Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 85

1897-05-11 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1897:85, Riksdagens Skrifvelse N:o 85

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

1

N:o 85.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1897,

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl.

Maj:ts proposition n:o 10 med förslag till lag för Sveriges

riksbank, äfvensom enskilda i detta ämne väckta motioner,

dels ock Kongl. Maj:ts proposition n:o 28 med förslag

till lag med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt,

så ock angående forum för riksbanken,

till ansvarighetslag för fullmägtige i riksbanken samt till

ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna vid riksbankens

afdelning skontor.

(Särskilda utskottets utlåtande n:o 1 och memorial n:o 3.)

Till Konungen.

Genom en den 9 sistlidne januari aflåten proposition n:o 10 har

Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af det vid propositionen fogade

utdrag af protokoll öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att, under förutsättning att de enligt 1896 års Riksdags beslut

hvilande förslagen till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 22 Raft. (JS!:o 85.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

regeringsformen samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen varda

af Riksdagen slutligen antagna, för sin del antaga propositionen bilagdt

förslag till lag för Sveriges riksbank.

Derjemte bar Eders Kongl. Maj:t uti en den 5 sistlidna februari

aflåten proposition n:o 28, under åberopande af vid propositionen

fogade, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, jemlikt 87 §

regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga dels, under förutsättning

af Riksdagens bifall till ofvanberörda proposition, förslag till lag

med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt, så ock

angående forum för riksbanken,

dels ock förslag till ansvarigbetsfhg för fullmägtige i riksbanken

och till ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna vid riksbankens

afdelningskontor.

I sammanhang med förstberörda proposition har Riksdagen tillika

till behandling förehaft trenne af enskilde motionärer afgifna framställningar,

åsyftande ändringar i eller tillägg till det i propositionen

innefattade förslag till lag för Sveriges riksbank.

I den ena af dessa motioner bar yrkats:

att det belopp, hvartill riksbanken under de i 7 § af Eders Kongl.

Maj:ts förslag angifna vilkor må berättigas att utgifva sedlar utöfver

hvad enligt 6 § är medgifvet, skulle bestämmas till ett hundra millioner

kronor;

att den i 8 § af Eders Kongl. Maj:ts förslag för visst fall stadgade

ökning af riksbankens metalliska kassa måtte bestämmas till minst

trettio procent af det belopp, hvarmed de på grund af 7 § utgifna sedlar

öfverskjuta sextio millioner kronor;

att riksbanken må ega att äfven genom annat aftal än köp öfvertaga

svenska eller utländska statspapper äfvensom att förmedla köp och

försäljning af obligationer;

att så kallade afbetalningslån må kunna utlemnas till sammanlagdt

belopp af tolf millioner kronor samt att äfven i öfrigt utlåning må

kunna ske mot namnsäkerbet;

att riksbanken må ega att i förvar mottaga gods under försegling;

att riksbanken må ega att å sitt sedeltryckeri idka tryckerirörelse

äfvensom att vid sitt pappersbruk bedrifva papperstillverkning;

att riksbankens behållning i utländska statspapper må kunna vid

behof afyttras till förstärkning af bankens kassatillgångar;

att bestämmelserna angående behörighet att vara fullmägtig i riksbanken

må affattas i öfverensstämmelse med det af innevarande Riksdag

antagna stadgande angående behörighet för utöfvande af riksdagsmanna
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

befattning, med det tillägg likväl, att fullmägtigskap i riksbanken ej må

förenas med ledamotskap i annan bank än sparbank eller postsparbank;

alt tystlåtenhet med afseende å de i 41 § af Eders Kongl. Majrts

förslag angifna omständigheter må åläggas, utom de i nämnda § upptagna

personer, jemväl dem, som vid granskning af riksbankens styrelse

och förvaltning biträda Riksdagens revisorer;

samt att räntan å kassakreditiv, som enskild bank på grund af

stadgandet i 45 § 2 puukten i förslaget kan komma att hos riksbanken

begagna, skall sättas två procent lägre än gällande tre månaders vexeldiskonto,

dock ej under två för hundra om året.

En annan enskild motionär har hemstält, att, för den händelse

Eders Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag för Sveriges riksbank

af Riksdagen antoges, 13 § mom. d måtte få sådana bestämmelser,

att, om lånesökande så önskade, de så kallade afbetalningslånen finge

återbetalas med en tiondedel hvar sjette månad, äfvensom att sammanlagda

beloppet af sådana lån begränsades till femton millioner kronor.

I den tredje af de ofvan omförmälda motionerna har föreslagits:

att till § 16 i Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle göras ett tillägg

af innehåll, att fullmägtige i riksbanken må kunna åt firmor, som hafva

vexeldiskontering i riksbanken och ej sjelfva drifva bankrörelse, öppna

upp- och afskrifningsräkning mot räutegodtgörelse; äfvensom att räntegodtgörelse

må kunna af fullmägtige medgifvas för medel, innestående

å depositionsräkning, när sådant ansåges vara med riksbankens fördel

förenligt;

samt att den i § 45 af Kongl. Maj:t föreslagna rätt för enskilda

banker att i riksbanken begagna kassakreditiv måtte ersättas med

rediskonteringsrätt.

I anledning af hvad dels i nyssnämnda motioner yrkats, dels fullmägtige

i riksbanken — hvilkas i ämnet afgifna yttrande finnes såsom

bilaga fogadt vid särskilda utskottets utlåtande n:o 1 — anfört i fråga

om det i förstberörda proposition innefattade förslag till lag för Sveriges

riksbank, har Riksdagen uti detta sistnämnda vidtagit åtskilliga ändringar,

för hvilka Riksdagen nu, för så vidt desamma hafva tillkommit

genom kamrarnes sammanstämmande beslut vid ärendets första behandling,

tillåter sig att redogöra.

Dervid må till en början nämnas, att paragrafernas nummerordning

i Eders Kongl. Maj:ts förslag ej blifvit oförändrad bibehållen, utan har

i följd deraf, att Riksdagen uteslutit sex af Eders Kongl. Maj:t föreslagna

paragrafer, men deremot infört två nya, paragrafföljden i den af Riks
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

dagen antagna lagen från och med 22 § blifvit en annan än den i

Eders Kongl. Maj:ts förslag iakttagna.

Efterföljande redogörelse anknyter sig till paragrafnumren i den

af Riksdagen antagna lag; skolande emellertid för de paragrafer, der

antydda nummerolikhet förekommer, paragrafnumret uti Eders Kongl.

Maj:ts förslag inom parentes angifvas.

2 §•

Riksdagen har ansett rigtigast, att, såsom i nu gällande banklag

är förhållandet samt fullmägtige i riksbanken tillstyrkt, i denna paragraf

erinras derom, att värdet af riksbaukens fasta egendom, inventarier

samt mynt- och medaljsamling ej får inberäknas i bankens grundfond.

Det föreslagna tillägget innebär uppenbarligen ej någon ändring i hvad

Eders Kongl. Maj:t afsett, utan endast ett förtydligande.

3 §•

Då bestämmelserna i denna paragraf till största delen skola ingå

dels i grundlag, dels ock i särskildt stiftad civillag och sålunda endast

för öfversigtens skull äro i förevarande lagrum återgifva, har Riksdagen

ansett lämpligt att införa en hänvisning till de lagrum, från hvilka de

äro hemtade.

