Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta förslag om anslag för åstadkommande af ett sanatorium i södra delen af Sverige.

1898-05-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1898:69, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta förslag om anslag för åstadkommande af ett sanatorium i södra delen af Sverige.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

N:o 69.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 maj 1898.

— — — — Andra Kammaren den 4 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta förslag

om anslag för åstadkommande af ett sanatorium i södra

delen af Sverige.

(Statsutskottets utlåtande n:o 71.)

Till Konungen.

Uti två inom Riksdagen väckta, sins emellan öfverensstämmande

motioner har yrkats, att Riksdagen måtte för åstadkommande af ett

sanatorium i södra delen af landet samtidigtjjmed de tvenne, som vore

afsedda att för insamlade medel anordnas knorra och mellersta Sverige,

på.-;extra stat beviljat 850,000 kronor och deraf, till utgående under år

1899 anvisa 350,000 kronor.

Till en början hafva motionäremajerinrat om den insamling, hvilken

såsom ett uttryck af svenska folkets tacksamhet för de lyckliga förhållanden,

under hvilka detsamma i fredens och den lagbundna utvecklingens

hägn framlefvat det senast gångna fjerdedels seklet, öfverlemnats

såsom gåfva till Eders Kongl. Maj:t, som anslagit hela den summa, som

inflöte genom nämnda insamling, åt bekämpandet af lungtuberkulosen

hos menniskor, denna fruktansvärda sjukdom, som hos oss årligen bortryckte

mer än 12,000 personer, i synnerhet bland de i pekuniärt. hän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagen Skrifvelse N:o 69.

seende minst gynnade folkklasserna, och sålunda åstadkomme härjningar,

hvilka äfven ifrån nationalekonomisk synpunkt måste anses som högst

förderfbringande. Den årliga nationalförlust, som lungtuberkulosen vållade,

hade nemligen, enligt hvad motionärerna vidare meddelat, af auktoriteter

på detta område blifvit för vårt land uppskattad till nära 30 millioner

kronor, förutom de kostnader, som uppkomme genom oförmåga till arbete

och genom behof af sjukvård, hvilka kostnader af samma auktoriteter

uppskattas till omkring 800,000 kronor årligen. Emedan tuberkulosen,

såsom ofvan blifvit antydt, drabbade företrädesvis de fattigare, ökades

derigenom dess farliga följder, då flertalet af de angripna ej kunde af

egna medel bekosta den sorgfälliga vård och de försigtighetsmått, som

ensamma voro i stånd att hämma eller förminska dess framsteg och att

hindra dess smittofrön att sprida sig.

Den nationalgåfva, som öfverlemnats till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

hade beräknats, innan den kunde komma att tagas i anspråk,

med upplupna räntor utgöra omkring 2,300,000 kronor. Huru betydande

denna summa i och för sig vore, måste den likväl i förhållande till

ifrågavarande sjukdoms ofvan antydda sorgligt stora utbredning anses

såsom ett otillräckligt belopp. Fördenskull hade Eders Kongl. Maj:t,

då Eders Kongl. Maj:t den 22 oktober 1897 uppdrog åt en komité

under Hennes Maj:t Drottningens ordförandeskap att inkomma med förslag

till det lämpligaste och bästa sättet för gåfvomedlens användande,

bestämt, att utredningen skulle inskränka sig till förmånligaste sättet

för anläggande af s. k. slutna sanatorier för mindre bemedlade lungsotspatienter

(folksanatorier) — d. v. s. till det vigtigaste af de medel den

nutida läkekonsten använde i kampen mot mensklighetens plågoris,

tuberkulosen. Men på samma gång, och helt visst för att åtminstone

denna gren af tuberkulossjukvården måtte på ett någorlunda helgjutet

sätt blifva i Sverige företrädd, hade i en till komiténs ledning upprättad

promemoria uttalats den förhoppningen, att minst trenne sanatorier måtte

kunna anläggas, ett inom hvardera af rikets sydligare, mellersta och

nordligare delar. Derjemte hade komitén fått sig anbefaldt att, för den

händelse upplåtelse af mark å kronans domäner skulle ifrågasättas, inkomma

med förslag i ämnet så tidigt, att proposition derom måtte kunna

aflåtas till närmast sammanträdande Riksdag.

