Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 56

1898-04-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1898:56, Riksdagens Skrifvelse N:o 56

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 56

1 !•■; ifS ;■» J''Vi ''

N:o 56.

Ui>('' »" '' v ‘,V- i * '' * i *''i '' s/il\

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 april 1898.

— — — — — Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om afskrifning af

vedhyggsterräntan och tägtekarlsräntan å bergsfrälsejorden

i Falu fögderi m. m.

(Statsutskottets utlåtande n:o 35.)

Till Konungen.

Med förmälan, att, sedan hos Eders Kongl. Maj:t gjorts framställning

om åtgärders vidtagande för aflyftning af två på den s. k. bergsfrälsejorden

i Kopparbergs län ännu hyflande skatter, tägtekarlsräntan och

vedhyggsterräntan, kammarkollegium, till hvars utlåtande ärendet blifvit

remitteradt, i skrifvelse den 2 juli 1897 förklarat, att frågan, huruvida

nämnda räntor kunde författningsenligt afskrifvas, icke borde i omförmälda

ordning utgöra föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning, hvarför

kollegium hemstält, att de sökandes framställning icke måtte till någon

Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda, hafva motionärer inom Riksdagen

föreslagit, att Riksdagen för sin del måtte besluta, att vedhyggsterräntan,

som hvilade på bergsfrälsejorden i Falu fögderi och utgjorde 1,737

kronor 31 öre, måtte på lämpligt sätt afskrifvas i likhet med öfriga

grundskatter; samt att tägtekarlsräntan i samma fögderi måtte antingen

indragas till statsverket och afskrifvas, eller att Kristine kyrka i Falun

måtte erhålla af statsmedel vederlag, att nämnda ränta äfven sålunda

kunde blifva föremål för afskrifning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 56.

Eders Kongl. Maj:t har med anledning af omförmälda ansökning

om ifrågavarande räntors afskrifning enligt bref till kammarkollegium

den 15 oktober 1897 förklarat, att, som frågan, huruvida dessa räntor

vore af beskaffenhet att författningsenligt kunna afskrifvas, icke utgjorde

föremål för Eders Kongl. Maj:ts omedelbara pröfning, Eders Kong].

Maj:t funnit sökandens framställning icke till någon Eders Kongl.

Maj:ts åtgärd föranleda.

Hvad vidare beträffar nämnda räntor, har Riksdagen i fråga om

tägtekarlsräntan inhemtat, att sedan jemlikt kongl. brefvet den 25 februari

1642 invånarne i staden Falun medgifvits rätt att under bergsfrälsefrihet

tillhandla sig dervarande tägtejord och hemman mot lösen efter en billig

värdering, och den nya kyrkan i nämnda stad tilldelats alla de medel,

som kunde falla och uppbäras för nämnda tägtejord och hemman, hvilka

komme att försäljas, så hade en del tägtejord blifvit inlöst och derigenom

såsom bergsfrälse fri från utgörande af jordeboks- och mantalsräntorna.

För den jord deremot, hvars innehafvare icke begagnade sig

af nämnda lösningsrätt, utgöres fortfarande ränta under namn af tägtekarlsränta,

hvilken, uppgående till 94 kronor 33 öre, uppbäres i sammanhang

med kronomedlen och redovisas till kyrkovärdarne för Kristine

kyrka i Falun.

Då ofvannämnda kongl. bref synes afse allenast lösen för tägtejord

och hemman, men icke räntan af den oinlösta tägtekarlsjorden,

torde kunna ifrågasättas, huruvida icke densamma borde återfalla till

kronan. Men oberoende af berörda fråga och äfven om Kristine kyrka

må befinnas berättigad till uppbärande af den oinlösta tägtekarlsräntan,

anser Riksdagen, att, då denna ränta, såsom af hvad ofvan meddelats

framgår, är en grundskatt, hvilken, då dess erläggare icke begagnade

sig af erbjudet tillfälle till dess aflösande, kommit att utan räntegifvarens

tillskyndande öfvergå från kronan till enskild myndighet, billighet fordrar,

att densamma i likhet med öfriga grundskatter afskrifves.