7 och 8 §§.

Angående dessa paragrafer hafva bankofullmägtige yttrat:

»Det belopp, hvarmed riksbankens sedelutgifmng må öfverskrida

de i § 6 faststälda s. k. kassatillgångar, föreslogs af 1889 års bankkomité

till högst sjuttiofem millioner kronor. Kongl. Maj:t har i den

aflåtna propositionen föreslagit att höja detta belopp till nittio millioner

kronor med anledning deraf, att bankernas sammanräknade utelöpande

sedlar vid 1895 års slut uppgingo till etthundra aderton millioner kronor

samt erfarenheten sålunda syntes visa, att, under en period af liflig,

industriel och kommersiel utveckling, det af bankkomitén föreslagna

maximum möjligen kunde komma att icke motsvara behofvet. Den

lärdom, som kan hemtas från senast förflutna årets bankrapporter, synes

ytterligare bekräfta denna uppfattning, enär vid 1896 års slut det samlade

utelöpande sedelbeloppet öfverstege 128 millioner kronor. Enligt

7 och 8 §§ i banklagen skulle med ett uppnådt maximum af 90 millioner

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

kronor riksbankens guldkassa utgöra minst 37 millioner kronor, sålunda

sedelutgifningen i sin helhet kunna uppgå till 127 millioner, hvartill

komme den sedelemission, som enligt § 6 får grundas på behållningarna

å löpande räkning hos utländska hus. Med antagande af en

utelöpande sedelemission, lika med den vid 1896 års slut, skulle således

beloppet af bankens utländska kassatillgångar hafva ungefär motsvarat

riksbankens reserv af obegagnad sedelutgifningsrätt, och då dessa i

allmänhet utgöra mellan 10 och 20 millioner, kunde väl denna reserv

anses tillräcklig. Men med afseende derå, att efter reformens genomförande

samtliga bankers inneliggande kassor skola komma att utgöras

af riksbankens sedlar och icke, såsom nu, hufvudsakligen af bankernas

egna, samt att följaktligen ett icke obetydligt större belopp af riksbankens

sedar måste komma att sålunda immobiliseras, än nu är förhållandet,

då bankerna hålla riksmyntskassa endast motsvarande, hvad

som kan anses nödigt för deras sedelinvexling, samt att derjemte under

en fortfarande stark utveckling af handelsomsättningen behofvet af

betalningsmedel icke osannolikt kommer att öfverskrida det vid 1896

års slut befintliga, kunna fullmägtige icke undertrycka den farhågan,

att äfven det högre, af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet kan finnas väl

ringa. En sådan knapphet måste vålla affärsomsättningen oro och äfven

allvarliga svårigheter genom deraf föranledda indragningar af eller fördyrade

vilkor för diskonteringen, utan att dock dessa varit nödvändiga

från synpunkten af sedelemissionens trygghet. Denna garauteras nemligen

i Irämsta rummet af de s. k. bankmessiga säkerheternas beskaffenhet,

och för deras soliditet synes lagförslaget ganska välbetänkt

hafva sörjt genom föreskrifterna i § 7, enligt hvilka täckningen af

sedlarna förnämligast kommer att utgöras af diskonterade vexlar, hvarigenom

vid förefallande verkligt behof sedelemissionen lätt och liksom

af sig sjelf kan sammandragas. Fullmägtige hysa på dessa grunder den

åsigt, att det i § 7 faetstälda maximum af sedelemissionen kan utan

fara för riksbanken och till större trygghet för omsättningens ostörda

fortgång höjas till 100 millioner kronor.

Angående de i § 8 föreslagna stadganden, som bestämma den

metalliska kassans beskaffenhet och minsta belopp såsom det fasta och

mera orörliga underlaget för sedelemissionen, instämma fullmägtige i

förslaget derom, att denna kassa bör utgöras uteslutande af guld såsom

den metall, hvarmed sedlarne skola inlösas, samt att det minsta beloppet

lämpligen kan sättas till 25 millioner kronor. Deremot våga fullmägtige

anse, att tilläggsbestämmelsen om 40 procent i guld af det belopp,

hvarmed de på grund af § 7 utgifna sedlar öfverstiga 60 millioner

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

kronor, utan fara kan något förmildras, så att denna procentsats nedsättes

till 30 procent. Med det enligt fullmägtiges förslag gifna högsta

belopp af enligt § 7 utgifna sedlar, eller 100 millioner, skulle då guldkassan

utgöra minst 37 millioner, eller samma summa, som enligt kongl.

propositionen med maximum af 90 millioner kronor.

Fullmägtige underskatta visserligen icke önskvärdheten och lämpligheten

af att riksbanken i mån af sedelemissionens tillväxt äfven ökar

sin guldtillgång och antaga gerna, att under vanliga förhållanden detta

skall fortfarande, såsom hittills, komma att ske, men vilja fästa uppmärksamheten

derå, att vid vissa tillfällen, och särdeles vid en stark

täflan mellan de stora kontinentalbankerna att draga till sig guld, det

kan visa sig ganska svårt att alltid behålla det en gång förvärfvade

öfverskottet öfver lagstadgadt minimum af guld och sålunda svårigheter

vållas rörelsen, hvilka icke äro af dennas egen beskaffenhet betingade.»

Då Riksdagen i hufvudsak delar de åsigter, bankofullmägtige här

uttalat, har Riksdagen vidtagit ändringar i 7 och 8 §§, i enlighet med

bankofullmägtiges hemställan.

11 §•

Den lydelse, denna paragraf har i Eders Kongl. Maj:ts förslag,

återfinnes så väl i 1890 års komitébetänkande som i 1881 års bankkomités

förslag till lag för Sveriges riksbank. Sistnämnda komité hade,

såsom densamma i sina motiv meddelar, hemtat bestämmelsen från då

gällande bankoreglemente. Sedan den tiden har emellertid stadgandets

lydelse i bankoreglementet undergått förändring, i det att möjlighet

öppnats för riksbanken att köpa vexel, dragen å firma eller person

utom riket, äfven då vexeln är betalbar inom landet. Riksdagen delar

bankofullmägtiges mening, att denna rättighet bör bibehållas, och likaledes

finner Riksdagen, på de skäl, bankofullmägtige anfört, lämpligt

att äfven i öfrigt bringa paragrafen till öfverensstämmelse med nu

gällande bankoreglementes stadgande.

12 §.

Denna paragraf motsvarar § 12 mom. 2 i gällande bankoreglemente.

En jemförelse visar emellertid, att Eders Kongl. Maj:ts förslag i

två hänseenden innehåller en inskränkning i bankoreglementets bestämmelser,

i det att dels bankens rättighet att drifva handel med

andra än svenska obligationer är inskränkt till sådana lätt säljbara

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Rikdagens Skrifvelse N:o 85.

utländska statspapper, som redan äro å utländsk börs noterade, dels

ock rättigheten att förmedla köp och försäljning af obligationer är

utesluten. — Äfven om denna paragraf gäller, hvad nyss är yttradt

om § 11, eller att dess formulering enligt Eders Kongl. Maj:ts proposition

är hemtad ur 1890 års komitébetänkande, som i sin ordning lånat

densamma från 1881 års bankkomités förslag. Sistnämnda komités

betänkande upplyser, att komitén med den första inskränkningen afsett

att afhålla riksbanken från deltagande i utländska låneoperationer.