Med anledning af sistberörda föreskrift hade komitén den 4 sistlidne

februari afgifvit ett betänkande i ämnet, hvilket i Riksdagen blifvit

utdeladt.

Derefter hade kongl. proposition af den 11 nästlidne mars angående

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

upplåtelse af mark ock virke från kronoparker till tre sanatorier blifvit

till Riksdagen aflåten.

Af dessa handlingar framginge, att komitén, i trots af föreskriften

i ofvannämnda promemoria funnit sig böra föreslå Eders Kong!. Maj:t

att besluta, att för närvarande blott två sanatorier skulle uppföras, samt

att det ena af dem borde förläggas till nordligare, det andra till mellersta

delen af landet (Nerike). Det sydsvenska sanatoriet skulle nu

icke komma till utförande.

Förhoppningarne att i alla landets hufvuddelar inom kort få till

stånd lungsotssanatorier hade tvifvelsutan varit lika så lifliga som allmänna,

och meddelandet, att så icke komme att ske, voro derför egnadt

att framkalla missräkning, så mycket större som de båda nu föreslagna

sanatorierna sammanlagdt komme att rymma föga mer än 200 platser

— ett antal, som i förhållande till behofvet med skäl måste betraktas

som synnerligen otillräckligt. Att så vore, framginge äfven af komiténs

utredning, hvari bland annat framhölles, att flera länder i afseende på

förverkligandet af sanatorieidén vunnit afsevärdt försprång framför vårt

eget. England hade sedan länge sitt berömda stora lungsotssanatorium

i Ventnor å Isle of Wight. Norge hade Reknms. I Ryssland och Schweiz

utöfvade sedan ett eller annat år tillbaka flera folksanatorier sin välsignelsebringande

verksamhet. Men främsta platsen i den behjertade

kampen mot den farliga folkfienden intoges af Tyskland. Vid slutet af

år 1897 voro i detta land redan 12 folksanatorier i full verksamhet, 12

andra under byggnad och 19 under förberedande ai''bete, hvarjemte 8

andra kurorter, kolonier och dylika anstalter utöfvade en verksamhet,

som kunde anses likartad med sanatoriernas.

Granskade man komiténs betänkande, kunde man emellertid svårligen

finna något att erinra vid de till stöd för det inskränkande förslaget

anförda skälen. Komitén hade uttryckligen betonat, att sanatorierna

borde blifva tre; de södra landsdelarne hade icke mindre behof

deraf än de nordligare, och förslag på platser, hvilka ansetts användbara

för anläggningen af ett sanatorium, exempelvis någonstädes på

det småländska höglandet, saknades icke, ehuru den första undersökningen

lemnat ogynsamt resultat. Tydligen hade äfven förutsättningen,

att ett sydsvenskt sanatorium skulle komma till stånd, utöfvat inflytande

på valet af ort för anläggningen af de tvenne anstalter, hvilka i första

hand af komitén föreslagits till utförande. Då förverkligandet af det

sydsvenska sanatoriet icke desto mindre ansetts böra hänvisas till en

obestämd framtid, i det att allenast 200,000 kronor kunde derför afses

mot 1,050,000 för hvartdera af de öfriga, så vore skälet att söka ute
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse R:o 69. 9

slutande i följande ekonomiska förhållanden, för kvilka i komitébetänkandet

redogjorts.

