Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1897 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1896.

1898-05-11 · 42 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1898:84, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1897 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1896.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

1

tiar

viol i r

N:o 84.

ii t)

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj1 1898.

— — — Andra Kammaren den1 11 — —

rb

,''Vr,

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens

år 1897 församlade revisorers berättelse angående verkstäld

granskning af statsverkets jemte dertill hörande

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1896.

(Statsutskottets utlåtande n:o 69.)

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidna år församlade

revisorer rörande verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill

hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1896 uti

afgifven berättelse anmält samt vederbörande förvaltande verk och

myndigheter uti deröfver afgifna förklaringar hos Eders Kongl. Maj:t

andxagit, får Riksdagen i nedan nämnda ärenden anföra följande.

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Haft. (N:o 84.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Arméförvaltningen.

Revisorer:^ hade, enligt hvad i berättelsen meddelas, fästat sin

uppmärksamhet vid de betydande belopp, som årligen utbetalades i

resekostnader i och för utdelning af underhållsmedel från Vadstena

krigsmanshuskassa. För revisionsåret hade detta belopp uppgått till

nära 12,000 kronor.

Orsaken till dessa ansenliga kostnader vore att söka uti nu

gällande bestämmelser angående utdelning af berörda underhållsmedel.

Pensionerna utbetalades nemligen genom vederbörande regementsintendenter

å för ändamålet i orterna utlysta liqvidationsmöten, och

regementsintendenterne åtnjöto under härför erforderliga resor reseoch

traktamentsersättning.

Redan 1886 års Riksdag hade sökt åstadkomma ändring i detta

kostsamma förfaringssätt och i skrifvelse den 11 april 1886, i anledning

af en inom Andra Kammaren väckt motion, anhållit, »att Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke med biträde af den

civila förvaltningen eller uteslutande genom dennas försorg Vadstena

krigsmanshusgratialister tillkommande underhållsmedel må kunna afgiftsfritt

för dem och på bestämda tider tillhandahållas dem inom den

kommun, der de hafva sina hemvist».

Genom bref till arméförvaltningen den 25 januari 1889 hade

emellertid Eders Kongl. Maj:t förklarat, att »någon åtgärd i den af

Riksdagen föreslagna rigtning icke kunde uti förevarande afseende

vidtagas».

Om det också finge anses härigenom ådagalagdt, att underhållsmedlens

utdelning icke lämpligen kunde öfverlemnas åt den civila

förvaltningen, vore det, enligt revisorernes mening, satt utom allt tvifvel,

att denna angelägenhet skulle kunna på ett vida billigare sätt, än nu

vore fallet, och likvisst fullt tillfredsställande ordnas redan derigenom,

att åt vederbörande förvaltningsmyndigheter vid regementena lemnades

handlingsfrihet att vid utdelningen förfara så, som med afseende å olika

orters förhållanden kunde befinnas för hvarje särskild! fall lämpligt.

Det skulle då måhända visa sig, att utdelningen af gratialistunderhållsmedlen

i sådana fall, der gratialisterna vore boende aflägset

från regementsexpeditionen, kunde på beqvämaste sätt för alla parter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

och i det närmaste utan kostnad för statsverket ske genom presterskapets

bemedling. För presterskapet skulle detta ej innebära något

ökadt besvär, emedan detsamma genom en dylik anordning befriades

från att utfärda särskilda lefnads- och fräjdebetyg för hvarje gratialist,

utan kunde på sockenvis upprättade qvittenslistor å gratialistmedlen

teckna gemensamt lefnads- och frädjdebevis för alla underhållstagare

inom socknen. För gratialisterna, hvilka i alla händelser måste inställa

sig hos församlingens prest för att utfå det lefnads- och fräjdebevis,

som vore nödvändigt för underhållets lyftande, skulle det ju innebära

en ytterst afsevärd fördel att på samma gång få underhållet till sig

utbetaldt, i stället för att inställa sig å de mången gång flera mil aflägsna

liqvidationsmöten, der regementsintendenten utdelade medlen;

hvarvid för öfrigt borde tagas i betraktande, att en stor del af underhållstagarne,

i anseende till ålder och bräcklighet, ej kunde inställa sig vid

dessa möten. Regementsintendenterne skulle genom den ifrågasatta

anordningen befrias från de länga och tidsödande liqvidationsresorna,

hvilka inträffade under de delar af året, då intendentens tjenstegöromål

mest toge hans tid i anspråk, nemligen dels i början af juni, då

hans närvaro på mötesplatsen vore synnerligen behöflig, dels ock i

december månad, då årsredogörelserna skulle afslutas. För statsverket

slutligen skulle alla kostnader, med undantag af postporto, besparas.

Vidkommande ofvanberörda af revisorerne gjorda framställning

framhåller arméförvaltningen, att Riksdagens skrifvelse den 11 april

1886, att Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke

med biträde af den civila förvaltningen eller möjligen uteslutande

genom dess försorg Vadstena krigsmanshusgratialister tillkommande

underhållsmedel kunde afgiftsfritt för dem på bestämda tider tillhandahållas

dem inom den kommun, der de hade sina hemvist, hade afsett

icke att minska kostnaden för utdelning af gratialen, utan hade uteslutande

haft till ändamål att bereda de gamle gratialisterne en möjlighet

att på beqvämare sätt utfå underhållsmedlen. Kostnaderna för

utdelningen hade då ej heller ännu varit så betydliga, enär de kommit

att växa till sitt nuvarande högre belopp just genom de åtgärder,

hvilka vidtagits för att, såvidt möjligt, tillgodose Riksdagens i nämnda

skrifvelse uttryckta, mot underhållstagarne så välvilliga syftemål.

Efter det nemligen arméförvaltningen — som visserligen ansåge det

i hög grad önskvärdt, om intendenturtjenstemännen kunnat befrias från

det betungande och för deras öfriga tjenstgöring hinderliga arbetet

med underhållsutdelningen — dock med anförda skäl uppvisat omöjlig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

heten såväl ur kronans som ock kanske i ännu högre grad ur gratialistens

synpunkt att lägga den ifrågavarande utdelningen på civilstatens

funktionärer, hade väl Eders Kongl. Maj:t funnit Riksdagens

förberörda skrifvelse icke kunna föranleda eu dylik åtgärd. Men för

att i någon mån vinna det af Riksdagen genom skrifvelsen uttalade

syfte att lätta underhållens utfående för gratialisterne, hade genom

kongl. brefvet den 18 april 1890 föreskrifvits eu sådan förökning och

reglering af utdelningsställena, att derigenom bereddes underhållstagarne

den lättnad, som med bibehållande af det gamla sättet för

utdelning genom regementenas förvaltningsmyndigheter kunde åstadkommas.

För mildrande i någon mån af den ytterligare tunga, som

härigenom komme att för utdelningen af Vadstena krigsmanshusmedel

drabba regementsintendenterne och som gjorde sig känbar i lång och

kostsam bortovaro från hemmet, hade dessa tjenstemän, som för ifrågavarande

resor i förvaltningsärenden enligt författningarne förut åtnjöte

endast reseersättning, nu för samma resor blifvit tillagda äfven dagtraktamente.

Det vore genom dessa traktamenten, som kostnaden för

gratialistutdelningen stegrats efter år 1889.

Arméförvaltningen — som, äfven om det kunde hysas något tvifvelsmål,

huruvida den af revisorerne uppgifna utdelningskostnaden kunde på

det hela anses såsom oproportionerligt stor, då det vore fråga om tillhandahållande

af merberörda underhållsmedel till öfver 12,000 underhållstagare,

naturligen måste anse det fördelaktigt, om ändock den oundgängliga

utdelningskostnaden kunde nedbringas, och visserligen fortfarande

funne det önskligt, om regementsintendenterne kunde befrias

från utdelningsresorna — kunde dock ej, såsom revisorerne, finna det

»utom allt tvifvel, att denna angelägenhet skulle kunna på ett vida billigare

sätt, än nu är fallet, och likväl fullt tillfredsställande ordnas redan

derigenom, att åt vederbörande förvaltningsmyndigheter vid regementena

lemnades handlingsfrihet att vid utdelningen förfara så, som med afseende

å olika orters förhållanden kunde befinnas för hvarje särskildt

fall lämpligt». En sådan författningsenligt medgifven allmän och oinskränkt

frihet för de särskilda truppförbandens förvaltningsmyndigheter

att enligt eget tycke och ortens förhållanden anskaffa mellanhänder för

eller på annat sätt förmedla gratialens öfvergång från regementskassan

till gratialisterne komme att möta synnerliga svårigheter ur synpunkten

af redovisnings- och ansvarsskyldigheten för så betydliga medelsbelopp,

som här vore i fråga, och som vid ett regemente kunde uppgå till

25,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Hvad åter vidkomme det antydningsvis framstälda positiva förslaget

att såsom dylik mellanhand använda presterskapet, så vore i hvarje fall

första intrycket deraf tilltalande. Då i denna utdelningsfråga inginge

ett moment af välgörenhet mot orkeslöse gamle understödstagare, syntes

den i detta hänseende vara enligt kyrkans traditioner icke främmande

för henne eller hennes tjenare. Huruvida deremot desse senare kunde i

samma mått anses lämplige för den ekonomiskt-administrativa sidan i

dessa förrättningar, — d. v. s. bedömande af gratialistens tillgodohafvande,

som ju fordrade någon kännedom om hithörande författningar,

särskilt för afgörande, om och i hvilken utsträckning preskription

kunde hafva åkommit krafvet, vidare pröfning af rätten till uppflyttning

i högre underhållsklass, hvilken pröfning, enligt hvad arméförvaltningen

i sitt utlåtande angående 1886 års ofvannämnda riksdagsskrifvelse visat,

måste af den utbetalande verkställas, slutligen formenlig redovisning för

de utbetalda medlen, hvilken redovisning icke finge eftersläppas —

måste, i betraktande af arten af presterskapets i helt annan rigtning

naturligen gående utbildning, få anses tvifvelaktigt. De försök, som

vid ett truppförband blifvit på enskild väg gjordt, att, på sätt af revisorerne

antydts, begagna presterskapets biträde, hade icke utfallit utan

skäl till anmärkning. Emellertid syntes en närmare utredning af denna

fråga, hvilken ju i öfrigt icke kunde medhinnas på de få dagar, som

för afgifvande af utlåtande deröfver stått till arméförvaltningens förfogande,

få anstå, intill dess sig visat, om Riksdagen skulle å sin sida

vara benägen att pålägga presterskapet den ifrågavarande utdelningsskyldigheten.

I afseende å ifrågavarande underhållsutdelning är föreskrifvet,

att hvarje gång, underhåll lyftes, underhållsbrefvet skall uppvika

samt vara åtföljdt af prestbetyg derom, att underhållstagaren lefver och

icke är förlustig medborgerligt förtroende;

att vid utbetalande af outtaget underhåll skall tillämpas kongl.

brefvet den 12 juni 1885, enligt hvilket underhållet skall vara uttaget

senast inom utgången af det andra kalenderåret efter det, hvarunder

medlen till betalning förfallit;

att underhållstagare, som blifvit dömd medborgerligt förtroende

förlustig, förlorar rätt att uppbära underhållet för den tid nämnda straffpåföljd

varar samt jemväl för den tid han före domfällelsen under rattsakningen

i målet suttit häktad;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

att för den underhållstagare, som å nyo ingår i krigstjenst, underhållet

upphör, så länge han i tjensten qvarstår; samt

att underhållet utbetalas till utgången af den månad, hvari underhållstagaren

med döden afgått eller underhållsrätten mistat.

Underhållskostnaderna under år 1896 belöpte sig till 404,516 kronor

62 öre, och gratialisternes antal utgjorde den 7 september 1897

12,243.

I sammanhang härmed har Riksdagen velat erinra, att enligt reglementet

angående folkskolelärarnes pensionsinrättning den 30 november

1866 utbetalning af pension verkställes af pensionsinrättningen, men

att, om pensionstagare är boende i landsorten, han är berättigad att,

efter hos inrättningens direktion gjord anmälan, innefattande uppgift

om hans hemvist, pension genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

bekomma.

I likhet med hvad revisorerne uttalat, anser Riksdagen önskvärdt,

att anordningar måtte kunna vidtagas, hvarigenom ej allenast kostnaderna

för ifrågavarande underhållsmedels utbetalande komme att nedbringas,

utan äfven underhållstagarne bereddes ett mindre betungande

sätt för underhållets lyftande. Riksdagen tilltror sig dock icke kunna

föreslå någon utväg till underlättande för gratialisterne af dessa underhålls

utfående, utan vill till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna att tillse,

hvilka åtgärder i berörda syfte lämpligen må kunna beslutas.

En närmare utredning af denna fråga har också arméförvaltningen,

såsom ofvan meddelats, ansett erforderlig; och då Riksdagen delar denna

uppfattning, får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes,

efter vederbörlig utredning, taga i öfvervägande, huruvida icke anordningar

må kunna vidtagas, hvarigenom ej allenast kostnaderna för utbetalandet

af underhållsmedlen från Vadstena krigsmanshuskassa må

nedbringas, utan äfven lyftandet af underhållen må kunna ega rum på

ett för gratialisterne mindre betungande sätt än hittills.

Marinförvaltningen.

