Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen med begäran om utarbetande af förslag till ny legostadga.

1898-05-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1898:102, Skrifvelse till Konungen med begäran om utarbetande af förslag till ny legostadga.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

5

N:o 102.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1898.

_ — — _ Andra Kammaren — 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen med begäran om utarbetande af

förslag till ny legostadga.

(Lagutskottets utlåtande n:o 33.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om utarbetande

af ny legostadga för husbönder och tjenstehjon; och har motionären

till stöd för detta* förslag framstält åtskilliga erinringar mot gällande legostadgas

bestämmelser.

Sålunda har motionären anfört, bland annat:

De i § 21 af legostadgan meddelade föreskrifter angående orlofssedel

innehåll syntes böra ändras derhän, att husbonde, i likhet med stadgandet i

danska Tyendeloven af år 1854, blott egde skyldighet att afgifva intyg om

tjenstebefattningens beskaffenhet, om tjenstetiden och om ledighet från tjensten,

med rätt för honom att, om han så önskade, tillfoga något vitsord om tjenarens

fräjd och duglighet.

Bestämmelserna om orlofssedelns innehåll hade nemligen gjort densamma

i det närmaste värdelös för såväl husbönder som tjenare. För den

samvetsgranne husbonden vore det motbjudande att utfärda en orlofssedel,

som ej vore fullt sanningsenlig, men å andra sidan vore det i de flesta fall

för husbonden svårt att undgå obehag från en tjenare, som förmenade sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

hafva erhållit orättvist tjenstebetyg. Följden häraf hade blifvit det allt för

vanliga förbigåendet af de i momenten 3 och 4 af § 21 föreskrifna uppgifterna,

hvilket i förening med de omskrifningar, försåtliga antydningar och

öfverdrifna uppgifter, som gemenligen i tjenstebetyg förekomme, naturligtvis

förringade den betydelse, ett verkligt godt betyg borde ega för en duglig och

trogen tjenare.

Beträffande flyttningstiden syntes den ändringen med fog kunna påyrkas,

att jemväl tjenare, som tillträdde plats å annan än nu lagstadgad tid,

exempelvis, å ort utom Stockholm, om våren, skulle vara bunden af legostadgans

föreskrifter.

Beträffande den i § 10 stadgade straffpåföljd, borde i de fall, der den

måste tillämpas, den del af lönen, som den från sin tjenst skilde tjenaren

kunde anses hafva intjenat, men förbrutit, icke, sedan husbonden fått sin

skada ersatt, tillfalla denne, utan i stället t. ex. i form af böter tilldelas

kommunens fattiga. Exempel saknades tyvärr ej derpå, att samvetslösa husbönder

missbrukade ifrågavarande stadgande.

Angående den i § 5 omförmälda husagan hölle motionären visserligen

före, att en sådan välförtjent aga för en i tjensten lat eller tredskande yngling

vore det mest lämpliga rättelsemedel, vida att föredraga framför hans skiljande

från tjensten med en för hans framtid menlig orlofssedel, men å andra

sidan borde en sådan aga icke få tilldelas den unga tjensteflickan, åtminstone

icke utan något slags kontroll från vare sig offentlig myndighets, föräldrars

eller målsmäns sida. Så länge lagstadgandet i dess nuvarande form qvarstode,

vore för den unga flickans anständighetskänsla sårande missbruk icke

uteslutna.

Föreskriften i § 18, att föräldrar eller förmyndare egde att för tjenare

under 21 år utse första tjensten samt om vilkoren dervid afsluta, hvilken

tjenst denne, sa länge han ej fylt 21 år, utan föräldrars eller förmyndares

tillstånd, icke finge uppsäga, torde äfven behöfva omredigeras. För den händelse

nemligen, att omyndig tjenare af någon anledning, med eller utan skäl,

vore missbelåten med den åt honom utsedda tjensten, torde han väl i de flesta

fall kunna ställa så, att husbonden uppsade honom till afflyttning, hvarefter

han ju egde frihet att på egen hand söka tjenst på annat håll. Ett lämpligare

stadgande vore, att föräldrars eller förmyndares samtycke städse

erfordrades för omyndig persons antagande af tjenst.

§ 29 torde vara skäligen öfverflödig. Åtminstone skulle det deri omförmälda

fräjdebeviset lämpligen kunna ersättas med ett erkännande från tjenstsökande^,

att han mottagit städja och å viss dag vore villig anträda tjensten.

Då enligt § 36 husbonde egde när som helst öfverenskomma med sitt

tjenstehjon om vidare tjenst och då städjepenning derå gifva, och vidare den,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

7

som förut ej varit i tjenst, finge när som helst städjas, borde väl äfven,

när tjenstehjon från dess senaste tjenst företedde behörig orlofssedel (§ 35),

sådant tjenstehjon jemväl när som helst kunna städjas och äfven uppsägning

när som helst kunna ega rum — naturligtvis dock ej afflyttning

förr än i laga tid — så att husbonde eller dennes ombud ej skulle kunna

förmena tjenare att utfå orlofssedel, när helst denne sådant begärde. Det

vore orimligt att såsom vilkor för att ett ingånget aftal skulle falla

under legostadgans bestämmelser fordra, att det skulle hafva afslutits inom

den nu lagstadgade fristen af fyra veckor, allra helst som de tjenstsökande

ej alltid kunde påräkna att under denna tid hafva ens de fyra söndagarne

lediga för sökande af ny tjenst.

