Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om skärpt lagstiftning mot ocker, jr-i - •'' : ''.i f.. < .<
1898-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 13,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1898:87, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om skärpt lagstiftning mot ocker, jr-i - •'' : ''.i f.. < .<
Dokumentets text
7
Riksdagens Skrifvelse N>:o> 87.
i.-i-it
J(.tutt Ii ii
in M ,uH. rf ii !"/i j ; i *. r i rf
) ''\. , '' !Hf''l !
1''; ( f ‘ f y / ‘-i ! i : • . ! • > J . i #
•. .• I t»u; V'' i • > •. T‘* ’•; i
*''; >n * . i • * • )''/> j i ‘*|» /
>-‘i N:o 87.
,i. '' ’ c •••,<»''* Vi • " . -i
a • '' • < fv» i''15:
-0;i T*>*i''r/i!
v... . - .Im‘-■
■.ilo ■ 1 : •
;; >u >.>> Uf /i1; v /
bil ■ • • i f. -r /
t H ».fl 1)1 lf>> j ■''»j Hd * < ! :
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 maj 1898.
— —(, — Andra Kammaren den 7 • r— -r~.
• )'' \ '' *''j t ■ j ! • - ■ . * I.f '' I ! * ; ! i i I» ’ i.-; .} i * i • » i . f '' 4.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner
om skärpt lagstiftning mot ocker, jr-i - •'' : ''.i f..
< .< (Lagutskottet» utlåtande n:r 62.)
.f ;• tv i i iJpjiilf OM ''-i''1 . • ''•<*. l i i. f i!: ■! it i: 1'' '' • ■ * ■ ■ ,0‘
..c i jsiif, ir ; ..un >i i i *; V-. )ii: > JOWiio m: ■ in: ••:j; : ? •:!
i o ; • - i " ■ I. Ii .f >vj;*''''!/!r I i!‘ • i. , * *‘v:.r: i »‘I’ ''.1 li t* C igli 7 i i-i/i
Till Konungen. vii , ,-ifi
. i iihvjo , i f >■_)■'' ./.i;:. i >''( t i.iUlij/'', i''j8i I filt ‘>l> lli)''
f
Vid innevarande riksdag har af enskilda motionärer väckts
förslag om skärpt lagstiftning emot ocker. Härvid'' har anförts, att
genom tilldragelser, särskildt under senare tider, hvilka ådagalagt,
att oekerhandteringen inom landet och framför allt i hufvudstaden
bedrifves i icke ringa omfattning, uppmärksamheten blifvit rigtad
på en lucka i vår lagstiftning, hvilken det borde ligga statsmagterna
om hjertat att snarast möjligt söka fylla. Motionärerna hafva emellertid''
förutsatt, att staten icke bör genom bestämmelser om ett
räntemaximum, utöfver hvad härom finnes i vår nu gällande lagstiftning
stadgadt, ingripa i regleringen af penningens marknadspris,
utan, under hänvisning till tyska strafflagens bestämmelser om sträft''
för ocker och dermed sammanhängande föreskrifter, uttalat den åsigt,
att man borde välja andra utvägar än den ofvannämnda till det
ondas stäfjande.i r Man har visserligen icke förbisett de svårigheter,
som möta för en effektiv tillämpning af lagbestämmelser sådana
8 Riksdagens Skrifvelse N:o 87.
som de ifrågasatta, men man har framhållit, att, om det också vore
sant, att en dylik lag lätt skulle kunna kringgås eller gäckas —
hvilket nog skulle komma att möta större svårigheter än mången
förmenade — redan det, att procenterihandteringen blefve af lagen
brännmärkt såsom brottslig, vore ett godt, som icke skulle förblifva
utan verkan på den icke ringa del af allmänheten, hvars rättsmedvetande
i många fall behöfde stödet af yttre auktoritet för att komma
till eu bestämd uppfattning, eller på en och annan af dem, som för
egen del icke skulle hafva något emot att egna sig åt ockerhandteringen,
om de derigenom icke utsatte sig för straff, men som skulle
känna det mindre behagligt att veta sig ständigt hotade af ett sådant.