Hvad beträffar rättigheten att förmedla köp och försäljning af obligationer,

är bestämmelsen derom i bankoreglementet af yngre datum än

begge komitéförslagen; den har nemligen införts först af 1892 års

Riksdag.

I detta ämne har, såsom nämnts, enskild motionär föreslagit, att

riksbanken må ega att genom annat aftal än köp öfvertaga svenska

eller utländska statspapper äfvensom att förmedla köp och försäljning

af obligationer, och i denna rigtning går äfven bankofullmägtiges hemställan

angående ifrågavarande paragraf.

Hvad den första frågan angår, kan Riksdagen väl, med 1881 års

bankkomité, medgifva, att det icke kan anses höra till en centralbanks

uppgift - och ändamål att deltaga i tecknande af statslån, framför allt

ej utländska. Meu dermed lärer väl icke vara afgjordt, att eu sådan

åtgärd skall i lag ovilkorligen förbjudas. I 25 § af Eders Kongl. Maj:ts

förslag är stadgadt, att riksbanken, när dess reservfond stigit till föreskrifvet

minimibelopp, skall vara skyldig hafva minst 12 £ millioner

kronor af sina tillgångar placerade i lätt säljbara utländska statspapper.

Häraf torde vara gifvet, att en åtgärd, som afser att förvärfva banken

dylik valuta, är väl förenlig med bankens uppgift; det gäller blott att

se till, om det föreligger någon synnerlig fara, att rättigheten skall

missbrukas.

I detta hänseende vill Riksdagen erinra om skilnaden mellan den

organisation af riksbanken, som 1881 års komité ville införa, och den,

som i Eders Kongl. Maj:ts förslag blifvit ifrågasatt.

Det syues ej finnas något skäl att antaga, att den styrelse, som

enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag skall föra riksbankens förvaltning,

skall komma att bortse från hänsyn till bankens soliditet för att gifva

sig in i spekulationer. Då det nu ej kan förnekas, att rätten att deltaga

i statslåns tecknande kan sätta riksbanken i tillfälle att förvärfva

utländska statspapper på fördelaktigare vilkor, än som eljest skulle

blifva fallet, och då, hvad svenska statslån beträffar, riksbankens deltagande

kan anses vara af betydelse för låneoperationens framgång i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

utlandet, har Riksdagen funnit sig böra till 12 § foga ett tillägg,

genom hvilket riksbanken må erhålla rätt att genom annat aftal än

köp öfvertaga såväl svenska statens obligationer som utländska, lätt

säljbara statspapper.

Hvad angår motionens andra del, har Riksdagen inhemtat, att

den i bankoreglementet medgifua rätten för riksbanken att förmedla köp

och försäljning af obligationer i någon mån funnit användning särskildt

med afseende å svenska statens obligationer, och då lämpligen sådan

förmedling, i händelse dylikt ifrågasattes, bör få ega rum äfven med

afseende å allmänna hypoteksbankens obligationer, har Riksdagen till

paragrafen gjort ett tillägg af detta innehåll.

13 §.

Mom. a.).

Angående bestämmelsen i mom. a) hafva fullmägtige i riksbanken

anmärkt svårigheten att kuuna tillämpa det förbehåll, som gjorts med

afseende å bankens rätt att diskontera vexlar. Fullmägtige yttra härom

bland annat:

»Stadgandet i mom. a) af 13 §, att vexlar, för att till diskontering

kunna antagas, skola ''pröfvas vara grundade å verkliga handelsaffärer’,

synes, såsom det i lagförslaget är affattadt, vara alltför kategoriskt samt

i tillämpningen komma att erbjuda oöfvervinneliga svårigheter.

Det måste nemligen ofta nog inträffa, att äfven med bästa vilja

det visar sig ogörligt att bestämdt urskilja, huru vida vexelns ursprung

är sådant, som lagen gör till vilkor för dess antagande, och till undvikande

af förseelse mot lagen torde derför vederbörande styrelse

stundom komma att tillämpa densamma mera hänsynslöst och strängt,

än lagen sjelf afsett. Särskildt för den rediskonteringsrörelse, som

riksbanken redan i betydande omfång bedrifver och som under en del

af öfvergångsperioden skall blifva lagstadgad, torde en så formulerad

föreskrift komma att lägga ganska stora hinder i vägen. Fullmägtige

underkänna visserligen icke rigtigheten af den grundsats, som lagförslaget

velat befästa, eller att, enär den bankmessiga betäckningen

af sedelemissionen skall förnämligast bestå af diskonterade vexlar, dessa

vexlar böra hafva ett sådant ursprung, att derigenom ett nytt och

legitimt behof af ökadt omsättningsmedel uppstått, och förbise icke,

att denna grundsats i de flesta stora emissionsbankernas stadgar eller

reglementen funnit sitt uttryck, om äfven i en mera modererad form.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

Då Riksdagen i hufvudsak delar de åsigter, fullmägtige här uttalat,

har Riksdagen ansett berörda förbehåll böra utgå.

Mom. c.)

Bankofullmägtige hafva fäst uppmärksamheten på, att gällande

bankoreglemente innehåller ett stadgande, enligt hvilket riksbanken

eger att åt kommun eller med sådan jemförlig samfällighet utlemna

lån utan annan säkerhet än dess egen förbindelse. Det torde så mycket

mindre vara skäl att i detta förhållande nu vidtaga någon ändring,

som jemväl 1889 års komité, att döma af dess motivering till 14 §

mom. b, motsvarande 13 § mom. b i Eders Kongl. Maj:ts förslag, tänkt

sig, att kommuner, samfund och stiftelser skulle kunna erhålla lån utan

särskild säkerhet. Riksdagen har derför ansett sig böra till 13 § mom.

b foga ett tillägg, affattadt i öfverensstämmelse med bankoreglementets

stadgande och 1889 års komités uttalande i ämnet.

15 §.

Det af Riksdagen gjorda tillägget till denna paragrafs andra

stycke innebär endast ett fullständigande af hvad Eders Kongl. Maj:t

föreslagit. I fråga om denna paragraf i öfrigt hafva fullmägtige anfört:

»I § 15 är föreskrifvet, att vexel med fullmägtigs eller styrelseledamots

namn icke får i riksbanken diskonteras. Så rigtig den åsigten

än är, att ledamot af styrelsen för en bankinrättning må blott mot

första klassens realsäkerhet få vara gäldenär till densamma,.skulle dock

synnerligast vid rediskonteringar, dervid å vexel kan förekomma en

hel mängd namn, ofvannämnda ovilkorliga föreskrift kunna medföra

stora olägenheter och äfven svårigheter samt föranleda till afvisande

af en värdehandling, mot hvars antaglighet ingen annan anmärkning

vore att göra, än att derå funnes en fullmägtige eller styrelseledamots

namn, som åtminstone ej borde kunna förringa dess säkerhet.»

