Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvud tit ef innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

1898-05-13 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1898:80, Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvud tit ef innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

1

N:o 80.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1898.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna

under riksstatens nionde hufvud tit ef innefattande

anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

(Statsutskottets utlåtande n:o 10.)

Till Konungen.

I afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens nionde

hufvudtitel får Riksdagen för Eders Kongl. Maj:t anmäla följande beslut.

Pensionsstaten.

l:o Eders Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under nionde

hufvudtiteln i punkten l:o föreslagit Riksdagen att höja det såsom

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft. (N:o 80.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslag från 357,873

kronor till 502,873 kronor eller med 145,000 kronor.

I likhet med departementschefen har Riksdagen ansett det framgå

af den verkstälda utredningen, att för tryggande af ifrågavarande

pensionsinrättnings verksamhet ökade årsinkomster för densamma äro

behöfliga, samt att ökningen lämpligen bör åstadkommas genom höjning

af det årliga statsbidraget, hvilken höjning beräknas till 95,000

kronor.

Då Eders Kongl. Maj:ts framställning om beviljande af ett andra

ålderstillägg å 100 kronor till folkskolelärarepersonalen, enligt hvad i

särskild skrifvelse anmäles, blifvit af Riksdagen bifallen, har Riksdagen

icke heller haft något att erinra deremot, att statsbidraget må

till mötande af de deraf härflytande ökade pensionsutgifterna höjas med

det såsom dertill erforderligt beräknade belopp af 50,000 kronor.

Med bifall till hvad Eders Kongl Maj:t i ämnet föreslagit, har

alltså Riksdagen höjt det såsom bidrag till folkskolelärarnes pensionering

uppförda anslag från 357,873 kronor med 145,000 kronor till

502,873 kronor.

2:o Eders Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen i afseende

å kostnaderna för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning

och verksamhet under år 1899 måtte medgifva, att Eders

Kongl. Maj:t måtte för sistnämnda år bestämma de belopp, som för

bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr kunde blifva erforderliga;

samt att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel måtte af Eders Kongl.

Maj:t, i den mån influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf tillgängliga

statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda

afgifter, i den mån de under året inginge, eller, derest sagda afgifter

skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af

Riksdagen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, under hvilka förhållanden

ett ålderdomsunderstöd af 100 kronor årligen måtte kunna beredas

småskolelärare eller lärarinnor, som i minst 15 års tid oförvitligen

tjenstgjort utan att efter sin afgång från innehafd tjenst hafva erhållit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Eiksdagens Skrifvelse N:o 80. 3

pension enligt kongl. förordningen af den 22 juni 1892, samt att

Eders Kongl. Maj:t sedermera måtte till Riksdagen inkomma med den

framställning i ärendet, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Derjemte har uti en annan inom Riksdagen väckt motion föreslagits,

att Riksdagen måtte besluta följande förändrade grunder för

beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor

och mindre folkskolor ätvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor:

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år;

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anst-äld före den 1

januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om

han eller hon tjenstgjort minst 20 år och samman af lefnads- och

tjenstår uppgår till minst 80, vara berättigad att efter afgång från

tjensten erhålla understöd till belopp af 130 kronor;

att om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller

hörsel, eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt

lämplig att sköta sin tjenst, skola, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare,

som fylt 50 år, och lärarinna som fylt 45 år, vara berättigade att, då

han eller hon om understöd gör ansökan, efter afgång från tjensten

bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som fylt 45 år ..............................

......... 90

kronor

46

11 n ^ 11 ..............................

......... 100

11

47

V 11 11 ..............................

......... 105

11

48

ii ii 11 ..............................

......... 115

11

49

11 11 11 ..............................

........ 120

11

b) lärare eller lärarinna,

som fylt 50 år .............................

........ 130

kronor

51

ii n L ii .............................

......... 145

11

59

>i n v .........................

......... 155

11

53

11 ii ii .............................

......... 170

11

54

11 11 ^ 11 ............................

........ 185

V

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1

januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

eller hon tjenstgjort minst 20 år och af förutnämnda skäl icke vidare

anses fullt lämplig att sköta sin tjenst, likaledes vara berättigad att

efter afgång från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:

om summan af lefnads- och tjenstår uppgår till

till belopp af

75 år ..............................

................ 90 kronor

76 „ ..............................

................. 100 „

77 „ ..........................

.................. 105 „

78 „ ..............................

.................. 115 „

79 „ ..............................

.................. 120 „

att lärare eller lärarinna, som ej upphunnit det för erhållande af

helt eller afkortadt understöd bestämda antalet lefuads- och tjenstår,

men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt, att vidare sköta sin

tjenst, skall ega att, derest han eller hon tjenstgjort minst 15 år, från

anstalten bekomma ett årligt understöd af 90 kronor.

Till stöd för den förstnämnda motionen har erinrats, hurusom vid

1894 års riksdag väckts motion om beviljande af ett anslag å 25,000

kronor årligen för beredande bland annat af pensioner åt de före den

1 januari 1867 afgångna folkskolelärare och lärarinnor, hvilka om de

i tjenst fått qvarstå öfver nämnda tidpunkt, varit berättigade att erhålla

pension från den år 1866 inrättade folkskolelärarnes penBionsinrättning,

samt att, sedan statsutskottet, dit ifrågavarande motion

blifvit hänvisad, föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1885 å allmänna

indragningsstaten anvisa och ställa till Eders Kongl. Maj:ts disposition

ett anslag af 10,000 kronor att på vissa vilkor användas till berörda

ändamål, detta äfven blifvit Riksdagens beslut. Sedermera hade detta

anslag i samma form allt jemt utgått. Då Riksdagen sålunda visat

ett välvilligt intresse för de folkskolans lärare och lärarinnor, som, efter

att mot en ringa lön hafva med redbarhet och nit uppoffrat sina bästa krafter

i folkupplysningens tjenst, fått afgå utan något ålderdomsunderstöd,

kunde det antagas, att de småskolans lärare och lärarinnor, hvilka efter

oförvitlig tjenstgöring afgått från sin plats utan att enligt kongl. förordningen

af den 22 juni 1892 vara berättigade till erhållande af pension,

skulle af Riksdagen med lika välvilja omfattas. I

I den senare motionen har anförts, att i fråga om bestämmande

af pensionernas storlek för folkskolelärare och ålderdomsunderstödens

för småskolelärare olika grunder blifvit tillämpade, i det folkskolelärarnes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 80. o

pensioner inom vissa gränser och med vissa förbehåll utginge i proportion

till lönen, medan småskolelärarnes ålderdomsunderstöd vore

oberoende af denna. För samtliga småskolelärare vore sålunda helt

understöd 150 kronor, och de afkortade understöd, som under olika

förhållanden till olika belopp komme afgående småskolelärare till godo,

vore äfven oberoende af de löner, som vederbörande under sin tjenstgöring

åtnjutit. Men om man granskade de utredningar, på hvilka inrättandet

af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt grundat

sig, skulle man finna, att det nämnda beloppet, 150 kronor, då blifvit

vald! med särskild hänsyn dertill, att det varit hälften af den då antagna

medellönen eller sannolika lönen — bostadsförmånen oberäknad

— för ifrågavarande lärare. I detta afseende hänvisade motionen till

1891 års komitébetänkande angående ålderdomsunderstöd åt lärare

och lärarinnor vid småskolor m. fl., sid. 33, samt G. Eneströms utredning1

om ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor m. fl.,

sid. 31.