De af komitén genom sakkunnige uppgjorda beräkningarna gåfve

vid handen, att kostnaden för de olika byggnader, som enligt den moderna

sanatorietekniken fordrades på ett fullständigt lungsotseanatorium

för omkring 100 sängar, hvilket af fackmän ansåges för det lämpligaste

antalet, om anläggningar för uppvärmning, belysning och vattenledning

medtoges, uppgå till 400,000 kronor i rundt tal. Dertill komme vid

hvart och ett af sanatorierna för inventarier, som vid anstalter af detta

slag stälde sig jemförelsevis dyra, 50,000 kronor. Beträffande årsunderhållet

komme först i betraktande den vid hvarje sanatorium erforderliga

läkare-, sköterske-, ekonomiförvaltnings-, maskinist- och tjenstepersonals

löner, hvilka, satta så lågt som möjligt med hänsyn till erhållande af

för kallet fullt duglig personal, beräknats till 15,000 kronor årligen.

Vidare hade komitén efter en särdeles noggrann utredning funnit, att

underhållskostnaden, inclusive de nyss nämnda, för hvarje patient i medeltal

uppginge till 2 kronor för dag; deri vore kosthållet, hvilket för

lungsotspatienter måste vara rikligt och på ett lämpligt sätt sammansatt,

upptaget till 78,85 öre för dag. Beräknade man, att 100 platser

vore i medeltal upptagna 350 dagar om året, uppginge sålunda underhållskostnaden

för patienterna å hvarje sanatorium till 70,000 kronor

årligen. Uppfördes, såsom ur flera synpunkter vore önskligt, vid något

sanatorium en sommarpaviljong med platser för ytterligare 20 patienter,

och med beräkning att denna paviljong vore i bruk 120 dagar om året,

ökades den årliga underhållskostnaden för detta sanatorium med 4,800

kronor.

Lätt insåges, att beträffande flertalet patienter, hvilka tillhörde de

minst bemedlade klasserna, det ej läte sig göra att utkräfva en så stor

dagafgift som 2 kronor, utan att denna måste sättas vida lägre, från

50 öre till 1 krona 25 öre. Endast för ett fåtal platser i enskildt eller

halfenskildt rum borde högre utgifter betingas. Jemförliga anordningar

hade föreslagits för den sommarpaviljong, som komitén tänkt sig upprättad

vid det ena sanatoriet.

Det vore således gifvet, att så stort kapital måste för sanatoriernas

underhåll reserveras, att dess afkastning täckte den genom de låga dagafgifterna

från patienterna uppkommande bristen.

Under iakttagande häraf och med förutsättning att nu beräkneliga

medel uppginge till 2,300,000 kronor, stälde sig alltså beräkningen

sålunda:

Bill. till Riksd. Frot. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 7 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagen,s Skrifvelse N:o 6.0.

Inkomster:

Sjukvårdsafgifter vid ett sanatorium:

för 8 sängar i enskildt rum å kronor 3,5 0 under

350 dagar.............................................................. 9,800: —

för 20 sängar i halfenskildt rum å kronor 2,50

under 350 dagar ............................................. 17,500: —

för 42 sängar i allmänt rum å kronor 1,2 5 under

350 dagar.............................................................. 18,375: —

för 30 sängar i allmänt rum å kronor 0,5 o under

350 dagar ................................................. 5,250: —

Samma afgifter vid ett andra sanatorium ............

Sjukvårdsafgifter vid det ena sanatoriets sommarpaviljonger:
för

4 sängar i halfenskildt rum å, kronor 2,5 0

under 120 dagar................................................ 1,200: —

för 10 sängar i allmänt rum å kronor 1,2 5 under

120 dagar ............................................................... 1,500: —

för 6 sängar i allmänt rum å kronor 0,5 0 under

120 dagar.............................................................. 360: —

Brist å de båda sanatoriernas stat, afsedd att

täckas genom ränta å underhållsfonden

1,200,000 kronor enligt 3,6 procent..............

Summa kronor

Utgifter:

Underhåll vid ett sanatorium:

af 100 patienter under 350 dagar å 2 kronor

pr dag ............................................................. 70,000: —

samma underhåll vid ett andra sanatorium ....... 70,000: —

underhåll af 20 patienter vid ena sanatoriets

sommarpaviljonger under 120 dagar å 2

kronor pr dag...............................................4,800: —

till disposition för förvaltningskostnader, inspektioner etc.