Med afseende härpå har Riksdagen vidtagit ändringen i paragrafens

sista punkt.

16 §.

Åt denna paragraf har Riksdagen gifvit en helt olika affattning

mot Eders Kongl. Maj:ts förslag. Till en början har Riksdagen till

denna paragraf uppflyttat en bestämmelse, som i Eders Kongl. Maj:ts

Bih. till Riksd. Prot. 1857. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

förslag har sin plats under mom. a) i 19 §. Mottagande af penningar

på deposition är en art af inlåning och har derför ansetts snarare böra

stå tillsammans med stadgandena om girorörelsen än med 19 §:s bestämmelser,

som afse mottagande till förvar.

16 § mom. b) i den af Riksdagen antagna lag innehåller, hvad

som enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag står i 16 §.

Härefter har Riksdagen tillagt ett stycke, som afser att tillförsäkra

riksbanken rätt till den art af bankverksamhet, som plägar benämnas

clearing-rörelse. Eu dylik rörelse synes äfven 1889 års bankkomité

hafva velat bereda riksbanken tillfälle att drifva, då den ansett, att

17 § i dess förslag, hvilken hade samma lydelse som 16 § i Eders

Kongl. Maj:ts förslag, innebure en dylik rätt. Riksdagen har emellertid

funnit lämpligt att tillägga ifrågavarande bestämmelse på den grund,

att det kan sättas i fråga, om nyssberörda stadgande gifver riksbanken

befogenhet att uppträda såsom ledare af en clearing-rörelse. Riksdagen

vill ytterligare erinra, att ifrågavarande rörelse icke förutsätter någon

förskottering från riksbankens sida och sålunda är utan risk, och dä

den i andra länder visat sig vara till gagn för den allmänna rörelsen,

har Riksdagen ansett densamma böra tillhöra riksbankens verksamhet,.

17 §•

Angående denna § hafva bankofullmägtige yttrat:

»Vid § 17 hafva fullmägtige ej annan erinran, än att, då stadgandet

deri, sådant det är affattadt, skulle kunna gifva anledning till

antagande, att riksbanken vore skyldig att såsom kommissionär ombesörja

utbetalningar på annan ort för statsverkets räkning, och då

riksbanken ej kan förbinda sig till något allmänt åtagande i berörda

hänseende, fullmägtige anse, att någon så ovilkorlig förpligtelse, som

här ifrågasatts, icke bör i lagen intagas, utan att, såsom i nuvarande

reglemente § 20 mom. 5 är stadgadt, det må få bero på särskild

öfverenskommelse, i hvad mån riksbanken må kunna åtaga sig att vid

sina afdelningskontor besörja sådana utbetalningar för statsverkets räkning,

som der afses.»

I 1890 års komitébetänkande, § 18, hvarest förebilden till stadgandet

är att söka, fans likvisst ett tillägg af innehåll, att närmare

föreskrifter i frågan skulle meddelas af Eders Kongl. Maj:t. Riksdagen

har, liksom 1889 års bankkomité, funnit närmare föreskrifter vara väl

behöfliga, men har ansett rigtigast, att dessa, liksom hittills varit förhållandet,

meddelas i bankoreglementet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

11

18 §.

Angående den ändring, Riksdagen här vidtagit, åberopas hvad

bankofullmägtige i sitt utlåtande anfört vid denna paragraf.

Bankofullmägtiges yttrande är af följande lydelse:

»I afseende å allmänhetens rätt att i riksbanken erhålla s. k.

postvexlar är enligt § 18 föreskrifvet, att sådan vexel skall vara stäld

att inlösas antingen i hufvudkontoret eller i något af afdelningskontoren.

Jemlikt bestämmelse i § 21 af reglementet, sådant densamma affattats

i enlighet med beslut vid 1892 års riksdag, utställes numera dylik

vexel endast å Sveriges riksbank i Stockholm, och anledningeu till

ändring af förutvarande föreskrifter härom var, att, enär riksbankens

postvexlar emottoges å alla bankplatser i riket och inlöstes af hvilket

riksbankskontor som helst, äfven om de ej voro direkt på detsamma

utstälda, det ej ansågs vara nödigt att i vexeln bestämma mer än en

betalningsort, nemligen Stockholm, hvilket derjemte vid fråga om

dödandet af förkommen vexel medförde den väsentliga lättnaden, att,

då ansökan derom enligt vexellagen skall göras hos rätten å betalningsorten,

åtgärd för dödandet ej behöfde vidtagas vid mer än en domstol.»

19 §.

Vid 16 § här ofvan har Riksdagen anfört de skäl, som föranledt

Riksdagen att till nämnda lagrum öfverflytta den bestämmelse, som i

Eders Kongl. Maj:ts förslag upptagits under 19 § mom a).

Mom. b) och c) i Eders Kongl. Maj:ts förslag äro i den af Riksdagen

antagna lag sammanstälda i paragrafens första stycke. Riksdagen

har dock härvid, i likhet med bankofullmägtige, funnit, alt åtskilliga i

Eders Kongl. Maj:t.s förslag i paragrafen intagna detaljbestämmelser

lämpligast böra hänföras till reglementet.

Slutligen har Riksdagen funnit giltig anledning saknas att fråntaga

riksbanken den befogenhet, som den hittills egt, att till förvar

mottaga så kallade slutna deposita. Rörelsen har visserligen varit af

ringa omfång och föga inbringande, men dess betydelse torde mindre

ligga i den omfattning, i hvilken allmänheten begagnar sig af en sådan

rättighet, än i det gagn, som deraf kan beredas åt offentliga myndigheter

och allmänna inrättningar. Det är med hänsyn härtill, som

Riksdagen, med anledning af enskild motion i ämnet, funnit sig böra

till paragrafen foga ett tillägg, hvarigenom en möjlighet öppnas för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

riksbanken att till förvar mottaga gods under försegling, medan på

Riksdagen må bero att stadga, om och i hvilken omfattning denna

rättighet också skall göras till en skyldighet.

20 §.

Riksbanken har efter år 1885 med nationalbanken i Köpenhamn

samt Norges bank hållit en löpande räkning, som haft till ändamål att

i möjligaste mån undvika guldtransporter länderna emellan. Dessa

räkningar hafva varit räntelösa och bankerna hafva vid behof ömsesidigt

legat i förskott. För att kunna åt riksbanken bibehålla rätten

att hålla dylika räkningar, som funnits vara till synnerlig fördel, har

Riksdagen vidtagit ändringen i paragrafens andra stycke, och härigenom

har äfven rättighet att hålla medel innestående å s. k. separaträkning

fortfarande blifvit riksbanken tillförsäkrad.

21 § (ny paragraf).

Bankofullmägtige hafva fäst uppmärksamheten på, att riksbankens

tryckerirörelse och papperstillverkning icke äro nämnda bland de arter

af rörelse, som enligt den föreslagna lagen äro riksbanken medgifna.

Med den affattning, § 21 i Eders Kongl. Maj:ts förslag erhållit, synes

det vara af nöden, att rättelse sker härutinnan, och Riksdagen har

derför med anledning af enskild motion i ämnet i lagen infört ett

stadgande af innehåll, att riksbanken må ega att å sitt sedeltryckeri

idka tryckerirörelse äfvensom att vid sitt pappersbruk bedrifva papperstillverkning.