Men sedan den tid, då de nu omförmälda beräkningarne gjordes,

hade småskolelärarnes löner undergått en märkbar förändring. Så upplystes

i det 1897 års statsverksproposition bilagda stadsrådsprotokollet

rörande 8:de hufvudtiteln, sid. 112, att af de år 1896 anstälde 7,737

småskolelärare, lärare i mindre folkskolor och biträdande lärare i folkskolor,

hvilka alla vore i förevarande hänsende likstälda,

2,778 hade i lön öfver 300 kronor,

4,260 » j> 300 kronor,

678 » » 299—250 kronor, och

21 » y> 249—200 kronor,

oberäknadt förmånerna af husrum och vedbrand, hvilka tillkomme, den

förra 6,757 och den senare 6,454.

Häraf framginge otvetydigt, att redan då medellönen — bostadsförmånen

oberäknad — märkbart öfverstigit 300 kronor. Men från och

med år 1898 hade genom 1897 års Riksdags beslut en ytterligare stegring

af medellönen inträdt. För examinerade småskolelärare m. fl. —

och de examinerade vore det stora flertalet, 7,092 af nyssnämnda 7,737

— måste lönen numera vara minst 300 kronor, förutom husrum och vedbrand,

och denna lön måste efter 10 års tjenstgöring förhöjas med 50 kröner.

Till sistnämnda ålderstillägg skulle efter beräkning under år 1898 omkring

3,720 lärare vara berättigade. Att härigenom medellönen komme

att undergå eu väsentlig stegring, vore helt visst, likasom ock att hädanefter

endast i sällsynta undantagsfall någon lärare eller lärarinna komme att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

afgå från tjensten med ålderdomsunderstöd utan att i lön åtnjuta, förutom

husrum och vedbrand, minst 350 kronor.

Vid sådant förhållande syntes man i förevarande fall böra taga i

öfvervägande, huruvida icke ålderdomsunderstödet för ifrågavarande lärare

och lärarinnor borde undergå någon förhöjning. Ty om en sådan

väl läte förena sig med de grunder, på hvilka ålderdomsunderstödsanstalten

vore byggd, så syntes den ock särskildt påkallas af de faktiska

förhållandena. Ingen kunde väl förneka, att till och med det högsta

understödet, som för närvarande kunde utdelas af anstalten, eller 150

kronor om året, måste anses otillräckligt för lärare och lärarinnor, hvilka

å ena sidan slitit ut sina krafter på en för fosterlandet så vigtig verksamhet

som barnaundervisningen och å andra sidan härför uppburit en

lön, hvilken icke medgift dem att spara något för ålderdomen, om

man icke till sådana besparingar ville räkna den årsafgift, som det ålåge

dem att erlägga till anstalten. Men härtill komme, att åtminstone till

och med år 1896 — det sista år, för hvilket anstaltens styrelse afgifvit

berättelse — det största antalet understödstagare icke erhölle helt understöd

om 150 kronor, utan afkortadt om 70 till 140 kronor. Sålunda

hade erhållit:

Genom beslut

år

Helt understöd

om 150 kronor:

Afkortadt understöd

om 70 till 140 kronor:

1893

10

43

1894

12

46

1895

15

34

1896

15

33

Följden häraf hade blifvit, att medelbeloppet af de understöd, som

uppburits från anstalten under år 1896, endast uppgått till omkring

121 kronor, enär antalet understödstagare vid årets början varit 146

och vid dess slut 191, under det att hela det belopp, som under året

utdelades i understöd, uppgått till 20,372 kronor 8 öre.

Härvid borde icke heller förbigås, att,®samtidigt med att ifrågavarande

lärares och lärarinnors aflöningar vore jemförelsevis mycket

små, proportionen mellan pensionen och aflöningen för dem stälde sig

sämre än måhända i något annat fall, medan dock, såsom redan blifvit

nämndt, det ålåge dem att sjelfva bidraga till sin pensionering, hvilket

eljest långt ifrån alltid vore förhållandet, oaktadt vida högre aflöningar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

Om man på grund af hvad sålunda blifvit anfördt måste dela

den uppfattningen, att en förhöjning af ålderdomsunderstödet för småskolelärarinnor

vore af behofvet påkallad och lämpligen nu borde vidtagas,

så blefve första frågan den, huru stor förhöjningen borde göras, eller,

om man vidhölle den grund för bestämmande af understödets storlek, som

vid anstaltens inrättande tillämpades, från hvilken medellön man borde

utgå. Att från och med år 1899 medellönen för småskolelärare m. fl.

hithörande lärare, som afginge med ålderdomsunderstöd, komme att,

bostaden oberäknad, öfverstiga 350 kronor, hade i det föregående visats,

och borde derför, med fasthållande af nyssnämnda grund för understödets

bestämmande, helt understöd utgöra mer än 175 kronor, och det

borde icke lämpligen sättas lägre än till 200 kronor.

Hvad sedermera beträffade de af en sådan förhöjning af helt

understöd följande förändringarna af de afkortade understöd, som enligt

gällande reglemente, § 7, öfvergångsstadgandet, § 8 och § 9 borde utgå,

så kunde dessa utan svårighet bestämmas, om man härvid ville tillämpa

samma grunder, som blifvit följda i fråga om dessa understöd.

Paragraf 8 i gällande reglemente hade följande lydelse:

»Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör lärare eller

lärarinna på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel eller

annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig att

sköta sin tjenst, vare, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare, som fylt 50

år, och lärarinna, som fylt 45 år, berättigade att, då han eller hon om

understöd gör ansökning, efter afgång från tjensten bekomma afkortadt

årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fylt

45

år .............................

.................. 70

kronor.

»

»

46

» ..............................

................. 75

»

»

»

47

» ..............................

................. 80

»

»

»

48

» ..........................

.................. 85

»

»

»

49

» .............................

.................. 90

»

b) lärare eller lärarinna,

som

fylt

50

år .............................

................ 100

kronor.

»

»

Öl

» ..............................

.................. no

»

»

»

52

» .............................

.................. 120

»

»

»

53

» ............................

............... 130

»

»

»

54

» .............................