Vidkommande härefter den i förevarande motion omförmälda vedhy:gg

ster räntan, har Riksdagen inhemtat, att Falu koppargrufva, som redan

tidigt omhuldats af staten med privilegier, bland andra förmåner erhöll

den, att en del jord, som var grufvan så närbelägen, att jordens innehafvare

kunde till grufvan utgöra vissa tjenstbarheter, erhöll bergsfrälse

natur. Dessa tjenstbarheter blefvo genom kongl. resolutionen den 17

april 1729 närmare bestämda sålunda, att för hvarje spannland bergsfrälsejord

skulle af dem, som icke tillika egde fjerdeparter i grufvan,

huggas ett stafrum ved på Daglösetägten. Detta stadgande ändrades

Bih. till tiiksd. Prut. 1H''J8. 10 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse JS:o 56.

genom kongl. brefvet den 23 september 1808 derhän, att alla innehafvare

af bergsfrälsejord, som ansågs lyda till Stora Kopparberget eller

för dess skull eller i afseende på understöd dervid fått ikläda sig sådan

natur, skulle vara skyldige att, vare sig de innehade grufvedel eller ej,

för hvart spannland sådan jord antingen hugga ett stafrum ved å Daglösetägten

eller, då sådant till större eller mindre del i anseende till

minskadt vedbehof icke erfordrades, i stället erlägga för spannlandet

en viss årlig penningafgift, svarande mot värdet af ett dylikt stafrums

upphuggning i dagsverke räknadt, hvilket värde Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i länet skulle hvart år efter markegångstaxan utsätta

och hvilket sedermera efter jordeboken årligen komme att uppbäras;

och emedan skäligt vore, att sådane bergsfrälsejordegare, som icke hade

grufvedel eller idkade bergsbruk, borde vara skyldige till dubbelt större

tjenstbarhet eller afgift för sin jord till kopparverket emot dem, som

tillika egde grufvedel och idkade bergsbruk samt således uppfylde egentliga

ändamålet, hvarför bergsfrälsefriheten å denna jord tillkommit och

i afseende hvarpå de dittills varit från särskilda tjenstbarheter för jorden

till kopparverket befriade, alltså förklarade Kongl. Maj:t, att de

bergsfrälseegare, som icke tillika egde grufvedelar och idkade bergsbruk,

skulle svara för två stafrum veds huggning för hvarje spannland

eller motsvarande afgift i penningar.

Sedermera förordnades genom kongl. brefvet den 26 mars 1816,

att i stället för ofvannämnda genom kongl. brefvet den 23 september

1808 egarne af bergsfrälsejorden ålagda skyldighet, skulle för hvarje i

jordeboken upptaget s. k. durchtågsspannland bergsfrälsejord tills vidare

utgöras en årlig afgift af 5 skillingar 4 runstycken banko, hvilken afgift

skulle till grufkörningars och malmbrytningens årliga befrämjande

användas.

Sedan Rikets Ständer i anledning af en utaf Kongl. Maj:t aflåten

proposition i skrifvelse den 8 april 1854 medgifvit, att kopparräntan från

Stora Kopparbergs bergslag finge nedsättas från hvart tionde till hvart

trettionde skeppund af årliga tillverkningen emot det, att alla särskilda

privilegier och förmåner, som bergslaget af kronan erhållit, skulle upphöra,

blef jemlikt kongl. brefvet den 19 juli 1855 den till bergslaget

dittills utgående vedhyggsterräntan till kronan indragen, hvarefter densamma

med belopp af 1,737 kronor 31 öre årligen i fögderispecialräkningarna

uppdebiterats, dock utan att vara i jordeboken upptagen.

'' ‘Af hvad sålunda blifvit meddeladt torde framgå, att staten i äldre

tider, för att genom arbetsprestationer bereda understöd åt Falu kopparverk,

medgifvit frihet från grundskatter å viss jord i trakten af det
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bites dagens Skrifvelse N:o 56.

samma, hvilken jord endast i följd af den erhållna skattefriheten till

staten erhållit benämningen bergsfrälse; och detta förhållande synes

vara jemförligt med de anvisningar å ränta eller tionde, hvilka af staten

lemnats för andra dess ändamål. Dessa anvisningar eller anordningar

af grundskatter äro numera, der de icke motsvaras af någon annan skyldighet

eller prestation, jemlikt kongl. förordningen den 23 juli 1869

indragna till kronan; och då förhållandet med vedhyggsterräntan synes

vara enahanda som med nämnda grundskatter, anser Riksdagen denna

ränta böra i likhet med grundskatterna afskrifvas.

Riksdagen, som sålunda för sin del funnit, att afskrifning bör ega

rum af båda de nu ifrågavarande räntorna, tägtekarlsräntan och vedbyggsterräntan,

får emellertid, då en närmare utredning i detta ämne än

den, som Riksdagen kunnat åstadkomma, torde vara erforderlig, härmed

hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes efter

erforderlig utredning till Riksdagen afgifva förslag om afskrifning af de

på den s. k. bergsfrälsejorden i Kopparbergs län hyllande tägtekarlsoch

vedhyggsterräntorna.

Stockholm den 22 april 1898.

c'';''j. fö.-.: j. i:■*''>; ^ 1 h: . ^

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.