Under omförmälande, att af de till räkenskaperna för flottans station

i Karlskrona hörande verifikationer framginge, att transporten af

artillerimateriel mellan Stockholm och Karlskrona å den ganska långa

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

sträckan emellan sistnämnda ort och närmaste station å södra stambanan,

Alfvesta, under år 1896 försiggått på landsväg med skjuts, och

icke, såsom man kunde hafva anledning förmoda, på jernväg, hafva

revisorerne i sin berättelse framhållit, att följden häraf blifvit, att transporten

af explosiva ämnen emellan Alfvesta och Karlskrona — för hvilken

afgiften i regel utgjorde 50 kronor för ett parlass och 30 kronor

för ett enbetslass — åtminstone i vissa fall betingat en mer än

dubbelt större kostnad än transporten af motsvarande qvantitet å jernväg

på den ganska betydligt längre sträckan emellan Stockholm och

Alfvesta. För åren 1892—1896 hade, enligt från vederbörande erhållna

uppgifter, för förstnämnda transport vid 16 olika tillfällen erlagts tillhopa

1,645 kronor, och hade sammanlagda myckenheten explosiva ämnen,

som derunder transporterats, utgjort 7,505 kg. krut, 18,000 st.

basperkussionsrör, diverse andra perkussionsrör, 10,000 st. slaghattar

och 35,000 st. lösa karbinpatroner.

Angående orsaken till förenämnda transports verkställande per

landsväg och skjuts hade marinförvaltningen meddelat, att de enskilda

jernvägarne mellan Alfvesta och Karlskrona icke såsom statsbanorna

anordnade regelbundet gående s. k. kruttåg, hvarför, derest transporten

skulle försiggå på jernväg, särskildt extratåg härför måste anordnas.

Kostnaden för dessa vore så hög, att partier af endast den storlek, som

vid hvart och ett af de föromnämnda tillfällena varit i fråga, med större

fördel för kronan transporterats med skjuts.

Marinförvaltningen hade tillika upplyst, att densamma förlidet år

trädt i underhandling med Vexiö—Alfvesta, Karlskrona—Vexiö, Karlshamn—''Vislanda

och Mellersta Blekinge jern vägsaktiebolag, i syfte att

å dessa bolags jemvägar skulle anordnas ordinarie kruttåg hvarannan

månad, men att den af jernvägsbolagen begärda ersättning varit alltför

hög för träffande af uppgörelse i frågan.

Hvad ofvan omförmälts hade synts revisorerne förtjena dess mera

beaktande, som den ena af de jernvägar, hvilka borde förmedla ifrågavarande

transport, Karlskrona—Vexiö jernväg, åtnjutit ett så betydande

statsbidrag som 1,100,000 kronor, gifvetvis lemnadt för att underlätta

tillkomsten af den i försvarets intresse nödiga förbindelsen emellan

flottans station i Karlskrona och de inre delarne af landet.

Då derjemte utväg möjligen förefunnes att vare sig vid koncessions

beviljande åt blifvande jernvägsanläggningar och deras anknytande

till förenämnda enskilda jemvägar eller annorledes undanrödja ofvan - berörda svårigheter, hade revisorerne velat å desamma fästa Riksdagens

uppmärksamhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Beträffande revisor er nes ofvan omförmälda anmärkning har marinförvaltningen,

aom icke haft något att anföra utöfver hvad som, på sätt

revisionsberättelsen innehölle, redan meddelats revisorerne, förklarat, att

embetsverket instämde med revisorerne i fråga om önskvärdheten deraf,

att vid koncessions beviljande åt blifvande jernvägsanläggningar och

deras anknytande till jernvägarne mellan Alfvesta och Karlskrona eller

eljest anmärkta svårigheterna i fråga om kruttransporter mellan sistnämnda

orter måtte varda undanröjda.

Det af revisorerne omförmälda förhållandet synes vara beroende

dels af de stränga föreskrifter, som varit gällande angående explosiva

varors transporterande å jernväg, dels ock af svårigheten att med Vexiö—

Alfvesta och Karlskrona—Vexiö jernvägsbolag kunna träffa tillfredsställande

öfverenskommelse angående ifrågavarande transporter. Genom

kongl. förordningarne den 19 november 1897, angående explosiva varor

och dylika varors transporterande å jernväg, synes emellertid en stor

del af sådana ammunitionseffekter, för hvilkas transport landsväg måst

anlitas, numera få med passageraretåg forslas. Beträffande åter kostnaden

för kruttåg å berörda jernvägar föreställer sig Riksdagen, att genom

förnyade underhandlingar med dessa bolag tillfredsställande uppgörelse

om kruttransporten till Karlskrona skulle kunna åstadkommas, dervid,

hvad Karlskrona—Vexiö jernväg beträffar, jernvägsbolaget icke torde

kunna underlåta att taga hänsyn till det betydande statsbidrag, som

utgått till denna jernvägs anläggning. I fråga om öfriga enskilda jernvägar

synes så väl vid koncessioners meddelande som ock vid det öfverseende

af taxorna för redan koncessionerade, hvilket på vissa tider eger

rum, böra tillses, huruvida icke utan för stor kostnad för statsverket

anordningar må kunna vidtagas för underlättande af transporten för

kronans räkning af krut och andra explosiva ämnen; och då revisorerne

fäst uppmärksamheten på ifrågavarande förhållanden, har Riksdagen

velat anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

förnyade underhandlingar angående kruttransporten å Vexiö—

Alfvesta och Karlskrona—Vexiö jernvägar må böra inledas, samt tillika

huruvida vid beviljande af koncessionen åt enskilda jernvägar och vid

uppgörande af förnyade taxor för redan koncessionerade bestämmelser

må meddelas till underlättande af transporten för kronans räkning af

krut och andra explosiva ämnen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

9

Kammarkollegium.

Under erinran, hurusom osäkerhet i eganderättsförhållandena ofta

inom vårt land uppkommit derigenom, att kronan upplåtit viss jord

för befrämjande af vissa allmännyttiga företag, men dessa företag sedermera

afstannat utan att jorden återgått till kronan, hafva revisorerne

framhållit vigten af att, der sådan osäkerhet förefunnes, rättsförhållandena

måtte vederbörligen ordnas. Med afseende bära och då . revisorerne

trott sig finna, att Husqvarna gevärsfaktoris eganderätt till hela den

från statsverket upplåtna mark, hvarå faktoriet vore anlagdt, af förenämnda

anledning icke vore fullt klar, hade revisorerne låtit anställa

en undersökning i detta ämne, hvilken undersökning ledt till följande

utredning. _

Husqvarna gevärsfaktori eller, såsom det i äldre handlingar jemväl

benämndes, Jönköpings faktori ansåges omkring år 1680 hafva anlagts

af hofrådet Gustaf Qveckfeldt, som derefter afyttrat detsamma

till Kongl. Maj:t och kronan.

Den 14''juli 1690 hade Kongl. Maj:t uppdragit åt reduktionskommissionen

att föranstalta om förvärfvande till faktoriet af hemmanet

Södergården, och genom afhandling den 1 februari 1692 hade Qveckfeldt

å egna och medarfvmgars vägnar till Kongl. Maj:t och kronan

afstått berörda hemman, Södergården, med dertill hörande tvenne »enfota

qvarn ar» mot vederlag. Hemmanet, som i Qveckfeldts hand varit

frälse, hade derefter omförts till krono, livilken dess natur, bestyrkt af

Jönköpings läns qvarnkommissions protokoll af år 1697, allt framgent

bibehållits; och hade förändring häri icke varit ifrågasatt, förrän nuvarande

innehafvaren af Husqvarna, eller Husqvarna vapenfabrik ^aktiebolag,

i skrifvelse till Konungens befallningshafvande i Jönköpings län

den 12 december 1896 anhållit att få skatteköpa hemmanet, hvarom

längre fram i redogörelsen komme att vidare förmälas. Dock hade

faktoriet genom kongl. brefvet den 15 februari 1715 (punkt 6) erhållit

befrielse från skatter för Södergårdens egor.

Genom sistberörda kongl. bref hade faktoriet eller, mahända rättare

sagdt, dess dåvarande faktor J. Ehrenpreus erhållit sina privilegier, omfattande,

utom nyssnämnda förmån af skattefrihet för Södergården,

»fullkomlig disposition» af faktoriet, rätt att antaga folk och uppehålla

disciplin, frihet att, om mera kunde tillverkas, än krigskollegium horn

till Iiiksd. Frot. 189,8. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Uäft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

höfde, för egen räkning sådant utföra med rätt att effekterna in- och

utrikes försälja, eftergift af lilla sjö- och landtullen för alla materialier,

som erfordrades för faktoriets drifvande, äfvensom af stora sjö- samt

lilla sjö- och landtullen på alla vid faktoriet förfärdigade effekter, som

utskeppades till främmande orter eller till andra orter inom landet för

försäljning, tillåtelse att, i fall af brist på egen skog, kola och hugga

pa kronohemman och allmänningar i Jönköpings, Skara och Elfsborgs

län, frihet, för folket från knekte- och båtsmanshåll samt värfning, frihet

från. inqvartering, mantalspenningar m. m. samt konfirmation af

»förra privilegier»; hvarjemte (i 11 punkten) stadgats, att, om faktoren

Ehrenpreus skulle uppfostra någon son eller måg, som vore så skicklig

att . drifva detta verket efter honom som någon annan, så ville Kongl.

Maj.t i anseende till faktorens härvid visade flit och idkesamhet uppå

en sådan hafva confererat faktoriebeställningen vid detta manufaktoriet

^er fakJ°ren Ehrenpreus’ afgång under samma privilegier, som här

förmältes, dock måste derom vid sådant tillfälle först ansökning göras.

Efter J. Ehrenpreus hade Fredrik Ehrenpreus, hvilken benämndes

öfverdirektör, haft anställning vid faktoriet, som fortfarande var i kronans

ego och besittning.

Emellertid hade, enligt hvad i Secreta utskottets skrifvelse till

Kongl. Maj.t . den 19 oktober 1756 meddelats, gevärsfaktorierna i riket

»i anseende till deras slätta tillstånd så mycket mera sysselsatt Secreta

utskottets omtanka», som utskottet å ena sidan funnit, att dessa fabriker

efter dåvarande inrättning vore »för Kronan tärande och kostsamma»,

men å andra sidan nogsamt vore öfvertygadt, »att de kunde blifva

ibland de nyttigaste verk för Riket, om de blefve efter deras ämne inrättade

och skötte». Vidare hade utskottet framhållit, »att factorierna

icke äro på den fördelaktigaste foten inrättade och vidt skiljde från

det påsyftade tillstånd att kunna tillverka godt gevär för så lindrigt

pris, att vi skulle kunna med någon betydande fördel afsätta detsamma

på utrikes, orter». Hufvudfelen hade utskottet funnit bestå uti en origtig

arbetsordning m. m., »uti någon brist på rörliga verk eller vattenbyggnader,

men förnämligast deruti, att factorierna drifvas för Kronans

räkning». Som gevärsfaktorierna, fem till antalet, vore kronan tillhöriga,

så hade deras välstånd dittills endast varit grundadt på kronoleveranserna,

men utskottet hade vid flere riksdagar nogsamt funnit ogörligheten

för kronan att förse dess gevärsfaktorier med tillräckligt arbete

och derför vid sista riksdagen fallit på den tanken, att de kunde

bättre skötas och förkofra sig till vinnande af gevärstillverkning till

utskeppande på utrikes orter, om de komme i enskildes händer, till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

början hvaraf på försök Secreta utskottet då hos Kongl. Maj .t anhållit,

att Norrtelje faktori måtte till arrende utbjudas mot vissa vilkor och

fördelar, som man trott vara för privata personer nog lockande. Men

ingen hade velat detta faktori under arrende mottaga. Utaf allt detta

hade utskottet blifvit närmare öfvertygadt om nyttan och görligheten

af bättre pris vinnande på svenska geväret samt dess afsättande på

utrikes orter och funnit, att det egna och säkraste medlet dertill vore,

att kronan af stode gevärsfaktorierna till privata personer på sätt och med

de vilkor, som ett skrifvelsen bifogadt upplåtelsebref närmare utvisade, och

hvartill de vid gevärsfaktorierne, utom vid Norrtelje, nu varande Directeui er

eller Faktorer, om de med vilkoren åtnöjdes, skulle vara närmast berättigade,

såsom de der blifvit af kronan antagne och genom öppen fullmagt

förordnade till dessa manufakturverks förvaltning, dem de i flere är

förestått och således om deras beskaffenhet och drift bästa kunskap

och erfarenhet egde.

Secreta utskottet hade gjort sig underrättadt, att utom vattenverken,

som vid alla faktorierna voro i temligen godt stånd, jemte

några klensmedjor och lastbodar, funnes vid Jönköpings faktori \ kronohemman

och en byggning för öfverdirektören, vid Örebro ett embetshus,

som nyttjades af faktoren till boställe, f hemman i Näsby, som vore

inlöst till några kreaturs underhållande för handtverkarne, samt en

täppa för bodarne; men att af 122 $ knektefrihetshemman,_ hvilka

varit anslagne till ersättning för de smeders hemman, som blifvit inrotade,

vore ej mera än 43 £ i behåll, hvilka senare hemman numera,

sedan faktoriet lemnades till faktoren, komme att till kronan indragas,

att utom nämnda byggnader egde öfverdirektören vid Jönköpings faktori

ett bajonett-slipverk och en hammare till pipämnens uträckning och

smide till verkens reparationer, samt att de gamla handtverkshus^!! vid

samma faktori vore så alldeles förfallna, att de, om faktoriet skulle på

gamla foten drifvits, hade måst å nyo uppbyggas, hvartill allena 16,000

daler smt erfordrats.