................ 140

»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

Öfvergång sstadgande:

Lärare, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 och

uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han tjenstgjort minst

20 år och af förutnämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin

tjenst, likaledes berättigad att efter afgång från tjensten erhålla afkortadt

årligt understöd sålunda:

om summan af lefnads- och

tjenstår uppgår till

till belopp af

75

76

77

78

79

år

70

75

80

85

90

kronor.

n

Y!

11

11

Såsom af ofvannämnda komitébetänkande, sid. 32—35, framginge,

vore de i denna paragrafs hufvudstad gande angifna beloppen erhållna

på sådant sätt, att man tagit respektive 45, 49, 53, 57, 61, 66, 72,

78, 85 och 92 procent af 150 kronor (= helt understöd) och afrundat

beloppen. De i öfvergångsstadgandet bestämda beloppen vore åter

genom Riksdagens beslut satta lika med de fem första i hufvudstadgandet.

Om man förfore på samma sätt, utgående från ett helt understöd

af 200 kronor, erhölle man:

45% af 200 kronor = 90 kronor,

afrundadt till

90

kronor

49% „ „

„ = 98

11

11

11

100

ii

53% ,, ,,

„ = 106

11

11

11

105

ii

57% ,, ,,

„ = 114

11

11

11

115

ii

61% „ „

„ = 122

11

11

11

120

ii

b)

66% af 200 kronor = 132 kronor, afrundadt till 130 kronor

72%

11

11

11

= 144

11

11

11

145

11

78%

11

11

11

= 156

11

11

11

155

11

85%

11

11

11

= 170

11

11

11

170

11

92%

11

11

11

= 184

11

11

11

185

11

Och de i öfvergångsstadgandet nämnda beloppen borde sättas lika

med de fem under a) angifna eller respektive 90, 100, 105, 115 och

120 kronor.

Det i § 7, öfvergångsstadgandet, medgifna understödet, som förut

varit 100 kronor eller lika med det först anförda i § 8, b), borde i

öfverensstämmelse härmed nu bestämmas till 130 kronor, och det i § 9

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

medgifva (vid obotlig sjukdom), som förut varit 70 kronor eller lika

med det första i § 8, a), borde nu sättas till 90 kronor.

Några andra understödsgrader förekomme icke i nu gällande

reglemente.

Som på detta sätt understödsbeloppen inom samtliga understödsgrader

skulle ökas med vid pass en tredjedel, skulle medelunderstödet,

som år 1896 var omkring 121 kronor, efter detta blifva ungefär 160

kronor årligen eller icke fullt 45 öre om dagen.

Hvad beträffade den tillökning i kostnad, som skulle blifva en

följd af den nu föreslagna förhöjningen af understöden, så vore klart,

att denna, hvad blifvande understödstagare beträffade, skulle blifva i

proportion till understödens förhöjning och således belöpa sig till 33 i

procent. För att bedöma, om detta borde verka afskräckande för förslaget,

finge man erinra sig, att kostnaden för ålderdomsunderstödsanstalten,

så vidt hittills kunnat visa sig, blifvit mycket mindre, än som

från början varit beräknadt. Sålunda hade under anstaltens fyra första

år i understöd utbetalats

respektive 3,999:17 10,448:34 15,119:16 20,372:08 kronor

mot beräknade 24,000: oo 29,000: oo 34,000: oo 38,000: oo „

Samtidigt hade skoldistriktens och lärarnes afgifter inbringat mera,

än man antagligen väntat sig, äfven med beräkning af dessa senare

eller lärarnes afgifter, hvilka, af Eders Kongl. Maj:t ej ifrågasatta, beslutits

af Riksdagen. Följden hade sålunda blifvit, att, långt ifrån att

statsbidrag behöft anlitas för bestridande af anstaltens utgifter, i statskontoret

densamma till godo uppsamlats en fond, som uppgått vid slutet

af år

1894 till 118,846: 7 2 kronor

1895 „ 173,293: 77 „

1896 „ 232,833: 7 7 „

Om ingen ändring i nu gällande bestämmelser vidtoges, borde

man, med ledning af hittills vunnen erfarenhet, kunna beräkna, att det

ännu komme att dröja ungefär 15 år, innan statsmedel för ändamålet

behöfde tagas i anspråk, och detta ehuru ingen ränta beräknades på de

i statskontoret uppsamlade medlen. Vid bifall åter till motionen, komme

tidpunkten för behof af statsmedel till anstaltens uppehållande att inträda

3 å 4 år tidigare, i hvarje fall således likväl först efter många

års förlopp. Men för närvarande och ännu på många år komme det

icke att medföra någon statsutgift.

Bill. till Riksd. Brot. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 80:

Emot Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning, hvilken öfverensstämmer

med hvad flere föregående Riksdagar i ämnet beslutit, har

Riksdagen icke haft något att erinra.

Beträffande den första af ofvanberörda motioner, har Riksdagen,

särskildt med hänsyn dertill, att under en följd af år anslag af Riksdagen

beviljats till beredande af ålderdomsunderstöd åt folkskolelärare,

som afgått ur tjensten, innan folkskolelärarnes pensionsinrättning trädt

i verksamhet, funnit motionens syfte vara behjertansvärdt och har derför

i hufvudsak bifallit förslaget.

Jemväl det i den senare af ifrågavarande motioner framstälda förslag

har Riksdagen ansett vara värdt att beaktas, men enär en närmare

pröfning af frågan om förändring i grunderna för ofvannämnda jemförelsevis

nya understödsanstalts verksamhet torde böra föregås af en

fullständigare utredning, än som kan inom Riksdagen åstadkommas,

finner sig Riksdagen föranledd att hos Eders Kong], Maj:t anhålla om

en dylik utredning och framläggande af det förslag, som må deraf föranledas.

Riksdagen har alltså bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning.

Derjemte tår Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, dels att

Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, under hvilka förhållanden

ett ålderdomsunderstöd till lämpligt belopp årligen må kunna

beredas småskolelärare eller lärarinnor, som i minst 15 års tid oförvitligen

tjenstgjort utan att efter sin afgång från innehafd tjenst hafva

erhållit pension enligt kongl. förordningen af den 22 juni 1892, samt

att Eders Kongl. Maj:t sedermera må till Riksdagen inkomma med den

framställning i ärendet, hvartill denna utredning kan föranleda; samt

dels ock att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

huruvida och i hvad mån föreslagna förändrade grunder för beredande

af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre

folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor

må böra vinna tillämpning, samt sedermera till Riksdagen inkomma med

den framställning i ärendet, hvartill denna utredning må finnas föranleda.

3:o) I en till Riksdagen aflåten proposition af den 22 december

1897 har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, det

punkten 10 i kongl. cirkuläret den 22 juni 1877, angående ny pensionsreglering

för armén, måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till

sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall från

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 80. 11

och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven

vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension och fyllnadspension.