Tjenstehjons rätt att välja husbonde borde icke heller lida den inskränkning,

som § 48 af legostadgan medförde. Det vore nemligen icke rätt, att en

fastighetsegare på landet skulle kunna, i sammanhang med egendomens öfverlåtelse,

tvinga sina förutvarande tjenare att qvarstanna i ny husbondes tjenst.

Väl finge medgifvas, att en dylik förändring af § 48 kunde medföra afsevärda

olägenheter för den nye egaren till följd af möjlig svårighet att å

tillträdesdagen kunna anskaffa nya tjenare, men man måste icke desto mindre

fasthålla, att husbondens och tjenarens ömsesidiga rättsförhållande borde vara

af sådan natur, att tjenstehjon icke åtföljde fast egendom likt annat inventarium,

om köparen, med hvilken tjenaren, om han fritt kunnat bestämma,

måhända aldrig velat hafva något att skaffa, ville öfvertaga honom.

Af samma skäl torde möjligen äfven § 47 böra ändras i så måtto, att

det der förekommande stadgandet, att tjenstehjon, om husbonde aflede, skulle

tjena ut den bestämda tjenstetiden, i fall arfvingarne det fordrade, komme att

omfatta endast de fall, då arfvingarne vore den efterlefvande makan eller

barnen.

Det i § 33 förekommande, för en fattig tjenare, särdeles om han

hade hustru och oförsörjda barn, synnerligen betungande stadgandet, att han,

utan att husbonde så ville, ej egde rätt något af lönen utbekomma, innan han

sin tid uttjent, torde äfven böra ändras, så att tjenaren berättigades att förslagsvis

hvar annan eller hvar tredje månad uppbära åtminstone hälften af

den lön, som belöpte sig på den gångna tjenstetiden, derest ej annat vid

städseln aftalats.

Beträffande husbönders rätt att skilja tjenare från tjensten och dessa

senares rättighet att blifva entledigade, syntes några tillägg behöfliga.

Husbonde borde ega rättighet att afskeda tjenstehjon:

l:o) när tjenaren genom osedlighet ådragit sig smittosam sjukdom; samt

2:o) när ogift tjenarinna befunnes hafvande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o i 02.

Tjenare borde ega rätt att fordra entledigande från tjensten:

l:o) när husbonde genom laga kraftegande dom blifvit förklarad förlustig

medborgerligt förtroende;

2:o) när husbonde sökte förleda tjenare till brottsliga eller osedliga handlingar

eller, i fall andra till huset hörande personer på enahanda sätt förginge

sig, husbonde icke efter anmälan toge tjenaren i behörigt skydd; samt

3:o) när husbonden genom skymf eller annorledes uppenbarligen skadade

tjenarens goda namn och rykte.

Vidare ville motionären påpeka, att legostadgans bötesbelopp vore i

förhållande till nu gällande penningvärden orimligt låga och derför overksamma

samt dessutom ojemna. Så stadgades t. ex. böter af 6 riksdaler 32

skillingar så väl för husbonde, som olagligen städjer tjenstehjon (§ 37), som

för husbonde, hvilken lockar annans tjenstehjon att tjensten uppsäga (§ 42).

Skärpta bötes- eller andra straffbestämmelser torde äfven vara af

nöden i fråga om tjenares uraktlåtenhet att vid afflyttning uttaga prestbetyg

för att förekomma den. häraf uppstående oredan vid mantalsskrifningar och

frågan om hemortsrätt i fattigvårdsmål m. m.

I sammanhang med nu omförmälda framställning har Riksdagen till

behandling förehaft jemväl af enskild motionär väckt förslag om införande

af bestämmelse, att i alla städer skulle för tjenare vara två flyttningsdagar

om året.

En omarbetning af legostadgan i dess helhet är enligt Riksdagens

åsigt af behofvet påkallad. De rätt många föråldrade och för nuvarande

förhållanden olämpliga bestämmelser, som finnas i den för mer än sextio år

sedan tillkomna, af alla förändringar så godt som oberörda legostadgan, medföra

nemligen ej obetydliga svårigheter samt äro jemväl i många fall af den

beskaffenhet, att partiella ändringar derutinnan skulle föranleda rubbning af

det inbördes sammanhang, som bör finnas emellan en lags samtliga stadganden.

Riksdagen, som i allt väsentligt delar motionärernas uppfattning beträffande

ofvan omnämnda, af dem framstälda ändringsförslag, och som håller

före, att vid en omarbetning af legostadgan hufvudgrunderna för densamma

kunna och böra lemnas orubbbade eller i allt fall af en sådan varsamt beröras,

får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till ny legostadga.

Stockholm den 11 maj 1898.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.