

aflöningsförhållanden, har vid innevarande riksdag upptagits af tre enskilda

motionärer, hvilka för Riksdagen härutinnan framlagt förslag af delvis

olika innehåll.

Bland annat har ifrågasatts ändring i skattskyldigheten till presterskapet

redan före de nu gällande löneregleringarnes upphörande. I sådant

afseende har en motionär yrkat, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders

Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kunde, låta

utreda myckenheten af den tionde, som nu af tiondeskyldig jord utginge

till presterskapets i riket aflöning, och det belopp i penningar, denna tionde

motsvarade efter medelmarkegångspriset för de senaste tio åren 1887—1896

och i följd deraf utginge till presterskapets aflöning i hvarje pastorat och

hvad summan af denna tionde utgjorde för hela riket, samt sedan med

första möjliga, men senast till 1899 års Riksdag dels afgifva förslag till

afskrifning af denna tionde på enahanda sätt, som med de å jorden hvilande

grundskatter egt rum och under loppet af 10 år med 10 procent

årligen, dels föreslå det belopp, som Riksdagen borde anvisa och som mot

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 10 Sami. 1 A/d. 1 Band. 9 Häft. (N:o 62). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

tionden svarade, att utgå till presterskapets aflöning, antingen sålunda, att

det betalades omedelbart till presterna mot motsvarande minskning i de

afgifter, som utgjordes till dem af tiondeskyldig jord, eller ock utginge

såsom lindring till egarne af sådan jord för den tid, nu skedda löneregleringar

gälde. — En annan motionär har hemstält, att Riksdagen måtte

i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

efter verkstäld utredning af den skattskyldighet till presterskapet, som nu

ålåge församlingarna, hvar för sig, så fort det läte sig göra, helst till 1899

års Riksdag framlägga förslag derom, att de, som i en församling nu vore

skattskyldige till presterskapet, skulle erhålla full ersättning för sina utskylder

till detsamma på så sätt, att det inom församlingen erforderliga

ersättningsbeloppet betalades till minst en tredjedel genom statsmedel och

till högst två tredjedelar genom utdebitering på alla församlingens medlemmar

efter fyrk eller bevillningskrona, presterskapets egna fyrkar eller

bevillningskronor undantagna, samt derjemte förslag till de ändringar i nu

gällande kommunallagstiftning, hvartill vidtagandet af en sådan åtgärd

kunde föranleda.

Den tredje motionären har påyrkat ändring i annat afseende uti de

nuvarande förhållandena före löneregleringarnas utlöpande. Han har nemligen

föreslagit, ätt Riksdagen skulle i skrifvelse till Eders Kongl. Mäj:t

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida icke,

till förbättrande af komministrarnes aflöning i de pastorat, der denna icke

vore tillräcklig att bereda komministrarne en anständig bergning, föreskrift

lämpligen kunde meddelas, hvarigenom komministern i sådant pastorat förklarades

berättigad att, derest kyrkoherden i pastoratet afginge innan nu

varande lönereglering upphörde att vara gällande, för den återstående tiden

erhålla skäligen förhöjd andel af de till presterskapets aflöning från pastoratet

utgående bidrag, samt derefter redan till nästa Riksdag framlägga

förslag i ämnet.

Vidkommande förhållandena efter de nu gällande löneregleringarnas

upphörande hafva två motionärer framlagt förslag. Den ene har framhållit

såsom syfte med den afskrifning af tionden, som han föreslagit, och

hvarför ofvan redogjorts, att, när tiden för nu gällande löneregleringar till*

ändagått och tiondens hela afskrifning egt rum, staten skulle öfvertaga

hela det belopp till presterskapets aflöning, som hittills utgått dertill af

tiondeskyldig jord, samt har vidare yrkat, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t anhålla, dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta

upprätta förslag till lönestat för presterskapet i riket, afsedd att gälla från

de tider, då nuvarande löneregleringar upphörde, samt att denna lönestat

måtte upptaga bestämdt belopp för hvarje presterlig tjenstebefattning, dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

att utredningen till denna lönestats uppgörande jemväl måtte omfatta,

huruvida förefintliga boställen lämpligen borde efter uppskattning och

mot afdrag på lönen för tjenstinnehafvaren bibehållas eller endast

bostad med trädgårdsland åt honom upplåtas och boställena öfverlemnas

till pastoraten mot viss afgift, dels ock att Eders Kong! Maj:t ville, så fort

ske kunde, för Riksdagen föreslå såväl de förändringar ej mindre i kong!