Riksdagen har ansett lämpligt, att denna bestämmelse får sin

plats omedelbart före den paragraf, som i Eders Kongl. Maj:ts förslag

bär nummer 21, men som i följd af den nya paragrafens inskjutande

erhållit nummer 22.

23 § (21 §).

En af bankofullmägtige gjord erinran har föranledt Riksdagen att

i paragrafen göra ett tillägg. I detta innefattas tydligen äfven riksbankens

befogenhet att i öfriga hänseenden tillgodose fastighetens

skötsel.

I sista stycket är dels en med hänsyn till innehållet i 1 mom.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

såsom obehöflig ansedd mellanmening utesluten, dels ock vidtagen en

redaktionsändring, vid hvilken Riksdagen tagit till förebild en motsvarande

bestämmelse i gällande sparbankslag.

23 och 24 §§ (22 och 23 §§).

I dessa paragrafer äro vidtagna ett par mindre redaktionsändringar,

hvilka icke torde kräfva närmare förklaring.

26 § (26 §).

Föreskriften i Eders Kongl. Maj:ts förslag, att reservfonden skall

placeras i utländska statspapper, synes icke stå väl tillsammans med

bestämmelsen, att den endast må användas till betäckande af förlust,

som å bankens rörelse uppstått. Ty fördelen af att banken har en del

af sina tillgångar placerade i utländska, lätt säljbara statspapper, ligger,

enligt Riksdagens förmenande deri, att dessa äro lätta att utbyta mot

guld och alltså vid förefallande behof kunna användas till förstärkande

af bankens kassa. Derför har det synts Riksdagen nödvändigt att med

anledning af enskild motion i §:ens lydelse göra en förändring, hvarigenom

ifrågavarande utländska statspapper kunna äfven för nu omnämnda

ändamål begagnas, men bör det tillika uttryckligen stadgas,

att, om fullmägtige gjort bruk af den sålunda medgifna rättigheten,

det skall åligga dem att, när så kan ske, å nyo uppbringa behållningen

till ett mot reservfonden svarande belopp.

Dessutom torde, såsom bankofullmägtige anmärkt, en bestämmelse,

att dessa statspapper särskildt skola bokföras såsom reservfond, kunna

föranleda olägenhet, hvadan Riksdagen jemväl vidtagit en ändring i

det syfte, bankofullmägtige förordat.

Genom de af Riksdagen sålunda gjorda ändringar har också paragrafens

affattning bragts till närmare öfverensstämmelse med § 4 i

gällande bankoreglemente.

28 § (27 §).

Som 72 § regeringsformen och 73 § riksdagsordningen, sådana

dessa paragrafer blifvit af 1896 års Riksdag antagna att hvila för vidare

grundlagsenlig behandling, innehålla allt, hvad Riksdagen anser böra

stadgas om utseende af fullmägtiges suppleanter samt dessas tjenstgöring,

har Riksdagen ansett, att i denna lag endast bör hänvisas till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

nämnda grundlagsstadganden. Att suppleanterna fortfarande, som hittills,

böra inträda i tjenstgöring i den ordning, som vid valet blifvit

bestämd, synes icke behöfva särskildt föreskrifvas.

30 § (29 §).

Med afseende å vilkoren för utöfvande af fullmägtigskap i riksbanken

har, såsom nämnts, enskild motionär föreslagit, att bestämmelserna

härom måtte, med ändring af Eders Kongl. Maj:ts förslag, affattas

i öfverensstämmelse med det af innevarande Riksdag antagna

stadgandet angående vilkoren för utöfvande af riksdagsmannabefattning,

med det tillägg likväl, att fullmägtig i riksbanken icke samtidigt må

vara ledamot af styrelsen i annan bank än sparbank eller postsparbanken.

Riksdagen har funnit motionärens förslag böra bifallas, likväl med undantag

för hvad berörda grundlagsstadgande innehåller angående obehörig

inverkan på riksdagsmannaval, hvilket förbehåll ansetts icke böra

i denna lag intagas.

(30-35 §§.)

I stället för den ordning för riksbankens förvaltning, som hittills

tillämpats, nemligen att fullmägtige inom sig utse två deputerade, mellan

hvilka den löpande förvaltningen är delad, skulle enligt 30 § i

Eders Kong). Maj:ts förslag den löpande förvaltningen handhafvas af

en enda ledamot, direktören, biträdd af en vice direktör. Det har

synts Riksdagen betänkligt att vid den här ifrågasatta öfvergåugen till

ett nytt system frångå en ordning, som länge är pröfvad och som hittills

visat sig hafva ländt till gagn för riksbankens förvaltning.

I öfrigt har Riksdagen, i likhet med bankofullmägtige, ansett, att,

äfven om denna bestämmelse vore lämplig, så väl den som öfriga

bestämmelser angående göromålens fördelning mellan fullmägtige tillhöra

reglementet, icke lagen, samt för ty föreslagit, att 30—35 §§ måtte

ur lagen utgå.

33 § (ny paragraf).

Bankofullmägtige hafva erinrat, att Eders Kongl. Maj:ts förslag

saknar föreskrift angående tillsättande af styrelse för afdelningskontoren.

Riksdagen delar fullmägtiges mening, att i lagen bör fastställas,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

att befogenhet att tillsätta dessa styrelseledamöter skall tillkomma fullmägtige.

Ofriga bestämmelser, som härutinnan äro af nöden, torde

böra meddelas i reglementet.

34 § (38 §).

I första stycket har Riksdagen vidtagit en redaktionsförändring,

som ej torde tarfva närmare förklaring.

Då jemväl styrelseledamöter vid afdeluingskontoren skola i fråga

om sin tjenst vara ansvarige enligt särskild ansvarighetslag, har Riksdagen

funnit, att erinran derom bör inflyta i paragrafens sista stycke,

hvaremot mellansatsen »derest han öfverträder eller eftersätter honom

i denna egenskap åliggande pligter» ansetts såsom obehöflig kunna utgå.

36 § (40 §).

Eders Kongl. Maj:ts förslag har åt fullmägtige i riksbanken inrymt

en vidsträckt befogenhet att bestämma, hvilka af de till fullmägtiges

pröfning förekommande ärenden böra i hemligt protokoll upptagas.

Med fullt erkännande af det rigtiga deri, att fullmägtiges rätt härutinnan

blifver vidsträcktare, än hvad nu gällande bankoreglemente

medgifver, har dock Riksdagen med hänsyn till tryckfrihetsförordningen

icke ansett denna rätt böra utvidgas i större mån, än som af omständigheterna

ovilkorligen föranledes. Riksdagen har derför ansett

nödigt att i paragrafen utförligt angifva de ärenden, hvilka kunna anses

vara af sådan art, att de böra hemliga hållas, och har härvid dels

haft bankoreglementets § 44 till förebild, dels ock tagit hänsyn till

hvad bankofullmägtige erinrat angående nödvändigheten att tillgodose

kundernas intressen.

