Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af lagen angående eganderätt till skrift den 10 augusti 1877.

1897-05-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1897:92, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af lagen angående eganderätt till skrift den 10 augusti 1877.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

N:o 92.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1897.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar

af lagen angående eganderätt till skrift den 10 augusti 1877.

(Lagutskottets utlåtande n:o 56.)

Till Konungen.

Genom proposition den 9 sistlidne januari har Eders Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt förslag till lag om

ändring i vissa delar af lagen angående eganderätt till skrift den 10

augusti 1877.

Vid granskning af detta förslag har Riksdagen allenast i fråga

om förslagets 12 § funnit skäl till ändring, i det att orden »icke politiska»

ur paragrafen uteslutits. Riksdagen anser nemligen politiska uppsatser

vara förtjenta af samma skydd som andra sådana, och svårigheter skulle

för öfrigt ej sällan uppstå att med säkerhet bestämma, hvad som skall

anses för en politisk uppsats eller icke.

Riksdagen, som för den skull funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande

proposition icke kunna i oförändradt skick bifallas, har alltså

för sin del antagit följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

5

Lag

om ändring i vissa delar af lagen angående eganderätt till skrift den 10

augusti 1877.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1, 3, 4, 8, 9 och 12 §§, 2 kap.,

3 kap. 15 och 16 §§ samt 4 kap. 19 och 20 §§ i lagen angående

eganderätt till skrift den 10 augusti 1877 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

Författare vare berättigad att, med andras uteslutande, låta genom

tryck, hvarmed i denna lag förstås äfven fotokemiskt förfarande, mångfaldiga

sin skrift, ehvad den förut blifvit offentliggjord eller förefinnes

endast i handskrift.

Till skrift hänföres i denna lag jemväl musikaliskt arbete, affattadt

med noter eller annan teckenskrift, så ock naturvetenskaplig teckning,

land- eller sjökarta, byggnadsritning eller annan dylik teckning eller

afbildning, som ej är, efter sitt hufvudsakliga ändamål, att betrakta

såsom konstverk.

3 §■

Skrift, som författare låter samtidigt utgifva på olika och å titelbladet

eller vid skriftens början uppgifna språk, varde ansedd såsom på

hvardera af dessa språk författad.

Har författare vid utgifvandet af skrift genom tillkännagifvande

på titelbladet eller vid skriftens början gjordt förbehåll, som afser rätten

att föranstalta om öfversättning af densamma, vare annan förbjudet, under

två år från det skriften först utgafs, att öfversättning deraf på annat

språk utgifva, och, der författaren inom nämnda tid utgifver sådan öfversättning,

under ytterligare åtta år att utgifva öfversättning på det eller

de språk, hvartill skriften sålunda blifvit öfversatt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

4 §•

Den som öfversatt skrift till annat språk, hafve för sin öfversättning,

der enligt denna lag öfversättningen må utan författarens samtycke genom

tryck utgifvas, den författarerätt, som i 1 § är nämnd, en hvar obetaget

att med enahanda rätt göra annan öfversättning af samma skrift.

Under tid, då öfversättning ej utan författarens samtycke må utgifvas,

ege i afseende på öfversättning, till hvars utgifvande sådant samtycke

meddelats, öfversättaren utöfva författarens rätt med de inskränkningar,

som af aftalet må föranledas.

8 §•

För skrift, utgifven af vetenskapligt samfund eller annan förening,

som utesluter personlig författarerätt, så ock för skrift, som utgifves först

efter författarens död, njutes skydd mot eftertryck i femtio år från det

skriften först utgafs. Lag samma vare om skrift af författare utan uppgifvet

eller under diktadt namn; dock att, der författaren före utgången

af femtionde året från det skriften först utgafs gifver sig till känna antingen

å titelbladet till ny upplaga eller genom anmälan i justitiedepartementet

och tre gånger i allmänna tidningarna införd kungörelse, han då må njuta

till godo den rätt, som i 7 § sägs. Intill dess författaren sålunda gifver

sig till känna, företrädes han i författarerättens utöfning af den, hvilken

tinnes å skriften angifven såsom förläggare.

9 §•

Utgifves eu skrift i flera afdelningar med inbördes sammanhang;

då skall skyddstid, som i 3 eller 8 § omförmäles räknas från det år, den

sista afdelningen utgafs. Har eu afdelning utgifvits senare än två år

efter den närmast föregående, varde skyddstiden för den äldre af dessa

afdelningar, så ock för tidigare, räknad från det år, den sista bland de

äldre afdelningarne utgafs.

12 §.

Till eftertryck hänföres ej heller att i periodisk skrift intaga ur

annan sådan skrift hemtad uppsats; dervid den nyttjade skriftens titel

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

likväl skall uppgifvas. Vetenskapliga af handlingar och vittra arbeten

äfvensom andra uppsatser, så vida de äro af större omfång, må dock ej

införas, om förbehåll mot eftertryck blifvit gjordt vid deras början eller,

der de äro i tidskrift intagna, vid början af det eller de häften, hvari

de förekomma.