förordningen af den 11 juli 1862 om ordnande af presterskapets aflöning

än ock i öfriga, frågan berörande lagrum, som ock de vilkor, som kunde

finnas nödiga för statens öfvertagande af aflöningen till rikets presterskap

såsom till öfrige statens tjensteman.

Den andre motionären har hemstält, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t anmäla, att Riksdagen ansett tiden vara inne att

vidtaga förberedande åtgärder i ändamål att nya regleringar af presterskapets

löner på af Eders Kongl. Maj:t, Riksdagen och kyrkomötet gemensamt

gillade grunder måtte komma till stånd och kunna träda i tillämpning

å de tider, då de nuvarande löneregleringarna upphörde att vara gällande,

samt tillika anhålla, att, enär sistberörda enligt bestämmelserna i kongl.

förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster den

11 juli 1862 upprättade löneregleringar visat sig under nu varande förhållanden

i tillämpningen innebära anmärkningsvärda ojemnheter, så väl

beträffande beloppet af de för vederbörande prestman bestämda aflöningar

som med afseende å fördelningen af de utskylder, hvilka till presterskapet

utgjordes, Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huru vida icke de nya

löneregleringarna lämpligen kunde grundas å följande, från föreskrifterna

i ofvannäinnda förordning delvis afvikande bestämmelser, nemligen:

att presterskapets aflöning skall utgöras genom bidrag af församlingarna

och inkomst från boställena, på sätt här nedan omförmäles;

flit, så långt ske kan utan skada för religionsvården, komministraturerna

indragas eller ock förvandlas till pastorsbeställningar;

att genom de smärre pastoratens sammanslagning minskning i det

stora antalet pastorat måtte ega rum;

att prestboställena i regel, och der icke särskilda omständigheter påkalla

undantag derifrån, utarrenderas, med presten förbehållen nyttjanderätt

till bostad och trädgård, der sådan finnes, samt med åliggande för

arrendatorn att ansvara för byggnads- och underhållsskyldighetens fullgörande;
att

de till prestlöneregleringsfonden redan influtna och framdeles ingående

skogsförsäljningsmedel i större utsträckning, än hittills skett, tagas

i anspråk för presterskapets aflöning;

att aflöningen vid alla ordinarie presterliga beställningar skall utgå i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

penningar och vara tillräcklig att bereda innehafvaren en anständig bergning;
att

de komministraturer, hvilka icke ifrågakomma till indragning

eller komma att ombildas till pastorat, skola utgöra en särskild löneklass,

inom hvilken aflöningen för alla komministrar utgår med i allmänhet lika

belopp, med den förhöjning allenast för vissa komministraturer, som på

grund af särskilda omständigheter kan finnas skälig;

att alla pastorat skola indelas i särskilda löneklasser till det antal,

som efter utredning må finnas lämpligt;

att aflöningen skall, med nedan omförmälda undantag för högsta

löneklassen, utgå med lika belopp vid alla till samma löneklass hörande

pastorat;

att aflöningen i lägsta löneklassen skall med ett skäligen afpassadt

belopp öfverstiga den normala aflöningen för komministrarne;

att aflöningen i högsta löneklassen skall vid alla dertill hörande pastorat

utgå med i allmänhet lika belopp och icke bestämmas högre, än

som må anses erforderligt för att uppmuntra rikare begåfvade unge män

att inträda på den presterliga banan samt derjemte erbjuda dem skälig

ersättning för de uppoffringar i tid och penningar, de underkastat sig för

att vid universitetet inhemta högre teologisk bildning; dock att denna bestämmelse

