Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ls proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i kongl. förordningen angående lagfart å fång till fast egendom, den 16 juni 1875.

3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1897:66, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ls proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i kongl. förordningen angående lagfart å fång till fast egendom, den 16 juni 1875.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 66.

9

X:o 66.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 nraj 1897.

— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ls

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 §

i kongl. förordningen angående lagfart å fång till fast

egendom, den 16 juni 1875.

(Lagutskottets utlåtande n:o 6.)

Till Konungen.

Genom en den 9 sistlidne januari aflåten proposition n:o 18 har

Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet

och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga

förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

Detta förslag, tillkommet i syfte att inskränka den i nyssnämnda

lagrum nu stadgade skyldighet att föranstalta om uppläsande i tingslagets

kyrkor af kungörelse om häradsrätts beslut, hvarigenom ansökning om

lagfart å egendom på landet förklarats hyllande derför, att förre egarens

laga åtkomst icke blifvit styrkt, innebär, att dylik kungörelse skulle uppläsas

i kyrkan för den församling, der egendomen är belägen, äfvensom

i angränsande församlingars kyrkor. Vid granskning af förslaget har

emellertid Riksdagen funnit, att ifrågavarande kungörelseskyldighet enligt

Bill. till Rilcsd. Prot. 1S.97. 10 Sami. 1 Afd. 7 Band. 10 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 66.

detsamma icke skulle blifva för alla fall mindre betungande, än med gällande

lagstiftning är förhållandet. Väl är det sant. att antalet kyrkor,

i hvilka kungörelse skulle uppläsas, kornme att minskas för alla de fall,

då »tingslagets kyrkor» till antalet öfverstege de till församlingen »angränsande

församlingars kyrkor» — något, som allmänneligen torde ega

rum i södra och mellersta Sverige — men å andra sidan skulle för större

delen af det nordliga Sverige och äfven på åtskilliga ställen i andra delar

af landet förslagets upphöjande till lag försvåra fullgörande af den i paragrafen

omförmälda kungörelseskyldighet. Flerestädes äro nemligen förhållandena

sådana, att »tingslagets kyrkor» äro ett ringa fåtal i jemförelse

med »angränsande församlingars kyrkors» antal.

Då det likväl icke torde böra ihågkomma, att berörda paragraf ändras

så, att den der omförmälda kungörelseskyldigheten blifver, för ett ej ringa

antal fall, mera betungande än enligt paragrafens nuvarande lydelse, har

Riksdagen ansett sig icke böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts föreliggande

proposition i oförändradt skick.

Syftet med förslaget har emellertid synts Riksdagen till fullo vinnas

genom någon förändring af det i propositionen framlagda förslag. Föreskrifves

nemligen, att kungörelsens uppläsande skall ske, i stället för »i

angränsande församlingars kyrkor», allenast i de angränsande församlingars

kyrkor, som äro inom tingslaget belägna, kan i intet fall kungörelseskyldigheten

blifva mera betungande, än nu är händelsen. För de flesta fall

åstadkommes en ej oväsentlig inskränkning i nämnda skyldighet, och endast

i den händelse, att tingslaget består af allenast en eller ett fåtal hvarandra

angränsande församlingar, blifver kungörelseskyldigheten efter förändringen

af samma omfång som enligt paragrafens nuvarande lydelse.

Några olägenheter synas ej heller Riksdagen vara att befara af eu dylik

inskränkning.

Riksdagen, som alltså funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition

icke kunna i oförändradt skick bifallas, har för sin del antagit

följande

Lagom

ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å fång till

fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att ] 0 § i förordningen angående lagfart å fång

till fast egendom den 16 juni 1875, sådant detta lagrum lyder enligt

lagen den 81 december 1891, skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 66.

11

Kan till följd af de i 6, 7,8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart

ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt den

i 18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat hinder,

som icke är af beskaffenhet, att den jemlikt 5 § genast bör afslås, för klar e

rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande. Tvist,

som bör afdömas, innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den ej

redan är vid domstol anhängig, af rätten förvisas till särskild! utförande

i laga ordning.

År lagfartsansökning förklarad hvilande till följd af hinder, hvarom

i 7 § förmäles, skall kungörelse derom af rätten utfärdas, om sökanden

det äskar. Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse

tre gånger, minst en månad mellan hvarje gång, blifvit såväl införd

i allmänna tidningarna som ock, när fråga är om egendom å landet, uppläst

i kyrkan för den församling, der egendomen är belägen, äfvensom,

när tingslaget beslår af mera än en församling, jemväl i hyrleorna för angränsande,

inom tingslaget belägna församlingar, klander å fånget instämdt

samt i rättens lagfartsprotokoll antecknadt inom fem år efter sista kungörandet;

och förekommer ej heller eljest anledning, att annan eger bättre

rätt till egendomen; då må den omständighet, att förre egarens åtkomst

ej styrkes, icke vidare utgöra hinder för lagfartens beviljande, der det

visas, att sökanden eller han och hans rättsinnehafvare oafbrutet under

nämnda fein år varit i mantals- och skattskrifningslängd upptagne såsom

egare till fastigheten. Innan i ty fall ansökningen bifallas må, skall kronans

ombudsman i orten deröfver höras.

I afseende å lagfartsansökning, hvarom kungörelse utfärdats, innan

denna lag trädt i kraft, skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

Stockholm den 5 maj 1S97.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.