Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om. ändrad lydelse af 15 kap. 24 § strafflagen.

1897-05-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1897:90, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om. ändrad lydelse af 15 kap. 24 § strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

1

N:o 90.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1897.

— — — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om. ändrad lydelse af 15 kap. 24 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o SB.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om

tillägg till 15 kap. 24 § strafflagen i syfte att under offentlig åtalsrätt

måtte hänföras äfven det fall, att någon, på sätt i 22 § af samma kapitel

omförmäles, hindras att öfvertaga erbjudet arbete.

Riksdagen hyser den uppfattning, att ett dylikt tillägg utgör eu

följdrigtig konseqvens af de grunder, som betingat paragrafens nuvarande

lydelse. Riksdagen år 1892 ingick nemligen till Eders Kongl. Maj:t

med anhållan, att Eders Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida

icke allmän åklagare måtte berättigas att å tjenstens vägnar tala å sådana

under 15 kap. 22 § strafflagen hänförliga förbrytelser, som afsåge att

genom våld eller hot hindra annan från fortsättande af lofligt arbete,

som han sig åtagit, samt derefter för Riksdagen framlägga förslag till

lagbestämmelser i ämnet.

Såsom skäl för sin framställning anförde Riksdagen bland annat:

Erfarenheten från senare tiders arbetsinställelser i vårt land gåfve

vid handen, att upprörande kränkningar af arbetets frihet ej sällan förekomme,

i det att arbetare, som ville fortsätta det arbete, de åtagit sig

att utföra, med hot eller våld hindrats derifrån och tvingats att deltaga

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 24 Häft. (N:is 90—96.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

i arbetsinställelsen. Arbetarnes eget väl kräfde, att mot dylika rättskränkningar

bereddes dem ett verksammare skydd, än gällande lagstiftning

förmådde gifva. Det åsyftade inålet kunde lättast vinnas derigenom,

att ifrågavarande brott stäldes under allmänt åtal. Det vore

nemligen uppenbart, att fruktan för hämnd eller andra under trycket

af ett olidligt tvång framkallade hänsyn i allmänhet förhindrade en angifvelse,

som eljest icke uteblifvit, och att sålunda, derest förbrytelser af

ifrågavarande art stäldes under allmänt åtal, desamma säkerligen kunde

antagas i de flesta fall komma att erhålla välförtjent näpst.

I anledning af denna Riksdagens skrifvelse afläts till 1893 års

Riksdag förslag om ändrad lydelse af 24 § i 15 kap. strafflagen, uti

hvilket förslag under allmänt åtal hänfördes brott, hvarigenom någon

hindrats från lofligt arbete.

Lagutskottet, hvars hemställan bifölls af Riksdagen, vidtog emellertid

i propositionens förslag en ändring för att bringa detsamma i närmare

öfverensstämmelse med hvad Riksdagen sjelf i berörda skrifvelse

hemstält.

Af hvad i ärendet förekommit torde emellertid den slutsatsen

kunna dragas, att intet särskildt skäl förefunnits för sådan begränsning

af 24 §, att hindrande från att öfvertaga erbjudet arbete stälts utom

offentligt åtal, och Riksdagen, som funnit motionärens berörda framställning

böra bifallas, har derför för sin del antagit följande

Lag

angående ändrad lydelse af 15 kap. 22 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 24 § strafflagen skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Brott, som i 22 § sagdt är, må ej åtalas af allmän åklagare, der

ej målsegande angifver det till åtal eller ock genom brottet någon

tvingats att deltaga i arbetsinställelse eller hindrats att återgå till arbetet

eller att öfvertaga erbjudet arbete; ej heller må brott, som i 23 § sägs,

åtalas af annan än målsegande.

Stockholm den 11 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.