37 § (41 §).

t.s Bankofullmägtige hafva i fråga om denna paragraf uttalat önskvärdheten

af ett tillägg, hvarigenom den i paragrafen omförmälda skyldighet

att tyst och förtegadt hålla vissa bankärenden utsträcktes till

att gälla äfven dem, som vid granskningen af riksbankens styrelse

och förvaltning revisorerna biträda; och har Riksdagen, som funnit en

dylik bestämmelse lämplig, med anledning af enskild motion till paragrafen

gjort ett tillägg i öfverensstämmelse med bankofullmägtiges

uttalande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

öfriga ändringar i nu berörda förslag till lag för Sveriges Riksbank

bero derpå, att kamrarne rörande vissa af lagförslagets delar

vid ärendets första behandling stannat i skiljaktiga beslut, som sedermera

sammanjemkats; och tillåter sig Riksdagen att i fråga om de

sålunda tillkomna ändringarne hänvisa till hvad särskilda utskottets

utlåtande n:o 1 och memorial n:o 3 härutinnan innehåller.

Riksdagen, som sålunda funnit Eders Kongl. Maj:ts proposition

n:o 10 ej kunna i oförändradt skick godkännas, har derför, under förutsättning,

att de enligt 1896 års Riksdags beslut hvilande förslagen

till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen samt

32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen blefve af Riksdagen slutligen

antagna, besluta att för sin del antaga Lag för Sveriges riksbank

af den lydelse bilagan litt. A utvisar.

Beträffande de af Eders Kongl. Maj:t med proposition n:o 28

framlagda lagförslag har Riksdagen, under förutsättning af Eders Kongl.

Maj:ts bifall till nyss omförmälda, af Riksdagen antagna lag för Sveriges

riksbank, för sin del antagit lag med vissa bestämmelser om

riksbankens sedelutgifningsrätt, så ock angående forum för riksbanken,

af enahanda lydelse med Eders Kongl. Maj:ts härom framlagda förslag,

hvarjemte Riksdagen bifallit Eders Kongl. Majrts ifrågavarande proposition,

såvidt angår deri antagna förslag till ansvarighetslag för fullmägtige

i riksbanken och till ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna

vid riksbankens afdelningskontor.

Stockholm den 11 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

17

Bilaga litt. A.

Lag för Sveriges riksbank.

I Kap.

Om grundfonden.

1 §•

Sveriges riksbank, som är stäld under Riksdagens garanti, drifver

bankrörelse enligt denna lag.

2 §•

Riksbankens grundfond skall, utan beräkning af riksbankens

fasta egendom, inventarier samt mynt- och medaljsamling, utgöra femtio

millioner kronor.

II Kap.

Om sedelutgifningsrätten.

3 §•

Riksbanken är, enligt särskild! stiftad lag med vissa bestämmelser

om riksbankens sedelutgifningsrätt., så ock angående forum för riksbanken,

ensam berättigad att utgifva banksedlar.

Dessa sedlar utgöra, enligt 72 § regeringsformen, lagligt betalningsmedel

i riket och skola, när helst sådant påfordras, af riksbanken inlösas

efter deras lydelse.

Inlösen af riksbankens sedlar sker vid bankens hufvudkontor.

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 lläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

4 §•

Sedel, som af riksbanken utgifves, skall innehålla förbindelse för

riksbanken att vid anfordran inlösa densamma med guldmynt enligt

lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

5 §•

Riksbankens sedlar må lyda endast å fem, tio, femtio, ett hundra

och ett tusen kronor.

6 §.

Riksbanken eger rätt att utgifva sedlar till det belopp, som motsvaras

af följande kassatillgångar:

a) metallisk kassa, så beräknad som i 8 § sägs;

b) på utrikes ort nedsatt eller under transport derifrån varande,

mot sjöfara försäkradt guldmynt eller omyntadt guld;

c) hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i löpande

räkning innestående medel.

7 §•

Utöfver det enligt 6 § medgifna belopp är riksbanken berättigad

till en sedelutgifning af högst ett hundra millioner kronor, under vilkor

att de på grund häraf utgifna sedlar motsvaras af följande tillgångar

sammanräknade:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteksbankens och andra inhemska obligationer,

som å utländsk börs noteras;

c) vexlar, betalbara inom eller utom riket.

8 §•

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken

tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt

samt omyntadt guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än tjugufem

millioner kronor. Derutöfver skall, då de på grund af 7 § utgifna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

sedlar öfverstiga sextio millioner kronor, riksbanken hålla i metallisk

kassa minst trettio procent af det belopp, hvarmed de på sådan grund

utgifna sedlar öfverskjuta sistnämnda summa.

III Kap.

Om rörelsen.

9 §•

Riksbanken drifver sin rörelse vid hufvudkontor i Stockholm

samt vid afdelningskontor inom riket; och skall minst ett sådant kontor

finnas inom hvarje län utom Stockholms.

10 §.

%

Riksbanken eger att köpa och sälja guld och silfver.

Guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket aflemnas,

skall af riksbanken inlösas med guldets värde i svenskt mynt,

eller två tusen fyra hundra åttio kronor för ett kilogram fint guld,

med afdrag af en fjerdedels procent i myntningskostnad, så ock, der

smidbargöring och skedning ifrågakomma, af de derför stadgade afgifter;

dock må fullmägtige i riksbanken, när de så skäligt finna, befria

säljaren från myntningskostnaden eller någon del deraf.

ii 8-

Riksbanken eger att köpa och sälja vexlar, dragna å firma i

utlandet eller utomlands bosatt person, förfallna till betalning inom

sex månader samt betalbara å utrikes eller inrikes ort, äfvensom att

öfvertaga och åter afyttra annan utländsk valuta, som förfaller inom

samma tid.

12 §.

Riksbanken eger att

a) köpa och sälja svenska obligationer samt sådana å utländsk

börs noterade utländska statspapper, som äro lätt säljbara;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

b) genom annat aftal öfvertaga såväl svenska statens obligationer

som utländska, lätt säljbara statspapper;

c) förmedla köp och försäljning af svenska statens och allmänna

hypoteksbankens obligationer.

13 §.

Riksbanken eger att drifva utlåningsrörelse medelst:

a) diskontering af accepterade, å inrikes ort inom sex månader

betalbara vexlar;

b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd

tid af högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsägning

samt mot pant af obligationer, aktier eller andra värdepapper;

dock att kommun och annan dermed jemförlig samfällighet äfvensom

stiftelse må, på ofvan stadgade återbetalningsvilkor, kunna erhålla lån

utan annan säkerhet än dess egen förbindelse;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid af

högst sex månader samt '' mot pant af varor, liggande å allmän våg

eller sätta i förvar hos tredje man, som förbundit sig att hålla dem

eller deras värde riksbanken till hända samt pröfvas för en sådan förbindelse

vederhäftig;

d) beviljande på högst tolf månader af kassakreditiv och kredit

i löpande räkning mot pant af obligationer, aktier eller i fast egendom

intecknade skuldebref eller ock mot säkerhet af borgen såsom för

egen skuld; dock att i denna rörelsegren riksbankens tillgångar må

användas till ett sammanlagdt belopp af högst femton millioner kronor,

deruti ej inberäknadt det i 14 § omförmälda kassakreditiv. y

Derjemte må riksbanken utlemna lån mot förbindelse till återbetalning

på vissa bestämda tider (afbetalningslån) samt mot säkerhet,

som i moment d) sägs. Dessa lån må dock ej stiga till högre samrnanräknadt

belopp än tjugufem procent af riksbankens grundfond.