Huruvida åter den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende,

genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med

hvilken rätt till fyllnadspension enligt dessa grunder är förenad, eller,

efter erhållet afsked, dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 § strafflagen,

skall derigenom hafva förverkat rätt till fyllnadspension, kommer i hvarje

fall att bero på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.»

Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits,

1) att senare delen (»Huruvida åter den — — — — pröfning»)

af Eders Kongl. Maj:ts förslag till ändring af punkt 10 i 1877 års

cirkulär måtte få följande lydelse:

Den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende,

genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med hvilken

rätt till fyllnadspension enligt dessa grunder är förenad, eller, efter

erhållet afsked, dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 § strafflagen, skall

derigenom hafva förverkat rätt till fyllnadspension;»

2) att statsutskottet måtte föreslå enahanda ändring i föreskrifterna

om flottans, lotsstyrelsens och lotsverkets pensionering, som utskottet

med anledning af Eders Kongl. Maj ds nyssberörda proposition och denna

motion kunde komma att föreslå beträffande 10 punkten i 1877 års

cirkulär angående arméns pensionering; samt

3) att statsutskottet behagade framlägga förslag till skrifvelse till

Eders Kongl. Majd med anhållan, att Eders Kongl. Majd täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om förlust

af pensionsrätt eller pension gällande för alla klasser af embetsoch

tjenstemän samt betjente, hvilkas pensionering helt eller delvis bestrides

af offentliga medel.

Till stöd för framställningen under 1) har erinrats, hurusom i en

vid sistlidet års riksdag väckt motion, under åberopande af åtskilliga

danska, tyska, franska, österrikiska, italienska (äfvensom i Norge genom

kongl. proposition föreslagna) lagbestämmelser om förlust af pension

eller pensionsrätt, föreslagits en skrifvelse till Eders Kongl. Majd med

anhållan, att, Eders Kongl. Majd ville låta utarbeta förslag till bestämmelser

om, bland annat, förverkande af pensionsrätt eller pension i följd

af förbrytelse, som af den pensionsberättigade eller pensionerade beginges.

Statsutskottet hade i anledning af denna jnotion yttrat, att utskottet

delade den i motionen uttalade åsigt om det origtiga deniti, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

den, hvilken såsom en då ifrågavarande f. d. militärperson förbrutit sig,

dock enligt gällande bestämmelser skulle få åtnjuta jemväl den af statsmedel

utgående fyllnadspensionen, men att, då fråga om ändring af

gällande bestämmelser redan vore på Eders Kongl. Maj:ts pröfning beroende,

utskottet ansåge motionen ej för det dåvarande böra föranleda

någon Riksdagens åtgärd.

Resultatet af den beredning, hvartill utskottet sålunda hänvisade,

förelåge nu i den kongl. propositionen angående ändrad lydelse af

punkt 10 i cirkuläret den 22 juni 1877 om ny pensionsreglering för

armén.

Om man bortsåge från de blott redaktionella ändringarna, bestode

den väsentliga förändringen af stadgandets nuvarande lydelse deri, att

till det fall, då det enligt denna skulle bero icke af bestämmelser antagna

af Riksdagen, utan af Eders Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida

tilläggspension af statsmedel skulle utgå eller ej, blifvit lagdt äfven det,

då en person, tillhörande arméns befäl eller underbefäl med vederlikar,

blifvit, efter erhållet afsked, dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 8

strafflagen.

Sakändringen vore således noggrant formulerad efter och inskränkt

till sådana fall som det, hvilket.föranledt berörda framställning vid 1897

års riksdag, och den afsåge blott att tillerkänna Eders Kongl. Maj:t

rätt att pröfva, äfven i nämnda slags fall, huruvida fyllnadspension af

statsmedel borde tillfalla förbrytaren.

Att tilläggspension i något sådant fäll kunde beviljas, vore emellertid

just det, mot hvilket statsutskottets nyssberörda utlåtande varit

rigtadt. Det vore tydligt nog, vid jemförelse med motionen, att utskottets

gillande af motionens syfte varit ett uttalande ej i en form-,

utan i en princip-fråga, att det inneburit ett ogillande af, att i slikt

fall fyllnadspension af statsmedel någonsin finge utgå, vare sig att den

tillfölle förbrytaren på grund af gällande bestämmelser eller Eders

Kongl. Maj:ts särskilda pröfning. Utskottet hade, med andra ord sagdt,

uttalat sig i lika måtto mot att en lagparagraf gåfve ovilkorlig rätt

till fyllnadspension, och att den genom ett Eders Kongl. Maj:ts beslut

kunde beviljas.

I sammanhang härmed har i motionen anförts, att ändring af

punkt 10 i cirkuläret om arméns pensionering borde beledsagas af motsvarande

ändring af tionde punkten i de genom kungörelsen af 24

november 1876 utfärdade grunder för pensionering af flottans befäl och

underbefäl med vederlikar. Bestämmelserna i denna punkt upprepades

i 20 § af reglementet för flottans pensionskassa den 22 januari 1892;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse IS:o SO. 13

och af ingressen till kungörelsen af sistnämnda dag om särskildt faststälda

grunder för pensioneringen af embets- och tjensteman samt

vakt betjening vid lotsstyrelsen äfvensom af befäl och underbefäl vid

lotsverket framginge, att 20 § i reglementet för flottans pensionskassa

gälde äfven i afseende å pensioneringen vid lotsstyrelsen och lotsverket.

Af sådan anledning hade ofvanberörda framställning under punkt 2)

föranledts.

Emellertid vore det jemväl, enligt hvad i motionen framhölles, af

de giltigaste skäl påkalladt, att fullständigare bestämmelser om förlust

af pensionsrätt eller pension för alla embets- och tjenstemän samt betjente,

hvilkas pensionering det offentliga helt eller delvis bekostade,

blefve utarbetade och framlagda.

Under erinran om de i ofvannämnda motion vid förlidet års riksdag

åberopade bestämmelser i åtskilliga utländska lagar angående förlust

af pensionsrätt, fästades i nu förevarande motion äfven uppmärksamheten

å vissa föreskrifter i några svenska författningar om civila

embets- och tjenstemäns pensionering.

Uti det af Eders Kongl. Maj:t 1882 utfärdade reglementet för den

med statsmedel understödda statens jernvägstrafiks pensionsinrältning föreskrefves

i § 12:

Delegare, som af styrelsen för statens jern vägstrafik entledigas

såsom varande för sin befattning olämplig, eller afskedas på grund af

tjenstefel eller brott mot allmän lag eller derför att han utan styrelsens

samtycke lemna! sin tjenst, förlorar all rätt till pension, äfven om han

vid afskedandet sådan rätt innehade.

