Skrifvelse till Konungen med begäran om utarbetande af förslag till ny legostadga.
1898-05-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1898:102, Skrifvelse till Konungen med begäran om utarbetande af förslag till ny legostadga.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 102.
5
N:o 102.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1898.
_ — — _ Andra Kammaren — 11 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen med begäran om utarbetande af
förslag till ny legostadga.
(Lagutskottets utlåtande n:o 33.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om utarbetande
af ny legostadga för husbönder och tjenstehjon; och har motionären
till stöd för detta* förslag framstält åtskilliga erinringar mot gällande legostadgas
bestämmelser.
Sålunda har motionären anfört, bland annat:
De i § 21 af legostadgan meddelade föreskrifter angående orlofssedel
innehåll syntes böra ändras derhän, att husbonde, i likhet med stadgandet i
danska Tyendeloven af år 1854, blott egde skyldighet att afgifva intyg om
tjenstebefattningens beskaffenhet, om tjenstetiden och om ledighet från tjensten,
med rätt för honom att, om han så önskade, tillfoga något vitsord om tjenarens
fräjd och duglighet.
Bestämmelserna om orlofssedelns innehåll hade nemligen gjort densamma
i det närmaste värdelös för såväl husbönder som tjenare. För den
samvetsgranne husbonden vore det motbjudande att utfärda en orlofssedel,
som ej vore fullt sanningsenlig, men å andra sidan vore det i de flesta fall
för husbonden svårt att undgå obehag från en tjenare, som förmenade sig
6 Riksdagens Skrifvelse N:o 102.
hafva erhållit orättvist tjenstebetyg. Följden häraf hade blifvit det allt för
vanliga förbigåendet af de i momenten 3 och 4 af § 21 föreskrifna uppgifterna,
hvilket i förening med de omskrifningar, försåtliga antydningar och
öfverdrifna uppgifter, som gemenligen i tjenstebetyg förekomme, naturligtvis
förringade den betydelse, ett verkligt godt betyg borde ega för en duglig och
trogen tjenare.
Beträffande flyttningstiden syntes den ändringen med fog kunna påyrkas,
att jemväl tjenare, som tillträdde plats å annan än nu lagstadgad tid,
exempelvis, å ort utom Stockholm, om våren, skulle vara bunden af legostadgans
föreskrifter.
Beträffande den i § 10 stadgade straffpåföljd, borde i de fall, der den
måste tillämpas, den del af lönen, som den från sin tjenst skilde tjenaren
kunde anses hafva intjenat, men förbrutit, icke, sedan husbonden fått sin
skada ersatt, tillfalla denne, utan i stället t. ex. i form af böter tilldelas
kommunens fattiga. Exempel saknades tyvärr ej derpå, att samvetslösa husbönder
missbrukade ifrågavarande stadgande.
Angående den i § 5 omförmälda husagan hölle motionären visserligen
före, att en sådan välförtjent aga för en i tjensten lat eller tredskande yngling
vore det mest lämpliga rättelsemedel, vida att föredraga framför hans skiljande
från tjensten med en för hans framtid menlig orlofssedel, men å andra
sidan borde en sådan aga icke få tilldelas den unga tjensteflickan, åtminstone
icke utan något slags kontroll från vare sig offentlig myndighets, föräldrars
eller målsmäns sida. Så länge lagstadgandet i dess nuvarande form qvarstode,
vore för den unga flickans anständighetskänsla sårande missbruk icke
uteslutna.
Föreskriften i § 18, att föräldrar eller förmyndare egde att för tjenare
under 21 år utse första tjensten samt om vilkoren dervid afsluta, hvilken
tjenst denne, sa länge han ej fylt 21 år, utan föräldrars eller förmyndares
tillstånd, icke finge uppsäga, torde äfven behöfva omredigeras. För den händelse
nemligen, att omyndig tjenare af någon anledning, med eller utan skäl,
vore missbelåten med den åt honom utsedda tjensten, torde han väl i de flesta
fall kunna ställa så, att husbonden uppsade honom till afflyttning, hvarefter
han ju egde frihet att på egen hand söka tjenst på annat håll. Ett lämpligare
stadgande vore, att föräldrars eller förmyndares samtycke städse
erfordrades för omyndig persons antagande af tjenst.
§ 29 torde vara skäligen öfverflödig. Åtminstone skulle det deri omförmälda
fräjdebeviset lämpligen kunna ersättas med ett erkännande från tjenstsökande^,
att han mottagit städja och å viss dag vore villig anträda tjensten.
Då enligt § 36 husbonde egde när som helst öfverenskomma med sitt
tjenstehjon om vidare tjenst och då städjepenning derå gifva, och vidare den,
Riksdagens Skrifvelse N:o 102.