Summa kronor

50,925: —

50,925: —

3,060: —

43,200: —

148,110: —.

144,800: —

3,310: -r

148,110: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 69. 11

Då nu anläggningskostnaden för båda sanatorierna, såsom ofvan

visats stege till............................................................kronor 900,000: —

och underhållsfonden uppginge till............................. „ 1,200,000: —

så .återstode att disponera ............................................ „ 200,000: —

kronor 2,300,000: —.

Undersökte man sedan, huru stor den summa måste vara, som

borde tillkomma, för att ett tredje sanatorium skulle kunna upprättas,

visade uträkningen följande resultat: I allt behöfdes för:

byggnad och inventarier.............................................. kronor 450,000: —

underhållsfond, å hvilken ränta å 3,6 procent måste

beräknas för att täcka bristen 21,600 kronor „ 600,000: —

kronor 1,050,000: —.

Då från nu nämnda summa afdroges, efter anläggning af två

sanatorier och afsättande af underhållsfond för desamma, till disposition

stående kronor 200,000, vore den summa, som ytterligare behöfdes för

att ett tredje sanatorium, afsedt för södra Sverige, skulle komma till

stånd, således 850,000 kronor.

Innan den nuvarande gåfvofonden kunde tänkas växa med en sådan

summa, måste tydligen en mycket lång tid förflyta, hvarunder södra

Sverige skulle vara utan sanatorium. Det vore derför högeligen önskvärd^

att sanatoriestiftelsen på annan väg kunde redan nu beredas

tillgång till den nödiga summan.

Motionärerna hade förestält sig, att Riksdagen ej skulle vara obenägen

att af det öfverskott, riksstat en för närvarande företedde, lemna

en jemförelsevis mindre del till ett i så hög grad allmängagneligt ändamål

som det ofvan angifna. De hade så mycket hellre dristat sig hysa

denna förhoppning, som detta anslag komme de fattigaste och mest

elända af vårt folk till godo.

Ett ytterligare skäl för beviljande af ett dylikt anslag af 850,000

kronor, hvarigenom icke allenast ett tredje sanatorium upprättades, utan

äfven underhållskostnaden för framtiden blefve betryggad, funne motionärerna

deri, att det ju skulle kännas som en orättvisa, om en hel stor,

tätt befolkad landsdel ännu länge blefve i saknad af den möjlighet till

rationel vård för sina lungsotssjuka, som bereddes landets öfriga delar

och, hvad som syntes ej mindre vigtigt, i saknad af den skola till en

rigtigare behandling äfven i hemmet af de af lungtuberkulos angripna,

som ett väl ordnadt sanatorium visat sig vara i andra land. Och äfven

om antalet af de norra sanatoriernas sängplatser så tilläte, skulle dock

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

de med det långa afståndet förenade kostnader och andra olägenheter

göra dem i det närmaste otillgängliga för invånarne i den sydligaste

delen af vårt land.

Sverige, der läkekonsten sedan gammalt stode så högt, kunde med

ej oberättigad stolthet visa på hvad det allmänna gjort för sina vårdanstalter,

ej minst för dem, der företrädesvis mindre bemedlade vårdades.

Särskild! ville motionärerna här erinra om, att statsanslaget till hospitalen

för sinnessjuke, der år 1895 vårdats 4,586 personer, för samma

år uppgått till kronor 1,050,000, byggnads- och underhållskostnader

oberäknade. Då borde det väl äfven anses lika lämpligt som önskligt,

att under för landet goda tider ett anslag för en gång å 850,000 kronor

beviljades till bekämpande af en sjukdom, som nu årligen skördade

flera offer och förorsakade mera nöd och större kostnader för landets

invånare än någon annan sjukdom, men hvars härjningar med allt skäl

kunde väntas genom anläggningen af sanatorier blifva i högst afsevärd

mån stäfjade, icke blott så, att förr såsom obotliga ansedda sjuka kunde

återvinna arbetskraft och lefnadsmod, utan äfven så, att en hygienisk

uppfostran bibringades dem, som ej kunde återställas till helsan, hvarigenom

de sattes i stånd att förekomma spridningen af det förhärjande

sjukdomsgift, de bure inom sig sjelfva.

