Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser angående styrkande af hinderslöshet för ingående af äktenskap.

1897-05-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1897:63, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser angående styrkande af hinderslöshet för ingående af äktenskap.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

1

DT:o «».

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 maj 1897.

— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

om ändrade bestämmelser angående styrkande af hinderslöshet

för ingående af äktenskap.

(Lagutskottets utlåtande n:o 15.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag hafva enskilde motionärer framhållit det

föråldrade och för nuvarande förhållanden olämpliga uti gällande bestämmelser

om styrkande af hinderslöshet för ingående af äktenskap,

nemligen stadgandet uti 15 kap. 19 § kyrkolagen, att lysning till äktenskap

för obekant person icke må ega rum förr, än, der han icke kunnat

framte säkra bevis om sitt lefverne och sina vilkor, några visse och trovärdige

män derom vitnat, föreskrifterna i Kongl. brefvet till konsistorium

i Vexiö och samtliga konsistorierna den 26 oktober 1791 derom, att, då

hinderslösheten icke kan styrkas enligt nyssnämda bestämmelse i 19 § af

15 kap. kyrkolagen, den utvägen må af vederbörande begagnas att i Inrikes

Tidningarne kungöra sitt förehafvande med alla dertill hörande omständigheter

och med anvisning hos hvilken prest jäf mot det tilltänkta

äktenskapet böra anmälas inom en tid af tre till sex månader för dem,

som icke utom riket vistats, samt af ett år för dem, som från utländska

Ilih. till Riksd. Prof. 7897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 10 Höft. (N:is 63—66.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

orter bort bevitnade vara, äfvensom bestämmelsen i kongl. brefvet den

12 december 1798, om rätt för utländsk man eller qvinna, som i två

års tid uppehållit sig här i riket, och som icke gitter med bevis styrka

sin hinderslöshet, att på sätt som ofvan nämnts, kungöra sitt förehafvande

med den verkan, att, derest icke något hinder för det tillämnade giftermålet

blifvit inom ett år derefter anmäldt eller eljest kunnigt, lysning

finge i vanlig ordning beviljas.

Riksdagen delar den åsigt, motionärerna uttalat, att ifrågavarande, nu

gällande bestämmelser om styrkande af hinderslöshet för ingående af

äktenskap äro i viss mån föi’åldrade och olämpliga. Sålunda torde ej

med fog kunna bestridas, att det intyg af trovärdige män, hvarom 15 kap.

19 § kyrkolagen talar såsom alternativ garanti för hinderslöshet, såsom

sådan har ganska ringa värde, då, enligt hvad erfarenheten bestyrker,

dylika intyg ofta åstadkommas utan att de undertecknande personerna

ega den kunskap om vederbörandes äktenskapsledighet, som af lagstiftaren

tänkts såsom förutsättning för intygets utfärdande. Då berörda

stadgande vid sådant förhållande näppeligen fyller det dermed afsedda

syfte, att på samma gång förhindra äktenskaps ingående af personer,

som ej äro dertill lediga, och möjliggöra för välkända personer, hvars

äktenskapsledighet ej kan på öfligt sätt styrkas, att knyta äktenskapsförbindelse,

torde böra tagas under öfvervägande, huruvida ej stadgandet i

fråga bör såsom olämpligt upphäfvas.

Det andra alternativet, som står den, hvilken ej kan styrka sin hinderslöshet,

till buds, att kungöra sitt tilltänkta äktenskap i allmänna tidningarna,

synes vida mera egnadt att utgöra värn mot ett obehörigt ingående

af äktenskap. Men äfven denna bestämmelse synes böra undergå

förändring. Med nutidens snabba kommunikationer och väsentligt ökade

samfärdsel torde tiden för jäfs anförande mot äktenskapsledigheten hos

en person, som vistats utrikes, utan fara eller olägenhet kunna, på sätt

motionärerna föreslagit, inskränkas till sex månader från kungörandet, då

man väl kan förutsätta, att hvar och en, som mot det tilltänkta äktenskapet

kan hafva något att erinra, inom den tiden blifver i tillfälle att

sina intressen tillvarataga; och att, såsom jemväl föreslagits, än ytterligare,

till tre månader, begränsa kungörelsetiden för sådana fall, att den, som

ärnar äktenskap ingå, ej vistats utom Skandinavien, skulle, enligt Riksdagens

mening, ej medföra några olägenheter, då samfärdseln mellan

Skandinaviens olika länder numera nått en synnerligen kraftig utveckling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

3

En likaledes ifrågasatt inskränkning af kungörelsetiden för utlänningar,

som här i riket önska träda i äktenskap, från ett år till sex

månader, anser Riksdagen kunna utan olägenhet vidtagas.

Af dessa skäl får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta utreda, i hvad mån nu gällande bestämmelser angående styrkande

af hinderslöshet för ingående af äktenskap kunna i ofvan angifna hänseenden

förenklas, samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill den verkstälda utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 5 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.