Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående skärpta straffbestämmelser för oloflig bränvinsförsåljning.

1898-05-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1898:103, Skrifvelse till Konungen, angående skärpta straffbestämmelser för oloflig bränvinsförsåljning.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 103.

9

N:o 103.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1898.

— — — — Andra Kammaren — 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående skärpta straffbestämmelser

för oloflig bränvinsförsåljning.

(Sammansätta bevillnings- och lagutskottets betänkande n:o 1.)

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion kar föreslagits, att Riksdagen

ville hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga

i öfvervägande, om i förordningen angående försäljning af bränvin m. m.

den 24 maj 1895 ändringar må kunna vidtagas i syfte att genom skärpta

straffbestämmelser — särskildt en vidsträcktare användning af urbota straff

— jemte en utsträckt beslagsrätt på ett mera verksamt sätt än hittills förhindra

sådan oloflig bränvinshandel, som, framkallad af vinstbegär, på ett

mer eller mindre yrkesmessigt sätt i form af lönkrögeri utöfvas; samt till

Riksdagen inkomma med det förslag, som Eders Kongl. i sådant syfte kan

finna anledning låta utarbeta.

I likhet med motionärerna hyser Riksdagen den uppfattningen, att

åtgärder böra vidtagas i syfte att medelst skärpta straffbestämmelser., och

utsträckt beslagsrätt söka stäfja lönkrögeriet, men enär straffskärpningen

är afsedd att träffa endast den yrkesmessiga, af vinstbegär föranledda olofliga

bränvinsförsäljningen, under det att för sådan oloflig försäljning, som icke

särskildt är framkallad af vinstbegär, utan i många fall föranledd af okunnighet

om förordningens föreskrifter, erfarenheten icke ådagalagt behofvet af förhöjda

straff, anser Riksdagen, att lagändringen bör så aftättas, att deraf

med full tydlighet framgår dess ändamål att träffa endast lönkrögeriet.

Det synes derför Riksdagen vara nödigt, att i förordningen uttrycklig skilnad

Bih. till Riksd. Prot. 1898\ 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 103.

göres mellan ena och andra slaget af sålunda förekommande oloflig bränvinsförsäljning,

på det lagförändring skall kunna vidtagas utan att medföra

verkningar, som dermed icke afsetts.

Riksdagen har vidare den åsigten, att det visserligen icke kan tagas

för gifvet, att det åsyftade ändamålet säkrast främjas genom tillitandet af

urbota bestraffning i vidsträcktare män, än hvad i sådant afseende redan

nu finnes stadgadt. Riksdagen håller tvärtom före, att i fråga om lönkrögeri,

hvilken förseelse måste anses härleda sig uteslutande ur begäret

efter penningvinst, höga böter i förening med utsträckt användande af beslagsrätten

än den lämpligaste straffarten.

Emellertid anser sig Riksdagen böra särskildt framhålla, att den

inskränkning i beslagsrätten, som betingas af nu gällande stadgande, att vid

oloflig bränvinsförsäljning beslag må läggas endast å det i försäljningsrummet

befintliga bränvin till och med 150 liter tillika med kärl, som för

dess afhemtning tjenliga äro, i ganska många fall gör det omöjligt för

vederbörande åklagare att kraftigt ingripa till stäfjande af lönkrögeriet, då

lönkrögaren i allmänhet iakttager den försigtigheten, att han för att undgå

beslag icke förvarar bränvinet i det rum, der det utlemnas, utan oftast

undangömmer detsamma i uthus, hölador och skogssnår eller på andra liknande

ställen. Beslagsrätten torde derför böra i nu antydda afseende

utsträckas, så att den må kunna på ett verksammare sätt göras gällande.

Riksdagen, som finner, att det i motionen påvisade missförhållandet

lämpligen torde kunna undandrödjas i ofvan angifna rigtning, äfvensom att

frågans hänskjutande till Eders Kongl. Maj:t bäst skall befordra dess tillfredsställande

lösning, får på den grund anhålla, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, huruvida och på hvad sätt i förordningen angående

försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 1895 ändringar må kunna

vidtagas i syfte att genom skärpta straffbestämmelser och utsträckt beslagsrätt

på ett mera verksamt sätt än hittills förhindra sådan oloflig bränvinshandel,

som är att betrakta såsom lönkrögeri; samt till Riksdagen inkomma

med det förslag, som Eders Kongl. Maj:t i sådant syfte kan finna anledning

låt a »utarbeta.

Stockholm den 11 maj 1898.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.