Det af Eders Kongl. Maj: t utfärdade reglementet af 1882 för telegrafverkets

pen s i on s i Krattning, § 12 stadgade:

Delegare, som afskedas till följd af brott mot allmän lag, förlorar

all rätt till pension. Afskedas delegare till följd af tjenstefel, må på

telegrafstyrelsens pröfning bero, huruvida tjenstefelet må anses vara af

den svåra beskaffenhet, att jemväl pensionsrätten må förloras. Förlorar

pensionstagare medborgerligt förtroende, vare han ock pensionsrätten

förlustig.

Reglementet angående folkskolelärarnes pensionsinrättning af 1866

stadgade i § 21:

Folkskolelärare, som för tjenstefel eller brott blifvit genom laga

kraft vunnet beslut dömd sin tjenst förlustig eller förklarad till sådan

påföljd förfallen, förlore rättigheten till pension. Lag samma vare, om

pensionstagare clömes förlustig medborgerligt förtroende.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

Med hänsyn till'' sålunda rådande olikheter i bestämmelserna angående

förlust af pensionsrätt eller pension för embete- och tjenstemän,

hemstäldes i motionen om skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t i det syfte,

som angåfves under motionens punkt 3).

Riksdagen, som, i anslutning till den af statsutskottet vid 1897

års riksdag uttalade uppfattning, anser, att ovilkorlig förlust af rätt till

fyllnadspension bör stadgas för den, som genom laga kraft egande

beslut blifvit afsatt från syssla, med hvilken rätt till fyllnadspension

är förenad, eller, efter erhållet afsked, förklarats hafva gjort sig till afsättning

skyldig, har af sådan anledning icke kunnat finna Eders Kongl.

Maj:ts nu föreliggande förslag innefatta i detta afseende tillfyllestgörande

föreskrifter. På grund häraf och då Riksdagen, i likhet med hvad

som i motionen uttalats, ansett att jemväl beträffande pensionsrätten vid

flottan enahanda bestämmelser i förevarande afseende böra blifva gällande

som vid armén, har Riksdagen, som under dessa förhållanden ej kunnat

bifalla Eders Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag, funnit sig böra hos

Eders Kongl. Maj:t anhålla om förslag till ändringar i det af Riksdagen

nu angifna syfte i bestämmelserna såväl angående arméns som flottans

pensionering.

Beträffande motionen i öfrigt har Riksdagen, vid det förhållande

att bestämmelserna angående de deri afsedda pensionskassor i allmänhet

äro af Eders Kongl. Maj:t utan Riksdagens medverkan utfärdade, funnit

densamma i denna del föranleda Riksdagen allenast till att hos Eders

Kongl. Maj:t anhålla, att bestämmelser angående förlust af pensionsrätt

eller pension, motsvarande dem, som skulle, efter vidtagande af

ofvan antydda ändringar och tillägg, blifva gällande för armén och

flottan, jemväl måtte fastställas beträffande öfriga embets- och tjenstemän

samt betjente, hvilkas pensionering helt eller delvis bekostas af

allmänna medel.

Riksdagen får alltså hos Eders Kongl. Maj:t anmäla, att Eders

Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke af Riksdagen bifallits. Derjemte

får Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, dels att Eders

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådan ändring i grunderna för arméns och flottans pensionering,

att den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende, genom

laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med hvilken

rätt till fyllnadspension är förenad, eller, efter erhållit afsked, förklarats

hafva gjort sig till afsättning skyldig,1 skall hafva förverkat rätt till

fyllnadspension; och dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga under

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

öfvervägande, huruvida icke alla klasser af embets- och tjenstemän samt

betjente, hvilkas pensionering delvis eller i sin helhet bestrides af allmänna

medel, motsvarande bestämmelser om förlust af pensionsrätt eller

pension må blifva gällande som de, hvilka kunna komma att stadgas

beträffande armén och flottan.

4:o. Uti en den 22 sistlidne januari till Riksdagen aflåten proposition

har Eders Kougl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att vid

bestämmande af pensionsbeloppet för g ev är skam t tv er kåre vid indelta infanteriet

i lönen måtte inräknas åtnjutna nummerlöner med tillsammans

300 kronor.

Riksdagen, som funnit ifrågavarande framställning vara grundad

på goda skäl, har ansett sig böra i hufvudsak bifalla densamma. Dock

har Riksdagen i betraktande af den betydliga förmån, som skulle beredas

nu i tjenst varande, nummerlöner åtnjutande gevärshandtverkare,

derigenom att desse, hvilka hittills fullgjort sina inbetalningar till arméns

pensionskassa efter en beräknad lön af endast 200 kronor, skulle,

efter afgång ur tjenst, få åtnjuta pension efter en lön af 500 kronor,

ansett nämnda förmån böra medgifvas endast under vilkor, att afgifter

för visst antal år af dem till pensionskassan inbetalas. Riksdagen har

i enlighet härmed funnit sig böra meddela en bestämmelse, liknande

öfvergångsstadgandet i punkten 13 af kongl. cirkuläret den 22 juni

1877 angående ny pensionsreglering för armén, hvari föreskrifves, att

den, som inom två år efter det de i cirkuläret omformälda pensioneringsgrunder

börjat tillämpas med rätt till fyllnadspension enligt samma

grunder från tjensten afginge, skulle, för tillgodonjutande åt nämnda

rätt, till pensionskassan erlägga skilnaden mellan de pensionsafgifter,

han under två år näst före afskedstagande!, skulle med tillämpning åt

samma grunder hafva utgjort, och de enahanda afgifter, han för samma

tid i verkligheten erlagt. Riksdagen har emellertid ansett, att i förevarande

fall tiden lämpligen bör utsträckas till fem år.

På grund häraf har Riksdagen medgifvit,'' att, vid bestämmandet

af pensionsbeloppet för gevärshandtverkare vid indelta infanteriet, i

lönen må inräknas åtnjutna nummerlöner med tillsammans 300 kronor;

dock att sådan gevärshandtverkare, hvilken inom fem år efter det denna

pensioneringsgrund börjat tillämpas från tjensten afgår med rätt till

fyllnadspension, skall, för tillgodonjutande af sådan pension, beräknad

efter 500 kronors lön, till arméns pensionskassa erlägga skilnaden

mellan de pensionsafgifter, häri under fem år näst före afskedstagandet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

skulle med tillämpning af denna grund hafva utgjort, och de enahanda

afgifter, han för samma tid i verkligheten erlagt.

5:o. Samtliga de i nu gällande riksstat uppförda anslagen under

pensionsstaten, i afseende å hvilka förändring här ofvan icke blifvit

anmäld, hafva af Riksdagen i riksstaten för år 1899 uppförts med oförändrade

belopp.

Allmänna indragningsstaten.

6:o. Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att

å allmänna indragningsstaten måtte uppföras årlig pension till belopp

af 200 kronor åt f. d. mönsterskrifvaren vid lifregementets husarcorps

O. Westblads enka Anna Petronella Westblad, född Tellén, att från 1898

års början till henne utgå, så länge hon förblefve enka.