Det allmännyttiga ändamål, som skulle främjas genom inrättande

af ifrågavarande sanatorier, lärer icke kunna anses vara till fullo vunnet,

derest södra delen af vårt land en längre tid blefve i saknad af de

fördelar, som i detta afseende tillkomme öfriga landsdelar. Äfven om

tillfälle kunde beredas patienter från landets sydligare trakter att vinna

inträde vid någotdera af de båda nordligare sanatorierna, komme likväl,

såsom motionärerna äfven framhållit, det långa afståndet att dervid vålla

svårigheter synnerligast för de fattigare klasserna.

För ett tredje sanatorium, förlagdt till södra Sverige, finnes emellertid

såsom ofvan anförts, för närvarande endast 200,000 kronor att

tillgå, hvilket belopp enligt ofvanbemälda komités plan skulle bilda en

grundfond, som, ökad med räntor och möjligen inflytande donationsmedel,

väntades småningom uppgå till det erforderliga kapitalet, 1,050,000

kronor. För den händelse man utan att afvakta dessa oberäkneliga

inkomster nu vidtoge åtgärder för uppförande af det tredje sanatoriet

och derjemte ville betrygga dess framtida skötsel och underhåll, skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 69. 13

sålunda enligt de uppgjorda beräkningarne kräfvas ytterligare 850,000

kronor.

Med afseende å den stora vigten deraf, att det tredje sanatoriet

må samtidigt med de två andra komma till stånd, har Riksdagen ansett

sig, på sätt motionärerna hemstält, böra för ändamålet bevilja sistnämnda

summa. Härvid har Riksdagen velat uttala den mening, att det ej bör

vara förenadt med någon risk att för detta fall göra ett undantag —

derest det kan betraktas såsom ett sådant — från den hittills fasthållna

grundsatsen, att sjukvården skall vara en kommunernas och icke en

statens angelägenhet, enär genom bestämmandet af ändamålet med den

på enskild väg föranstaltade insamlingen och den lifliga anslutning denna

insamling vunnit, ett kraftigt stöd gifvits för den åsigten, att uppförandet

af sanatorier icke åligger staten. Härtill kommer, att hufvudändamålet

med sanatorier torde vara icke så mycket de redan sjukas botande,

som fastmer deras afskiljande från friska och såmedelst en verksam

åtgärd till hindrande af smittans spridning. I detta afseende är statens

skyldighet redan på andra områden erkänd, såsom exempel hvarpå må

nämnas de åtgärder, som på statens bekostnad vidtagits till förhindrande

af kolerasmittas införande i riket. Riksdagen har jemväl beviljat medel

till hämmande af tuberkulosens spridning bland nötkreaturen.

Då Riksdagen sålunda funnit sig böra bifalla de förevarande

motionerna, har Riksdagen derjemte velat framhålla, att, såsom motionärernas

afsigt jemväl synes hafva varit, anslaget, för vinnande af likformighet

vid förvaltningarna af de tre sanatorierna, bör, i den mån det

kommer att utgå, sammanslås med de för ifrågavarande ändamål redan

insamlade medel.

Riksdagen har alltså för åstadkommande af ett sanatorium för

lungsotspatienter i södra Sverige samtidigt med de två, som äro afsedda

att för insamlade medel anordnas i norra och mellersta delarna af landet,

på extra stat beviljat 850,000 kronor och deraf under riksstatens åttonde

hufvudtitel till utgående under år 1899 anvisat 350,000 kronor.

Stockholm den 4 maj 1898.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.