icke må utgöra hinder, att undantagsvis vid ett och annat pastorat

aflöningen kan förhöjas med skäligt belopp, der sådant för uppnående

af nyss nämnda ändamål anses nödigt;

att det skall tillkomma Kongl. Maj:t att — med tillbörlig hänsyn å

ena sidan till omfattningen af det med pastorsembetets utöfvande förenade

arbete och ansvar samt lefnadskostnaderna i orten och å andra sidan till

vigten deraf, att ett visst proportionerligt antal pastorat i alla löneklasser

tilldelas hvarje stift — bestämma, huru många och hvilka pastorat skola

fördelas på de särskilda löneklasserna;

att, för så vidt de presterliga aflöningsmedlen lemna öfverskott utöfver

hvad som för det ordinarie presterskapets aflöning erfordras, berörda

öfverskott skall användas till aflöning jemväl af det extra ordinarie presterskapet,

efter den fördelning på hvarje stift, som af Kongl. Maj:t förordnas;
att

alla från församlingarna till presterskapets aflöning utgående bidrag

jemte arrendena för de ecklesiastika boställena skola af kronans

tjensteman debiteras, uppbäras och redovisas i sammanhang med den allmänna

uppbörden samt af Konungens befallningshafvande levereras till

statskontoret;

att likaledes till statskontoret skola levereras de andelar af skogs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

försäljningsmedlen, hvilka, utan att ingå till löneregleringsfonden, tillfalla

innehafvare af vissa ecklesiastiska boställen;

att, sedan sålunda ofvannämnda för presterskapets aflöning afsedda

medel levererats till statskontoret, det skall åligga bemälda myndighet att

af berörda medel och af de aflöningsmedel, hvilka utgå från den under

statskontorets egen förvaltning stående prestlöneregleringsfonden, tillhandahålla

vederbörande domkapitel de andelar af berörda aflöningsmedel, som

på hvarje stift belöpa;

att det skall åligga domkapitlen att af berörda medel ej mindre till

vederbörande löntagare qvartalsvis utbetala det för en hvar af dem genom

den nya löneregleringen bestämda aflöningsbelopp än äfven att tillhandahålla

det extra ordinarie presterskapet den aflöning, som kan tillkomma

detsamma; samt

att de från de olika skattetitlarne till presterskapets aflöning utgående

bidrag blifva stälda i rigtig proportion till hvarandra;

samt att Eders Kongl. Maj:t täcktes derefter till Riksdagen afgifva

det förslag till ordnandet af ifrågavarande angelägenhet, hvartill utredningen

kunde föranleda, äfvensom till de ändringar i ofvannämnda kongl.

förordning och möjligen öfriga till förevarande fråga hänförliga stadganden,

som kunde anses erforderliga för förslagets genomförande.

Ytterligare hafva två af motionärerna påyrkat skrifvelse till Eders

Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag till åtgärder för beredande

af pension åt otjenstbara prestman.

Slutligen har påyrkats, att Riksdagen skulle till de begärda utredningarnas

verkställande ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag

af 3,000 eller 10,000 kronor.

Vid öfvervägande af de i nämnda motioner berörda ämnen har Riksdagen

funnit det visserligen icke kunna förnekas, att de nu gällande och

af Eders Kongl. Maj:t stadfästade lönekonventionerna, hvilka tillkommit

med anledning af kongl. förordningen den 11 juli 1862, beteckna ett synnerligen

stort framsteg i förhållande till det förut rådande aflöningssättet.

Att de deremot numera i många afseenden lemna mycket öfrigt att önska,

finner Riksdagen framgå såväl af hvad inom Riksdagen förut i ämnet

upplysts, som genom de i förevarande motioner lemnade uppgifter, och är

dessutom nogsamt bekant. Ett sådant sakernas tillstånd torde ej vara till

fromma hvarken för församlingarna eller presterskapet. Om den närmare

beskaffenheten af dessa missförhållanden å hvarje särskild ort kan Riksdagen

icke yttra sig, då lönekonventionerna icke äro i tryck tillgängliga,

men Riksdagen anser det emellertid icke kunna förnekas, att en grundlig

förbättring i flera afseenden är af behofvet påkallad. Riksdagen är lika
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

ledes öfvertygad derom, att ehuruväl eu sådan genomgripande förändring

icke kan ernås, förr än i mån af de nuvarande konventionernas utlöpande,

det likväl ingalunda kan anses vara för tidigt att redan nu taga frågan

under behandling, i anseende till den mycket vidlyftiga och uttömmande

utredning, som för dess allsidiga bedömande erfordras, och med hänsyn

dertill, att många myndigheter torde böra höras i frågan, innan densamma

kan anses hafva kommit i sådant skick, att den lämpligen kan företagas

till slutligt afgörande.