Med hänsyn till de omständigheter, som enligt det vid Eders

Kongl. Maj:ts framställning fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för den 22 december 1897 åberopats till stöd för

framställningen, har Riksdagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande

framställning.

7:o). Uti en till Riksdagen afbiten proposition har Eders Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att portvakten vid allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm Ulrik Pettersson måtte från och med månaden

näst efter den, hvarunder han erhölle entledigande från sin vid

nämnda sjukhus innehafvande befattning, för sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af fyrahundrafemtio

kronor.

På de skäl, som till det vid statsverkspropositionen fogade utdrag

af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 11 sistlidne mars

anförts, har Riksdagen bifallit Eders Kongl. Mai:ts förevarande framställning.

8:o). Eders Kongl. Maj:t har i en till Riksdagen den 11 sistlidne

mars aflåten proposition föreslagit Riksdagen medgifva, att kokerskan

vid allmänna garnisoussjukhuset i Stockholm Maria Nilsson måtte

från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från hennes

befattning blefve henne meddeladt, under sin återstående lifstid åtnjuta

pension från allmänna indragningsstaten till belopp af femhundra kronor

årligen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

Vid det förhållande att förestånderskan för tvätt och lagning vid

ifrågavarande garnisonssjukhus E. M. Höglund, åt hvilken Riksdagen

nästlidet år beviljade en pension af 300 kronor, hade, enligt hvad af

Eders Kongl. Maj:ts proposition till nämnda Riksdag inhemtas, åtnjutit

en årlig aflöning af omkring 710 kronor jemte förmånerna af fri bostad

med lyse och vedbrand, under det att kokerskan Nilssons aflöning,

förutom enahanda förmåner, uppgått till endast 547 kronor 50 öre

för år räknadt, samt båda i afseende å lefnadsålder och tjenstetid

synas vara ganska likstälda, och omständigheterna i öfrigt icke torde

vara mer ömmande i förevarande fall än beträffande Höglund, har skäl

icke synts Riksdagen föreligga att åt Nilsson medgifva högre pension,

än som tilldelats Höglund, och har Riksdagen derför på det sätt bifallit

Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen

medgifvit, att kokerskan vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm

Maria Nilsson må från och med månaden näst efter den, i hvilken

afsked från hennes befattning varder henne meddeladt, under sin

återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till

belopp af trehundra kronor årligen.

9:o) I statsverkspropositionen har Eders Kongl. Maj:t under denna

hufvudtitel i punkten 4:o föreslagit Riksdagen medgifva, att lektorerna

vid sjökrigsskolan måtte åtnjuta rätt till pension å allmänna indragningsstaten

enligt samma grunder, som vore eller kunde blifva bestämda

för deras vederlikar vid de allmänna läroverken.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts till 1888 års Riksdag

gjorda förslag om uppförande af lärarne vid sjökrigsskolan å ordinarie

stat yttrade statsutskottet, att nämnda förslag icke syntes böra tagas i

betraktande annorlunda än i sammanhang med eller efter pröfning af

den ännu olösta frågan om de allmänna läroverkens organisation.

Eders Kongl. Maj:ts berörda förslag blef icke heller af Riksdagen

bifallet. Vid sådant förhållande, och då aflöningen till nämnde lärare

fortfarande komme att utgå i form af arfvoden, förklarade nämnda års

Riksdag, på förslag af statsutskottet, att den då jemväl föreliggande

frågan om beredande åt desse lärare af pensionsrätt på allmänna

indragningsstaten hade förfallit.

Den sålunda uttalade uppfattningen om lönereglering för ifrågavarande

lärare såsom förutsätning för ordnande af fleras pensionsrätt

samt om nämnda lönereglerings beroende af frågan om lönereglering

för elementarlärarne vidhåller Riksdagen fortfarande och anser på den

Bill. till Riksd. Prot. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 16 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

grund, att sistnämnda fråga bör vinna sin lösning, innan något beslutes

i nu förevarande ämne.

Vid sådant förhållande, och då Riksdagen är förvissad, att, derest

det skulle finnas nödvändigt att, förr än berörda löne- och pensionsreglering

för sjökrigsskolans lärare genomförts, bevilja afsked åt någon

af de nu derstädes anstälda lektorerna, Eders Kongl. Maj:t icke lärer

underlåta att om pension åt honom göra särskild framställning till

Riksdagen, har Riksdagen funnit sig icke böra bifalla Eders Kongl.

Maj:ts förevarande framställning.

10:o) I punkten 5:o under nionde hufvudtiteln har Eders Kongl.

Maj:t i statsverkspropositionen förslagit Riksdagen att åt förre verkstadsföreståndaren

Gustaf Nilsson bevilja en årlig pension af 600

kronor, att från allmänna indragningsstaten utgå från och med 1

januari 1898.

Med anledning af gjord framställning beviljade 1897 års Riksdag

en pension å 200 kronor till handtverksmästaren vid Vendes artilleriregemente

A. F. W. Ekstedt, hvilken under 21 års tjenst åtnjutit en

aflöning af tillsammans 748 kronor om året samt i likhet med Nilsson

varit anstäld på tre månaders uppsägning och underlåtit att begagna

sin rätt att inom viss tid vinna inträde i vederbörande pensionskassa.

Med stöd häraf har Riksdagen, som erhållit intyg derom, att Nilsson

är i stort behof af understöd på sin ålderdom, samt för öfrigt inhemtat,

. att Nilsson, derest han i alla afseenden uppfylt de för pensions

erhållande ur flottans pensionskassa föreskrifna vilkor, skulle vid afskedstagandet

varit berättigad till en årlig pension af 864 kronor, funnit

skäl föreligga att jemväl åt Nilsson må beviljas pension, helst som

Nilsson, äfven om han på det sätt, honom varit medgifvet, sökt och

erhållit inträde i amiralitetskrigsmanskassan, med anledning af sin

korta tjenstetid, icke skolat utan särskildt medgifvande hafva erhållit

pension. Pensionens belopp har Riksdagen emellertid ansett böra

begränsas till 350 kronor.

Riksdagen, som ej kunat undgå att fästa sin uppmärksamhet vid

olämpligheten af att ifrågavarande befattning blifvit besatt med eu

person i framskriden ålder, har på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, att Riksdagen åt förre verkstadsföreståndaren

Gustaf Nilsson beviljat en årlig pension af trehundrafemtio kronor,

att från allmänna indragningsstaten utgå från och med den 1 januari 1898.

ll:o) Uti en till Riksdagen aflåten proposition har Eders Kongl.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 80. 19

Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja förre extra skogsbevakaren Gustaf

Karlsson från Malåträslc för hans återstående lifstid ett årligt understöd

ilf 150 kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten och beräknas

från början af år 1897.

