Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse 1V:o 104

1898-05-12 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1898:104, Riksdagens Skrifvelse 1V:o 104

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse 1V:o 104.

1

N:o 104.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1898.

— — — — Andra Kammaren — 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition n:o 28 med förslag till lag angående ändring

i vissa delar af giftermålsbalken, till lag angående ändrad

lydelse af 19 kap. 4 § ärfdabalken, till lag angående ändrad

lydelse af 1 kap. 8 § handelsbalken, till lag angående ändrad

lydelse af 70 § utsökningslagen, till lag angående ändrad

lydelse af 5 § konkurslagen, till lag om boskilnad, till

lag angående ändring i förordningen huru gäld vid dödsfall

betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående

undan-skiftande af egendom i död makes bo den 18 september

1862, till lag om bodelning vid äktenskapsskilnad,

så ock om frånskild hustrus ansvarighet för gäld i boet,

samt till lag om ändrad lydelse af 39 och 40 §§ i''förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16

juni 1875.

(Särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n:o 1 och memorial n:o 3.)

Till Konungen.

Genom proposition den 22 sistlidne januari har Eders Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogade förslag till

Bill. till Riksd. Prot. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 23 Häft. (N:o 104).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

l:o) lag angående ändring i vissa delar af giftermålsbalken;

2:o) lag angående ändrad lydelse af 19 kap. 4 § ärfdabalken;

3:o) lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 8 § handelsbalken;

4:o) lag angående ändrad lydelse af 70 § utsökningslagen;

5:o) lag angående ändrad lydelse af 5 § konkurslagen;

6:o) lag om boskilnad;

7:o) lag angående ändring i förordningen huru gäld vid dödsfall betalas

skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom

i död makes bo den 18 september 1862;

8:o) lag om bodelning vid äktenskapsskilnad, så ock om frånskild

hustrus ansvarighet för gäld i boet; och

9:o) lag om ändrad lydelse af 39 och 40 §§ i förordningen angående

inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

De framlagda förslagen hafva i hufvudsak tillvunnit sig Riksdagens

bifall. Rörande en bland de vigtigare frågor, hvilka af förslagen beröras,

har Riksdagen emellertid ej kunnat dela den uppfattning, som ligger till

grund för förslagen, utan funnit desamma vara i behof af omarbetning.

Riksdagen syftar härvid på frågan om betalningen af gäld, som hustrun

oberoende af mannen under äktenskapet åtagit sig. Riksdagen gillar den

af chefen för justitiedepartementet uttalade uppfattning, att, sedan hustrun

genom förordningen den 11 december 1874 förklarats berättigad att i visst

fall råda öfver egendom, det näppeligen kan ifrågakomma att helt och

hållet frånkänna henne befogenhet att sjelfständigt ikläda sig rättsligen

bindande förpligtelser. Men om alltså den någon gång framträdande uppfattningen,

att hustruns utfästelser borde sakna all rättslig verkan, icke

synes kunna godkännas, är det å andra sidan af påtaglig vigt, att verkningarna

af de förpligtelser, hustrun åtagit sig, icke sträckas längre, än

behofvet kräfver; och i detta hänseende anser Riksdagen Eders Kongl.

Maj:ts förslag ej vara fullt tillfredsställande. Enligt detta förslag skulle

för gäld af ifrågavarande slag hustrun svara icke allenast med all sin enskilda

egendom, ehvad den förvaltades af henne sjelf eller mannen, utan

ock med sin giftorätt i samfälda boet. Visserligen skulle, så länge egendomsgemenskapen

och målsmanskapet egde bestånd, borgenärens rätt vara

underkastad den begränsning, att förbindelsen ej kunde utkräfvas ur egendom,

som af mannen förvaltades, eller föranleda konkurs, men så snart

boet af en eller annan anledning blifvit upplöst, och mannens förvaltningsrätt

sålunda upphört, skulle hustrun för gälden svara såväl med all egendom,

hon då egde omhändertaga, som med de tillgångar, hvilka framdeles

kunde henne tillfalla. En så vidsträckt skuldsättningsförmåga torde ej

kunna anses påkallad af den förvaltningsrätt, hustrun tillkommer. Tvärtom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

synes det följdriktigt, att hustrun för den gäld, hon ensam ådrager sig,

endast kan förpligta den förmögenhet, hvaröfver hon under egendomsgemenskapen

eger råda; och något praktiskt behof af en vidsträcktare befogenhet

lärer ej heller föreligga. För öfrigt må erinras, att om, såsom

förslaget afser, hustruns förbindelser kunna vid konkurs göras gällande i

hennes andel i boets samfälda, af mannen förvaltade tillgångar, ett dylikt

förhållande kan komma att utöfva inflytande på mannens kredit och alltså

störande ingripa i den honom tillerkända förvaltningsrätt. Af dessa nu

i korthet antydda skäl har Riksdagen funnit det vara af nöden, att ifrågavarande

förbindelser varda till sin verkan ytterligare begränsade; och bär

Riksdagen trott en naturlig och lämplig begränsning kunna vinnas sålunda,

att borgenärens rätt i allmänhet omfattar egendom, hvaröfver hustrun råder

eller under egendomsgemenskapen kan komma att råda, men icke de tillgångar,

hon först derefter får under sin förvaltning. T öfverensstämmelse

med denna uppfattning hafva de delar af förslagen, hvilka på ett eller

annat sätt ega samband med nu föreliggande fråga, blifvit omarbetade;

och torde en redogörelse här böra lemnas för de förändringar, som af

sådan anledning ansetts böra i förslagen vidtagas.

Hvad då först angår de till 11 kap. giftermålsbalken hörande stadgande^

har Riksdagen funnit den i senare stycket af 3 § upptagna föreskrift,

enligt hvilken hustruns giftorätt och enskilda egendom svara för

all annan af henne under äktenskapet gjord gäld än den i 2 § omförmälda,

böra bibehållas så väl i afseende å böter och skadestånd för brottslig

gerning som ock i fråga om gäld, hvilken hustrun för egen räkning men

med mannens samtycke ingår, hvaremot beträffande all öfrig gäld, som

hustrun oberoende af mannen under äktenskapet gjort, synts böra tillämpas

den nyss antydda regeln, att hustrun svarar endast med egendom, hvaröfver

hon under egendomsgemenskapen eger råda. De af Riksdagen sålunda

antagna stadganden hafva för vinnande af nödig reda och öfverskådlighet

ansetts böra skiljas från den i första stycket af 3 § gifna regeln

om mannens under äktenskapet gjorda gäld och upptagas i två nya paragrafer

med numren 4 och 5, hvilket åter medfört ändring i numreringen

af kapitlets följande paragrafer.

Vidare har i 5 § (7 § enligt den af Riksdagen antagna numrering)

måst vidtagas en jemkning, som hufvudsakligen angår uttryckssättet, hvarjemte

i ti f (8 § enligt den nya numreringen) intagits en löreskriit om

huru vederlag skall utgå i det fall, att gäld, som afses i den af Riksdagen

antagna 5 §, guldits af annan egendom än den, som derför svarat. Såsom

redan antydts, höra enligt Riksdagens tanke de förbindelser, som hustrun

under egendomsgemenskapen sjelfständigt åtagit sig, efter boskilnad eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagms Skrifvelse N:o 104.

äktenskapets upplösning genom äktenskapsskilnad eller ena makens död

kunna göras gällande i den egendom, hvaröfver hustrun egde råda vid

tiden för egendomsgemenskapens upphörande, men ej i andra tillgångar.

För genomförande af denna grundsats hafva åtskilliga ändringar inåst

vidtagas i 16, 18 och 19 §§ af den föreslagna lagen om boskilnad, i 17,

20 och 26 §§ urarfvaförordningen samt i den föreslagna lagen om bodelning

vid äktenskapsskilnad m. m. Slutligen hafva af nu omförmälda

förändringar föranledts vissa formella eller eljest mindre betydande jemkningar

i den föreslagna lydelsen af 9 kap. 1 § giftermålsbalken, 5 § konkurslagen,

70 § utsökningslagen samt 2, 27, 29 och 30 §§ i lagen om boskilnad.

I öfrigt har Riksdagen vid granskning af förslagens detaljbestämmelser

funnit vissa ändringar i särskilda delar af förslagen böra ega ram. Några

af dessa äro af uteslutande språklig eller eljest redaktionel art och torde

ej tarfva närmare redogörelse. För de sakliga ändringar, som vidtagits,

far Riksdagen härmed angifva skälen.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar af giftermålsbalken.

9 kap.

2 §.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag eger mannen, oberoende af hustruns

samtycke, att för den tid hans målsmanskap fortfar upplåta nyttjanderätt

till hustruns enskilda, af honom förvaltade fastighet. Då, enligt de i vår

lagstiftning antagna grundsatser, under nyttjanderätt hänföres äfven afverkningsrätt

till skog, följer häraf, att mannen skulle ega så godt som

obegränsad möjlighet att förfoga öfver skog, som till fastigheten hörer.