Med ledning af motionerna går Riksdagen nu att omnämna några af

de afseenden, uti hvilka en förbättring synes erforderlig, utan att Riksdagen

dervid kan anse sig hafva anmärkt alla de olikartade synpunkter eller

framlagt alla de mångfaldiga omständigheter, som kunna på frågan inverka.

Genom lönekonventionerna reglerades församlingsmedlemmarnes bidrag

till presterskapet på ett synnerligen skiftande sätt i olika orter. Emellertid

torde fortfarande den hufvudsakligaste bördan deraf hvila på den tiondeskyldiga

jorden. Genom jordbrukets utveckling — som medfört, att den

beräkning, som vid löneregleringarnas uppgörande lades till grund för

bidragsskyldigheten, ej ens vid jemförelse jordbruksfastigheter emellan

längre är tidsenlig — genom uppkomsten af industriella anläggningar och

stationssamhällen samt deraf föranledd mer eller mindre betydlig folkökning

i många församlingar och genom flera andra inträdda förändringar

torde det flerstädes hafva kommit att framstå såsom ganska obilligt, att

blott en del af församlingen hufvudsakligen bekostar den institution,

hvaraf dock alla hafva gagn. Det synes sålunda Riksdagen först och främst

vara af nöden att få till stånd en grundlig utredning beträffande förhållandet

mellan den del af presterskapets aflöning, som inom hvarje församling

gäldas af den tiondeskyldiga jorden, och den, som utgöres af

andra inom densamma befintliga skatteobjekt, äfvensom ett sammandrag

öfver hvad i tionde utgår från hela riket. Derigenom kommer äfven att

vid jemförelse de olika församlingarna emellan framstå de för visso ganska

betydliga olikheter, som i detta afseende förefinnas mellan skilda församlingar

inom landet.

Riksdagen är redan nu öfvertygad derom, att genom utredningen det

skall visa sig, att en mycket omfattande revision af grunderna för skyldigheten

att bidraga till presterskapets aflöning blifver nödvändig, så att

en utjemning må kunna ske i afseende på de olika skatteobjekten.

Genom en sådan utjemning skulle, enligt Riksdagens åsigt, i ett stort

antal församlingar de berättigade skälen till de klagomål, som nu höras

från egarne till tiondeskyldig jord, kunna upphäfvas. Emellertid torde ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

icke obetydligt antal församlingar finnas, hvarest på den antydda vägen

det afsedda målet icke skulle kunna vinnas, enär inom dem några andra

beskattningsföremål än tiondeskyldig jord ej alls eller endast i högst obetydlig

mån förefinnas. Beträffande sådana församlingar anser Riksdagen

det böra tillses, huruvida icke någon lindring må kunna dem beredas

genom bidrag från tillgängliga fonder eller annorledes, så att församlingarna

ej öfver höfvan betungas, men vederbörande presterskap likväl erhåller sin

anständiga bergning. Dylik hjelp bör dock enligt Riksdagens förmenande

lemnas allenast så länge förhållandena göra densamma erforderlig och

upphöra, derest församlingens skatteförmåga blifver af någon anledning i

motsvarande grad ökad.

En utjemning torde ock enligt Riksdagens mening till eu viss grad

kunna och böra ske beträffande de lönevilkor, som presterskapet åtnjuter,

så att nuvarande stora olikheter mellan aftoningsförmånerna i olika församlingar

i någon mån mildras. Särskildt synes en rättelse vara önskvärd

i den olämpliga proportion, som på flera ställen råder mellan kyrkoherdes

och komministrars aflöning inom samma pastorat. En utredning angående

dessa förhållanden synes Riksdagen erforderlig.