Enligt hvad Riksdagen inhemtat, erhöll Karlsson såsom extra

skogsbevakare en aflöning af 2 kronor om dagen samt. var ungefär

tio månader om året strängt anlitad i skogsstatens tjenst vid utsyningai

och annat arbete ute i skogarna. Derest den skada, som omförmäles

i det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

flnansärenden den 11 mars detta år, ej drabbat Karlsson, lärer han

skolat inom kort hafva befordrats till ordinarie kronojägare.

Med hänsyn till dessa omständigheter och då det torde oafvisligen

åligga staten att så vidt möjligt godtgöra de i dess tjenst antagna

personer, hvilka blifvit skadade genom öfvervåld under utöfning af

samma tjenst, har Riksdagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande

framställning.

12:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att

vaktmästaren vid nationalmuseum Frans Johan Michael Hallström måtte

från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve honom

beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af 500 kronor.

På de i det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet

(ifver ecklesiastikärenden för den 31 december 1897 anförda skäl har

Riksdagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning.

13:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgilva, att

föreståndaren för seminariet i Haparanda för bildande af lärare och

lärarinnor vid småskolor i de finska församlingarna Emil Eindbäck matte

förklaras vid frånträdande af sin befattning ega rätt till pension å allmänna

indragningsstaten till det belopp, som då skolat tillkomma honom,

derest lian i stället innehaft adjunktstjenst vid folkskolelärareseminarium.

Med hänsyn till den mycket störa betydelse, som seminariet synes

hafva för utbredande af svensk kultur och svenskt språk inom de

finsktalande trakterna af Sverige, och på grund af hvad ^i statsrådsprotokollet

i öfrigt anförts, samt då Riksdagen nästlidet år medgifvit

pensionsrätt åt de vid seminariet anstälda folkskolelärare och lärarinnor,

har Riksdagen ansett skäl föreligga att jemväl åt nuvarande föreståndaren

medgifva pensionsrätt; och har Riksdagen ej funnit något att

erinra emot de i sådant afseende föreslagna bestämmelser, hvarför Riksdagen

bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

14:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i likhet

med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna indragningsstaten

för år 1899 anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de

närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela,

användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre behöfvande

folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån erhållit

afsked före år 1867.

Uti. en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen,

i anledning af Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda framställning, måtte

besluta att å allmänna indragningsstaten för år 1899 anvisa ett anslag

af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl.

Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd af högst 300

kronor å sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött

sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Till stöd för framställningen har i motionen anförts följande:

Nämnda anslag å 10,000 kronor hade tillkommit på grund af

beslut af 1884 års Riksdag. Detsamma hade utgått allt sedan år 1885

och hade fördelats på följande sätt under de olika åren:

i

År.

Antal äldre

folkskole- lärare, som

erhållit

understöd:

1885

44

1886

44

1887

52

1888

46

1889

47

1890

47

1891

48

1892

47

1893

48

1894

43

1895

44

1896

45

1897

40

Understödsbeloppens

storlek

(minimum och maximum).!

150—250 kr.

150—250 „

150—250 „

150—250 „

175—250 „

175—250 „

150—250 „

150—250 „

150—250 „

175—250 „

200—250 „

175—250 „

250—250 „

TJtdeladt belopp.

8,650 kr.

8,550 „

10,000 „

8,700 „

9,975 „

9,925 „

10,000 „

9,775 „

9,975 „

9,675 „

9,900 „

10,000 „

10,000 „

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

Häraf framginge, att maximibeloppet, 250 kronor, utgått under

alla åren. Minimibeloppet hade af Eders Kongl. Maj:t under de första

åren satts till 150 kronor. Efter hand som understödstagarnes antal

på grund af dödsfall minskats, hade minimibeloppet blifvit höjdt, så att

det under åren 1894—96 varit 175—200 kronor. Då i fjor understödstagarnes

antal nedgick till 40, hade samtliga erhållit det högsta medgifva

beloppet.

Under den närmaste tiden vore att motse, att lederna ytterligare

skulle glesna bland dessa folkskolans veteraner. Tidpunkten syntes

derför inne att förverkliga det framtidsmål, som en motionär vid 1884

års riksdag stält i utsigt, då han yttrat: »Jag vågar icke sträcka min

begäran längre, än att dessa» (nemligen före år 1867 afgångna folkskolelärare)

»må erhålla en årlig pension af 250 kronor, hvilket Riksdagen

nog skall vara villig att något förhöja, sedan antalet af dessa

blifver kändt.»

Enär understödstagarnes antal nu nedgått till 40 och under de

närmaste åren helt visst komme att ganska hastigt ytterligare minskas,

kunde en liten men välbehöflig förbättring för de ännu qvarlefvande

ske, utan att statsanslaget behöfde höjas. Denna förbättring skulle

vinnas derigenom, att det medgåfves, att understöd kunde få utgå med

belopp af till och med 300 kronor i stället för hittills varande maximum

af 250 kronor.

Då folkskolelärarnes pensionsinrättning år 1867 trädde i verksamhet,

hade lägsta delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen varit dåvarande

minimilönen 400 kronor. Hel pension hade alltså i regeln utgjort 300

kronor. Om det nu medgåfves, att understödsbeloppet finge utgå med

högst 300 kronor, skulle — i den mån nuvarande anslaget det tilläte

och i den mån Eders Kongl. Maj:t funne någon sökande böra komma

i åtnjutande af förhöjdt understöd — en och annan af dessa före år

1867 afgångna folkskolelärare kunna för sina återstående dagar blifva

likstäld med folkskolelärare, som afgått under pensionsiurättningens första

tillvaro. En dylik åtgärd skulle innebära ett ytterligare erkännande

från statsmagternas sida af den betydelsefulla lifsgerning, som dessa

gamla vägbrytare på folkundervisningsfältet utöfvat.

Då det i motionen framstälda förslaget, som innebär allenast en

utvidgning af Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, synts

Riksdagen vara grundadt på goda skäl samt kunna medföra afsevärda

fördelar för ifrågavarande folkskolelärare utan att statsanslaget derigenom

behöfver ökas, har Riksdagen med anledning af Eders Kongl. Maj:ts

förevarande framställning och omförmälda motion å allmänna indrag
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

ningsstaten för år 1899 anvisat ett anslag af 10,000 kronor, att enligt

de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan finna godt meddela,

användas till understöd af högst 300 kronor åt sådana äldre behöfvande

folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån erhållit

afsked före år 1867.

15:o) Eders Kongl. Maj:t har i en till Riksdagen afbiten proposition

föreslagit Riksdagen medgifva, att bestämmelserna i 7 punkten

af kong], kungörelsen den 1 juni 1877 angående vilkoren för åtnjutande

af de från 1878 års början faststälda nya löneförmånerna för medicinalstyrelsen

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

att generaldirektören skall efter uppnådda 65 lefnads- och minst

10 tjenstår såsom ordförande i medicinalstyrelsen, samt annan embetseller

tjensteman, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår vara

förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller medicinalstyrelsen, der det

tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma

anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna

i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig att i densamma qvarstå.