Sedan utskottet framhållit, att öfverlemnandet af kronans gevärsfaktorier,

»som i dess egen hand är henne sjelf till egen last», till

private personer kunde anses för ett beständigt kapital, som inom några

år blefve ansenligt fruktbärande, genom det kronan erhölle lindrigare

pris på geväret, utom den förmånen att tillskynda riket en förr ovanlig

nationel vinst genom gevärets utskeppning till främmande orter, hade

utskottet — som »till ett så stort ändamåls vinnande» trodde det vara

alldeles oundgängligt och billigt, att publicum understödde »de anstalter,

som skulle sätta de private faktorierna i stånd att bringa dem till be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

hörig verkställighet» — anfört, att kronan borde till faktorierna införskaffa

en stam af skicklige handtverkare och öppna vägen för den

utrikes gevärshandeln och att faktorierna, »som omöjligen kunde i

första början hålla pris med utlänningen», måtte med utskeppningspremier

från 12 till 25 procent understödjas, till dess inrättningarna

kommit i stånd och gevärshandeln utomlands blifvit gångbar.

»Dessa äro de hjelpmedel till gevärsfaktoriernas uppkomst», så

hade Secreta utskottet afslutat sin skrifvelse, »som Eders Kongl. Maj:ts

Secreta utskottet i underdånighet bort vid handen gifva med lika underdånig

anhållan, det täcktes Eders Kongl. Maj:t om verkställigheten

häraf vederbörande i nåder förständiga.»

Det med Secreta utskottets skrifvelse följande »projekt till vilkoren

vid Gevärs Factoriernas upplåtande till Private Personer», innehöll

bland annat, följande:

l.o) »Upplåter Kong], Maj:t och Kronan Factoriet med strömdrag

Byggnader, Inventarier och flere tillhörigheter, med all den rätt, som

Kronan innehafver N. N. till evärdelig egendom att dermed göra och

låta efter som han bäst och nyttigast finner, samt verket med egen

omkostnad drifva och underhålla, i följd hvaraf Factoriet, äfvensom

annan dess välfägna egendom må gå i arf och köp, men detta allt

med. det uttryckliga förbehåll, att Factoriet, i hvars hand det vara må,

aldrig må förfalla, utan ständigt till gevärstillverkning upprätthållas.

2:o) Till den ändan skola kronoleveranserna delas emellan Factorierna

i följande proportion och denna proportion, då årliga kronobeställningarne

icke. öfverstiger 4,000 Musqiretter med dertill hörande

Bajonetter, emedlertid och till dess Ronneby Factorie kommer i stånd,

då det äfven i denna kronoleverants bör deltaga, blifver lika så beständig

som ägande- och besittningsrätten, nemligen:

Jönköpings Factori..................

............... 1,500

Norrköpings ,, ...................

.................. 750

Söderhamns „ .....

.................. 750

Örebro „ ......

................. 500

Norrtelje „ ......................

................ 500

tillsammans st. 4,000 Musquetter

med dertill hörande Bajonetter, men hvad som öfverstiger 4,000 Gevär

om året, må kronan ega frihet genom öppen auction utbjuda och beställa

hos den af inrikes Gevärs Factorierne, som ger bästa priset.»

På grund af Secreta utskottets förberörda skrifvelse med ofvan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

anförda projekt samt Kongl. Maj:ts deraf föranledda bref den 26 oktober

1756 både kongl. krigscollegium den 13 september 1757 åt ofverdirektören

Fredric Ehrenpreus utfärdat ett så lydande upplåtelsebref:

»Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs Collegii Yi underskrift^ etc;

Göre veterligt: Att såsom Hans Kongl. Maj:t Vår Aller Nådigste

Konung, genom utfärdade skrifvelse till Oss, af den 26 sistlidne Oktober

Aller Nådigst behagat förklara, huru som å ena sidan funnits, att

Gevärs Factorierne i riket efter nu varande inrättning äro for Kronan

tärande och kostsamma, samt att ogörligt blifver förse dem med tillräckligt

kronogevärsarbete; men att de å andra sidan kunna blifva e

nyttigaste verk, om de blifva efter deras ämne inrättade och skotte,

hvarigenom ett bättre pris kunde vinnas på Svenska geväret samt afsättning

på utrikes orter, till hvilka nyttiga ändamåls vinnande Hans

Kongl. Maj.-t Aller Nådigst funnit vara det ena och sakraste medlet,

att Kronan afstår Gevärs Factorierna till private personer, hvartill Hans

Kongl. Maj:t Aller Nådigst förklarat Öfver Directeuren Fredric hhrenpreus

närmast berättigad, såsom förut antagen och med öppen fullmagt

om Factoriets förvaltning försedd; alltså till underdånigst följe deraf,

hafve Vi velat upplåta, efter som Vi härmed och i kraft af detta

Vårt öppna bref, på Hans Kongl. Maj:ts Vår Aller Nådigste Konungs

vägnar upplåte till Öfver Directeuren ädle och välbördig Fredric Ehrenpreus,

Jönköpings och Husqvarna Gevärs Factori, med följande vilkor,

nemligen. ^ strömverk, byggnader, inventarier och flere tillhörigheter,

med all den rätt, som Kronan det innehafver, Öfver Directeuren till

everdelig egendom, att dermed göra och låta, eftersom öfver Directeuren

bäst och nyttigast finner, samt verket med egen omkostnad

drifva och underhålla, i följd hvaraf Factoriet äfvensom annan Ulver

Directeurens välfångna egendom må gå i arf och köp, men detta allt

med det uttryckliga förbehåll, att Factoriet, i hvars hand det vara må,

aldrig får förfalla, utan ständigt till gevärstillverkning upprätthållas

2:o) Till den ändan skola Krono Leverantserne delas emellan

Factorierne, då årliga kronobeställningarne icke öfverstiga 4,000 Mousquetter

med dertill hörande bajonetter, i sådan proportion, att Husqvarna

Gevärs Factorie får årlig beställning af 1,500 Mousquetter och

lika många bajonetter, intill dess Ronneby Factorie kommer i stånd,

då det äfven uti förenämnde antal af 4,000 Mousquetter och bajonetter

kommer att deltaga, och blifva lika så ständig Leverant som de ofrige

Gevärs Factorierne. Men hvad som öfverstiger 4,000 gevär om aret,

skall Kronan ega frihet genom öppen auction utbjuda och bestalla hos

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

den af inrikes Gevärs Factorierne, som gifver bästa priset; men skulle

Öfver Directeuren brista i sin Leverants, så skall samma Leverants för

den gången Öfver Directeuren till straff delas emellan de andra Factorierne;

dock skall Husqvarna Factorie derföre icke förlora sin rätt, utan

\ dfn händelsen Leverantsen vid detta Factorie skulle ett, högst 2:ne

år å råd brista, sa skall öfver Directeuren blifva sin rätt förlustig och

icke få sälja och afstå Factoriet, utan eger då Kronan frihet att lemna

Faetong till annan man, som förmår prestera prestanda, i hvilken händelse

likväl Öfver Directeuren bör för dess å Factoriet gjorde förbättringar

njuta ersättning af Kronan eller den tillträdande — — — —d

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 februari 1770 hade Secreta

utskottet anmält, hurusom utskottet af kongl. krigskollegii riksdagsberättelse

med bekymmer inhemtat de flera svårigheter, som tryckte

gevärsfaktorierna och ännu hindrade de hufvudafsigter, som med deras

första inrättning såväl som upplåtande sedermera till private egare varit

påsyftade. Ibland dessa svårigheter förekomme först deri osäkerhet, hvaruti

faktoriinnehafvarme sig befunne om oqvald och orubbad besittning enligt

upplåtelsebref ven af faktorierna, så länge de fullgjorde de deruti föreskrifna

vilkoren. »Wid sista Riksdag», yttrade utskottet, »hade dåvarande

Secreta utskott ansett upplåtelseaf''handlingen som år 1756 blifvit

tillstyrkt endast såsom på försök sluten och medelst afgifvet betänkande

till Riksens Ständers plena hemstält, om icke samma afhandling borde

höfvas och faktorierna återtagas till Kronan och på sätt som tillförene

förvaltas emot återbetalning till factorie förvaltarne af hvad de bevisligen

kostat hvar på sitt verk.» Efter erinran, att vid 1761 års riksdag

ej åtal skett, och att vid sista riksdagen två stånd ej befattat sig med

Secreta utskottets da gjorda hemställande, dervid Riksens Ständer ej

heller vid 1770 års riksdag lagt handen, kunde Secreta utskottet ej

annat finna, än att — när och på de skäl, Secreta utskottet hos Kongl.

Maj:t vid 1752 och 1756 årens riksdagar andragit, faktorierna vore

innehafvare upplåtna till everdlig ego med de uttryckliga förbehåll,

att hvart Faktorie i hvars hand det vara måtte, aldrig finge förfalla,

utan ständigt till gevärstillverkning upprätthållas, och att innehafvaren

i fall den bestälda leverantsen vid faktoriet skulle ett, högst tvenne år

å råd brista, skulle vara sin rätt förlustig och icke få sälja eller afstå

faktoriet, utan Kronan egde frihet att lemna faktoriet till annan man,

som förmådde prestera prestanda — faktoriernas upplåtande och idkande

af private personer såsom proprie egendom vore Kronan förmånliga,

hvilken dermed undginge all kostnad på deras vidare byggning och

underhållande samt allt äfventyr af medel, som till upphandling och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

aflöning tillförene måst lemnas faktorerne i händer, hvartill förfarenheten

lade, att en annans egendom och goda sällan så väl och ömt

sköttes som ens enskilda. Sällsamma exempel gälde icke deremot, och

de finge mera tillegnas en ovanlig samvetsömhet än den borgerliga

lagens kraf. Således och emedan afhandlingarna vid faktoriernas upplåtande

grundade sig på rikets verkliga förmån och Secreta utskottet

till befordran deraf i stöd af det oklandrade förtroende att i dylika mål

ensamt förordna, Riksens Ständer detsamma uppdragit, bemälta afhandlingar

tillstyrkt, dem Riksens Ständer ej heller sedermera åtalt, mindre

ändrat; och så vida rikets lag ej tilläde Kronan vid af handlingar annan

rätt än undersåtare att efter behag hålla eller bryta ord och afsked,

utan tvärtom Riksens Ständer vid flera tillfällen vidkänt en fullständig

reciprocitet, och dessa af handlingars häfvande dessutom skulle förorsaka

Kronan en betydlig och ganska kännbar kostnad medelst ersättning af

de vid faktorierna af förvaltarne gjorda förbättringar, helst det icke vore

Rikets Ständer värdigt eller med deras rättrådiga tänkesätt instämmande

att genom process afmatta och således nödga förvaltarne att taga hvad

efter ett vanskligt godtycke kunde bjudas; ty anhölle Secreta utskottet,

att Kongl. Maj:t täcktes framgent i nåder handhafva och beskydda de

medborgare, söm dessa faktorier undfått och mottagit såsom sin proprie

egendom vid deras oqvalda besittning, så länge de fullgjorde de uti upplåtelsebref

v en för Kronan och Riket betingade vilkor och skyldigheter.

Enligt »anteckningar angående Husqvarna Gevärsfactorie», _ som

vore till finnandes i riksarkivet, hade enligt syne- och inventeringsdokument

af den 24 oktober 1759 följande värden åsatts byggnaderna

vid Husqvarna:

kronans byggnader..................................... 3,150 Rdr 17 1 öre

och faktorens eller emottagarens....................... 18,758 „ 14 f „

Husqvarna hade då bestått af Södergården med skattlagd qvarn

samt Höggärdsängen. Angående den sistnämnda funnes i berörda anteckningar

följande meddelande:

»Höggärdsängen är enligt öfverenskommelse med faktoriegaren

afstådd till Hofrättsrådet Posse, nemligen:

enligt Kongl. Resolution den 2 Aug. 1786 ............ 65

Kongl. Brefvet den 17 Nov. 1794 .............. 54

,, „ den 22 Juli 1800.................. 108 ^

tuld

Summa 227 } tnld.

it

ii

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Var skatteköp! för 1,200 D:r S:mt enligt Kongl. Krigskollegii

bref den 31 Juli 1770. Räntan 200 D:r S:mt = 66 Rdr 32 B. Kronan

förbehållen.

I ersättning för sistnämnda andel af Höggärdsängen erhöll faktoriet

hemmanet Tormenäs.»

Enligt förstnämnda kongl. resolution den 2 augusti 1786 hade

öfverdirektören Ehrenpreus till sin svärson, hofrättsrådet friherre

G. M. Posse upplåtit den del af Höggärdsängen, som omfattade torpet

Rosenlund med derintill stötande egor, hvarefter Posse anhållit, att

berörda uppodlade egor finge skiljas från ängen, hvilken i det derå

utfärdade skatteköpebref ansågs förenad med Husqvarna gevärsfaktori.

Efter tillstyrkan af krigs- och kammarkollegierna hade Kong]. Maj:t

tillåtit denna uppodlings skiljande från den öfriga Höggärdsängen,

dock att en proportionerlig del af hela räntan utaf denna uppodling

framdeles utginge och i jordeboken densamma påfördes samt att all

vidare söndring utöfver den nu uppgifna och affattade vidd för framtiden

förbjödes. Den 17 november 1794 hade Kongl. Maj:t bifallit

friherre Posses ansökan att ytterligare 54 tnld finge afskiljas mot

förbindelse af Posse att efter tunnlandtalet ansvara för årliga räntan i

penningar af ängen, men till svar å friherre Posses och Ehrenpreus’

år 1800 ingifna ansökan att återstående 180| tunnland af Höggärdsängen

måtte åt Posse upplåtas mot utbyte af skattekronoaugmentshemmanet

Tormenäs om 184 tunnland hade Kongl. Maj:t i bref den 22

juli 1800 till krigskollegium yttrat: »att ehuru Collegium ej mindre än

Kammarcollegium det nu ifrågasatta bytet med underdåniga tillstyrkande

understöda kunde Kong]. Maj:t så mycket mindre dertill lemna Nådigt

bifall, som . Kongl. Maj:t under den 2 Augusti 1786 uttryckligen förbjudit

all vidare söndring af samma äng såsom till styrka och understöd.

af Husqvarna gevärsfaktori anslagen, och hvilket vilkor genom

Nådiga brefvet den 17 November 1794 ej blifvit förändradt.»

