Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition om ändring af § 4 i kongl. förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892. ^Bevillningsutskottets betänkande n:o 17.) T i 11 K 011U 11 g C11. •

1897-05-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1897:94, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition om ändring af § 4 i kongl. förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892. ^Bevillningsutskottets betänkande n:o 17.) T i 11 K 011U 11 g C11. •

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 94,

11

N:o 94.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1897.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts

proposition om ändring af § 4 i kongl. förordningen

angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och

rättigheter den 2 december 1892.

^Bevillningsutskottets betänkande n:o 17.)

T i 11 K 011U 11 g C11.

•

Genom proposition den 19 sistlidne februari bar Eders Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta, att § 4 i kongl. förordningen

angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2

december 1892 skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Utländing eller i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för

det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska staten senast egt

rum, erlagt bevillning för inkomst af kapital eller arbete, skall, då han

reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans

räkning till inledande af handel, med eller utan varuprof, bjuder ut

eller slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet

levereras, vid ankomsten till riket till närmaste kronouppbördsman i

stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här qvarstanna,

samt dervid för rättigheten att idka dylik handel förskottsvis för hvarje

tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, räknade från och med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 94.

den dag afgiften erlägges, ehvad han vill under hela denna tidrymd

eller blott en del deraf begagna sig af rättigheten, erlägga ett hundra

kronor, hvilken afgift skall, antingen för längre tid på eu gång eller

för minst trettio dagar i sänder, inbetalas till kronans nppbördman i

stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande

qvittenset å den erlagda afgiften, hvilket uttryckligen bör angifva sista

dagen i den tidrymd, för hvilken afgift blifvit erlagd, vara meddeladt

å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra af statskontoret

Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsändas, för att kronans

uppbördsman i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter, som skola

lyda å ett hundra kronor hvardera, böra innehålla erinran om behörigt

iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å dylik handel stadga.

Den ntländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är sagdt,

likstälde svenske undersåte, som utbjuder eller slutar handel om utländska

varor, skall innan handel å någon ort inledes, i stad inför borgmästare,

stadsfiskal eller poliskommissarie eller ock å polisvaktkontor samt å landet

inför vederbörande kronofogde eller länsman eller ordföranden i socknens

kommunalnämnd styrka, att han behörigen erlagt den stadgade afgiften,

och skall bevis om sådan anmälan på begäran meddelas; åliggande det

handlanden eller handelsexpediten att på anfordran uppvisa qvittens å

erlagd afgift. Beträdes någon, som antingen ej erlagt afgiften eller ock

underlåtit att hos vederbörande myndighet, på sätt ofvan blifvit föreskrifvet,

förete bevis om afgiftens erläggande, med att idka dylik handel, höte

från och med ett hundra till och med fem hundra kronor, och vare han

derjemte i förstnämnda fall skyldig utgifva afgift för den tid, hvarunder

den olofliga handeln utöfvats. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare,

der sådan finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de

ådömda böterna lika mellan åklagaren och den kommun, hvarest förbrytelsen

blifvit begången.

Redovisning för de, enligt hvad här ofvan är föreskrifvet, från

statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsända qvittensblanketter,

hvilka, intill dess de till uppbördsmännen utlemnas, skola förvaras för

länen i landtränteriet och för Stockholms stad i öfverståthållareembetets

afdelning för uppbördsärenden, skall af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

till statskontoret afgifvas inom januari månads utgång det följande året;

skolande af uppbördsman för de af honom från Kongl. Maj.ts befallningshafvande

mottagna qvittensblanketter redovisning, bestyrkt å landet af

häradsskrifvaren, i Stockholms stad af kamereraren i öfverståtkållareembe
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 94.

13

tets afdelning för uppbördsärenden och i öfriga städer af magistratens

ordförande, inom den 15 i samma januari månad afgifvas till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, som har att densamma insända till statskontoret,

hvarifrån redovisningen aflemnas till kammarrätten för att tjena till ledning

vid räkenskapernas granskning.

Hvad här ofvan i denna § är stadgadt rörande särskild bevillningsafgift

af utländing, som utbjuder och försäljer utländska varor, gäller icke

för norrman, som idkar handel med norska produkter.»

Denna proposition har blifvit af Riksdagen bifallen; hvilket Riksdagen

härmed får för Eders Kongl. Maj:t tillkännagifva.

Stockholm den 12 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.