De af motionärerna föreslagna åtgärder att direkt eller indirekt göra

presterskapet till af staten aflönade tjensteman har Riksdagen ej kunnat bifalla

och således ej heller de yrkanden i motionerna, som med sagda förslag

stå i oskiljaktigt sammanhang. Ett sådant förfarande skulle nemligen

enligt Riksdagens åsigt alltför djupt ingripa i de nuvarande, sedan gammalt

rotfästade kyrkliga förhållandena. Det skulle förändra statens och kyrkans

ställning till hvarandra, äfvensom förhållandet mellan de enskilda församlingarna

och deras presterskap. Riksdagen är derjemte öfvertygad, att det

i allmänhet icke skulle i församlingarna mottagas med välvilja. Af dessa

skäl finner Riksdagen sig böra vidhålla den uppfattning, som 1896 års

Riksdag i anledning af en då väckt motion häfdat, och såsom sin åsigt

uttala, att den grundsatsen bör fortfarande gälla, att afgifter, som af en

församling till dess presterskap utgöras, ej må till aflönande af en annan

församlings presterskap användas, hvilken grundsats finnes tydligt uttryckt

i § 9 af ofvennämnda kongl. förordning den 11 juli 1862. De jemkningar

och förbättringar i nuvarande aflöningsskyldighet för församlingarna

och aflöningsrätt för presterskapet, som äro nödvändiga, böra derför enligt

Riksdagens mening ega rum med bibehållande af nämnda grundsats.

Men Riksdagen har trott sig finna, att utan rubbning af samma grundsats

en viss lindring på af motionärerna antydd väg likväl skulle kunna

beredas församlingarna. Enär nemligen det svenska presterskapet småningom

erhållit allt flera embetsåligganden, hvilka ej kunna anses vara

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

af kyrklig art, och som icke heller motiveras af den enskilda församlingens

behof, utan af statshänsyn, finner Riksdagen, att från detta förhållande

goda skäl kunna hemtas för att statsbidrag i någon mån lemnas till

presterskapets aflöning. På hvad sätt detta lämpligen bör kunna ske, och

i hvilken omfattning det kan blifva erforderligt, torde kunna bestämmas

först sedan ofvanberörda utredning verkstälts.

Såsom ytterligare underlättande ernåendet af den önskade jemnare

fördelningen i alla här ofvan omförmälda afseenden kunna flera utvägar

påpekas, och åtskilliga äro äfven af motionärerna antydda. Bland dem

är indragning af vissa komministraturer en. Ehuru Riksdagen antager, att

en sådan åtgärd skall stöta på motstånd inom åtskilliga församlingar, och

ehuru Riksdagen anser, att dervid billig hänsyn bör tagas till församlingarnas

behof och önskningar, håller Riksdagen dock före, att flerstädes,

i synnerhet der två prester bo och tjenstgöra i en och samma församling,

en indragning kan utan skada ske.

Derjemte anser Riksdagen det böra tagas i öfvervägande, huruvida

icke på vissa orter, synnerligast sådana med gammal odling, hvarest församlingarna

äro jemförelsevis små och kyrkorna ligga nära hvarandra,

en sammanslagning utaf smärre pastorat må kunna ega rum, ehuruväl

häremot ännu större svårigheter torde komma att uppstå, än hvad

ofvan nämnts.

I sammanhang härmed är äfven att beakta, om icke åtskilliga komministraturer

torde böra förvandlas till sjelfständiga pastorat.