Enär emellertid, såsom uti en inom Riksdagen väckt motion framhållits,

en fastighets värde i många tall till väsentlig del består i den derå växande

skog, synas de skäl, hvilka tala för ett stadgande om förbud för mannen

att utan hustruns bifall afhända henne eller pantsätta fastigheten, jemväl

kunna åberopas till stöd för en liknande inskränkning i mannens befogenhet

att, annorledes än för fastighetens eget behof, disponera öfver

skogen. I betraktande häraf har Riksdagen ansett förevarande paragraf

böra undergå sådan ändring, att möjlighet betages mannen att utan inhemtande

af hustruns samtycke förfoga öfver skogen annorledes än för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

egendomens behof; och har Riksdagen förty dels till paragrafens första

punkt fogat ett tillägg, hvarigenom hustruns skriftliga i två vittnens närvaro

gifna samtycke gjorts till vilkor för giltigheten af en utaf mannen

vidtagen upplåtelse af skogsafverkningsrätt, dels i ett särskilt stycke, näst

efter bestämmelserna i första stycket, upptagit förbud för mannen att utan

hustruns medgifvande sjelf afverka skog annorledes än till husbehof.

Då det i andra punkten af förevarande paragraf upptagna stadgande,

sådant det i Eders Kongl. Maj:ts förslag lyder, skulle kunna gifva anledning

till den missuppfattning, att åtgärder, som mannen i strid med paragrafens

föregående bestämmelser vidtagit, blefve ogilla först då klander

väcktes, hafva till förebyggande af en dylik tolkning ordalagen i denna

punkt något jemkats.

I de fall, då enligt första punkten hustruns samtycke utgör vilkor för

giltigheten af en mannens åtgärd, skall enligt samma punkt samtycket

lemnas skriftligen och i vittnens närvaro. Ett skäl till denna föreskrift

torde ligga deri, att man velat aflägsna möjligheten af en obehörig inverkan

från mannens sida. Detta skäl, hvars betydelse ej kan underkännas,

synes emellertid böra föranleda en liknande bestämmelse äfven i fråga om

hustruns samtycke till en af mannen vidtagen upplåtelse af annan nyttjanderätt

än skogsafverkningsrätt. Genom eu sådan bestämmelse vinnes jemväl

den förenkling, att något särskilt vilkor ej, såsom i Eders Kongl. Maj:ts

förslag, behöfver stadgas för nyttj anderättens intecknande, utan inteckning

får meddelas i hvarje fall, då den upplåtna rättigheten är mot hustrun

gällande. I enlighet med nu angifna uppfattning hafva de i tredje punkten

af förevarande paragraf intagna bestämmelserna angående upplåtelse af

nyttjanderätt och inteckning för sådan upplåtelse ändrats derhän, att såsom

vilkor för upplåtelsens intecknande och dess giltighet utöfver tiden för

målsmanskapets fortvara stadgas, att hustrun i två gode mäns närvaro

skriftligen samtyckt till upplåtelsen.

I afseende å det i paragrafens sista stycke upptagna stadgande angående

domstols medgifvande till fastighets afyttrande eller intecknande i

der afsedda fall har Riksdagen ansett det icke skäligen kunna fordras, att

yttrande i ämnet skulle inhemtas från andra fränder till mannen än dem,

som i riket vistades; och har Riksdagen i följd häraf vidtagit någon jemkning

af slutmeningen i förevarande stycke. Inom Riksdagen har jemväl

uppstått fråga, huruvida det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna stadgandet

med erforderlig tydlighet angåfve, hvilken domstol det tillkomma att

lemna medgifvande, som här afses. Riksdagen har emellertid, med hänsyn

bland annat till aflattningen af gällande bestämmelser rörande försäljning

eller pantsättning af omyndigs fastighet, funnit tvekan ej skäligen kunna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

råda derom, att fråga om dylikt medgifvande skall behandlas vid makarnes

personliga forum; och har det alltså ansetts obehöfligt att i sådant syfte

förtydliga förslaget.

11 kap.

1 §•

Den affattning, som i Eders Kong! Maj:ts förslag gifvits åt de i

paragrafens andra stycke upptagna stadganden, synes Riksdagen lida af

den oegentlighet, att enligt ordalydelsen borgenärens betalningsrätt skulle

i visst fall omfatta allenast samfälda boet men icke gäldenärens enskilda

egendom. Riksdagen har derför antagit en affattning, som tydligt utmärker,

att den i första stycket intagna föreskrift om gäldenärens ansvarighet

med enskild egendom och giftorätt i hvarje fall eger tillämpning,

samt att bestämmelserna i andra stycket alltså endast afse att under vissa

omständigheter vidga borgenärens rätt till att omfatta äfven andra makens

giftorättsandel i samfälda boet.

öfriga ändringar äro af rent formel beskaffenhet.

2 §•

För gäld, som i denna paragraf afses, skall enligt Eders Kongl. Maj:ts

förslag betalning utgå i främsta rummet af samfälda boet och först der detta

ej förslår af makarnes enskilda egendom. Att egendom, som tillhör hustrun

enskildt, ej förr än i andra hand kan af borgenär tagas i anspråk för gäldens

betalande, står i nödvändigt sammanhang med den från gällande lag upptagna

grundsatsen, att hennes skyldighet att med sådan egendom ansvara för

gälden är begränsad till en viss del af det belopp, som ej kan utgå ur

samfälda boet. Såvidt rörer mannens enskilda egendom finnes deremot

intet skäl att emot borgenären tillämpa den i förevarande paragraf angifna

betalningsordning. Något dylikt torde ej heller vara med förslaget åsyftadt,

utan torde innebörden af ifrågavarande stadgande, i hvad detsamma gäller

mannens enskilda egendom, ligga allenast deri, att makarne emellan afgöres,

att nyss berörda egendom först i andra rummet bör användas till betalning

af gälden. Då emellertid detta förhållande med erforderlig tydlighet

synes framgå af de föreslagna föreskrifterna om vederlag vid bodelning,

samt paragrafen i sin af Eders Kongl. Maj:t föreslagna lydelse lätt skulle

kunna gifva anledning till den uppfattning, att densamma vore i allo

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

tillämplig äfven emot borgenär, som söker utmätning — eu tolkning, som

ingalunda med nödvändighet uteslutes af föreskrifterna i 5 § (7 § enligt

den af Riksdagen antagna numrering) — har Riksdagen ansett hvad i

paragrafen stadgas om den ordning, hvari det ena eller andra slaget af

egendom skall gå i betalning, böra uteslutas, utom för så vidt angår

hustruns enskilda egendom; och har Riksdagen i enlighet med denna uppfattning

antagit en förändrad affattning af paragrafen.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag, som härutinnan öfver en stämmer med

gällande lag, skall, då samfäld egendom ej förslår till betalning af samfäld

gäld, hustrun med enskild egendom svara för så stor del af bristen,

som på henne belöper i förhållande till hennes andel i boet. Derest i

något fall hustruns giftorättsandel utgör mindre än hälften, kommer alltså

hennes ansvarighet att i förhållande dertill minskas. Då emedlertid enligt

Riksdagens åsigt borgenärens betalningsrätt icke lämpligen kan göras beroende

af makarnes inbördes förmögenhetsförhållanden, angående hvilka

han i förevarande fall ej har anledning att förskaffa sig kännedom, har

Riksdagen i förslaget vidtagit den ändring, att hustruns enskilda egendom

i hvarje fall svarar för bristens halfva belopp. Att i förhållandet makarne

emellan den för närvarande gällande regeln kommer att ega bestånd, framgår

af senare stycket af 8 § (10 § enligt den af Riksdagen antagna

numrering).

ii1* <. . ■ . i. .i • ,t, : ..!< . • •

3 §•

Af skäl, som framgå af hvad här ofvan vid 2 § anförts, har Riksdagen

uteslutit det i första stycket förekommande stadgande, att betalning för

gäld, som der afses, skall utgå af mannens enskilda egendom endast der

samfälda boet ej förslår till gäldens betalande.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag skall hustruns giftorätt gå i betalning

för afl den gäld mannen under äktenskapet åsamkar sig, med undantag blott

för de fall, då gälden utgöres af böter eller skadestånd för brottslig gerning

eller grundar sig på borgen. Härutinnan innebär förslaget en atvikelse

från gällande lag. Enligt nuvarande lydelse af 4 § i 11 kap.

giftermålsbalken må nemligen hustruns giftorätt fredas i hvarje fall, da gälden

tillkommit af mannens särskilda vållande och förgörelse, samt hustrun

icke haft någon nytta eller del deri. Det sålunda gifna stadgandet synes

ega företräde framför det åt Eders Kongl. Maj:t föreslagna. 1 fråga om

gäld, som uppkommer genom borgen, må jemväl framhållas, att densamma

ingalunda under alla förhållanden är af den beskaffenhet att

hustruns giftorätt skäligen bör frikallas från ansvarighet. Mången gång

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

står en borgensförbindelse i det samband med mannens verksamhet för familjens

uppehälle, att med allt skäl hela samfälda boet bör för gälden svara.

I betraktande af det sålunda anförda har Riksdagen ansett undantaget

från regeln om hela samfälda boets ansvarighet böra erhålla en affattning,

som öfverensstämmer med förenämnda, för närvarande gällande stadgande.