Riksdagen anser det vara uppenbart, att, derest utsigt skall finnas

att till befattningen såsom generaldirektör och ordförande i medicinalstyrelsen

förvärfva en med nödiga egenskaper i framstående grad utrustad

läkare, särskilda föreskrifter angående pensionsrätten äro i lika

hög grad erforderliga, som de befunnits vara beträffande befattningen

såsom generaldirektör och chef för jernvägsstyrelsen, angående hvilken

Riksdagen nästlidet år antog pensionsbestämmelser af ungefär enahanda

innehåll som det nu föreslagna tillägget.

På grund häraf har Riksdagen bifallit Eders Kong]. Maj:ts förevarande

framställning.

16:o) Eders Kong], Maj:t har beträffande slutsumman af förslagsanslaget

till allmänna indragningsstaten icke föreslagit någon förändring.

Riksdagen har i 1899 års riksstat uppfört förslagsanslaget till

allmänna indragningsstaten med oförändradt belopp.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

23

Extra anslag.

17:o) I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

har Riksdagen å extra stat för år 1899 anvisat ett förslagsanslag

af 1,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af

arméns pensionskassas egen pensionering med faststälda pensionsbelopp,

mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma

tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,

och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen

godkända grunder för sådana pensioners utgående.

Stockholm den 13 maj 1898.

Med undersåtlig vördnad.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

f. d. Mönsterskrifvaren 0. Westblads enka Anna Petronella Westblad,

född Tellén, pension ...........................

Kronor.

0.

200

450

300

350

150

500

10,000

Portvakten vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm Ulrik Petters- son, pension .............................................. v

Kokerskan vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm Maria Nilsson,

pension ............................................

f. Verkstadsföreståndaren Gustaf Nilsson, pension ...............................

f. Extra skogbevakaren Gustaf Karlsson, årligt understöd ..................

Vaktmästaren vid nationalmuseum Frans Johan Michael Hellstri n,

pension.....................................

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867 ....

Summa

11,950

—

t

i

i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:0 80.

25

,tr,. : r!

Bil. Litt. B.

. ,>70.L''i:6 lUKjaaaVJ''

qxabfiHiar.j} -ij-.nlw/sJof rJjo amsifoll la tyihaanréaott ii i 1

Ordinarie anslagen under riksstatens Nionde huftudtitel.

t-, r\’j

JK

iitHt&ilävj

i
-

jäv n

. oKi)v*. >< a TT

1 h i ht .;(•

J( ''j v-r l

Pensions- och indragningsstaterna.

A. Pemionsstaten.

Anvisning i

kontant.

i . " : ■ I

““

'' »r0,l0r- : ! Ö
-

>0''ti •

i/ii .

ilii

1

Civilstatens pensionskassa: ■ ,

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman............ 37,500: —

Dito för deras enkor och omyndiga barn ...........hl...; 45.000: — •

Ersättning för mistade löneinnehållningar........................ 2,246: —

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ........ 6,540: —

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras

enkor och barn.....................j........7,200: - —

För dito af ".jenstemän och betjente vid skogsstaten och

skogsskolo^na..................................................9,00.0:^;

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska

högskolan ........................................................................ 3,500: — |

För dito af embets- och tjenstemän samt betjente vid

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön

på ordinarie stat, äfvensom af deras enkor och barn 1,300: — 112,286

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar........................ 4,640: —

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ........ 28,080: — !

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl

och underbefäl med vederlikar .................................... 67,708:— 100,428

Vadstena krigsmanshuskassa....................................................................... 243,640

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden................................... 36,320: —

„ gratialfonden....................................... 16,650: — 52,970:— ;

Till pensionering af ilottans befäl och underbefäl med

vederlikar, förslagsanslag............................................ 270,000: —

Transport 322,970: — | 456,354 |

JHh. till Jtiksd. Prot. 1898. JO Sami. 1 Afd. 1 Band, 1<> Raft.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

26

Anvisning

kontant.

i

Kronor.

ö.

.8 uu ,i;a

Transport 322,970: —

456,354

—

Till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap

.(deraf högst 9,030 kronor till den för daglönare å

f. d. timmermans- och handtverbsstaterna inrättade

• mmiir

> * r

invalidstat), förslagsanslag........................................... 66,500: —

389,470

Invalidhusfonden .......................................................................................

60,350

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag................

2,400

_

Bidrag till handelsflottens pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå,

förslagsanslag .......................,............. .......................................,r.

Bidrag till pensionering af enkår och barn efter lärare vid allmänna

78,000

—

läroverk, pedagogier, seminarier, m. m.............................................

69,851

—

Bidrag till folkskolelärares pensionering. Nuvarande belopp 357,873: —

Ökas med .......................................................................’..... 145,000: —

502,873

_

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ................................

63,500

—

Bidrag till kongl teaterns pensionskassor .............................’...................

6,000

—

S:gr

1,628,798

-

...... Ji.jmnctps .;>/''<.< w-

(S fof) e.jiji .''!!►,-.fjol??''.'' .imrj ifi pr.;''!. ;|»

, töH

B. Allmänna indragningsstaten.

.> i •.fe..

• • f-

Till diverse föremål, • förslagsamlag....................................................-Autet

1,800,652

;i ■J1 Aniåif.g.gf

1,800,652

—

öiv m;-.-''. •:<! jt-i,.; ■ > - Summa

3,429,450

—

(Kl! t:,;:-;. ;,I .Afl r. ''/...''fl ■ vv/jrfne.tjiw C

■''.''''i. .naja ii-.in i...'' fl. i * ■ ii uioeTTtjvl J .’n?- i

ii..;'' i-.ir v i: :

’’ .i....... .......ÄTltfefeTTTrhu..! -..LjtStiitt ui Ji.iili '' r ■■

'' ''''*■ ........ 1/iS/i [;>o - •- Ifi bil it ■of!

. Uttal Itrf!4» ■ ff >0 ;; i "o “t '' •■-iccv.Tte !k! liffti

........................ C-).-.; :iny.rt;( i, ;i

i

. i .in .;

.........A0( -umtimot; lli!''

....................................ijvLuotfjöi+j»fjj

bom i ‘j-i-j ■;jiuj /i •• i nod gaeffplt ‘Ib */ib rauo^imq I.,

:0t>0.0i L .......,.................;............ bwmuW.^wWV''''^ .ifiiin iftt-v

''''U >U

Av-T A .m

V; -l. <.v \v ''

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

27

Bil. Litt. C.

Extra ordinarie anslag under riksstatens Nionde

hnfvudtitel.

.

Kronor.

■ |

8.

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt

|

till fyllnadspensioner, förslagsanslag ...............................................

1,540.000

— ''

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.