Det ifrågasatta bytet hade likväl derefter antagligen beviljats.

I bref den 19 december 1683 hade, enligt hvad i revisionsberättelsen

vidare upplyses, Kongl. Maj:t anbefalt, att halfva hemmanet

Husqvarna med en mjölqvarn i strömmen, begge tillhöriga fru Carin

Törneskjöld, skulle genom byte förvärfvas, enär det vore för faktoriet

nödvändigt, helst innehafvaren af qvaruen erbjudit sig att mot den

skatt och ränta, densamma afkastade, göra byggmästaretjenst och

reparera allt hvad till bruket behöfdes.

Bytet hade verkstälts genom afhandling den 20 november 5168

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

med H. I. Ridderhielm, som då egde hemmanet. Sedan hemmanet

derefter blifvit omfördt till krono, hade räntan deraf anslagits till lön

åt byggmästaren vid krutbruket.

Enligt 1702 års jordebok hade hemmanet 1690 förmedlats till

\ mantal, hvarefter hemmanet, vid hvilket funnes en tullqvarn, som i

jordeboken upptagits till tre tunnor bjuggmjöl, blifvit år 1707 raseradt

och med alla räntor tillagdt Husqvarna krutbruk.

Detta krutbruk hade enligt kontrakt den 16 december 1745 förvaltats

af Per Brehmer, men sedan han afvikit, hade kongl. krigskollegium

antagit och förordnat kaptenen Jöran Ehrenpreus till förvaltare

af krutbruket och den 16 november 1778 upprättat kontrakt,

hvarigenom åt bemälde Ehrenpreus och hans arfvingar uppdragits förenämnda

krutbruk »med alla brukets tillhörigheter af byggnader, vattenverk,

materialier och instrumentalier samt allt hvad till hemmanet Norre

Gården, derå, det anlagdt är, i ägor lydt och ännu lyder eller hädanefter

tillvinnas kan, med det uttryckliga förbehåll, att bruket der i alla tider

vidmagthålles, utan att Kongl. Maj:t och Kronan med någon kostnad

besväras.» I fall af kontraktsbrott hade för första och andra gången

stadgats penningböter, men för tredje qången förlust af krutbruksförvaltningen-,

deremot hade honom tillförsäkrats »att i alla andra fall för

sig, arfvingar och efterkommande oklandradt få behålla förvaltningen

öfver detta krutbruk».

Sedan Kongl. Maj:t genom skrifvelse till krigskollegium den 7

april 1783 förständiga!, det åtskilliga förändringar med krutbruken i

riket så väl i anseende till arbetslönen som flere omständigheter rörande

kruttillverkningen m. m. pröfvats nödvändiga samt i anledning deraf

förordnat, att förnyade kontrakt med förvaltarne af nämnda verk skulle

upprättas, hade mellan kongl. krigskollegium och statskontoret å ena,

samt kaptenen Ehrenpreus å andra sidan afslutats kontrakt den 23

juni 1784, hvarigenom Ehrenpreus försäkrats så »för sig sjelf som fru,

barn och arfvingar en ständig och oqvald besittning af Husqvarna

krutbruk med dertill hörande hemmansdel, Norregården i Husqvarna

kallad, jemte alla nu varande hus, byggnader, krut- och mjölqvarnar

samt öfriga vattenverk och inrättningar och med alla dittills innehafda

rättigheter», och hade det blifvit kaptenen eller hans rättsinnehafvare

tillåtet att med vederbörligt bifall afstå besittningen till någon annan,

som pröfvades vara i stånd att densamma drifva och hvilken samt

arfvingarna efter honom komme att bruket och inrättningen efter behofvet

bygga och ständigt underhålla; dock hade undantagits krutBih.

till Riksd. Prot. 1898. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 18 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

magasinet med dertill hörande sjöbryggan och profkastningshuset,

hvilka för kronans kostnad utan förvaltarens åtgärd kornme att byggas

och underhållas.

Sedan fråga uppstått om förflyttning af Husqvarna krutbruk och

derom den 9 september 1795 slutits aftal med egaren af Husby kloster

krutbruk i Dalarne, hade kaptenen Ehrenpreus hemstält, att hemmanet

Norregården måtte med Husqvarna gevärsfaktori förenas och af Ehrenpreus

fortfarande få innehafvas. Genom kongl. resolutionen den 23

maj 1796, hvari förordnats om krutbrukets flyttning, hade Kongl. Maj:t

i anseende till hemmanets närbelägenhet till gevärsfaktoriet, med hvilket

detsamma nyttjade gemensamt vattendrag, funnit skäligt tillåta, att

detta hemman måtte hädanefter gevärsfaktoriet åtfölja såsom detsamma

tillhörande och af kaptenen Ehrenpreus i sådant afseende innehafvas

med lika vilkor, hvarunder det varit krutbruket tillslaget, deremot det

honom skulle åligga att gevärstillverkningen derstädes än vidare utvidga

och tillöka.

Enligt ofvan åberopade anteckningar om Husqvarna gevärsfaktori

hade i anledning af väckt fråga, att Kongl. Maj:t och kronan skulle

åter inlösa Husqvarna faktori, besigtning och värdering år 1818 anstälts

å faktoriet, dervid Norregårdens egor ej ansetts i värde böra

beräknas, emedan de voro utlemnade till och brukades af handtverkarne;
»Husen

på Norr- och Södergården

voro värda .................................... 13,312 Rdr.

Södergården och Tormenäs gaf i

årlig inkomst 2,500 Rdr, således

värde .............................................. 41,666 Rdr 32 sk. 54,978 Rdr 32 sk.

Tillkommer beräknad vinst på ytterligare ökad tillverkning

1,000 Rdr motsvarande ett kapital af ... 16,666: 32.

Summa inlösen 71,645: 16.

Dessutom erfordrades för Factoriets projekterade

iståndsättning .............................................................. 36,637: 18. 4.

Summa, som hela förvärfningen (aqvisitionen) skulle

kosta Kongl. Maj:t och kronan ................................. 108,282: 34. 4.

I jordeböckerna upptoges Husqvarna Södergården och Norregården

såsom kronoegendomar; förekommande derom i de två sistupprättade

jordeböckerna följande:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

19

År 1825.

Crono hemman.

Husqvarna Sorg. N:o 1. 1 mantal crono.

Jordeboksräntan:

Penningar .................................................. 13: ll f

6 Lffl. smör............................................... 3: 12. —

8 dagsverken ............................................. 24: —

8 åhrliga hästar .................................... 38: 8.

4 konungz dito ......................................... 12: 9

5: 5: 5 i.

Mantalsränta ........................................... 6: 2 5: 5 f 11: 31.

Annotationer:

Efter Kongl. Maj:ts Allernådigaste privilegium af den 15 februari

1715 njutes detta hemman fritt med alla räntor uuder Husqvarna Gevärsfactorie.

Ibm. Norregården N:o 2.

En raserad kronofjerding.

Räntor i ett för allt Pennirigar .......................................... 1: 3 2.

Annotationer:

Varit H men år 1707 Raserad under Husqvarna krutbruk och

räntor nu i ett för allt 10 Dr smt som njutes fritt under krutbruket

efter Kongl. Kammarcollegii utslag samt slutet arrendekontrakt med i

lifstiden Direkteuren Brehmer. Krutbruket nu förflyttat till Husby

kloster och Räntan underlagd Gevärsfactoriet.

Husqvarna N:o 3.

Ett krutbruk:

Förflyttat till Husby kloster i Dalarne likmätigt ordres af den 23

Nov. 1796 och den 2 Jan. 1797.

Ibm. Sorg. N:o 4.

1 kronoqvarn med 2 par stenar; jemväl är i samma ström upprättadt

ett borr- och Pipbruk under samma hemman.

Annotationer:

Innehafves utan skatt af framlidne Herr öfverdirekteuren Ebrenpreutz’

arfvingar under besittningsfrihet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Ibm. Norrg. N:o 6.

1 D:o qvarn med lika inrättning.

Annotationer:

Innehafves med lika frihet som för hemmanet Ibm är anfört.

Ibm. 1 Hel- och Perlgrynsqvarn med 1 par stenar.»

1877 års jordebok.

» Kr onoeg endomar.

Under allmän disposition.

Hemman: *

Husqvarna N:o 1, 1 mtl.

Södergården

kronotionde

5 kbft 1.68 k:r Råg...................................... 12: 50: 66

5 „ 1.68 „ Korn ................................. 9:92:26 22:*43.

Anteckningar:

Enligt Kongl. Privilegium den 15 Februari 1715 frinjuter Husqvarna

gevärsfaktori detta hemmans ränta, hvilken jemlikt Kongl. Kammar

Collega bref den 28 Januari 1856 är från jordebok och räkenskaper

utesluten.

Krono.

Jordlägenheter:

Oförmedladt mtl. f, Husqvarna N:o 2. En lägenhet Norrg.

Anteckningar:

Har varit \ hemman, som år 1707 raseradt och med alla räntor

underlagdt Husqvarna krutbruk, men sedan krutbruket flyttats till Husby

kloster i Dalarne genom Kongl. Bref den 23 maj 1796 förklarats skola

anses såsom en tillhörighet under Husqvarna gevärsfaktori.

Räntan är från jordebok och räkenskaper utesluten enligt Kong].

Kammar Collegii beslut den 28 Januari 1856.»

I skrifvelse till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

lån den 12 december 1896 hade Husqvarna vapenfabriksaktiebolag anmält

sig till skatteköp af kronohemmanet Husqvarna Södergården n:o 1

och kronolägenheten Norregården n:o 2, men hade Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande den 17 mars 1897 resolverat, att, enär fastigheterna ej

upptagits i den af kammarkollegium enligt skrifvelse af den 13 oktober

1851 faststälda förteckning, utan kollegium fastmer enligt samma skrifvelse

med bilagor förklarat Husqvarna Södergården icke kunna till skatte

försäljas, ty och då vid sådant förhållande den omständigheten, att sökanden

icke innehade stadgad äborätt till omförmälda hemman och jordlägenhet

nu icke behöfde komma i betraktande, Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande alltså, jemlikt kongl. kungörelsen den 15 december

1848, funne ansökningen icke föranleda åtgärd.

I skrifvelse till kommerskollegium den 14 oktober 1896 hade W.

Iham såsom ordförande i styrelsen för Husqvarna vapenfabriks aktiebolag

anhållit, att kollegium i enlighet med stadgandena i kongl. förordningarne

den 19 september 1723 och den 24 januari 1720, jemförda

med kongl. kungörelsen den 11 december 1757, måtte förklara de af

aktiebolaget under ständig besittningsrätt innehafda hemmanet Södergården

och lägenheten Norregården icke nödiga för uppehållande af

rikets bergverk; och hade kommerskollegium genom resolution den

23 oktober 1896 förklarat, att kollegium ur synpunkten af bergshandteringens

intresse ej hade något att erinra mot att ifrågavarande

hemman och lägenhet blefve till skatte lösta af Husqvarna vapenfabriks

aktiebolag.

Härefter hade Tham i sin förberörda egenskap låtit till kammarkollegium

ingifva en den 21 september 1897 dagtecknad ansökan, deri

han anhållit, att kollegium antingen måtte förordna om öfverförande

i jordeboken från krono till skatte af kronohemmanet ett mantal

Husqvarna n:o 1 Södergården och kronolägenheten Husqvarna n:o 2

Norregården, hvilka fastigheter af bolaget innehades med den rätt,

hvarunder de samma blifvit genom kongl. resolutionen den 26 oktober

1756 och derpå grundadt kontrakt den 13 september 1757 såsom

tillhörigheter till Jönköpings och Husqvarna gevärsfaktorier till

öfverdirektöreu Fredrik Ehrenpreus öfverlåtna, eller ock förklara hinder

icke möta för skatteköp af ifrågavarande hemman och lägenhet, ehuru

de blifvit uteslutna från den genom kollegiets skrifvelse den 13 oktober

1851 faststälda förteckning öfver egendomar af krononatur, hvilka

finge till skatte försäljas.

Sistomförmälda ansökning vore fortfarande på kammarkollegiets

pröfning beroende.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Enligt af revisorerne inhemtad upplysning från domhafvanden i

T veta härad hade Gustaf Sture och enkefru friherrinnan Charlotta Sture

år 1821 erhållit fastebref å »Gevärsfaktoriet Husqvarna med underlydande

1 £ mantal kronoskatte Södre- och Norregård, qvarnlägenhet

och såg, samt ett mantal kronoskatte Tormenäs». Under åren 1871

och 1872 hade Husqvarna vapenfabriks aktiebolag erhållit fastebref å

»Husqvarna Söder- och Norregård 1 £ mantal kronoskatte i Hakarps

socken och Tormenäs, ett mantal kronoskatte i Rogberga socken». -Om

sistnämnda hemman hade domhafvanden meddelat, att det sedan år

1821 varit i många händer och i sju särskilda fångeshandlingar försålts

till bolaget, som numera försålt detsamma till enskild person,

hvilken derå erhållit lagfart.

Revisorerne hade ansett detta ämne vara af så stor vigt, att revisorerne

velat bringa detsamma till Riksdagens kännedom.