De skäl, som föranledt Riksdagen att, i stället för stadgandet i senare

stycket af förevarande paragraf, föreslå de bestämmelser, Indika af Riksdagen

upptagits under paragrafnumren 4 och 5, äro i annat sammanhang angifna.

6 §•

(8 § enligt den af Riksdagen antagna numrering.)

Derest samfälda tillgångar användts till förbättring af endera makens

enskilda egendom, skall enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag vederlag beräknas,

icke såsom i andra liknande fall efter beloppet af de medel, som utgått

ur samfälda boet, utan efter värdet å den vunna förbättringen. 1 denna

del har Riksdagen ej kunnat ansluta sig till förslaget. Det synes ligga i

sakens natur, att den make, som för sin enskilda fördel inlåtit sig på ett

företag, skall, oberoende af företagets resultat, ensam vidkännas kostnaderna

å detsamma; och praktiskt sedt lärer det ej kunna anses lämpligt,

att om företaget, befinnes illa planlagdt eller vårdslöst utfördt, så att det

medför förlust i stället för vinst, den make, för hvars enskilda vinning

företaget satts i gång, sättes i tillfälle att, genom utgifternas betäckande

med samfälda tillgångar, på andra maken öfverflytta en del af förlusten.

För öfrigt torde böra erinras, att den uppskattning af den enskilda egendomens

förbättring, som enligt förslaget skulle ifrågakomma, kan vara

förenad med stora svårigheter, då tillförlitlig utredning endast undantagsvis

lärer kunna åstadkommas rörande det skick, hvari egendomen före kostnadernas

nedläggande befunnit sig; och i händelse ett påbörjadt företag

icke före boets delning hunnit fullbordas, lärer det i de flesta fall vara

nästan omöjligt att till visst belopp uppskatta värdet af den förbättring,

företaget i sitt ofullbordade skick beredt åt den enskilda egendomen. Slutligen

torde det få anses mindre följdrigtigt att, såsom Eders Kongl. Maj:ts

förslag innebär, vederlaget i förevarande fall skulle beräknas efter värdet

å förbättringen, men i det fullt analoga fallet, att makes enskilda tillgångar

användts till förbättring af andra makens egendom, utgå efter beloppet

af de gjorda utgifterna.

På grund häraf har Riksdagen uteslutit paragrafens senare stycke och

i stället bland de fall, då vederlag skall utgå enligt de i förra stycket

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

stadgade grunder, upptagit det, att samfäld egendom blifvit å ena makens

enskilda egendom använd till sådan förbättring, som ej är att räkna till

dess underhåll eller skötsel.

9 §.

(11 § enligt den af Riksdagen antagna numrering.)

Att, såsom Eders Kongl. Maj:ts förslag innebär, låta vederlagsrätten

omfatta äfven egendom, som tillfaller den vederlagspligtige maken under

den tid, som efter äktenskapets upplösning eller boskilnadsansöknings anhängiggörande

kan förflyta innan skifte eger rum, torde så till vida vara

mindre lämpligt, som tiden för skiftet till en viss grad kan vara beroende

af den ene eller andra maken eller af rent tillfälliga förhållanden. Riksdagen

har alltså vidtagit den ytterligare begränsning af rätten till vederlag,

att för vederlagsfordran annan egendom ej må tagas i anspråk än

den, som hörde till boet, då boskilnad söktes eller äktenskapet upplöstes.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 19 kap. 4 § ärfdabalken.

Hvad Eders Kongl. Maj:ts förslag innehåller derom, att lagens föreskrifter

rörande förmyndares förvaltning, redovisning och ansvarighet skola

ega tillämpning å god man, som här afses, lärer ej kunna så förstås, som

skulle hustrun i gode mannens konkurs ega samma förmånsrätt som tillkommer

omyndig för fordran hos förmyndare. Då det emellertid synes

vara af behofvet påkalladt samt med rättvisa och billighet förenligt, att

dylik förmånsrätt beredes hustrun, har Riksdagen till förevarande paragraf

fogat ett tillägg i sådant syfte. Riksdagen anser sig likväl böra omnämna,

att någon tvekan försports, huruvida den sålunda ifrågasatta förmånsrätten

borde inträda jemväl då uppdraget att vara god man anförtrotts åt mannen.

Det har nemligen framhållits, att sådant till äfventyra kunde gifva anledning

till det missbruk, att makarne i samråd utverkade förordnande för mannen

i ändamål, att han på grundvalen af hustruns tillgångar skulle utan risk

kunna inlåta sig i affärsspekulationer. Då Riksdagen emellertid trott det

kunna med fog förväntas, att domstolarne vid tillämpningen af den föreslagna

föreskriften skola tillse, att mannen ej varder till god man förordnad

i andra fall än då hans solvens står utom tvifvel och missbruk af

nyss antydda art ej kan misstänkas, har Riksdagen ansett tillräckligt skäl

ej föreligga att stadga något undantag från regeln om hustruns förmånsrätt.

Uih. till Riked. Prut. 1808. IV Sami. 1 Afd. 1 Band. ‘23 lliift.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 8 §

handelsbalken.

Det i 1 kap. 8 § handelsbalken gifna stadgande att köp ej må slutas

med hustru, barn eller tjenstehjon, med mindre de hafva lof att sälja,

torde ej innebära något förbud att med dylika personer inlåta sig i aftal

rörande egendom, hvaröfver de enligt lag ega förfoga. Vid sådant förhållande

lärer ifrågavarande stadgande ej kunna anses oförenligt med de

genom 1874 års förordning införda grundsatser om hustruns rätt att förvalta

egendom. Giltigt skäl att i fråga om hustru upphäfva berörda förbud

synes ej heller i öfrigt föreligga. En dylik åtgärd kunde föranleda,

att den, som af hustru tillhandla!’ sig egendom, till hvars försäljande hon

ej varit berättigad, skulle, så framt han ej kunde visas hafva saknat god

tro, ega att behålla egendomen till dess lösen för densamma gåfves. Något

dylikt kan Riksdagen ej anse lämpligt, utan finner Riksdagen, med hänsyn

till det begränsade omfånget af hustruns förvaltningsrätt, det vara i sin

ordning, att den, som utan att förvissa sig om hustruns befogenhet att

sälja med henne sluter köp, är underkastad risken af att utan ersättning

nödgas afstå det köpta.

Riksdagen har alltså funnit sig ej kunna godkänna förevarande lagförslag.

Förslaget till lag om boskilnad.

3 §.

Enligt Eders Kong]. Maj:ts förslag eger hustrun vinna boskilnad, då

hennes enskilda egendom eller samfäld egendom, soin står under hennes

förvaltning, blifvit för mannens gäld belagd med qvarstad eller skingringsförbud.

Skälet härtill torde ligga deri, att man ansett ett dylikt förhållande

häntyda på sådan insolvens eller vanvård af boets angelägenheter, som

eljest berättigar till boskilnads erhållande. Med hänsyn till gällande bestämmelser

rörande vilkoren för beviljande af de rättsliga åtgärder, om

hvilka här är fråga, lärer emellertid nämnda slutsats ej kunna erkännas

såsom berättigad; och har Riksdagen för ty ansett ifrågavarande omständigheter

ej böra såsom boskilnadsanledning upptagas.

Jemväl i ett annat hänseende har Riksdagen trott förslaget böra något

jemkas. Den omständigheten, att mannen, på sätt i paragrafens näst sista

stycke förutsattes, brutit sammanlefnaden och för längre tid öfvergifvit

hustrun, torde nemligen höra utgöra anledning till boskilnad, oberoende

deraf, huruvida mannen rest bort utan veterligt ärende.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

7 §•

I händelse make, mot hvilken påstående om boskilnad väckes, särskilda

gånger blifvit i sitt hemvist sökt med kallelse till inställelse vid rätten,

och maken sjelf eller ombud dervid ej kunnat träffas eller upplysning

vinnas om makens vistelseort, skall enligt Eders Kong! Maj:ts förslag

boskilnadsmålets handläggning utan vidare fortsättas, oberoende af makens

frånvaro. Att ett mål sålunda skulle kunna af domstol behandlas och

pröfvas utan att kallelse till svaromål blifvit i någon form svaranden

kungjord, lärer emellertid näppeligen vara öfverensstämmande med vår

rättegångsordnings grundsatser; och i förevarande fall, der en så vigtig

fråga är å bane som den angående den äktenskapliga egendomsgemenskapens

upphäfvande, synes det särskilt angeläget, att en part icke till

följd af sin möjligen endast tillfälliga frånvaro från hemvistet går miste

om rätten att öfver motpartens påstående afgifva yttrande. På grund

häraf har Riksdagen i paragrafen tillagt en bestämmelse, enligt hvilken det

under här förutsatta omständigheter åligger rätten att uppskjuta boskilnadsmålets

vidare behandling och medelst kungörelse i tidningarna kalla den

frånvarande maken till inställelse.

9 §.

På fullständigheten och tillförlitligheten af den i anledning af boskilnadsansökningen

upprättade bouppteckningen är af betydelse icke allenast

för makarne sjelfva utan äfven för deras tordringsegare, har Riksdagen

ansett rättighet att påyrka bouppteckningens beedigande böra medgifvas

jemväl borgenär, hvilkens fordran tillkommit före boskilnadsansökningen.