Genom dylika indragningar och sammanslagningar skulle flerstädes

frågan om presterskapets aflöning kunna på tillfredsställande sätt lösas,

utan att prestens förmåga att fullgöra sina embetsåligganden behöfde

genom göromålens ökning äfventyras. I de fall åter, der dessa åtgärder

ej kunna vidtagas, måste man tillse, huruvida ej bidrag från annat håll

må kunna lemnas åt församlingar, som äfven efter införandet af förändradt

utskyldssystem, hvarom ofvan nämnts, blifva för svaga att kunna

bereda sin herde anständig bergning. Dervid bör först ifrågakomma

att använda medel ur presterskapets löneregleringsfond. Äfven om det

ej vore klokt att årligen från denna utdela årets hela inkomst, då derigenom

lätt ett följande års bidrag blefve mindre än ett föregående års,

så föreställer sig Riksdagen, att möjligen mera än hittills af densamma

kunde disponeras. En utredning härom torde vara erforderlig. Möjligen

skulle också denna fond, utan att § 9 i oftanämnda kongl. förordning

af den 11 juli 1862 för nära träddes, kunna få ytterligare tillskott från

andra håll, synnerligast såsom en följd af en sådan omregleglering af de

presterliga befattningarna, hvarom ofvan nämnts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

Vidkommande de ecklesiastika boställenas skogsfond vill Riksdagen,

utan att närmare inlåta sig på frågan om dess tillkomst och hittillsvarande

användning, blott uttala den mening, att, sedan af densamma

bekostats skogsindelningar och vissa andra nödiga utgifter, hädanefter

dess afkastning hufvudsakligen borde kunna användas till samma ändamål

som löneregleringsfondens.

Hvad prestboställena angår, har Riksdagen sig bekant, att mycket

olika förhållanden på skilda orter i landet göra sig gällande beträffande

desamma. Riksdagen anser derför, att några för hela riket gällande stadganden

rörande sättet för deras brukande ej äro lämpliga. Det torde i

somliga fall vara för presten fördelaktigt, ja, kanske nödvändigt, att sjelf

sköta bostället, medan det deremot i andra fall är för honom mycket

olämpligt och ledande till stora olägenheter. En förbättring i nu anmärkta

hänseende anser Riksdagen kunna vinnas, i fall det medgåfves

presterskapet större frihet än hittills att få genom vederbörande myndigheters

försorg för längre tid utarrendera sina boställen. Det skulle äfven

kunna ifrågasättas, om det ej under vissa förhållanden skulle kunna medgifvas

en församling att sjelf öfvertaga arrendet af prestgården under

gällande regleringstid. En noggrann utredning om det lämpligaste förfaringssättet

härutinnan anser Riksdagen vara af behofvet påkallad, och

bör dervid tagas hänsyn till, att boställena må blifva väl häfdade samt

såväl församlingens, som presterskapets bästa må tillgodoses. Presten bör

dock, enligt Riksdagens åsigt, i hvarje fall bibehållas vid sjelfva bostaden

samt trädgård.

Vid en blifvande utredning för uppgörande af förslag till ny lönereglering

för presterskapet torde enligt Riksdagens mening äfven många

andra förhållanden, än de ofvan berörda, böra blifva föremål för undersökning

i ändamål att vinna behöflig rättelse. Riksdagen tillåter sig i

sådant afseende framhålla frågan om förändring i afseende på de nu utgående

personella afgifterna till presterskapet, hvilkas uppbörd nu är

synnerligen svår och föga egnad att befästa godt förhållande mellan församling

och prest. Vidare torde vara att beakta frågor om eventuel!

sammanbyggande af kyrkor, om ordnande af kapellförsamlingarnas ställning

till sina moderförsamlingar, om reglerande af det extra ordinarie

presterskapets vilkor, om ändrade bestämmelser fi afseende på beräknande

af å boställen nedlagda förbättringskostnader samt i afseende på presterskapets

skyldighet att bygga och underhålla vissa hus, såväl hvad p restgårdar

som komministerboställen angår, om i hvad mån bidragsskyldighet

till presterskapets aflöning bör åläggas främmande trosbekännare, in. m. in. m.

Riksdagen håller före, att den önskade utredningen bör göras så fullständig

Bill. till Riksil. Prut. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. .9 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

och allsidig som möjligt, så att dervid tages hänsyn till alla de förhållanden,

som kunna och böra inverka på det vigtiga ärendets förande till

ett lyckligt slut.