2 Kap.

Om begagnande af skrift för skådebanan, så ock om annat offentligt

föredragande af skrift.

13 §.

Dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete i original eller i

sådan öfversättning, som enligt denna lag ej må utan författarens samtycke

genom tryck utgifvas, må ej offentligen uppföras utan samtycke af författaren

eller den, som enligt denna lag innehar eller utöfvar författarens

rätt. Offentligt föredragande af sådant arbete, utan utstyrsel för skådebanan,

eller af musikaliskt arbete vare, på sätt nu är sagdt, förbjudet,

der arbetet är otryckt eller ock, vid arbetets utgifvande, genom tillkännagifvande

på titelbladet eller vid arbetets början gjorts förbehåll, som afser

rätten att föranstalta om offentligt föredragande deraf.

För öfversättning, som må utan författarens samtycke utgifvas, ege

öfversättaren den rätt, som i fråga om originalarbete, enligt hvad nu är

sagdt, tillkommer författaren.

Så framt ej annorledes är aftaladt, medför samtycke, som nämndt

är, för den, som det erhållit, rätt att uppföra eller föredraga arbetet så

ofta han för godt finner, men ej att någon rätt dertill på annan öfverlåta.

Arbetets egare vare, såvida ej annorlunda är aftaladt, icke förment

att lemna slikt samtycke åt flere. Har egaren åt någon lemnat uteslutande

rätt att uppföra eller föredraga arbetet, men denne under fem på hvarandra

följande år ej deraf sig begagnat, är egaren oförhindrad att lemna

samtycke äfven åt andra.

14 §.

Författares eller öfversättares i detta kapitel omförmälda rätt gäller

för hans lifstid och fem år efter hans död. Tiar författare eller öfversättare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

ej gifvit sig till känna, vare det, sedan fem år förflutit från det att arbetet

först offentliggjordes genom tryck eller offentligen uppfördes eller föredrogs,

en hvar tillåtet att samma arbete uppföra och föredraga.

3 Kap.

15 §.

Den, som gör sig skyldig till eftertryck, straffes med böter från

och med tjugu till och med ett tusen kronor. Derjemte hafve han till

målseganden förbrutit upplagan och ersätte honom värdet af de exemplar

deraf, som ej finnas i behåll, beräknadt efter boklådspriset för exemplar

af den senast utgifna, rättmätiga upplagan. Är arbetet olagligt allenast

till viss afskild del af det hela, skall hvad här är stadgadt tillämpas

endast på denna del.

För den, som i strid mot denna lag uppför eller föredrager dramatiskt,

musikaliskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete, vare straffet böter

från och med tio till och med ett tusen kronor; och skall han i skadestånd

till målseganden utgifva, hvad vid tillfälle, då arbetet uppfördes

eller föredrogs, influtit, utan afdrag för kostnader; dock må, der vid

samma tillfälle jemväl annat arbete uppförts eller föredragits, skadeståndet

i förhållande härtill jemkas.

Kunna de i denna paragraf stadgade grunder för beräkning af

skada icke följas, varde skadeståndet bestämdt efter annan grund, som

pröfvas skälig. Lägsta belopp, hvartill skadestånd må sättas, vare i ty

fall tjugufem kronor.

16 §.

Alla uteslutande för den olofliga tryckningen af en skrift användbara

materialier såsom stereotyp- och andra plåtar samt formar, så ock

för olofligt uppförande eller föredragande af dramatiskt, musikaliskt eller

musikaliskt-dramatiskt arbete gjorda afskrifter skola tagas i beslag och

varde med dem, der ej parterne annorlunda öfverenskomma, så förfaret,

att missbruk ej kan ske.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

9

4 Kap.

19 §.

Denna lag tillämpas på skrift af svensk medborgare, så ock på

utländsk medborgares skrift, som först utgifvits här i riket.

Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning af ömsesidighet,

af Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla äfven skrifter af

annat lands medborgare och skrifter, som i samma land först utgifvits.

20 §.

Eges skrift af flere, skall samtycke, som erfordras för att tryckning

eller offentligt uppförande eller föredragande lagligen må ske, lemnas af

eu hvar bland dem; dock vare i fråga om musikaliskt-dramatiskt arbete

tillfyllestgörande, att, då texten är det hufvudsakliga, samtycke lemnas af

dennes författare och, i motsatt fall af tonsättaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1898.

Den skall ega tillämpning jemväl i afseende på dessförinnan offentliggjord

skrift; dock att lagen icke verkar inskränkning i den rätt, som

blifvit enligt äldre lag förvärfvad, samt att dels den, som före lagens

trädande i kraft på grund af äldre lag lofligen uppfört dramatiskt eller

musikaliskt-dramatiskt arbete, fortfarande är oförhindrad att det uppföra,

dels ock, der arbete före samma samma tid lofligen utgifvits, redan Lyckta

exemplar deraf fritt må utgifvas.

Stockholm den 11 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Biksd. Trut. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 24 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.