14 §.

Den föreskrift, Eders Kong! Maj:ts förslag innehåller om rätt för hustru

att tillträda egendom, som enligt denna paragraf blifvit för hennes räkning

afskild från boet, synes Riksdagen ej vara af något praktiskt behof påkallad

och har desto hellre ansetts böra utgå, som motsvarande förmån ej

blifvit mannen medgifven.

17 §.

Hvad Eders Kongl. Maj:ts förslag innehåller derom, att hustrun vid

konkurs eger att såsom fordran bevaka värdet af lösegendom, som tillhört

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

henne enskildt och utan hennes bifall förvandlats, skulle kunna gifva anledning

till den uppfattning, att hustrun ej under några förhållanden kunde

göra gällande enskild rätt till egendom, som genom utbyte eller omsättning

kommit i stället för hvad henne enskildt tillhört, en uppfattning, som

framför allt i sådana fall, der hustruns enskilda tillgångar utgöras af

penningar eller värdepapper, skulle leda till föga rimliga resultat och ej

kan antagas ligga till grund för förslaget. Till förebyggande af det sålunda

antydda missförstånd har Riksdagen för sin del antagit en i viss mån

förändrad affattning af förevarande paragraf.

Den vidtagna förändringen har äfven ett annat syfte. Enligt Eders

Kongl. Maj:ts förslag medför jemväl det förhållande, att hustruns lösegendom

blifvit utan hennes bifall pantsatt, rätt för henne att i konkurs bevaka

egendomens värde. För den händelse, att egendomen i värde öfverstiger

det belopp, för hvilket den är satt i pant, torde berörda stadgande vara

mindre rigtigt. Då nemligen hustrun i hvarje fall eger rättighet att återbekomma

egendomen mot utgifvande af sistnämnda belopp, synes den skada,

som genom pantsättningen tillskyndats henne, aldrig kunna skattas högre

än till samma belopp; och dertill bör alltså under här antagna förutsättning

hennes betalningsrätt i konkursen begränsas. På en dylik begränsning har

Riksdagen velat häntyda genom att utbyta uttrycket »värdet af den förvandlade

eller pantsatta egendomen» mot »värdet af hvad sålunda förskingrats

».

18 §.

Borgenärers rätt att påfordra återgång af skifte har i Eders Kongl.

Maj:ts förslag gjorts beroende deraf, att borgernärerna af skiftet haft märklig

skada. Denna begränsning af klanderrätten har Riksdagen trott sakna

giltig grund och kunna i tillämpningen föranleda ojemnhet och andra

olägenheter; och har Riksdagen för ty vidtagit den förändring i paragrafen,

att klanderrätt skall inträda i hvarje fall, då skiftet, i mer eller mindre

mån, ländt borgenärerna till förfång.

Öfriga förändringar i denna paragraf torde ej tarfva närmare omnämnande.

19 §.

På sätt i annat sammanhang är angifvet har Riksdagen ansett hustruns

ansvarighet för gäld, som hon oberoende af mannen åtagit sig, böra efter

boskilnad begränsas till den egendom, hvaröfver hustrun vid tiden för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:0 104.

boskilnadsansökningen egde råda. I afseende å öfrig under äktenskapet

tillkommen gäld bär Riksdagen funnit anledning ej föreligga att frångå

den i gällande boskilnadsförordning antagna grundsatsen, att egendom,

som hustrun efter boskilnadsansökningen förvärfvar, ej får tagas i anspråk

i andra fall, än då gälden tillkommit i och för handel eller annan rörelse,

som hustrun med mannens bifall idkat, eller utgöres af böter eller skadestånd

för brottslig gerning.

20 §.

För att antyda, att här gifna stadganden ega tillämpning, ända till

dess laga kraft egande dom föreligger i boskilnadsinålet, har Riksdagen

vidtagit någon jemkning i förevarande paragraf.

Tänkbart är, att före boskilnadsansökningens pröfning egendom tillfaller

hustrun under sådana förhållanden, att hon enligt giftermålsbalkens

bestämmelser eget'' att sjelf förvalta densamma. Att i dylikt fall hustrun,

oberoende af tillstånd från rättens sida, eget’ omhändertaga egendomen,

torde, utan att uttryckligt förbehåll derom behöfver här intagas, vara

uppenbart.

24 §.

Den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna affattningen skulle möjligen

kunna gifva anledning till det missförstånd, att skyldighet för makar att

med enskild egendom bidraga till familjens uppehälle ej inträdde förr än

vid boskilnad. Till undvikande häraf har Riksdagen vidtagit en jemkning

i redaktionen.

27 §.

1 syfte att tydligare än i Eders Kongl. Maj:ts förslag skett utmärka,

att bestämmelserna om undansättande ega tillämpning, ända till dess

skifte egt rum, har Riksdagen fogat ett tillägg till paragrafens sista punkt,

öfriga ändringar stå i sammanhang med de af Riksdagen antagna bestämmelserna

rörande betalningen af hustruns gäld.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

Förslaget till lag angående ändring i förordningen huru gäld vid

dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående

undanskiftande af egendom i död makes bo

den 18 september 1862.

I detta förslag har Riksdagen vidtagit allenast sådana ändringar, som

erfordras för att genomföra de af Riksdagen antagna, i det föregående

närmare omnämnda grundsatserna rörande betalningen af den gäld, som

hustrun oberoende af mannen åtagit sig, äfvensom hennes skyldighet att

efter äktenskapets upplösning svara för viss gäld.

Förslaget till lag om bodelning vid äktenskapsskilnad, så ock om

frånskild hustrus ansvarighet för gäld i boet.

1 §•

Huru vid äktenskapsskilnad skall förfaras med förvaltningen af boet,

intill dess detsamma genom skifte upplöses, är i Eders Kongl. Maj:ts

förslag sa till vida afgjordt, som förslaget i fråga om samfäld egendoms

förvaltning hänvisar till motsvarande föreskrifter i boskilnadslagen.

Beträffande förvaltningen åt makarnes enskilda egendom saknar förslaget

deremot bestämmelser, något som torde bero deraf, att det ansetts falla

af sig sjelft, att hvardera maken eger, utan afbidan på skiftet, omhänderhafva

sin enskilda egendom. Enligt Riksdagens tanke tarfvas emellertid

uttryckliga bestämmelser i detta ämne, och finner Riksdagen en hänvisning

till boskilnadslagen äfven här kunna lämpligen ega rum. En dylik lösning

af frågan innebär, att hustrun omedelbart efter äktenskapets upplösning

eger att, efter ansökan hos rätten, utbekomma sin enskilda, af mannen

förvaltade egendom, men att, om sådan ansökan ej göres, egendomen intill

skiftet förblifver under mannens förvaltning, hvaraf åter torde följa, att

hustrun i händelse af mannens konkurs kan komma att söka undanskiftande

icke allenast, såsom i Eders Kongl. Maj:ts förslag förutsättes, af

giftorätt, utan äfven af enskild egendom. I öfverensstämmelse med nu

angifva uppfattning har Riksdagen i paragrafens första stycke vidtagit

åtskilliga jemkningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

I (ifrigt bär Riksdagen ej ifrågasatt andra ändringar i denna paragraf

än sådana, som stå i sammanhang med den förändrade aftattningen

af giftermålsbalk ens och boskilnad slagens bestämmelser rörande utmätning

för gäld, som hustrun ensam åtagit sig.

2 §•

De af Riksdagen vidtagna ändringar i 19 § af lagen om boskilnad

föranleda naturligen enahanda omarbetning af förevarande paragraf.

Att förevarande lagförslag ej kan hafva afseende å de fall, der egendomsgemenskapen

blifvit genom boskilnad häfd, lärer utan vidare bevisföring

inses. Ett uttryckligt stadgande härom synes emellertid vara af

nöden, och bär detta ansetts lämpligen kunna erhålla plats i en särskild,

tillagd paragraf.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 39 och 40 §§ i förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

Rättigheten att vinna inteckning för upplåten nyttjanderätt till hustrus

enskilda fastighet, som af mannen förvaltas, är enligt den af Eders Kong!

Maj:t föreslagna lydelse af 9 kap. 2 § giftermålsbalken beroende deraf,

att hustrun skriftligen samtyckt till upplåtelsen. Att detta’ samtycke

afgifvits i vittnens närvaro, är deremot ej i nämnda förslag gjordt till

vilkor för intecknings beviljande. Vid sådant förhållande hafva särskilda

föreskrifter erfordrats rörande förfarandet i sådana fall, der till stöd för

ansökan om inteckning åberopas ett obevittnadt medgifvande af hustrun;

och hafva dylika föreskrifter upptagits i det föreslagna tillägget till 40 §

i" förordningen om inteckning af fast egendom. Af den lydelse, 9 kap.