7
som förut ej varit i tjenst, finge när som helst städjas, borde väl äfven,
när tjenstehjon från dess senaste tjenst företedde behörig orlofssedel (§ 35),
sådant tjenstehjon jemväl när som helst kunna städjas och äfven uppsägning
när som helst kunna ega rum — naturligtvis dock ej afflyttning
förr än i laga tid — så att husbonde eller dennes ombud ej skulle kunna
förmena tjenare att utfå orlofssedel, när helst denne sådant begärde. Det
vore orimligt att såsom vilkor för att ett ingånget aftal skulle falla
under legostadgans bestämmelser fordra, att det skulle hafva afslutits inom
den nu lagstadgade fristen af fyra veckor, allra helst som de tjenstsökande
ej alltid kunde påräkna att under denna tid hafva ens de fyra söndagarne
lediga för sökande af ny tjenst.
Tjenstehjons rätt att välja husbonde borde icke heller lida den inskränkning,
som § 48 af legostadgan medförde. Det vore nemligen icke rätt, att en
fastighetsegare på landet skulle kunna, i sammanhang med egendomens öfverlåtelse,
tvinga sina förutvarande tjenare att qvarstanna i ny husbondes tjenst.
Väl finge medgifvas, att en dylik förändring af § 48 kunde medföra afsevärda
olägenheter för den nye egaren till följd af möjlig svårighet att å
tillträdesdagen kunna anskaffa nya tjenare, men man måste icke desto mindre
fasthålla, att husbondens och tjenarens ömsesidiga rättsförhållande borde vara
af sådan natur, att tjenstehjon icke åtföljde fast egendom likt annat inventarium,
om köparen, med hvilken tjenaren, om han fritt kunnat bestämma,
måhända aldrig velat hafva något att skaffa, ville öfvertaga honom.
Af samma skäl torde möjligen äfven § 47 böra ändras i så måtto, att
det der förekommande stadgandet, att tjenstehjon, om husbonde aflede, skulle
tjena ut den bestämda tjenstetiden, i fall arfvingarne det fordrade, komme att
omfatta endast de fall, då arfvingarne vore den efterlefvande makan eller
barnen.
Det i § 33 förekommande, för en fattig tjenare, särdeles om han
hade hustru och oförsörjda barn, synnerligen betungande stadgandet, att han,
utan att husbonde så ville, ej egde rätt något af lönen utbekomma, innan han
sin tid uttjent, torde äfven böra ändras, så att tjenaren berättigades att förslagsvis
hvar annan eller hvar tredje månad uppbära åtminstone hälften af
den lön, som belöpte sig på den gångna tjenstetiden, derest ej annat vid
städseln aftalats.
Beträffande husbönders rätt att skilja tjenare från tjensten och dessa
senares rättighet att blifva entledigade, syntes några tillägg behöfliga.
Husbonde borde ega rättighet att afskeda tjenstehjon:
l:o) när tjenaren genom osedlighet ådragit sig smittosam sjukdom; samt
2:o) när ogift tjenarinna befunnes hafvande.
8
Riksdagens Skrifvelse N:o i 02.
Tjenare borde ega rätt att fordra entledigande från tjensten:
l:o) när husbonde genom laga kraftegande dom blifvit förklarad förlustig
medborgerligt förtroende;
2:o) när husbonde sökte förleda tjenare till brottsliga eller osedliga handlingar
eller, i fall andra till huset hörande personer på enahanda sätt förginge
sig, husbonde icke efter anmälan toge tjenaren i behörigt skydd; samt
3:o) när husbonden genom skymf eller annorledes uppenbarligen skadade
tjenarens goda namn och rykte.
Vidare ville motionären påpeka, att legostadgans bötesbelopp vore i
förhållande till nu gällande penningvärden orimligt låga och derför overksamma
samt dessutom ojemna. Så stadgades t. ex. böter af 6 riksdaler 32
skillingar så väl för husbonde, som olagligen städjer tjenstehjon (§ 37), som
för husbonde, hvilken lockar annans tjenstehjon att tjensten uppsäga (§ 42).
Skärpta bötes- eller andra straffbestämmelser torde äfven vara af
nöden i fråga om tjenares uraktlåtenhet att vid afflyttning uttaga prestbetyg
för att förekomma den. häraf uppstående oredan vid mantalsskrifningar och
frågan om hemortsrätt i fattigvårdsmål m. m.
I sammanhang med nu omförmälda framställning har Riksdagen till
behandling förehaft jemväl af enskild motionär väckt förslag om införande
af bestämmelse, att i alla städer skulle för tjenare vara två flyttningsdagar
om året.
En omarbetning af legostadgan i dess helhet är enligt Riksdagens
åsigt af behofvet påkallad. De rätt många föråldrade och för nuvarande
förhållanden olämpliga bestämmelser, som finnas i den för mer än sextio år
sedan tillkomna, af alla förändringar så godt som oberörda legostadgan, medföra
nemligen ej obetydliga svårigheter samt äro jemväl i många fall af den
beskaffenhet, att partiella ändringar derutinnan skulle föranleda rubbning af
det inbördes sammanhang, som bör finnas emellan en lags samtliga stadganden.
Riksdagen, som i allt väsentligt delar motionärernas uppfattning beträffande
ofvan omnämnda, af dem framstälda ändringsförslag, och som håller
före, att vid en omarbetning af legostadgan hufvudgrunderna för densamma
kunna och böra lemnas orubbbade eller i allt fall af en sådan varsamt beröras,
får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till ny legostadga.
Stockholm den 11 maj 1898.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.