Kammarkollegium har i ett den 21 januari innevarande år afgifvet

utlåtande angående revisorernes ofvanberörda uttalanden i fråga om

eganderättsförhållandena med afseende å den till Husqvarna gevärsfaktori

upplåtna mark till en början meddelat, att kollegium för sin

del vid nämnda utredning icke hade annat att erinra eller tillägga,

än att lägenheten Höggärdsängen eller, såsom den i jordeböckerna

benämndes, Höggärdet, blifvit på grund af kongl. bref den 19 maj

1741 såsom behöflig för gevärsfaktoriet upplåten på arrende åt faktoriets

dåvarande innehafvare, öfverdirektören Fredrik Ehrenpreus;

att bland kollega skatteköpshandlingar funnes förvaradt ett den 31

juli 1770 dagtecknadt koncept till skatteköpebref å lägenheten för

bemälde Ehrenpreus, hvilket koncept angåfve skatteköpebrefvet såsom

utfärdadt af kammarkollegium — ej, såsom utredningen antydde,

af krigskollegium — och hvilket koncept icke upptoge något vilkor

om lägenhetens oskiljaktiga förblifvande vid gevärsfaktoriet, hvaremot

uti ett, som det ville synas, den 25 juli 1763 utfärdadt, men

sedermera år 1766 återfordradt dylikt skattebref nämnda med flere vilkor

syntes hafva varit intagna; att det i revisorernes utredning omförmälda

byte af en del utaf Höggärdsängen mot hemmanet Tormenäs

blifvit af Kongl. Maj:t genom bref den 5 maj 1802 medgifvet, hvarefter

krigskollegium, jemlikt i samma bref erhållet uppdrag att vidtaga

åtgärder till bytets fullbordande och att »ställa hemmanet Tormenäs i

lika förbindelse i afseende på faktoriet» och kronans säkerhet, som

Höggärdsängen dittills ålegat och åtföljt, under den 11 påföljande augusti

angående denna transaktion utfärdat bytesbref, hvarigenom bland annat

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens Skrifvelse N:0 84.

förklarats, att hemmanet Tormenäs dädanefter skulle till gevärsfaktoriets

understöd förblifva derifrån oskiljaktigt, utan att dock något äfventyr

för öfverträdelse härutinnan blifva stadgadt; samt att hemmanet

Tormenäs uti såväl 1825 som 1877 årens jordeböcker för länet upptoges

under skattetitel med anteckning, enligt den senare, bland

annat, att hemmanet vore anslaget till understöd åt Husqvarna gevärsfaktori.

I öfrigt har kollegium — som, vid det förhållande, att den gevärsfaktoriet

anslagna fasta egendom icke stode under kollega vård och

inseende, ansåge sig icke tillkomma att vidtaga eller föreslå åtgärd till

häfdande af kronans eganderätt till samma egendom, för så vidt sådant

med revisorernes framställning afsåges — upplyst, att kollegium till

pröfning förehaft den i revisorernes berättelse omförmälda, af Husqvarna

vapenfabriks aktiebolag hos kollegium gjorda ansökning om

öfverförande i jordeboken från krono till skatte af hemmanet Husqvarna

n:o 1 Södergården och lägenheten Husqvarna n:o 2 Norrgården

eller alternativt om skatteköp ,af nämnda fastigheter; dervid

kollegium, enär något förhållande ej visats vara för handen, som borde

föranleda till vidtagande af den sökta ändringen i jordeboken, samt

fastigheterna såsom tillhörigheter till gevärsfaktoriet, hvars egenskap

af inrättning för allmänt ändamål icke, såvidt handlingarue utmärkte,

upphört, för ty måste anses vara af natur att icke kunna till

skatte försäljaB, förklarat ansökningen icke till någon kollegii åtgärd

föranleda.

Sedan uppmäksamheten blifvit fäst å ifrågavarande ämne och då,

på sätt revisorerne framhållit, det är af vigt, att, der osäkerhet i rättsförhållandena

må anses förefinnas, dessa förhållanden varda vederbörligen

ordnade, har Riksdagen ansett en ytterligare utredning i föreligganden

ärende böra verkställas för utrönande, hvilka åtgärder i detta

hänseende skäligen böra vidtagas för tillgodoseende af kronans rätt

utan förnärmande af enskildes berättigade intressen.

Riksdagen får derför anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta verkställa en närmare utredning i fråga om eganderättsförhållandena

med afseende å den till Husqvarna gevärsfaktori upplåtna mark

samt derefter vidtaga de åtgärder, hvartill eu sådan utredning må befinnas

föranleda.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Jemväl i afseende å eganderätten till den kronomark, som upplåtits

till Finspongs styckebruk, hade revisorerne trott sig finna någon osäkerhet

vara rådande. Med anledning häraf hade revisorerne, hvilka inom

den begränsade tid, som vore för revisorernes arbete tillmätt, icke

varit i tillfälle att åstadkomma en fullständig utredning i detta ämne,

dock låtit anställa en undersökning deri, af hvilken undersökning framgått

följande.

Vid Finspong hade ända sedan 1500-talet funnits ett bruk, som

drifvits för kronans räkning, men derefter öfverlemnats till besittning

af enskilde. År 1618 hade Finspongs gods lemnats såsom pant fölen

fordran, som Louis de Geer hade hos kronan, hvarefter samme de

Geer, sedan han blifvit svensk medborgare, år 1641 inköpt godset

samt år 1646 derå erhållit fastebref. Någon tvekan om eganderätten

till säteriet hade derefter ej förelegat. Men hvad bruket anginge, hade

detta genom kongl. reduktionscollegii resolution den 19 september 1685

förklarats »för reducibelt, och Hans Kong], Maj:t hemfallet med alla

uppburne och så väl af kommissarien sjelf som samtl. arfvingarne åtnjutne,

räntors återfång ifrån 1641, då arrendet cesserade, intill nu med

interesse å 6 pro cento»,. hvarom kammarkollegium, enligt dess registratur

för september 1685, notificerat de Geers arfvingar med begäran,

att de ett riktigt inventarium ifrån sig lemnade tillika med sina böcker

sådane som de med ed, der så påfordrades, skulle vilja vara förtänkte

att verificera, på det kollegium derutaf kunde se hvad man årligen af

samma bruk uppburit och åtnjutit. Samtidigt hade kollegium aflåtit

skrifvelse till landshöfdingen Axel Ståhlarm med begäran, att han

måtte bruket strax under kronan vederkänna och indraga samt jemväl

försorg draga, hur det samma till en säker person kunde blifva på det

fördelaktigaste för Kongl. Maj:t bortarrenderadt.

Derefter hade bruket blifvit, enligt kontrakt den 20 januari 1686,

utarrenderadt under två år till Louis de Geer den yngre; och efter utgången

af nämnda arrendetid hade bemälde de Geer erhållit detsamma

enligt kontrakt den 1 juli 1689 på perpetuel arrende för sig, barn och

arfvingar; och vore afhandlingen härom enligt en i kammarkollegium

tillgänglig afskrift så lydande:

»Kongl. Maij:t wij underskrift^ Respective Rådh. President och

samtlige Cammar Råd. Giörom witterligt, att efter som det arrende-''

contract, Collegium den 20 lanuarii 1686, med Edle och wälborne Louis

de Geer den yngre på sin faders vägnar om Finspånga Bruukz häfd

och nyttjande allenast på 2:ne åhrs tijd sluuta månde, är nu redo expirerat,

och det för Kongl. Maij:tz tjenst och Interesse nödigt wara will,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

-Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

åt om samma bruukz conservation och drifwande alt framgent något

wisst och säkert förordnat warder, hafwandes Hans Kongl. Maij:t förmedelst

Des nådige hijt till Collegium ankomne breeff daterat d. 11

Ianuarii 1686 lämbnat oss frije händer detta bruk på det fördehlachtigaste

och säkraste sättet som sig kan giöra låta, att bort arrendera;

Fördenskull hafwom wij, så i anseende dertill, som och för dhe ansenliga

meliorationer och Byggnader Edell och Wälborne Louis de Geer

den älldre wid förber:de wärk nederlagdt, hvarigenom icke allenast

siälfva bruket, uthan ock dhe der till hörige adpertinenter äro brachte

uti det Esse och wälstånd, som dhe nu förtijden med Kongl. Maijfls

stoora nytta och fördehl finnes, funnit bäst och säkrast under wisse

Gondifioner åt uplåta honom mehrbemälta Fiuspånga Bruuk, och alt

hwad der af dependerar sampt med rätta där till hörer, till ett perpetuel

arrende, eftersom wij här med och i kraft af detta wårt öpne

bref och Contracht på Kongl. Maijts vägnar, inrymme och uplåte honom

Wälborne Louis de Geer sampt hans hustru, barn och arfvingar

till ewärdeliga tijder, det till Kongl. Maijt den 19 september 1685

återkallade Finspånga bruuk i Ostergiötland under arrende, emot en

åhrlig afgift af Sex hundrade dahler nu gångbart sölfvermynt, hvilken

stipulerade arrendesumma han och hans arfvingar skola wara förplichtade,

widh hwart åhrs ända, begynnandes ifrån den 1 Ianuarii 1688,

antingen uti Linkiöpings Landt Cassa eller uti Kongl. Maijdz Ränteri)

här i Stockholm att ärläggia och betalha, hwar emot honom och hans

arfwingar folkande Conditioner låfvade och accorderade äre:

1) Skall det Wälborne Louis de Geer, hans Barn och arfwingar

fritt stå åt föröka och förbättra bruket med hambrar, ugnar och andra

wärk till sådana manufacturer af Iärn, som han och dhe siälfwa Rådeligit

och nyttigt finna, och uti alt utan hinder efter egit behag och godt

tyckio åt disponera; dock der han några nye manufacturer der ärnar

inrätta, så måste han och dhe äfwen som alla andra sig först uti

Kongl. Maij:tz Bergs Collegio der om angifwa, och dess tillstånd inhänga.

2) Sedan accorderas och tillsäijes honom sampt hans Barn och

arfwingar till evärdeliga tijder, såsom af ållder åt betiena sigh af den

halfwa Hällestads grufwans malm till Bruuketz fort drifwande, allenast

åt han och dhe proportionaliteter Contribuera till grufwans vid inacht

hållande, och icke af Kongl. Bergs Collegio pröfvas grufvan så tilltaga,

åt flera densamma nyttia kunna öfver det som till Finspånga Bruukz

tarf behöfwes.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse JS:o 84.

3) Efter som inga giuterijer af ett slags malm allena giöras

kunna, tij tillätes Louis de Geer af Wånga grufwor åt sökia och uptaga

några malmstreck på Wånga gruf-Backarne eller ock der uthom, då

lijkväl det, så vijda som Bergslagens nu i gång warande grufwors bearbetande

eij der af hindras och prteiudiceras, allenast åt han sig derom

uti Kongl. Maij:tz Bergs Collegio ingifwer.

4) Der näst emädan Bruuket och grufworna uthan skoug eij drifwas

kan, och på den orten finnes stoor brist och mangell af skoug,

så efterlåtes Louis de Geer sampt hans barn och arfvingar till Bruuketz

nödtorft att nyttia de der omkringh liggande allmänningar, uthan

någon den wanlige afgiften derföre, som andre lijkväl i slijke fall

gifwa måtte.

5) Der jempte lämbnas och dem framför andra den frijheten af

alla deromkring liggiande bönder, särdeles uti Hällesta, Wånga och

Bijssinge socknar, åt tilhandla sig så mycket kohl, som till detta för

arrenderade cronobruuketz nödvändighet och fortdrifwande betarfwas,

och det för billigt kiöp, uthan stegrande öfver wanligt bruk och markegång,

allenast åt allmogen deremot med deras betahlning eij uppehälles;

och skole Kongl. Maij:tz betiente wara förbundne och förplichtade att

räckia arrendatorerne handen, så att allmogen i rättan tijd vid vijte till

giörandes infinna sig med deras kohl och malmkiörningar.

6) Såsom alle godsen kringom bruuket ligga på een förbuden

och frijkallat ort, och det torde hända att hans Kongl. Maij:t framdeles

behagar att inlösa, antingen dhem alla eller en dehl deraf, hvar

igenom Bruuket kunde komma att lijda någon märkelig afsaknad^ och

således den stora bekostnadt Louis de Geer på själfwa bruuket anwändt

hafwer, blifwa fruktlöös. Alltså hafwe vij till förekommande af

een sådan olägenheet, sampt till Bruuketz desto bättre bestånd och

vid macht hållande i längden, velat å Kongl. Maij:tz vägnar, så och

uppå det nådigste tillstånd här med accordera och försäkra honom

Louis de Geer sampt hans barn och arfwingar, åt de till Bruuketz

fortdrifwande, så vijda han och dhe prestera och fullgiöra dhe uti

detta contract stipulerade conditioner, skola till ewärdeliga tijder, fritt

och obehindradt för all lösen, få behålla af deras köpegods Ettusende

daler sölfvermynts Ränta, sådana som bäst kunna komma bruuket till

nytta, och dhem Louis de Geer siälf uthnämbnandes warder, hvilka

skola blifwa ifrån bruuket som Kongl. Maij:t och cronan tillhörer inseparable,

och således ifrån Publico eij abolinerade.

7) För alla richsdags och andra contributioner, som antingen

redan bewilliade äro eller här efter bewillias kunna, skall han sampt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

hans barn och arfwingar wara exiimerade och befrijade, wälförståendes

af siälfva bruuket, men bruuksfolket der under icke begrepne.