2 § giftermålsbalken enligt Riksdagens beslut skulle erhålla, följer deremot,

att under nyss angifna omständigheter inteckningsansökningen omedelbart

skall afslås; och lärer nyssberörda tillägg alltså, derest nämnda beslut godkännes,

böra utgå.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt får Riksdagen tillkännagifva,

att Riksdagen, som funnit sig icke kunna utan förändring godkänna

de af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslag till lag angående ändring i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

vissa delar af giftermålsbalken, till lag angående ändrad lydelse af 19

kap. 4 § ärfdabalk en, till lag angående ändrad lydelse af 70 § utsökningslagen,

till lag angående ändrad lydelse af 5 § konkurslagen, till lag om

boskilnad, till lag angående ändring i förordningen huru gäld vid dödsfall

betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af

egendom i död makes bo den 18 september 1862, samt till lag om bodelning

vid äktenskapsskilnad, så ock om frånskild hustrus ansvarighet

för gäld i boet, för sin del antagit lagar i dessa ämnen af den lydelse

bilagorna A, B, C, D, E, F och G utvisa;

att det af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslag till lag angående

ändrad lydelse af 1 kap. 8 § handelsbalken icke. blifvit af Riksdagen

antaget; samt

att Riksdagen funnit Eders Kongl. Maj:ts förslag till lag om ändrad

lydelse af 39 och 40 §§ i förordningen angående inteckning i fast égendom

den 16 juni 1875 icke kunna godkännas, men med anledning af Eders

Kongl. Maj:ts proposition för sin del antagit lag om ändrad lydelse af

39 § i nyssnämnda förordning af den lydelse bilagan H utvisar.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 12 maj 1898.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

17

Bil. A.

Lag

angående ändring i vissa delar af giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 9 kap. 1, 2 och 3 §§, 10 kap. 2 § samt 11

kap. giftermålsbalken skola erhålla följande ändrade lydelse:

9 kap.

1 §-

Sedan man och qvinna sammanvigde äro, då är han hennes rätte

målsman och eger söka och svara för henne, utom hvad angår egendom,

som är från hans förvaltning undantagen, samt gäld, hvarom i 11 kap.

5 § sägs; hustrun följe ock mannens stånd och vilkor.

Är genom äktenskapsförord stadgadt, att hustrun tillhörig egendom

skall från mannens förvaltning undantagas, eller är sådant stadgande meddeladt

angående egendom, som genom gåfva eller testamente till hustrun

gifven är med vilkor att den henne enskild t tillhöra skall; då ege hustrun

öfver den egendom och afkomsten deraf råda, der ej annorledes blifvit

om förvaltningen föreskrifvet. Kan hustrun genom eget arbete något förvärfva,

deröfver må hon ock råda.

2 §•

Mannen hafve ej makt att sälja, skifta, bortgifva eller med inteckning

för gäld belasta hustruns enskilda fasta egendom, som af honom förvaltas,

utan att han häfver hennes frivilliga ja och underskrift i tvenne gode

mäns närvaro, ej heller att utan 6ådant samtycke sluta aftal, hvarigenom

å egendomen lägges servitut, eller upplåta rätt till afkomst åf egendomen

eller rätt att annorledes än för egendomens behof afverka skog derå. Sker

det ändock, vare den åtgärd ogin, och må klander derå väckas af hustrun

eller hennes arfvingar. Har mannen eljest upplåtit nyttjanderätt till fastigUih.

till lliksd. Prat. 1X98. 10 Sand. 1 Afd. I Sand. Hd Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:u 104.

het, hvarom nu är sagdt, utan hustruns frivilliga ja och underskrift i

tvenne gode mäns närvaro, må den upplåtna rättigheten ej intecknas; och

ege hustrun efter mannens död, eller då äktenskapet eljest blifvit upplöst

eller boskilnad beviljats, rätt att uppsäga den, som nyttjanderätten innehafver;

dock njute landbo eller hyresman, som uppsagd varder, laga fardag.

Dör hustrun före mannen, ege hennes arfvingar enahanda uppsägningsrätt.

Nyttjanderättens innehafvare ege ock, der äktenskapet upplöses

eller boskilnad beviljas, lof att uppsäga.

Ej vare mannen tillåtet att utan samtycke af hustrun å hennes enskilda

fasta egendom, som af honom förvaltas, afverka skog annorledes

än för egendomens behof.

Har mannen öfvergifvit hustrun, eller är han för sjukdom eller af

annan orsak ur stånd att om boet draga försorg, ege hustrun till nödtorft

pantsätta eller afyttra egendom i boet, hvaröfver hon eljest ej egt råda;

dock må ej fast egendom intecknas eller afyttras, med mindre rätten, efter

inhemtande af yttrande från mannens närmaste fränder, som i riket vistas,

det medgifver.

Före vigseln skall han till henne viss morgongåfva utfästa, antingen

i löst, eller fast, men ej i båda tillika, ehvad han med mö, eller enka, sig

gifter.

Morgongåfva skall tagas af mannens enskilda lott i boet. Har hustru,

som mannen öfverlefver, barn efter honom, eller dör hustrun förr än

mannen, då ege morgongåfva ej rum.

10 kap.

2 §.

Man och hustru hafva giftorätt till hälften hvardera i all boets lösa

egendom samt i den fasta egendom, som under äktenskapet förvärfvas.

I den fasta egendom, som man eller hustru före eller under äktenskapet ärft

eller förut förvärft, eger ej andra maken giftorätt; dock vare all årlig

afkomst deraf under lös egendom räknad. År egendom genom gåfva eller

testamente till ena maken gifven med vilkor att den honom eller henne

enskildt tillhöra skall; i den egendom njute den andra maken ej heller

giftorätt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

19

11 kap.

Om ansvarighet för gäld i makars bo och om vederlag vid bodelning.

1 §•

Gäld, som af ena maken före äktenskapet gjord är, skall med dess

giftorätt och enskilda egendom betalas.

Har den gäldbundne maken i boet medfört egendom, deri giftorätt

eger ram, skall för så stor del af gälden, som mot värdet af den egendom

svarar, jemväl andra makens giftorätt gå i betalningsför så vidt ej

annan, af den gäldbundne maken medförd egendom, som på grand af inteckning

eller eljest särskildt häftade för gälden, kunnat till betalning

deraf lemna tillgång.

Hvad nu är sagdt om ansvarighet för gäld, hvarför make vid^ äktenskapets

ingående häftade, skall ega motsvarande tillämpning i fråga om

gäld, som under äktenskapet åsamkats make i följd af art eller mottagande

af gåfva eller testamenterad egendom.

2 §•

År i äktenskapet gäld gjord af begge makarne, eller har°hustrun för

det gemensamma boets räkning gjort gäld under sadana förhållanden, att

det kunnat antagas ske med mannens samtycke, den gäld skall al samfälda

boet och makarnes enskilda egendom betalas. Ej skall dock hustruns

enskilda egendom svara för mera än hälften af hvad ur samfälda boet ej

kan gäldas, utan så är att hon till vidsträcktare betalningsansvar sig för
CD

4 * * 7

bundit.

3 §•

För gäld, som i äktenskapet af mannen gjord är, svara samfälda boet

och mannens enskilda egendom; dock skall ej, der gälden tillkommit af

mannens särskilda vållande och förgörelse utan att hustrun deraf nytta

eller del haft, af samfälda boet svara mera än mannens andel deri.

4 §•

Har hustrun i annat fall än i 2 § afses med mannens samtycke gjort

gäld i äktenskapet, eller utgöras gäld, som hon i äktenskapet ådragit sig,

af böter eller skadestånd för brottslig gerning, svare för den gäld hennes

giftorätt och enskilda egendom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse No 104.

5 §■

För gäld, som hustrun i andra fall än nu sagda äro i äktenskapet

gjort, svare endast egendom, hvaröfver hon eger råda.

6 §•

Har under äktenskapet ena maken åtagit sig betalningsansvar för andra

makens gäld, hvarom i 1, 3 eller 4 § sägs, skall, såvidt borgenärs

rätt rörer, gälla hvad i 2 § finnes stadgadt; dock vare hustrun, der gälden

är af henne gjord, med sin enskilda egendom för hela gälden ansvarig.

7 §•

Sökes i makars bo utmätning för gäld, som i detta kap. afses, och

är ej ansökning om boskilnad gjord, ege make undantaga allenast sådan

egendom, som är dess enskilda och, efter ty ofvan är sagdt, ej svarar för

gälden; dock må ej för gäld, som i 5 § sägs, utmätas annan egendom än

den, hvaröfver hustrun eger råda.

Huru egendom eljest må fredas för gäld, derför den ej bör svara,

finnes särskild! stadgadt.

8 §.

Har samfäld egendom gått till betalning af gäld, derför, efter ty i

1, 3 eller 4 § är sagdt, samfälda boet ej svarar, eller har gäld, som i 5 §

sägs, guldits af annan samfäld egendom än den, hvaröfver hustrun egt

råda, eller har samfäld egendom blifvit genom ena makens särskilda vållande

och förgörelse, utan nytta för andra maken, boet afhänd, eller är

den å ena makens enskilda egendom använd till sådan förbättring, som ej

är att räkna till dess underhåll och skötsel, skall vid boets delning den

make, som sålunda njutit enskild fördel af samfälda boet eller vållat dess

minskning, af sin lott i boet och enskilda egendom gifva andra maken

vederlag till så stort belopp, som svarar mot den senares giftorätt i hvad

in* samfälda boet gått.