Riksdagen är ense med motionärerna om behofvet af skärpta
lagbestämmelser emot ocker, då erfarenheten nogsamt visat, att den
nuvarande lagstiftningen — endast innefattande förbud mot betingande
af allt för hög ränta — ej förmår att på ett närmelsevis tillfredsställande
sätt förebygga drifvande af proeentarnes skamliga
handtering. Visserligen står det klart för Riksdagen, att högst väsentliga
svårigheter äro förenade med uppgiften att utfinna en verkligt
effektiv strafflagstiftning mot ocker, och att det näppeligen kan
ens tänkas, att man på denna väg skall kunna träffa alla fall, då
ocker i verkligheten föreligger, men Riksdagen håller ändock före,
att afsevärda fördelar skulle af en förändrad lagstiftning uti ifrågavarande
hänseende kunna vinnas. Såsom ofvan sägs, har eu bestämmelse
om straff mot ocker betydelse redan så till vida, att
sjelfva förfarandet derigenom än kraftigare än nu är fallet brännmärkes
i den allmänna opinionen; och dessutom lärer det ej möta
oöfverstigliga hinder att i åtskilliga fall kunna befordra den brottslige
ockraren till straff. För sådant ändamål erfordras dock att
bringa lagstiftningens bestämmelser om hvad som rätteligen är att
räkna såsom ocker i större öfverensstämmelse med hvad allmänna
meningen anser såsom sådant, att sålunda ej binda sagda begrepp
vid vissa formella förutsättningar, som med större eller mindre lätthet
kunna kringgås, utan fastmera göra det möjligt för den lagskipande
myndigheten att till ocker hänföra allt, som rätteligen dit
hörer. Den tyska lagens bestämmelser i ämnet synas härutinnan
lämpligen kunna tjena till ledning. Uti den omständigheten, att
vid försträckningsaftal försträckningsgifvaren begagnar sig af annans
nödstälda belägenhet, lättsinne eller oerfarenhet på sådant sätt, att
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 87.
försträckningsgifvarens prestation jemte den risk kan löpér ej står
i rimligt förhållande till de fördelar, han sig betingar, ligger, enligt
Riksdagens förmenande, det för ocker karakteristiska.
Riksdagen får alltså anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t
låta utreda, huruledes genom förändrad lagstiftning ocker lämpligast
må förhindras, samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill
den verkstälda utredningen kan gifva anledning.
Stockholm den 7 maj 1898.
- {l''A I tf t »o ■ ) • ■ {
Med undersåtlig vördnad.
''-fSMcIlrä t. .
7tf(b4 4 1 i •''»>•.> » f V.MU Kr'';II »/is*
i 8- -U; I''f , »V • >''
>
1
• ,»» ''.visit
ii*» /i
! i ! i
itiy t ainoaloftiirtäleo»! h-vMinr v i*
.»< ■ H ♦ -
*- *•''!<> tr</*. . r*W 4*
aliufTMK t räl/ .bj>ao/\ röt \.< >
t i .
iMål .»filial ■
<onai
. .öjair-i ic:.>
i / 1 .i i»
tiv Ii fd ni v ro k ko* .hd--
: öR
ofiil ''tta! TViofcti*:''tl
.• :kI>-a
i Vl utom I ■ ’
f * ;
• :&*)({
ö liii ■-•;;{/»tf l\y. i''
. ''V.et -rot i ! i -''te ''0.
■!:>! -f»>1 io.iiO‘r.< V flit •''i.iföri
1 i r -i -
-to*? jt• u- %''■■■
Möt »i. ''.(l''VT/1 i!(! i!
.• .1 . '':y-‘
''v- .Vv, -rot it - : i t V.
•
}\ • i
f;l i VA tiiXI-iflrn --f*,-:
‘ /.i •
1 .''i Uti/>;!ii.. > i o-ip
. • .it!
•/</
; 1 »1: ;0 Ji, !■!;.«)iM I
;
•I /Ii; . jlr ti'', \W-A t {.“■«•
\s>VA
(rj ({}.) AV v*/ \s
•As\\ *<(>''. ( -1* i i:'' A •
H !>-»([ -1 f 11 • >'' ■. '' ii [1 i (»OUVlilil
l *11^? ? (
: t f Hr> li M 5 in j;T-t Ml A
[ ‘ f \ • J *
.. ''1i >-i i r, .« ■:■ -i/iit 1
: 1 > t Åt i it:/ / Å . t *
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 10 Sand.
14/rf.
1 Rand. 19 Höft o •
2
»tum
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.