8) Alla casus fortuitos tager Louis de Geer på sigh, undantagandes

der Hällesta grufva, hvar ifrån malmen hemptas måste, alldeles

skulle uthgå, eller ock märket afsaknat taga, och han intet annorstädes

dageligh malm hade att tillgå, då arrendet derefter skall bli

jembkat och proportionerat, tagandes detta perpetuella arrende contract

sin begynnelse uti Ianuarij månad 1688, och continuerandes sådan der

med alt framgent ewärdeligen på ofvan förmälte sätt och vilkor, efter

som ock Louis de Geer sampt hans barn och arfwingar skola wara

förbundne på deras sijda oryggeligen att hålla hvad här ofvantill är

förmält, samt arrendesumman åhrligen afläggia, alldeles efter den här

i Collegio der på ingifne Reversen,»

I jordeböckerna hade Finspong upptagits sålunda:

1793 års jordebok.

Frälse utjordar.

Finspong. En fr. qvarn på säteriets ägor.

40 T:r spannmål.

Annot: Högvälborne Herr Baron och Cammarherren de Geers.

Finspong 1 mtl.j

dito „ säterier,

dito \ „ ]

Finspongs bruk. Införes allenast med namnet.

Annot: Assessoren Sahl. Herr Louis de Geers, arf. innehaft under

arrende för 600 dir smt, som vidimerad copia af Kongl. Maj:ts och

Riksens Cammar Collegii gjorda slut och afhandling i 1697 års Copia

Bok visar, hvilken arrendesumma Kongl. Rådet Högl. Grefve Piper sig

tillpantat efter Kongl. Maj:ts och Riksens Cammarcollegii immission den

28 April 1700, som sedermera Enkefru Grefvinnan Cristina Piper up
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

dragit Wälborne Herr J. J. De Geer den 1 Maij 1721, men enligt

Kongl. Maj:ts och Riksens Cammarcolleg. och stats contoirets bref den

4 Oktober samt Herr Landshöfdingens ordres den 16 November 1757

är desse 600 d:lr smt strömsafrad, igenom Riksens Ständers banque

inlöst, men nu efter höglofl. Kongl. Cammar Collegii och statscontoirets

bref af den 22 December 1774 och höga Landshöfdinge Ämbetets ordres

af den 7 Februari 1775, Immediate krono, och är likmätigt Kongl.

Cammar Collegii slutne contract af den 1 Juli 1689 Herr de Geer, dess

barn och arfwingar aldeles eximerade för alla riksdags- och andra contributioner,

hvad sjelfva bruket angår, men bruksfolket icke derunder

begripne.

1803 års jordebok.

Lika med 1793.

1815 års jordebok.

Hufvudsakligen lika med föregående.

1825 års jordebok.

Lägenheter å Frälsehemmans ägor.

Styckgjuteri.

Fingspong å Fingspong säteri ägor 1.

Stångjernsbruk.

Fingspong å Fingspong säteri ägor 1.

Annotationer: Efter Kongl. Cammar Collegii contract af den 1

Juli 1689 och Kongl. Maj:ts Nådiga resolution af den 26 Juni 1777 är

styckgjuteriinrättningen och 575 sk« hammarskattssmide befriat från

alla Riksdags Bevillningar.

Aflidne Assessoren Louis de Geers arfvingar har innehaft Finspongs

bruk under arrende för 600 d:lr smt enligt Kongl. Kammarcollegii afhandling

i 1697 års copiebok, hvilket arrende Kongl. Rådet Grefve Piper

sig tillhandlat efter Kongl. Kammarcollegii immission den 28 April 1700,

som sedermera Enkefru Grefvinnan Christina Piper updragit Joh. Jac.

de Geer den 1 Maij 1721, men enligt Kongl. Kammar Coll. och statscontoirets

bref den 4 Oktober 1757 är berörda 600 d:lr smt strömsafrad

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 84. 29

igenom Riksens ständers Banque inlöst; och nu Immediate Krono efter

Kongl. Kammar Collegii och statscontoirets bref af den 22 December

1774. Dessutom för närvarande Previlegierat 1242 Sk&! stångjemssmide

som till Bevillning årligen taxeras.

Tull qvarnar.

Finspong. En frälseqvarn med 4 par stenar, hvaraf 1 par täljestenar,

å säteriets ägor.

40 T:r spanmål.

Annotationer: Varit krono enl. 1719 års jordebok.

A g. under Finspongs säteri.

Tullsågar.

Finspong å Finspong säteriägor.

Annotationer: Åges under säteriet Finspong. 1798 den 26 Oktober

beviljad för tull och 1799 den 30 Maji Kongl. Kammar Collegii

stadsfästelse.

1878 års jordebok

»Frälse Egendomar.

Werk ock inrättningar.

Finspong n:r 4. Jern och styckebruk.

Strömsafrad penningar 300 kronor, d

Sedan t. f. advokatfiskalen i kammarkollegium uppmärksammat,

att Finspongs jern- och styckebruk sålunda i 1878 års jordebok uttryckligen

upptagits såsom varande af frälsenatur, och att kammarkollegium

enligt beslut, innefattadt i dess skrifvelse till Eders Kongl. Majrts befallningshafvande

i Östergötlands län den 23 december 1880 faststält jordeboken

i hvad anginge, bland annat, hemmanens och lägenheternas natur,

hade t. f. advokatfiskalen deröfver anfört besvär den 8 februari 1896

med yrkande att, enär någon förändring i naturen ej skett efter det

bruket genom reduktionskollegii resolution den 19 september, 1685 indragits

till kronan och genom kontraktet den 1 juli 1689 upplåtits under

perpetuelt arrende mot en årlig afgift, Eders Kongl. Maj:t måtte upp
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens Skrifvelse, N:o 84.

håfva kammarkollegiets beslut och återförvisa ärendet till kammarkollegium,

som skulle hafva att anbefalla erforderlig rättelse af jordeboken,

eller ock förklara, att ifrågavarande jern- och styckebruk skulle

i jordeboken upptagas bland kronoegendomar.

Öfver besvären hade aktiebolaget Finspongs styckebruk afgifvit

förklaring, deri bolaget bestridt afseende å besvären under anförande,

bland annat, att bruket genom afhandlingen den 1 juli 1689 och särskild^

genom föreskriften i dess 7 §, att bruket skulle vara fritt från alla

riksdags- och andra kontribut-ioner, blifvit upplåtet under full frälsefrihet.

I infordrade utlåtanden hade dels kronofogden och häradsskrifvaren

i Bråbo och Memmings härad, dels ock Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Östergötlands län på anförda skäl hemstält, att t. f. advokatfiskalens

besvär måtte ogillas.

T. f. advokatfiskal hade i afgifna påminnelser erinrat, att ifrågavarande

jern- och styckebruk uti jordeböckerna för åren 1793, 1803

och 1815 införts »allenast till namnet» utan angifven natur, hvaremot

samma bruk ej ens till namnet funnes upptaget å de i jordeböckerna

förekommande sockensammandragen, som särskildt för hvarje socken

utvisade antal, natur m. m. af de egendomar, hvilka verkligen blifvit i

jordeboken upptagna; att den i 1825 års jordebok förekommande anteckning

om brukets belägenhet å frälse grund icke, vid det förhållande

att bruket ansetts och behandlats såsom en sjelfständig possession, borde

mot reduktions- och öfriga handlingar tillmätas vitsord; att någon öfverensstämmelse

mellan jordeböckerna i fråga om brukets natur icke förefunnes,

hvadan bestämmelserna i 31 mom. af kammarkollegiets kungörelse

den 27 oktober 1856 ej utgjorde hinder för åstadkommande af

rättelse i nya jordeboken, derest bruket utan giltigt skäl införts bland

frälseegendomar, samt att ostridigt vore, att egendomen till kronan erlagt

och erlade strömsafrad eller arrende, hvadan allt ordande om frälsefrihet

förfölle.

Sedan kammarkollegium, som den 26 juni 1896 afgifvit utlåtande

i ärendet, efter återremiss, å nyo den 8 mars 1897 afgifvit utlåtande,

hade Eders Kongl. Mai:t genom bref den 21 maj sistnämnda år förklarat

det öfverklagade beslutet icke utgöra hinder för kammarkollegium

att beträffande ifrågavarande lägenhets natur låta i vederbörlig ordning

vidtaga den rättelse i jordeboken för Östergötlands län, som af förhållandena

påkallades.

Vid föredragning af sistberörda kongl. bref hade kammarkollegium

genom beslut den 30 juli 1897, som vunnit laga kraft, förordnat, att

lägenheten Finsporuj n:Q t jern- och styckebruk skulle i jordeboken öfver
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagen Skrifvelse N:o 84.

föras från frälse till krono samt upptagas bland kr ono egendomar, verk och

inrättningar under enskild disposition, hvarom skrifvelse skulle aflåtas till

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Enligt meddelande från bemälde befallningshafvande till kammarkollegium

den 31 december 1896 funnes lägenheten Finspong n:o 4,

ett jern- och styckebruk i Risinge socken, ej särskildt omnämnd uti tillgängliga

köpe- och lag fartshandling ar, enär det uti fastebrefen om Finspong

hette: »frälsesäterierna Finspong 2 mantal med alla dervarande

verk af masugnar, hammarsmedja, stjelp- och kupolugnar m. m.»

Vid granskning af 1893 års jordeboksförändringsextrakt för Finsponga

läns samt Bråbo och Memmings härads fögderi af Östergötlands

län hade kongl. kammarkollegii aktuariekontor anmärkt, att enär, jemlikt

kollegii den 30 oktober 1890 meddelade och af Eders Kongl. Maj:t

den 6 november 1891 faststälda beslut, nedsättning beviljats i strömsaftad,

såsom varande hänförlig till jordeboksränta, sådan nedsättning

jemväl bort ega rum i strömsafraden af n:o 4 Finspongs jern- och

styckebruk i Risinge socken af nämnda län.

Kammarkollegium, som inhemtat, att nämnda jern- och styckebruk

den 1 juli 1689 på everldliga tider upplåtits åt Louis de Geer,

hans hustru, barn och arfvingar mot en årsafgift af 600 d:r sunt, äfvensom

att bruket, hvithet i 1825 års jordebok införts underrubrik: »lägenheter

å frälsehemmans egor», i 1878 års jordebok upptagits under frälsetitel,

hhde genom beslut den 17 september 1896 förordna!, att, enär

Finspongs jern- och styckebruk innehades af ett enskild! verk, dess

grundskatt skulle till statsverket utgöras efter stadgad nedsättning jemlikt

2 mom. i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning

i de på viss jord hvilande grundskatter samt lagen den 2 december

1892 angående afskrifning af nämnda grundskatter.

Häröfver hade kaminaradvokatfiskalsembetet anfört besvär med

yrkande, att, då, enligt hvad i såväl upplåtelsehandlingen af den 1 juli

1689 som särskildt i 1825 års jordebok uttryckligen angifvits, den

ifrågavarande strömsafraden vore arrende, Eders Kongl. Maj:t täcktes,

med upphäfvande af öfverklagade beslutet, förordna, att sagda strömsafrad

skulle utan nedsättning utgå med det i 1878 års jordebok upptagna

belopp.

Sedan kammarkollegium, efter vederbörandes hörande, den 24

maj 1897 afgifvit infordradt utlåtande, hade Eders Kong]. Maj:t, genom

beslut den 10 september samma år, icke funnit skäl att göra ändring

i kammarkollegii beslut.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Hvad sålunda förekommit hade revisorerne, med hänsyn till ämnets

vigt, velat bringa till Riksdagens kännedom.

Rigtigheten af de sålunda utaf revisorerne meddelade uppgifter

beträffande eganderätten till den mark, som upplåtits till Finspongs

jern- och styckebruk, har af kammarkollegium i skrifvelse den 14 januari

innevarande år till alla delar vitsordats.

Af enahanda skäl, som Riksdagen här ofvan anfört i fråga om

Husqvarna gevärsfaktori, anser Riksdagen, att en närmare utredning

jemväl bör ega rum beträffande eganderättsförhållandena vid Finspong,

och får följaktligen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa

en närmare utredning i fråga om eganderättsförhållandena med

afseende å. den till Finspongs jern- och styckebruk upplåtna mark samt

derefter vidtaga de åtgärder, hvartill en sådan utredning må befinnas

föranleda. A

Konsistorierna och läroverken.

Revisorerne, som vid granskningen af Borås allmänna läroverks

räkenskaper för år 1896 inhemta^ att läroverkets rektor till detsamma

enligt tre särskilda räkningar försålt böcker och uppstoppade foglar,

hafva, då dylika transaktioner emellan läroverkets rektor och läroverket,

representeradt af samme rektor, synts revisorerne olämpliga, fästat uppmärksamheten

å detta förhållande.

Domkapitlet i Skara, hvars utlåtande med anledning af revisorernes

förevarande anmärkning af Eders Kongl. Maj:t infordrats, har öfverlemnat

vederbörande rektors yttrande i ämnet, under förklarande att

domkapitlet för sin del icke haft något särskildt att tillägga till detsamma.

I rektors omförmälda yttrande anföres hufvudsakligen, att alldenstund

revisorerne ej påstått och svårligen kunnat påstå, att de af rektor

till läroverket försålda böckerna eller foglarne varit obehöfliga eller

priset å dem för högt beräknadt, saknade anmärkningen all befogenhet.