9 §.

Har ena makens enskilda egendom blifvit använd till betalning af den

andres gäld, hvarom i 8 § förmäles, njute vid bodelning den make, som

egendom sålunda frångått, vederlag af andra makens giftorätt och enskilda

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Hiksdagetts Skrifvelse N:o 104.

egendom. Lag samma vare, der makes enskilda egendom eljest blifvit till

nytta för andra maken eller genom dess vållande och förgörelse använd,

som i 8 § sägs.

’; .. i \ ‘ t) * ■ I V. t. i ■ /}■(''.11 - : < •1 • ; v• j i, < ■’ < ■ ■ ''■ •. ,: i :..t

10 §.

År gäld, derför enligt 1 eller 3 § samfälda boet svarar, betald med

den gäldbundne makens enskilda egendom, njute vid bodelning den make

vederlag ur samfälda boet. Har andra makens enskilda egendom gått till

betalning af sådan gäld, gånge vederlag ut ej allenast af samfälda boet

utan ock, der det ej förslår, af den gäldbundne makens enskilda egendom.

Har ena makens enskilda egendom gått till betalning af gäld, som i

2 § afses, eller har sådan egendom blifvit annorledes än till betalning af

gäld använd för gemensam räkning, skall vederlag utgå ur’samfälda boet.

Räcker det ej till, fylle andra maken med sin enskilda egendom så stor

del af blåsten, som på den make belöper i förhållande till dess andel i boet.

11 §•

För vederlag ansvare ej make med annan egendom än den, som hörde

till boet, då boskilnad söktes eller äktenskapet upplöstes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock skall hvad i 10

kap. 2 § finnes stadgadt icke gälla i afseende å äktenskap, som före nämnda

dag blifvit ingånget.

Bil. B.

Lag

angående ändrad lydelse af 19 kap. 4 § ärfdabalken.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 4 § ärfdabalken skall erhålla följande

ändrade lydelse:

År någon för vanvett, slöseri eller andra orsaker ur stånd att vårda

gods sitt, varde under förmyndare stäld. År det hustru, varde mannen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

eller annan förordnad till god man att utöfva hennes rätt i afseende å

egendoms förvaltning. För den, som sålunda till god man förordnats,

galle hvad om förmyndares förvaltning, redovisning och ansvarighet finnes

föreskrifvet; och skall hvad lag stadgar angående förmånsrätt för omyndigs

fordran hos förmyndare jemväl ega tillämpning i afseende å hustruns

fordran hos gode mannen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.

angående ändrad lydelse af 70 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 70 § utsökningslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Vill vid utmätning i makars bo endera undantaga viss egendom, förty

att den enligt 11 kap. 7 § giftermålsbalken eller lagen om boskilnad ej

bör gå i betalning för den gäld, som sökes, och är ej med afseende å

egendomens och gäldens beskaffenhet uppenbart, att utmätning ej må ske,

skall hvad i 69 § finnes stadgadt angående förfarandet i der afsedt fall

lända till efterrättelse; dock att föreskriften om gäldenärens instämmande

ej skall å andra maken lämpas. Hvad nu är sagdt ege ock tillämpning,

då efter vunnen boskilnad make vill vid utmätning i andra makens bo

freda egendom.

Om utmätning af lösören, som blifvit sålda, men lemnats qvar i säljarens

vård, galle hvad särskilt är stadgadt. Om utmätning af gods,

hvarom i 131 § sjölagen förmäles, vare lag som der sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock att, der utmätning

dessförinnan skett, äldre lag länder till efterrättelse.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

23

Bil. D.

Lag

angående ändrad lydelse af 5 § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 5 § konkurslagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Der likväl borgenärs fordran tillkommit senare än de omständigheter,

på hvilka han sin ansökning om egendomsafträdet grundar, vare den ansökning

utan verkan.

Har borgenär för sin fordran säkerhet genom pant eller genom inteckning

i fast egendom; ege ej den rätt, i 2, 3 och 4 §§ omförmäld är, der

han ej gitter visa, att panten eller inteckningen till gäldande af hans fordran

otillräcklig är. Ej heller ege borgenär söka, att makars bo afträdas

skall, der hans fordran är sådan, att för densamma ej kan vinnas utmätning

i annan egendom än den, hvaröfver hustrun eger råda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.

Lag

om boskilnad.

Bil. E.

f ■ '' . . r | , ■ rn J

Med upphäfvande af förordningen om boskilnad och undanskiftande

af egendom i makars bo den 18 september 1862 förordnas som följer:

I.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Makar ege, efter ansökan, vinna boskilnad, när de derom ense äro.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

2 §\

Häftar mannen för gäld, hvarom i 11 kap. 1 eller 3 § giftermålsbalken

sägs, och kan den gäld ej betalas utan att hustruns enskilda egendom

eller giftorätt, der den för gälden ej svarar, tillgripes, eller är fara för

handen att, der gälden betalas, vederlag, som hustrun vid bodelning bör

njuta, ej kan till fullo utgå; då må hon vinna boskilnad. Häftar hustrun

för gäld, som i 11 kap. 1 eller 4 § giftermålsbalken afses, vare om mannens

rätt att erhålla boskilnad lag samma.

År makars bo till konkurs afträdt, varde, på ansökan af endera

maken, till boskilnad döindt.

3 §•

Hustrun ege ock vinna boskilnad i de fall, att

makarnes gemensamma bo är belastadt med så stor gäld, att den ej

kan betalas med den egendom, som i boet samfäld är, och den enskilda,

som för samma gäld bör svara, eller att fara är för handen, att, der gälden

betalas, hustrun tillkommande vederlag ej kan till fullo utgå;

hustruns enskilda egendom eller ock samfäld egendom, hvaröfver hon

egde råda, utan hennes samtycke blifvit till betalning af gäld, för hvilken

hennes enskilda egendom ej bort svara, använd eller för sådan gäld utmätt

eller pantsatt, eller ock mannen annorledes obehörigen förfogat öfver

sådan egendom;

mannen belastat boet med gäld utan motsvarig nytta eller eljest vanvårdat

eller försummat boets angelägenheter;

mannen på annat sätt än nu är sagdt missbrukat sitt målsmanskap

eller öfvergifva hustrun och ej kommit åter inom sex månader; eller

mannen blifvit under förmyndare stäld.

4 §•

Ansökning om boskilnad skall ingifvas till underrätt i den stad eller,

å landet, till domaren i den ort, der mannen bör inför domstol svara i

tvistemål, som angå gäld i allmänhet. År i stad ej rättegångsdag, och

finnes ej någon satt att å rättens vägnar inlagor mottaga, må ansökningen

ingifvas till rättens ordförande.

5 §•

Finner rätten eller domaren, att ansökning om boskilnad ej kan

upptagas, förty att den är till orätt domstol stab! eller af annan orsak,

teckne det skriftligen å ansökningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

Upptages ansökningen, läte rätten eller domaren genast om densamma

och dagen, då den gjord är, införa kungörelse i allmänna tidningarna

äfvensom, der så ske kan, i tidning inom orten.

6 §•

Har ej vid boskilnadsansökning, som af begge makarne gjord är, fogats

af dem med edsförpligtelse underskrifven förteckning å boets tillgångar

och skulder, varde föreläggande dem meddeladt att inom viss tid sådan

uppteckning till rätten eller domaren ingifva. Försummas det, varde

af rätten eller domaren förordnande meddeladt magistratsperson, kronofogde,

länsman, rättens betjent eller annan lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till boet

börer, under edsförpligtelse redligen uppgifva.

7 §■

Är ansökning om boskilnad gjord allenast af endera maken, teckne

rätten eller domaren å ansökningen kallelse å makarne att sig vid rätten

inställa, i stad sist inom åtta dagar och på landet å viss dag under pågående

eller näst infallande lagtima ting eller ock å urtima ting, der sådant äskas.

Kallelsen skall genom sökandens försorg delgifvas andra maken. År

denne ej tillstädes å den för inställelsen utsatta dag, och visas ej, att kallelsen

blifvit delgifven i så god tid, att maken kunnat iakttaga inställelse,

eller ock att för delgifningen binder mött, vare ansökningen förfallen.

Har maken särskilda gånger blifvit med kallelsen sökt i sitt hemvist, utan

att maken sjelf eller ombud kunnat träffas eller upplysning vinnas, hvar

maken sig uppehåller, utsätte rätten dag för ärendets vidare behandling

och förelägge genom kungörelse, som införes i allmänna tidningarna tre

gånger, sista gången minst en månad före nämnda dag, maken att sig vid

rätten infinna. Kommer ej maken, utgöre den omständighet icke hinder

för boskilnadsinålets vidare handläggning.

Varder boskilnadsansökningen medgifven eller visas till densamma

skälig anledning, och är ej bouppteckning ingifven, meddele rätten förordnande

för lämplig person att uppteckningen förrätta, såsom i G § sägs.

8 §.

Sedan boet blifvit i laga ordning upptecknadt, meddele rätten så snart

ske kan beslut i boskilnadsfrågan.