Hvad angår motionärernas yrkanden om skrifvelse med begäran om

utredning och åtgärder för presterskapets pensionering, har Riksdagen, som

håller före, att en sådan pensionering i större eller mindre omfattning

vore önskvärd, ansett sig, ehuru Riksdagen ej förbiser svårigheterna vid

pensioneringens åstadkommande, böra bifalla desamma, dervid uttalande

den mening, att presterskapet bör sjelf bidraga till sin pensionering.

Beträffande de af en motionär föreslagna åtgärder i syfte att under

de nuvarande löneregleringarnas giltighet bereda högre aflöningsvilkor åt

vissa komministrar har Riksdagen, ehuru den behjertar den mycket bekymmersamma

ekonomiska ställning, i hvilken en del komministrar befinna

sig, och anser det högst önskvärdt, om någon löneförbättring kunde

beredas dem, dock ej kunnat tillstyrka den af motionären föreslagna utvägen,

då härigenom nuvarande löneregleringar skulle sönderbrytas och

dertill kommer, att å ena sidan det ej synes vara billigt, att just de

komministrar, för hvilka motionären ömmar, skulle blifva de, hvilka såsom

nyutnämnda kyrkoherdar skulle få afstå en del af sin lön, och å den

andra sidan den föreslagna regleringsåtgärden skulle blifva svår att genomföra,

i samma mån den vore af behof påkallad. Om den behöfliga förbättringen

skall vinnas, lära andra utvägar böra tillgripas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen härmed hos

Eders Kongl. Maj:t anhålla:

att Eders Kongl. Maj:t täcktes så fort ske kan låta

verkställa noggrann utredning såväl beträffande den på

nu gällande löneregleringar grundade skattskyldigheten

till presterskapet från den tiondepligtiga jorden och

andra beskattningsföremål i jemförelse med hvarandra,

både inom hvarje församling och mellan olika församlingar,

som ock beträffande de aflöningsvilkor, som för

närvarande af presterskapet i olika församlingar åtnjutas;
att

Eders Kongl. Maj:t täcktes, efter verkstäld utredning

af på frågan inverkande omständigheter, till

Riksdagens godkännande framlägga de grunder, som

anses böra blifva bestämmande vid reglerandet af presterskapets

aflöning, sedan tiden för nu gällande lönekonventioner

utlupit;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrivelse N:o 62.

att vid utredandet af berörda grunder särskild

hänsyn måtte tagas bland annat dertill:

huruvida icke en utjemning bör åstadkommas i

afseende på de bidrag till presterskapets aflöning, som

utgå från olika skatteobjekt, och i hvad mån staten bör

bidraga till aflöningen;

huruvida icke från tillgängliga fonder bidrag må

kunna lemnas till aflöning åt presterskapet i de församlingar,

som eljest skulle deraf oskäligt betungas;

huruvida en utjemning i viss mån af olikheterna

uti presterskapets aflöning inom olika församlingar och

tjenstegrader må kunna ega rum, så att hvarje prest

må erhålla anständig bergning;

huruvida icke vissa komministraturer böra och kunna

indragas och andra förvandlas till pastorsbeställningar;

huruvida en sammanslagning af smärre pastorat

må kunna ega rum;

huruvida icke afkastningen af presterskapets löneregleringsfond

och de ecklesiastika boställenas skogsfond

bör i större omfattning än hittills tagas i anspråk

för presterskapets aflöning;

huruvida icke förändrad ordning för prestboställenas

utarrendering bör stadgas, med fäst afseende derpå, att

boställena må väl häfdas samt såväl församlingarnas som

presterskapets bästa tillgodoses; samt

att Eders Kong! Maj:t täcktes i sammanhang med

ofvan omförmälda utredning äfven låta verkställa utredning

angående möjligheten af och sättet för beredande

af pension åt de prestman, som af ålder eller

sjukdom ej förmå behörigen uppehålla sina tjenster, samt

derefter för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill

utredningen kan föranleda.

Derjemte får Riksdagen anmäla, att Riksdagen stält till Eders Kong].

Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000 kronor till bestridande af

kostnaderna för här ofvan omförmälda utredningar.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 5 maj 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.