Skulle revisorerne möjligen befara, att en rektor genom en dylik transaktion

skulle afse att bereda sig en fördel på läroverkets bekostnad,

så framstälde rektor fråga om hvad som i sjelfva verket skulle vinnas

genom ett förbud för rektor att till sitt läroverk försälja vare sig någon

bok eller en naturaliesamling. Enligt rektors förmenande borde man

lätt kunna inse, att en sådan rektor genom att skjuta annan person

framför sig utan svårighet skulle kunna vinna sitt mål.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Att rektor i fråga om köpen »representerar läroverket'')'') vore ett

påstående af revisorerne, som äfven borde bemötas. Här vore det läroverkskollegiumsom

representerat detta. Det hette nemligen i § 142

mom. 2 af gällande stadga för rikets allmänna läroverk: »Räkenskaperna

öfver de kassor, för hvilka rektor ansvarar, skola af läroverkskollegium

granskas och underskrifvas. Göres icke anmärkning vid räkenskapernas

beskaffenhet---vare kollegiets ledamöter---.» I denna gransk
ning

deltoge alltid inspektor. Revisorernes farhåga för ett möjligen

befaradt öfvergrepp från rektors sida vore derför obefogad.

Då enligt gällande stadga för rikets allmänna läroverk det åligger

rektor att ansvara för att med behöriga verifikationer försedda redogörelser

inom laga tid aflemnas, och rektor sålunda i första hand är

redovisningsskyldig, måste följaktligen en sådan transaktion som den

*f revisorerne anmärkta anses synnerligen olämplig. Men med afseende

å utgiftens ringa belopp, och då ett upprepande af det anmärkta förhållandet,

sedan dess olämplighet blifvit af revisorerne antydd, icke

borde kunna befaras, skulle Riksdagen dock ej hafva ansett sig böra

vidtaga någon särskild åtgärd på grund af revisorernes förevarande framställning,

derest icke den i anledning af densamma afgifna förklaringen

varit af beskaffenhet att ådraga sig Riksdagens särskilda uppmärksamhet.

Enligt Riksdagens uppfattning har till grund för revisorernes

berörda framställning legat den åsigt, att hvarje skymt till misstanke

om att en tjensteman söker bereda sig vinning på det allmännas bekostnad

bör aflägsnas. Men denna åsigt synes vid förklaringens afgifvande

hafva vunnit så ringa afseende, att förklaranden, långt ifrån

att i revisorernes anmärkning finna en maning att undvika ett olämpligt

förfarande, gjort antydan om huru ett sådant må kunna fördöljas.

Med anledning häraf har Riksdagen ansett sig böra anhålla, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes låta meddela nuvarande rektorn vid allmänna läroverket

i Borås förständigande om att för framtiden icke vidtaga sådana

transaktioner som de ofvan omförmälda.

Upsala universitet.

Under vitsordande, att ändringar i många fall vidtagits i Upsala

universitets räkenskaper på grund af de anmärkningar, som vid föregående

statsrevisioner framstälts mot det sätt, hvarpå nämnda räkenskaper

i allmänhet blifvit förda, äfvensom mot vissa särskilda bokföringsllih.

till Riksd. Prot. 1898. 10 Samt. 1 Afd. 1 Rand. 18 Huft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

åtgärder, hafva revisorerne å nyo fäst uppmärksamheten derpå, att universitetets

bokföring ej syntes fullt tidsenlig, samt med anledning af

den granskning revisorerne varit i tillfälle att egna universitetets räkenskaper

för år 1896 exempelvis framstält några erinringar i afseende å

desamma.

Till en början hafva revisorerne anmärkt, att kassaräkningen saknade

hänvisningar till bilagorna och att i dessa senare icke funnes

hänvisningar till verifikationerna, hvilka brister i bokföringen i hög grad

försvårade räkenskapsgranskningen.

I universitetets hufvudbok för revisionsåret funnes, enligt hvad

revisorerne vidare meddelat, upplagdt ett konto benämndt »Donerade

och af Universitetet Disponerade Fonders Konto», hvilket inrymde tre

fonder, den Borgströmska, den Höijerska och den Jungbladska, samt i

afseende å dessa allenast upptoge deras in- och utgående balanser, hvilk»

utfördes med oförändrade belopp; men då i hufvudboken härjemte funnes

särskilda konton för hvar och en af berörda tre fonder, i hvilka

redogjordes för de förändringar i afseende å fondema, »som under året

egt rum, syntes giltigt skal icke förefinnas för det förstnämnda kontots

upptagande i hufvudboken, helst det å detta konto upptagna belopp,

83,198 kronor 33 öre, härigenom kommit att på dubbelt sätt ingå bland

universitetets tillgångar.

I sammanhang härmed hafva revisorerne erinrat om otidsenligheten

i en sådan kontobenämning som det i hufvudboken förekommande

»Rikets Lånebanks Konto».

Den af Eders Kongl. Maj:t den 13 november 1885 faststälda utgiftsstat

för universitetet vore ännu gällande. Alla utbetalningar och

deraf föranledda bokföringsåtgärder borde alltså i regeln verkställas i

enlighet med berörda stats bestämmelser; men att, på sätt i hufvudboken

för år 1896 förekomme, för personer, som år 1885 funnits uppförda på

indragningsstat, men sedermera aflidit, såsom exempelvis professor emeritus

P. E. Bergfalk, de dem tillerkända, numera icke utgående pensionsbeloppen

fortfarande år efter år upptoges i räkenskapen, syntes revisorerne

innebära en oegentlig tillämpning af berörda utgiftsstat.

I • universitetets hufvudbok funnes i den utgående balansen bland

diverse fordringar och tillgångar upptagen en till 18,000 kronor uppgående

fordran af Såfra helsobrunn; men då, på grund af biskopen

Anders Kalsenius’ och hans hustru Elisabeth Kalsenius’, född Le Moine,

testamenten den 10 oktober 1747 och den 21 juni 1748, Upsala universitet

vore egare till brunnen, hade upptagandet af denna fordran

synts revisorerne vilseledande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens Skrifvelse N:q 84.

Af 1886 års förra statsrevision både erinrats, att ingenstädes uti

universitetets räkenskaper funnes någon uppgift å antalet ock värdet

af de fastigheter, sona egdes af staten eller tillhörde universitetet på

grund af donation och hvarifrån detsamma hemtade en del af sina inkomster;

och då kännedom härom syntes behöflig för bedömandet af

universitetets medelsförvaltning, hade revisorerne uttalat önskvärdheten

deraf, att summariska förteckningar på universitetets fastigheter och

egendomar med taxeringsvärden på något ställe i dess räkenskaper

meddelades.

I häröfver afgifvet, af kanslersembetet i utlåtande med anledning

af Riksdagens revisorers framställning vid granskning af universitetets

räkenskaper för år 1884 åberopadt yttrande hade akademikamreraren

anfört, att enligt kongl. brefvet den 30 december 1874 hvart nionde år

från universitetet inginge förteckning öfver dess fastigheter, hvadan

man dittills ansett, att någon årlig reproduktion af denna förteckning;

såsom bihang till räkenskaperna ej skulle vara behöflig.

Förenämnda genom kongl. brefvet den 30 december 1874 anbefalda,

för särskildt ändamål afsedda förteckning hade, enligt revisorernes

mening, visserligen icke gjort en med hänsyn till räkenskapsgranskning

upprättad fastighetsförteckning obehöflig. Gifvet vore, att

för bedömande af fastigheters förvaltning erfordrades uppgift å såväl

deras värden som deras afkastning. Revisorerne ansåge derför önsk-.

värdt, att vid universitetets räkenskaper måtte fogas en specifik för-,

teckning öfver fastigheternas värden och afkastning.

Slutligen hade revisorerne velat fästa uppmärksamheten å önskvärdheten

deraf, att förteckningar blefve, för att räkenskaperna bifogas, uppgjorda

öfver de i universitetets lokaler befintliga möbler och dermed

jemförliga värdefullare inventarier samt särskildt öfver dess dyrbara

porträttsamling.

Universitetskanslern, från hvilken infordrats utlåtande med anled

ning af revisorernes ofvan omförmälda framställning, har i skrifvelse den

31 januari 1898 såsom eget utlåtande åberopat ett af det större akade

miska konsistoriet i Upsala den 19 i samma månad afgifvet yttrande,

deri, beträffande till en början den allmänna anmärkning mot universi

tetets bokföring, som framstälts af revisorerne, eller att densamma icke

syntes vara fullt tidsenlig, konsistoriet, utan att till bemötande i sak

upptaga anmärkningen, erinrat, att dess räkenskap vore upplagd och

fortfarande upprättades i öfverensstämmelse med det formulär, som efter

granskning och godkännande af statskontoret år 1860 fastställa till efter
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

rättelse af kanslern på bemyndigande af Eders Kongl. Maj:t, samt att

afvikelser i väsentliga delar från detta formulär icke kunde på konsistoriets

eget bevåg företagas. För bokföringens omgestaltning erfordrades

sålunda först och främst högre myndigheters medgifvande, hvarför^

utom konsistoriet såsom sin bestående åsigt framhölle, att genomgripande

förändringar i bokföringen kunde åstadkommas först efter utredning

och förslag af särskildt utsedde sakkunnige.

Revisorerne hade vidare anmärkt, att kassaräkningen saknade

hänvisningar till bilagorna, och att i dessa senare icke funnes hänvisningar

till verifikationerna, hvilka brister i bokföringen revisorerne funnit

i hög grad försvåra räkeuskapsgranskningen; och ehuru vidtagandet af

ifrågavarande åtgärder innebure en så betydlig ökning i akademiräntmästarens

redan nu trägna och mångfaldiga göromål, att det kunde

ifrågasättas, huruvida han kunde medhinna äfven detta arbete, hade

konsistoriet likväl, efter att hafva inhemtat nämnde tjenstemans yttrande

i frågan, med hänsyn till den lättnad vid räkeuskapsgranskningen, som

deraf otvifvelaktigt skulle följa, förklarat, att för framtiden de af revisorerne

önskade hänvisningarne till verifikationerna skulle i räkenskaperna

införas.

Hvad vidare anginge revisorernes erinran, att de belopp, 33,198

kronor 33 öre, som i hufvudboken upptagits å ett konto, benämndt

»Donerade och af Universitetet Disponerade Fonders Konto» och inrymmande

tre fonder, den Borgströmska, den Höijerska och den Jungbladska,

kommit att af närmare angifna skäl på dubbelt sätt ingå bland universitetets

tillgångar, hvarför anledning icke synts revisorerne förefiuuas

för kontots upptagande i hufvudboken, hade konsistoriet — med upplysning,

att ifrågavarande konto funnits i räkenskaperna från och med

år 1860, då det upplagts i full öfverensstämmelse med ofvan åberopade

formulär — meddelat, att redan vid Upsala universitets drätselnämnds

sammanträde den 17 augusti 1897 i sammanhang med kamrerarens anmälan

om afslutande af 1896 års hufvudbok, och således långt förr än

nu ifrågavarande anmärkning framställs af revisorerne, inom nämnden

uppmärksamheten fästats vid oegentligheten af berörda kontos förefintlighet

i hufvudboken.

Drätselnämnden hade i följd deraf beslutit vidtaga åtgärd för

kontots aflägsnande ur räkenskaperna och i sådant syfte redan utverkat

kanslejsembetets medgifvande att med reservfondens tillhjelp i 1897 års

hufvudbok å kontot afskrifva ett belopp af 13,198 kronor 33 öre, och

vore det drätselnämndens afsigt att under närmast följande år föranstalta

om kontots fullständiga afförande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens Skrifvelse N:o 84

Revisorernes anmälan om lämpligheten af utbyte af kontobenämniDgen

»Rikets Lånebanks Konto» emot en tidsenligare skulle af drätselnämnden

till rättelse iakttagas.

Revisorerne hade vidare anmärkt, att upptagande år efter år i

räkenskapen af pensionsbelopp, som i 1885 års stat funnits uppförda å

indragningsstat för sedermera aflidne personer och numera icke längre

utginge, hade synts revisorerne innebära en oegentlig tillämpning af

berörda utgiftsstat. I afseende å denna anmärkning hade konsistoriet

— då, såsom ock revisorerne sjelfva erinrat, ifrågavarande bokföringssätt

vore fullt öfverensstämmande med åberopade utgiftsstat, då vidare afvikelser

från densamma såsom norm för bokföringen enligt konsistoriets

åsigt endast i tvingande fall borde ifrågakomma, men något sådant fall

härvidlag icke förefunnes, och då slutligen ett efterkommande af revisorernes

önskan, om det än icke inverkade å räkenskapens resultat, förryckte

öfversigtligheten af reservfonden tillgodokommande tillgångar —

för sin del afstyrkt, att anmärkningen måtte till någon åtgärd föranleda.

Beträffande derefter anmärkningen, att upptagande bland diverse

fordringar och tillgångar af eu till 18,000 kronor uppgående fordran

af Sätra helsobrunn synts revisorerne vilseledande, då universitetet

vore egare till brunnen, hade konsistoriet upplyst, att denna fordran i

räkenskaperna motsvarades af en skuld å samma belopp, som utbalanserats

från Sätra brunnsintendenten S. E. Henschens konto och utgjordes

af trenne lån, hvilka af universitetet utlemnats för byggnadsarbeten

vid brunnen. Då emellertid dessa lån tillika funnes bokförda

bland reserverade fordringar, vore det mindre behöfligt, att de upptoges

å intendenten Henschens konto, likasom att å Sätra helsobrunns konto

bokfördes ett lika stort belopp såsom universitetets tillgång, hvarför

konsistoriet ansågo lämpligt, att i hufvudboken för år 1897 å Sätra

helsobrunns och intendenten S. E. Henschens konti emot hvarandra

affördes ifrågavarande, till samma belopp upptagna skuld och fordran.

Brunnens skuld till universitetet på grund af nämnda trenne lån komme

då att i likhet med universitetets öfriga reserverade fordringar endast

ibland dessa redovisas.