Jlih. till Riksd. Prål. JiSitB. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 23 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

9 §■

Rigtigheten af upprättad bouppteckning vare make pligtig att med

ed inför rätten fästa, der det yrkas af andre maken eller af borgenär,

bvilkens fordran tillkommit före boskilnadsansökningen.

10 §.

När boskilnad blifvit sökt, förordne rätten eller domaren, der hustrun

det begär, god man att henne biträda. Den, som dertill blifvit utsedd,

har att i afseende å boskilnaden och hvad dermed eger samband hustruns

talan bevaka, der den ej af henne sjelf utföres.

11 §•

o

Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på domaren ankommer, ege han

vidtaga ändå att han jäfvig är; anmäle dock, der förordnande för särskild

domare tarfvas, jäfvet utan dröjsmål i hofrätten.

12 §.

Vill hustrun, att egendom, som tillhör henne enskildt men af mannen

förvaltas, skall, utan afbidan på skifte i boet, från hans förvaltning

undantagas, göre derom ansökning i boskilnadsmålet; och förordne rätten,

der till boskilnad dömes, att egendomen skall till hustrun öfverlemnas.

Sådan ansökning må ock göras sedan till boskilnad blifvit dömd!

Har hustrun gjort ansökning, hvarom nu är sagd!, må rätten, der

hon det äskar, förordna, att egendom, som ansökningen afser, skall sättas

under särskild vård och förvaltning till dess öfver ansökningen blifvit

dömdt; ege ock, der hustrun för egendomen ställer borgen, som af rätten

godkännes, medgifva, att i afbidan på ansökningens pröfning egendomen

skall till hustrun öfverlemnas.

13 §.

Utan hinder deraf att rätten enligt 12 § meddelat förordnande om

egendoms undantagande från mannens förvaltning, varde, der tvist sedermera

yppas, frågan om makes rätt till egendomen efter lag bedömd.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

27

14 §.

Då boskilnad sökt är, förordne rätten, der endera maken det äskar,

att viss egendom, motsvarande den makes giftorätt eller någon del deraf,

skall för makens räkning från samfälda boet afskiljas och sättas under särskild

vård och förvaltning, till dess öfver boskilnadsansökningen dömdt

blifvit och, der den bifalles, boet skiftas; dock må afskiljande! ej, mot

andra makens bestridande, tillåtas, der den make visar skälig anledning,

att boet deraf skulle lida märklig skada, eller ställer borgen, som af rätten

godkännes, för hvad vid skifte af samfälda boet bör tillkomma sökanden.

Afskiljande, hvarom nu är sagdt, må jemväl efter vunnen boskilnad sökas.

15 §.

Beslut om egendoms afskiljande, efter ty i 14 § sägs, vare, der konkurs

inträffar, emot borgenärerna utan verkan.

16 §.

Egendom, som jemlik! 14 § blifvit för ena makens räkning från samfälda

boet afskild, må ej utmätas för gäld, derför den makes giftorätt icke

svarar, dock att der egendom, hvaröfver hustrun egt råda, blifvit för mannens

räkning afskild, den egendom må tillgripas för gäld, som i 11 kap.

5 § giftermålsbalken afses.

I öfrigt skall jemväl efter det boskilnad sökts hvad i 11 kap. 7 §

giftermålsbalken finnes stadgadt ega tillämpning intill dess skifte sker;

dock må ej för gäld, som i 5 § af samma kapitel sägs, utmätas annan

egendom än den, hvaröfver hustrun egde råda vid den tid boskilnaden söktes.

17 §•

Nu bär boskilnad sökts: finnes lös egendom, som husfrun enskildt

tillhört, ej i behåll eller är den pantsatt, och kan det ej antagas, att egendomen

blifvit med hustruns bifall henne afhänd eller lemnad såsom pant;

då ege hon vid konkurs rätt att såsom fordran bevaka värdet af hvad

sålunda förskingrats och njute för den fordran betalningsrätt i samfälda

boet och mannens enskilda egendom; svare dock med hvad henne i utdelning

tillfaller såsom med annan enskild egendom.

1 öfrigt njute ej make i konkurs betalningsrätt för vederlagsfordran.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse, N:o 104.

18 §.

Sedan. boskilnad beviljad blifvit, skall boet, så snart ske kan, skiftas

i den ordning, som om delning af död mans qvarlåtenskap är i lag stadgad.

Ej må skifte ske förr än all veterlig gäld, derför samfälda boet

svarar, gulden blifvit. Sker annorledes, svare makarne, en för begge och

begge för en, för samma gäld. Har vid skifte egendom, hvarmed hustrun

svarar för gäld, soin afses ill kap. 5 § giftermålsbalken, tillagts mannen,

vare han med den egendom för gälden ansvarig.

Då skifte egt rum, läte makarne den öfver skiftet upprättade handling

ingifvas till den rätt, som boskilnadsmålet handlagt; och åligge det rätten

att utan dröjsmål lata i allmänna tidningarne samt, der så ske kan, i tidning

inom orten kungöra, att handlingen blifvit till rätten inlemnad, med

uPPgift tillika om dagen da det skett. Varder ena makens egendom afträdd

till konkurs, som börjar inom tre månader från det handlingen till

rätten ingafs, gånge skiftet, der det ländt borgenärerna till förfång, på

deras åkäran åter; dock må ej talan derom anhängiggöras senare än eu

månad från inställelsedagen i konkursen.

19 §•

Da boskilnad, beviljad blifvit, vare all egendom, som, efter det ansökningen

om boskilnad gjord är, ena maken genom arf, gåfva, testamente

eller annorledes förvärfvar, såsom enskild egendom ansedd. Hustrun vare

e.j pligtig att med sådan egendom ansvara lör den gäld, som under äktenskapet

derförut gjord är, utan så är att hon sjelf ådragit sig gälden i och

för handel eller annan rörelse, som hon med mannens bifall idkat, eller

gälden utgöres af böter eller skadestånd för brottslig gerning. För gäld,

som afses i 11 kap. 5 § giftermålsbalken, vare hustrun elter vunnen boskilnad

ansvarig allenast med egendom, hvaröfver hon egde råda vid den

tid boskilnaden söktes.

20 §.

Egendom, som, efter det boskilnadsansökning gjord är men innan

den slutligen pröfvats, tillfaller hustrun, ma, der hon det äskar, under

särskild vård och förvaltning sättas, så ock af henne tillträdas mot borgen,

som af rätten godkännes.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

29

21 §.

Hustru, som vunnit boskilnad, råde sitt gods sjelf.

Intill dess skifte sker behålle hvardera maken, der ej af ofvan gifna

bestämmelser annat föranledes, förvaltningen af den egendom, hvaröfver

maken egde råda vid den tid, då boskilnadsansökningen gjordes.

22 §.

Ändå att boskilnad beviljad är, ege ej ena maken till den andra något

bortgifva eller makarne sig emellan sluta annat aftal, än som med skifte

af boet har samband.

23 §.

All gäld, som ena maken gör efter det boskilnad blifvit sökt, varde,

om boskilnad vinnes, såsom enskild gäld ansedd.

24 §.

Makar vare, ändå att de vunnit boskilnad, pligtige att hvar efter sin

förmåga bidraga till eget och barnens uppehälle.

25 §.

Klagan öfver att boskilnadsansökning ej upptagits, så ock öfver beslut

rörande förordnande af god man för hustru skall i hofrätt föras genom

besvär; och vare dervid för klagan öfver domares beslut tid, som för besvär

öfver underrättens i orten utslag är i lag stadgad. Har underrätt

annorledes än i sammanhang med pröfning af boskilnadsansökning meddelat

beslut angående fråga, som omförmäles i 12, 14 eller 20 §, må talan

jemväl fullföljas genom besvär. Beslut i fråga, som i 10, 12, 14 eller 20

§ afses, gånge utan hinder af förd klagan i verkställighet, der ej förbud

deremot från hofrätten kommer.

Vill någon hos Konungen föra klagan öfver hofrätts beslut i fråga,

som skolat genom besvär fullföljas i hofrätten, göre det genom besvär,

hvilka böra ingifvas inom hälften af den tid, som i 30 kap. 9 § rättegångsbalken

stadgas, och fullgöre dervid det, som i 18 § af samma kapitel

finnes föreskrifvet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

26 §.

Vid allmän underrätt skall föras förteckning öfver alla der anhänggiggjorda

boskilnadsärenden, utvisande för hvarje ärende dagen, då ansökning

deri gjord är, så ock alla i ärendet vidtagna åtgärder och af rätten eljest

meddelade beslut.

II.

Särskilda bestämmelser om förfarandet vid boskilnad i sammanhang

med konkurs.

27 §.

År makars bo till konkurs afträda och vill make i sammanhang med

konkursen söka boskilnad, gifve sin ansökning in sist å tid, som för inställelse

i konkursen är i den offentliga stämningen utsatt.