14 §.

Riksgäldskontor eger att vid riksbankens hufvudkontor begagna

kassakreditiv, dock ej till högre belopp än en million femhundra tusen

kronor. Riksgäldskontor är ej skyldigt att för kreditivet ställa säkerhet

eller erlägga kreditivafgift.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

21

15 §.

.Åt fullmägtig i riksbanken eller ledamot af styrelse vid afdelningskontor

må lån utlemnas endast mot pant af varor liggande å allmän

våg eller af statens, allmänna hypoteksbankens eller hypoteksföreningars

obligationer samt kassakreditiv beviljas endast mot säkerhet af nämnda

obligationer.

Lån, kassakreditiv eller kredit i löpande räkning med borgen af

fullmägtig eller styrelseledamot vid afdelningskontor må icke beviljas;

ej heller må vexel, å hvilken fullmägtig eller styrelseledamot är

tecknad såsom acceptant, trassent eller siste endossent, i riksbanken

diskonteras.

16 §.

Af en hvar, som sådant önskar, skall riksbanken såväl vid hufvudkontoret

som vid afdelningskontoren

a) på deposition afgiftsfritt. mottaga penningar att utan räntegodtgörelse

återbetalas vid anfordran eller å tid, som vid insättningen

bestämmes; skolande bevis öfver sålunda insatta penningar ställas till

viss man;

b) likaledes utan afgift eller räntegodtgörelse mottaga och å

giroräkning föra penningar med förbindelse att vid anfordran tillhandahålla

räkningshafvaren hvad å räkningen innestår.

I sammanhang med girorörelsen må riksbanken vidtaga de anordningar,

som kunna finnas erforderliga för underlättande af betalningsutjemningar

(clearing).

Dessutom må fullmägtige kunna åt firmor, som hafva vexeldiskontering

i riksbanken och ej sjelfva drifva bankrörelse, öppna

upp- och afskrifningsräkning mot räntegodtgörelse.

17 §•

Riksbanken är pligtig att utan räntegodtgörelse för statsverkets

räkning mottaga penningar och af statsverkets tillgodohafvande verkställa

utbetalningar, i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelas i

reglementet för riksbanken.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

18 §.

En hvar eger att i riksbankens hufvud- eller afdelningskontor

insätta penningar mot erhållande, utan afgift, af vexel å Sveriges riksbank

i Stockholm, stöld att vid uppvisandet inlösas.

19 §.

Riksbanken mottager till förvar guld eller silfver, myntadt eller

i plants, äfvensom obligationer, aktier eller andra värdepapper; skolande

i reglementet för riksbanken dels bestämmas, huruvida utom vid

hufvudkoutoret, der tillfälle till mottagande af ifrågavarande valutor

alltid skall vara beredt, den i detta moment omförmälda rörelse må

vid annat riksbankskontor drifvas, dels ock meddelas de föreskrifter,

som för densamma må finnas erforderliga.

Äfven gods under försegling må kunna i riksbanken till förvar

mottagas, enligt reglementets närmare föreskrifter.

20 §.

Riksbanken må, när sådant af fullmägtige pröfvas erforderligt,

begagna utländsk kredit i form af lån eller kreditiv inom belopp, som

i reglementet för riksbanken bestämmes.

Derjemte må riksbanken med aktade och säkra utländska bankinrättningar

och handelshus öppna räkning med eller utan räntegodtgörelse.

21 §.

Riksbanken eger att å sitt sedeltryckeri idka tryckerirörelse äfvensom

att vid sitt pappersbruk bedrifva papperstillverkning.

22 §.

Riksbanken må ej deltaga i eller drifva annan rörelse än den, som

i denna lag är riksbanken uttryckligen medgifven; ej heller må riksbanken

ega andra fastigheter än dem, som äro afsedda-för inrymmande

af riksbankens kontor, samt dem, som finnas nödiga för papperstillverkningen

och tryckerirörelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Riksdagens Skrifvelse N:o 85. 23

För riksbankens fordran pantsatt eller utmätt fast eller lös egendom,

som försäljes å aktion, dervid riksbankens rätt kan vara beroende,

må riksbanken vara oförhindrad att inropa; dock skall den egendom

åter afyttras, när så pröfvas lämpligt och i hvarje fall när det utan

förlust kan ske.

IV Kap.

Om räkenskapernas afslutande och offentliggörande

samt om reservfonden.

23 §.

Vid hvarje kalenderårs slut skall fullständigt bokslut upprättas;

skolande på grund af detta bokslut en öfversigt, som fullständigt utvisar

riksbankens ställning, så fort ske kan, tryckas och med allmänna

tidningarna utdelas.

24 §.

Omedelbart efter hvarje månads slut skall upprättas eu öfversigt,

utvisande under särskilda rubriker riksbankens tillgångar och skulder.

Denna öfversigt skall derefter ofördröjligen tryckas och med allmänna

tidningarna utdelas.

Derjemte skall för hvarje vecka upprättas och i allmänna tidningarna

införas uppgift, om riksbankens metalliska kassa och öfriga i

6 § omförmälta kassatillgångar, utelöpande sedlar samt obegagnade

sedelutgifningsrätt.

25 §.

öfver riksbankens behållna årliga vinst eger Riksdagen förfoga,

dock med iakttagande af hvad här nedan i 26 § stadgas.

26 §.

Af riksbankens behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas

till bankens reservfond. Sedan reservfonden uppgått till minst

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

tjugufem procent af bankens grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra. Nedgår reservfonden under detta belopp, skall

afsättning till densamma å nyo vidtaga.

Uti lätt säljbara utländska statspapper skall riksbanken innehafva

minst ett belopp, som motsvarar reservfonden; åliggande det fullmägtige

att, i händelse dylika statspapper någon gång, vare Big till förstärkning

af de i 6 § omförmälta kassatillgångar eller till betäckande af förlust,

som å bankens rörelse uppstått, behöfva afyttras, så att behållningen

nedgår under hvad ofvan är bestämdt, så fort sig göra låter, å nyo uppbringa

denna till ett mot reservfonden svarande belopp.

V Kap.

Om bankens styrelse och förvaltning.

27 §.

Riksbanken förvaltas, enligt 72 § regeringsformen och 71 § riksdagsordningen,

af sju fullmägtige.

Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning'' inom riksbankens

styrelse, åtnjuter af riksbankens medel ett årligt arfvodejåll belopp lika

med det en hvar af de öfriga fullmägtige i denna sin egenskap eger

uppbära enligt af Riksdagen faststäld aflöningsstat.

28 §.

För fullmägtige skola, jemlikt 72 § regeringsformen och 73 §

riksdagsordningen, finnas fyra suppleanter.

29 §.

Ledamot af statsrådet eller fullmägtig i riksgäldskontoret må ej

vara fullmägtig i riksbanken.

30 §.