Af revisorerne hade det för bedömande af förvaltningen af de

universitetet tillhöriga fastigheterna ansetts önskvärdt, att vid räkenskapen

måtte foga3 eu specifik förteckning öfver fastigheternas värden

och afkastning. Konsistoriet insåge visserligen, att upprättandet af

dylika förteckningar och deras fogande vid räkningarne skulle i afsevärd

mån främja det ändamål, som af revisorerne dermed åsyftades,

men då åtgärden medförde ett arbete, som vore alltför vidlyftigt och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens Skrifvelse Ko 8å.

tidsödande att för hvarje år kunna utföras af de vid akademikontoret

nu anstälde tvenne tjensteman, helst om tillika toges i betraktande,

att genom kongl. kungörelsen den 22 januari 1897 tiden för inlemnande

till kongl. kammarrätten af hvarje års räkenskap förkortats med tre

månader, måste konsistoriet bestämdt förklara, att revisorernes förslag

om ifrågavarande förtecknings upprättande för närvarande icke kunde

till något åtgörande från dess sida föranleda. I sammanhang härmed

hade konsistoriet påpekat, att till ledning för sin granskning i fråga

om universitetets fastigheter revisorerne hade att tillgå dels universitetets

jordebok, som innefattade specificerad förteckning öfver dessa

fastigheter och hvaraf exemplar, utom det vid universitetet befintliga,

funnes tillgängligt hos kammarkollegium, och dels den i räkenskapen

ingående specialräkningen öfver fastigheterna och särskildt det deri

upptagna så kallade förändringsextraktet, som, utgående från jordeboken,

utvisade alla förändringar, som fastigheternas afkastning årligen underginge.

Med begagnande af de i specialräkningen befintliga poster upptoges

sedermera fastigheternas afkomstsummor å de i hufvudboken

upplagda spanmålsräntors samt penninge- och persedelräntors konti för

att derifrån tillgodoföra generalkontot.

Hvad slutligen vidkomme den af revisorerne uttalade önskvärdheten

deraf, att förteckningar blefve för att räkenskaperna bifogas uppgjorda

öfver de i universitetets lokaler befintliga möbler och dermed

jemförliga värdefullare inventarier samt särskildt öfver dess dyrbara

porträttsamling, hade konsistoriet meddelat, att konsistoriet först efter

hörande af vederbörande institutionsprefekter, hvilka enligt gällande

universitetsstatuter vore berättigade att före slutligt besluts fattande i

frågor af förevarande beskaffenhet afgifva yttrande, men från hvilka i

anseende till den för konsistoriets utlåtande knappt utmätta tiden sådana

yttranden icke hunnit infordras, kunde blifva i tillfälle att inkomma

med bestämdt utlåtande och förslag beträffande ifrågavarande förteckningars

upprättande.

Af hvad i förevarande ärende förekommit framgår otvetydigt, att

det år 1860 faststälda formuläret för Upsala universitets räkenskaper

är föråldradt och otillfredsställande, hvadan ett nytt sådant synes böra

uppgöras och till efterrättelse fastställas. Likaledes synas, på sätt revisorerne

hufvudsakligen påyrkat, böra vid universitetets räkenskaper

fogas så väl en uppgift å fastigheternas värden och afkastning som en

förteckning öfver de i universitetets lokaler befintliga möbler och des
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

med jemförliga värdefullare inventarier samt Bärskildt öfver dess dyrbara

porträttsamling; och föreställer sig Riksdagen, att, sedan en sådan

förteckning en gång blifvit upprättad, dess komplettering för att biläggas

hvarje års räkenskaper icke borde medföra alltför stort arbete.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke nytt

formulär för Upsala universitets räkenskaper må uppgöras och till

efterrättelse fastställas samt huruvida icke i sammanhang dermed må

förotdnas, att vid dessa räkenskaper skola fogas sådan uppgift och

sådan förteckning, som ofvan omförmälts.

Institutet för blinda.

Jemte erinran, att, enligt hvad 1895 års revisorer meddelat, efter

det enkefru Erika Carolina Nyberg, född Söderberg, som till direktionen

öfver institutet för blinda donerat en fond å 90,000 kronor, med

föreskrift att gifvarinnans namn ej under hennes lifstid finge blifva

kändt utom direktionen, aflidit, direktionen den 30 januari 1895 beslutit,

att fondens från och med samma dag förda räkenskaper skulle tillika

med institutets öfriga räkenskaper öfverlemnas till granskning af kammarrätten,

hade, enligt hvad i revisionsberättelsen meddelas, 1896 års

revisorer omförmält, att, på sätt jemväl af 1895 års statsrevision anmärkts,

någon redovisning öfver de för elevernas utrustning från fonden

för tiden från fondens öfverlemnande, eller är 1886, till år 1894 utbetalda

medel icke kunnat bekommas, hvadan rigtigheten af fondens

den 30 januari 1895 ingående balans, 103,898 kronor 83 öre, icke

kunnat bedömas.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 23 januari 1897 hade institutets

direktion återkallat i minnet, hurusom direktionen med anledning

af 1895 års revisorers anmärkningar i samma ämne anfört, att direktionen

år 1893, så snart direktionen med sin dåvarande sammansättning

hunnit taga kännedom om förhållandena vid institutet, meddelat föreskrifter

rörande redovisningen af de med ifrågavarande fonds medel

anskaffade arbetsmaterialier och att det vore med tillämpning af dessa

föreskrifter, som redovisning lemnats angående de från nämnda fond

år 1894 för ofvanberörda ändamål utgifna medel, dels ock att, ehuru

fullständig redovisning i detta afseende för den föregående tiden ej

numera kunde framskaffas, direktionen hade allt skäl antaga, att de

medel, som från fonden anvisats till utskrifna elevers utrustning, samvets
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

grant anväudts för ändamålet, hvarom direktionen haft särskild! tillfälle

att förvissa sig i anledning af en eller annan f. d. elevs på senare

tiden förda klagomål i ämnet.

Vidare hade direktionen anfört, att, sedan direktionen senast yttrat

sig i förevarande ämne, direktionen icke kommit i tillfälle att meddela

annan upplysning i frågan än den redan lemnade, vid hvilket förhållande

direktionen tilläte sig åberopa, hvad direktionen, på sätt ofvan

nämnts, i sitt förut afgifna utlåtande härom andragit.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och i anledning af en

vid 1897 års riksdag väckt motion om föreläggande för vederbörande

att framlägga fullständig redovisning för ifrågavarande medels förvaltning

under åren 1887—1893, hade statsutskottet yttrat, att, enligt hvad

utskottet inhemtat, frågan, huruvida institutets direktion vore skyldig

att redovisa för ifrågavarande fonds förvaltning, vore, på grund af en

inom kammarrättens revisionsafdelning vid granskning af institutets

räkenskaper för år 1895 framstäld anmärkning mot en jemlikt direktionens

beslut den 30 januari samma år gjord utbetalning af ett arfvode

å 400 kronor till institutets räkenskapsförare, dragen under kammarrättens

pröfning; och då, för så vidt utskottet hade sig bekant, denna

domstol icke afkunnat utslag i anförda anmärkningsmål, men målets

utgång utan tvifvel måste inverka på bedömandet, huruvida redovisning

kunde fordras för de medel, som från Nybergska fonden utbetalts för

ofvan angifna ändamål under åren 1887—1893, hade utskottet hemstält,

att det väckta förslaget om redovisnings infordrande för det dåvarande

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och hade denna

hemställan af Riksdagen godkänts.

Enligt hvad revisorerne inhemtat, hade kammarrätten den 18 mars

1897 meddelat utslag i förenämnda anmärkningsmål och dervid sig

utlåtit, att, emedan direktionen saknat lagligt stöd för sin åtgärd att af

ifrågavarande understödsfond låta utbetala ofvanberörda förhöjning i

arfvodet till den hos direktionen anstälde räkenskapsförare och sekreterare,

kammarrätten funne skäligt att, med gillande af den gjorda

anmärkningen såsom rätteligen grundad, förpligta vederbörande att

ersätta det anmärkta beloppet, 400 kronor.

Genom utslag den 10 september 1897 på besvär, som anförts

öfver kammarrättens omförmälda utslag, hade Eders Kongl. Maj:t förklarat

sig finna, med anledning af hvad i målen förekommit, skäligt

låta vid den gjorda utbetalningen bero, dock att befrielse icke meddelats

från gäldande af det kammarrättens revisionsafdelning tillkommande

anmärkningsarfvode.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens Skrifvelse N;o 84.

Häraf framginge otvetydigt, att Eders Kongl. Maj:t ansett direktionen

öfver institutet för blinda skyldig att redovisa för Erika Carolina

Nybergs understödsfond, och med stöd häraf hade revisorerne velat

uttala den mening, att direktionen borde åläggas att afgifva fullständig,

vederbörligen verificerad redovisning öfver fondens förvaltning under

åren 1887—1893 samt, om sådan redovisning ej kunde framskaffas,

lemna en omfattande utredning om orsaken dertill.

I infordradt utlåtande med anledning af revifeorernes omförmälda

framställning har direktionen öfver institutet för blinda anfört, att det

af enkefru Enka Nyberg den 28 april 1886 upprättade donationsbrefvet

angående ifrågavarande fond innehölle den bestämmelsen, att fonden

skulle stå under direktionens öfver blindinstitutet omedelbara och uteslutande

vård och förvaltning och utan inblandning eller sammanblandning

med institutets öfriga räkenskaper. Det i donationsbrefvet förekommande

uttrycket »uteslutande vård och förvaltning» kunde icke

hafva haft annan rimlig betydelse, än att direktionen haft rätt att

besluta öfver användandet af fondens inkomster, utan att någon egt

befogenhet att klandra direktiouens åtgärder i afseende å densamma.

Denna uppfattning hade gjort sig gällande inom direktionen alltifrån

den tid, då direktionen af gifvarinnan mottog fonden, och direktionens

förutvarande ordförande, herr öfverståthållaren m. m. friherre C. G.

af Ugglas och herr f. d. statsministern, landshöfdingen O. R. Themptander,

hade meddelat, att enkefru Nyberg personligen till dem vid flera tillfällen

förklarat, att denna uppfattning öfverensstämde med hennes

afsigt vid fondens öfverlemnande. I öfverensstämmelse härmed hade

någon revision icke ifrågasatts, förrän räkenskaperna för år 1894

efter enkefru Nybergs död öfverlemnats till kongl. kammarrätten, men

väl hade ofvannämnda herrar ordförande i direktionen för enkefru Nyberg

sjelf redogjort för användande af fondens medel.

På grund af donationsbrefvets innehåll och hvad som ytterligare

blifvit upplyst angående gifvarinnans önskan hade direktionen ansett,

att fondens räkenskaper för den tid, som förflutit, framför allt för tiden

innan enkefru Nybergs död, icke vore underkastade offentlig granskning,

och att direktionen öfver hufvud icke vore skyldig redovisa för

fondens medel, såvida icke Eders Kongl. Maj:t behagade derom förordna.

Under det att direktionen vidhölie denna uppfattning, som direktionen

varit i tillfälle att tidigare uttala, bestrede direktionen särskild^

att direktionens nuvarande medlemmar skulle kunna åläggas någon

redovisning för åtgärder, som vidtagits under tiden före deras tillträde

Bih. till Riksd. Vrot. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 lläft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

af befattningen. Direktionens nuvarande medlemmar hade icke af de

förutvarande direktionsmedlemmarne fått emottaga andra räkenskaper

än dem, som redan blifvit till kammarrätten öfverlemnade. Vid sådant

förhållande skulle, äfven om direktionens nuvarande medlemmar vore

skyldige att afgifva redovisning för sina egna åtgärder, någon redovisning

för fondens förvaltning före den tid, då de varit i tillfälle att

med densamma taga någon befattning, icke kunna åläggas dem under

annan förutsättning, än att de varit lagligen pligtige att affordra

de förutvarande medlemmarne i direktionen sådan redovisning. Direktionens

nuvarande medlemmar hade emellertid med den uppfattning,

som ofvan blifvit uttalad, ansett sig sakna såväl rättighet som skyldighet

att af de män, åt hvilkas omedelbara och uteslutande vård och förvaltning

fonden tidigare varit anförtrodd, kräfva redovisning eller

verifikationer utöfver hvad de sjelfva aflemnat; och hade så mycket

mindre ansett sig hafva skäl ifrågasätta sådant, som desse varit allmänt

högt aktade och för redbarhet kände män. Direktionen ansåge

sig icke vara skyldig att vare sig affordra förutvarande direktionsmedlemmars

sterbhus någon redovisning för deras förvaltning af Nybergska

fonden eller i öfrigt anställa några undersökningar angående

ifrågavarande direktionsmedlemmars åtgärder i afseende å densamma.

Då, efter hvad i detta ärende förekommit/- det måste anses uppenbart,

att den af revisorerne upprepade gånger påyrkade redogörelsen

för den Nybergska fondens förvaltning under åren 1887—1893 icke

kan framskaffas, men ett sådant förhållande måste vara egnadt att

ådraga sig en särskild uppmärksamhet, har Riksdagen funnit det vara

angeläget, att orsaken till detsamma må varda på ett bestämdt sätt

angifven. På grund häraf och under uttalande af den förutsättning,

att åtgärder varda vidtagna till förekommande för framtiden af sådana

missförhållanden som de nu omförmälda, får Riksdagen anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla en fullständig utredning om anledningen,

hvarför redovisning öfver den Nybergska fondens förvaltning

under åren 1887—1893 icke kan åstadkommas.

Stockholm den 11 maj 1898.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.