Sökes boskilnad, och vill make, att viss egendom, som maken påstår

vara dess enskilda, ej skall gå i betalning för gäld, som i konkursen

bevakas, eller att makens giftorätt eller någon del deraf skall för sådan

gäld fredas, begäre undanskiftande inom tid, som nu är sagd, eller hafve

sin talan härutinnan förlorat. Lag samme vare, der före konkursen boskilnad

blifvit sökt men skifte ännu ej skett.

28 §.

Ansökning, som i 27 § sägs, varde, sedan andra maken och, der

ansökningen afser undanskiftande, jemväl borgenärerna, på sätt i konkurslagen

om granskning af bevakade fordringsanspråk stadgas, erhållit tillfälle

att i frågan sig yttra, efter lag af rätten bedömd, ändå att jäf deremot

ej är gjordt.

29 §.

Har make begärt undanskiftande, och vill maken, att detta skall

gälla äfven i afseende å gäld, som efter inställelsedagen i konkursen bevakats,

göre yrkande derom i den ordning, som för framställande af jäf

mot bevakning är i konkurslagen stadgad; och varde med det yrkande

så förfaret, som om jäf är föreskrifvet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

31

30 §.

Ej må den omständighet, att make tillåtits undanskifta giftorätt eller

någon del deraf, hindra samfäld egendoms försäljning. Skall enskild

egendom, som make tillåtits undanskifta, gå i betalning för bevakad gäld,

må ock den egendom eller hvad deraf för gäldens betalande erfordras

genom sysslomännens försorg säljas.

31 §.

Hvad ofvan är stadgadt i fråga om boskilnadsansöknings kungörande

samt om boupptecknings upprättande och beedigande, så ock om förordnande

af god man för hustru skall icke ega tillämpning, då boskilnad

sökes i sammanhang med konkurs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock att mål, som dessförinnan

anhängiggjorts, skola behandlas efter äldre lag.

Bil. F.

Lag

angående ändring i förordningen huru gäld vid dödsfall betalas skall

och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af

egendom i död makes bo den 18 september 1862.

Härigenom förordnas, att 8 och 18 §§ i förordningen huru gäld vid

dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande

af egendom i död makes bo den 18 september 1862 skola upphöra

att gälla, och att nedannämnda §§ i samma förordning skola erhålla

följande lydelse:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

9 §•

Har efterlefvande make eller arfvinge egendom afträdt, och vilja sterbhusdelegarne

a någondera sidan egendom undanskifta, göre derom skriftlig

ansökning sist a tid, som i den offentliga stämningen för inställelse utsatt

är; och. varde, sedan sterbhusdelegarne å andra sidan samt borgenärerna,

på sätt i konkurslagen om granskning af bevakade fordringsanspråk sägs,

erhållit tillfälle att i fragan sig yttra, ansökningen efter lag af rätten bedömd,

ändå att jäf deremot ej gjordt är.

Om undanskiftande för gäld, som efter inställelsedagen bevakats, lände

till efterrättelse hvad i 29 § af lagen om boskilnad finnes stadgadt.

10 §.

Hafva sterbhusdelegarne å ena sidan afträdt egendom, och vill någon

å andra sidan egendomen tillträda, vare lag som i 6 § sägs; ställe dock

den ^sterbhusdelegare borgen jemväl för egendom, om hvars undanskiftande

påstående må vara gjordt eller efteråt kan göras, och njute sedan borgenärernas

rätt emot den, som undanskifta vill.

11 §•

När egendomsafträde å någondera sidan sker, skall all egendom i boet

till borgenärerna öfverlemnas, utom i de fall, som i G och 10 §§ omförmälas.

Hvad i lagen om boskilnad stadgadt finnes om försäljning af egendom,

som endera sidan tillåtits undanskifta, så ock om betalningsrätt°för

vederlagsfordran gälle äfven i de fall nu sagda äro.

12 §.

Afträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat,

skall hvar, som det egendomsafträde tillgodonjuta vill, med ed fästa, att

den gäld honom ej känd var en månad före den dag, anmälan om egendomsafträdet

gjordes. Den, som egendom sålunda afträdt, skall den ed å

inställelsedagen aflägga; stånde honom dock fritt att förut inför den rätt,

hvarunder • den döda lydt, eller vid annan domstol edgången fullgöra.

Annan sterbhusdelegare åligge, der någon borgenär det äskar, att eden

aflägga och det styrka inom den tid och i den ordning, som honom af

rätten eller domaren förelägges; gör han det ej, njute ej af egendomsafträdet

den förmån, hvarom i 16 och 17 §§ förmärs.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

17 §•

Efterlefvande make, som egendom rätteligen afträda vare fri från all

gäld, hvarför dess enskilda egendom ej svarar. Enka njute ock för framtiden

befrielse från öfrig gäld, som under äktenskapet tillkommit, utan

så är att hon sjelf ådragit sig gälden i och för handel eller annan rörelse,

som hon med mannens bifall idkat, eller gälden utgöres af böter eller

skadestånd för brottslig gerning.

För gäld, som afses i 11 kap. 5 § giftermålsbalken, vare enka, ehvad

egendomsafträde sker eller ej, ansvarig allenast med egendom, hvaröfver

hon egde råda vid mannens död eller, om hon vunnit boskilnad, vid den

tid denna söktes.

19 §.

Varder af någon sterbhusdelegare boet till konkurs afträda galle

det till förmån för annan sterbhusdelegare, som ej dessförinnan tid till

egendomsafträde försutit.

20 §.

Arfvingar, som ej i laga tid sig urarfva gjort, svare, en för alla och

alla för en, för den dödas gäld, utan så är att de äro från all delaktighet

i boet uteslutna, eller att de ej vid bouppteckningen tillstädes varit, och

ej heller, förut eller sedan, tagit befattning med boet, eller af arfvet

förmån njutit; i dessa fall vare sådan arfvinge från ansvarighet för

gälden fri.

Dör hustru, och finnes i boet gäld, som i 11 kap. 5 § giftermålsbalken

sägs, vare arfvingarne, der egendomsafträde ej sker, för den gäld

ansvarige endast med egendom, hvaröfver hustrun egde råda vid dödsfallet

eller, om hon vunnit boskilnad, vid den tid denna söktes.

Har efterlefvande make försummat att egendom afträda, stånde han

eller hon med arfvingarna i lika ansvar.

26 §.

Skiftar man den dödas qvarlåtenskap förr än all veterlig gäld af

annan beskaffenhet än i 11 kap. 5 § giftermålsbalken sägs blifvit gulden;

vare för sterbhusdelegare lag, som i 23 § sägs.

Har vid skifte af makars bo egendom, hvarmed hustrun svarar för

llili. till Iiiksd. Prot. 1S98. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 23 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

gäld, som afses i 11 kap. 5 § giftermålsbalken, tillagts mannen eller

arfvinge efter honom, vare den, som egendomen bekommit, dermed för

gälden ansvarig.

31 §.

Hvad i denna förordning finnes stadgadt om egendomsafträde af

efterlefvande make ege ej tillämpning der boskilnad blifvit beviljad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock att mål, som

dessförinnan anhängiggjorts, skola behandlas efter äldre lag.

Bil. G.

Lag

om bodelning vid äktenskapsskilnad, så ock om frånskild hustrus

ansvarighet för gäld i boet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har äktenskap blifvit genom skilnad upplöst, skall om skifte af boet

samt påföljd af underlåtenhet att före skiftet betala gäld, så ock om förvaltning

af enskild och samfäld egendom intill dess skifte sker i tillämpliga

delar gälla hvad i lagen om boskilnad är i nämnda hänseenden

stadgadt för makar, som vunnit boskilnad; och ege å makar, som blifvit

i äktenskapet skilda, jemväl tillämpning hvad i samma lag för det fall,

att boskilnad sökts, finnes föreskrifvet om samfäld egendoms afskiljande

från boet, om undansättande för gäld samt om makes betalningsrätt för

vederlagsfordran.

Hvad i lagen om boskilnad stadgas om utmätning för gäld skall intill

dess skifte sker lända till efterrättelse; dock att för gäld, som afses i 11

kap. 5 § giftermålsbalken, ej må utmätas annan egendom än den, hvaröfver

hustrun vid tiden för äktenskapsskilnaden egde råda.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

2 §•

Frånskild hustru vare ej pligtig att med egendom, som hon efter

skilnaden förvärfvar, betala under äktenskapet gjord gäld, utan så är att

hon sjelf ådragit sig gälden i och för handel eller annan rörelse, som

hon med mannens bifall idkat, eller gälden utgöres af böter eller skadestånd

för brottslig gerning. För gäld, som afses ill kap. 5 § giftermalsbalken,

vare frånskild hustru ansvarig allenast med egendom, hvaröfver

hon vid tiden för skilnaden egde råda.

3 §•

Hvad i denna lag finnes stadgadt ege ej tillämpning der boskilnad

blifvit beviljad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899, hnen eger ej tillämpning,

der skilnad i äktenskap dessförinnan skett.

om ändrad lydelse af 39 § i förordningen angående inteckning i

fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 39 § i förordningen angående inteckning i

fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom, må,

till betryggande af nyttjanderättens bestånd efter ty här nedan sägs, erhålla

inteckning derför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder. ^

Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplatarens hustru

samtyckt till upplåtelsen, derom skils i giftermålsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.