Fullmägtig i riksbanken må ej den vara, som icke är svensk

medborgare;’j?ej den som står under förmynderskap; ej den som till

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt lag förmår, gitter

visa, att han från deras kraf befriad är; ej den, som är förlustig medborgerligt

förtroende eller genom utslag, hvilket ännu icke vunnit laga

kraft, är dömd till förlust af medborgerligt förtroende, eller den, som

är stäld under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd; ej

den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller

att i rikets tjenst vidare nyttjas.

Fullmägtig må ej vara ledamot af styrelse i annan bank än sparbank

eller postsparbanken.

31 §.

Har Konungen på framställning af fullmägtige i riksbanken eller,

der Konungen eljest så pröfvat. nödigt, förordnat ombud att med fullmägtige

i något särskilt ärende förhandla, må fullmägtige med Konungens

ombud öfverlägga, men är det fullmägtige förbjudet att i ombudets närvaro

fatta beslut.

32 §.

Efter hvarje års slut skola fullmägtige till Riksdagens bankoutskott

afgifva berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och

förvaltning. Denna berättelse skall till trycket befordras och hållas för

allmänheten tillgänglig.

33 §.

Styrelse vid afdelningskontoren utses af fullmägtige i enlighet med

de närmare föreskrifter, som meddelas i reglementet för riksbanken.

34 §.

Fullmägtige kunna ej i och för sin befattning med riksbanken

emottaga föreskrifter af någon annan än Riksdagen och dess bankoutskott

i de fall nämnda utskott eger att sådana å Riksdagens vägnar

meddela; och äro fullmägtige för sina åtgärder i denna egenskap Riksdagen

eller dess bankoutskott och revisorer allena redo skyldige.

I fråga om ansvarsfrihet för fullmägtige beslutar Riksdagen.

Om ansvarighet för fullmägtige samt för styrelseledamöter vid

afdelningskontoren stadgas i särskilda ansvarighetslagar.

Bih. till Riksd. Prot. 1807. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

35 §.

Fullmägtig i riksbanken eller ledamot af styrelse vid afdelningskontor

eger icke att såsom kommissionär taga någon befattning med

vexeldiskontering eller med anskaffande af lån eller kreditiv i riksbankens

hufvud- eller afdelningskontor.

öfverträder fullmägtig detta förbud, göres anmälan derom hos

Riksdagens justitieombudsman, som anställer åtal i enlighet med den

för fullmägtige gällande ansvarighetslag.

öfverträdes förbudet af ledamot i afdelningskontorets styrelse,

förfares på sätt reglementet för riksbanken och den särskilda ansvarighetslagen

för dessa styrelseledamöter bestämma.

36 §.

Till sådana ärenden hos riksbanken, hvilka böra hemliga hållas,

räknas, utom diskonterings-, låne- och kreditivärenden samt andra

ärenden, som röra kunders förhållanden till riksbanken, fullmägtiges

öfverläggningar och beslut i de ärenden, som omtörmälas i 11 § samt

12 § mom. a) och b) af denna lag, åtgärder till vidmagthållande af

metalliska kassan samt frågor om sättet för tillverkning af banksedlar.

öfverläggningar och beslut i sådana frågor skola upptagas i särskild!.

protokoll, hvars innehåll ej må yppas, förr äu Riksdagens bankoutskott,

dess revisorer eller fullmägtige i riksbanken anse sådant kunna

ske utan skada för riksbanken.

37 §.

Riksbankens fullmägtige och revisorer, ledamöterna af afdelningskontorens

styrelser, alla vid riksbanken anstälde tjenstemän samt de

personer, som vid granskningen af riksbankens styrelse och förvaltning

biträda Riksdagens revisorer, skola doldt och förtegadt hålla hvad som

rörer enskilda personers förhållanden till riksbanken eller hvad i öfrigt

vid förvaltniugen kan förefalla af sådan beskaffenhet, att det enligt lag

och reglementet för riksbanken hemligt hållas bör.

38 §.

De föreskrifter, som utöfver denna lag erfordras angående riksbankens

förvaltning, meddelas af Riksdagen i särskildt reglemente.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

Detta reglemente skall upprättas i så noggrann öfverensstämmelse

med hvad i denna lag är stadgadt, att i det samma icke får intagas

någon bestämmelse, som är mot lagen stridande.

VI Kap.

Öfvergångsstadganden.

39 §.-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899 utom i de delar,

hvarom nedan stadgas.

40 §.

Bestämmelserna i V kap. om riksbankens styrelse och förvaltning

skola genast ega tillämpning.

41 §.

Jemlikt lagen med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt,

så ock angående forum för riksbanken, ega enskilda

banker att intill utgången af år 1903 utgifva egna sedlar; och är riksbanken

pligtig att åt dessa banker inrymma de förmåner, som här nedan

omförmälas.

Från början af år 1899 till utgången af år 1903 eger enskild bank,

som, efter minst tre månader förut hos chefen för finansdepartementet

derom gjord anmälan, afstått från sin rätt att utgifva egna sedlar samt

icke indragit något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

att hos riksbanken, dels mot säkerhet, som af dess fullmägtige

godkännes, begagna kassakreditiv till hälften af det belopp, hvartill dess

utelöpande sedlar vid sistnämnda tidpunkt uppgingo, utan erläggande af

kreditivafgift och mot ränta, två procent lägre än gällande tre månaders

vexeldiskonto, dock ej under två för hundra om året, dels likaledes till

hälften af nyssberörda belopp i riksbanken rediskontera vexlar, som af

fullmägtige godkännas, mot diskonto, icke öfverstigande två tredjedelar

af det eljest i riksbanken gällande.

Då sådan anmälan, som ofvan är nämnd, inkommit till chefen för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

finansdepartementet, skola fullmägtige i riksbanken ofördröjligen derom

underrättas.

Från början af år 1904 till utgången af år 1908 eger enskild

bank, som icke indragit något af ofvanberörda afdelningskontor, att

intill fyrtio procent af det belopp, hvartill dess utelöpande sedlar den

1 januari 1896 uppgingo, åtnjuta rediskonteringsförmån på de vilkor,

som ofvan äro om förmälda.

Har enskild bank, när, enligt hvad nu är sagdt, kreditiv- eller

rediskonteringsrätt eljest skulle för densamma inträda, indragit eller

indrager den derefter något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

beror det af Konungen att, med fästadt afseende å det

eller de indragna kontorens omfång och betydelse för den allmänna

rörelsen, bestämma, huruvida den sålunda skedda indragningen må

föranleda, att kreditiv- eller rediskonteringsbeloppet nedsättes eller att

banken uteslutes från all rätt till kreditiv eller rediskontering.

Den rätt till kassakreditiv och till rediskontering, hvarom här

ofvan förmäles, bibehålies äfven der enskild bank blifvit ombildad till

bankaktiebolag.

42 §.

Under tiden från början af år 1899 till utgången af år 1903 må

bland de tillgångar, som enligt 7 § skola motsvara riksbankens sedelutgifning

utöfver det enligt 6 § medgifna belopp, inberäknas jemväl

sådan kreditivfordran hos enskild bank, hvarom i 41 § förmäles.

43 §.

Hvad i 9 § stadgas om afdelningskontor af riksbanken må efter

hand vinna tillämpning och skall vid ingången af år 1904 vara fullständigt

genomfördt.

.i

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.