Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner, dels om upphörande af giltigheten utaf förbehåll, som vid skatteköp af s. k. rekognitionshemmaft _ åt; gjorts derom, att hemmanen alltid skola vara oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda, dels ock om ändrad lydelse af 30 § i lagen om hemmansklyfning, egostyck - m.- •V ning och jordafsöndring den 27 juni 1896. Ii ■ < i i.,* ‘ ) i jrv? w ir

1898-05-12 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1898:97, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner, dels om upphörande af giltigheten utaf förbehåll, som vid skatteköp af s. k. rekognitionshemmaft _ åt; gjorts derom, att hemmanen alltid skola vara oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda, dels ock om ändrad lydelse af 30 § i lagen om hemmansklyfning, egostyck - m.- •V ning och jordafsöndring den 27 juni 1896. Ii ■ < i i.,* ‘ ) i jrv? w ir

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 97.

■■ rrf

a..‘In

»ritt

(i"

> x f

i ii)

, . .1 Ju I r ■

''X , f) iVl

,1 H?.; 1.1

t

r>u; mr. 1

bo /knJ ,»''.>>< /

41 biY .uudb

IT» (''...Tödad

i 4) bara dio/lbi

j-; >f? -•tbia.»

jtn

N:o 97.

t.ajr'' ffiOH a. > * * >.i1 jj-Hf* Öb i. ''t; , fb.uT:; ( ai:''

•: , ii inbita fvutjjuiii) ul ru ijVttt .*!> i;

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1898.

.— — ,■ v ijjT Andra Kammaren — 12 -*pp.

\< , ; >;''1 . afiffr; rA<

.;U''. c •'' : ni , lag äril

-/si: -lOUflifi

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta

motioner, dels om upphörande af giltigheten utaf förbehåll,

som vid skatteköp af s. k. rekognitionshemmaft

_ åt;

gjorts derom, att hemmanen alltid skola vara oskiljaktiga

från de bruk, hvarunder de lyda, dels ock om ändrad

lydelse af 30 § i lagen om hemmansklyfning, egostyck
-

m.-

•V ning och jordafsöndring den 27 juni 1896.

Ii ■ < i i.,* ‘ ) i

jrv? w ir;

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 6.)

, ... :il

Till Konungen.

ad. Ut ''''t;!

Inom Riksdagen hafva väckts motioner, deri yrkats, det Riksdagen

måtte för sin del besluta, att hvad som vid skatteköp af s. k. rekognitionshemman

stadgats derom, »att hemmanen alltid skola vara oskiljaktiga

från de bruk, hvarunder de lyda», skulle upphöra att gälla, samt under

förutsättning af bifall till nämnda förslag, att § 30 af lagen om hemmansklyfning,

egostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 måtte erhålla

följande förändrade lydelse: ;>• r<

»Genom denna lag göres ej ändring i hvad om lotshemman af kronooch

skattenatur är särskildt stadgadt.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 97.

Till stöd för förstnämnda yrkande har anförts, bland annat, följande:

Från äldre tider hade kronan tillhöriga skogar blifvit anslagna till

vissa bruk och bergverk att af dem nyttjas emot årlig afgift eller rekognition.

Vid 1809—1810 årens riksdag beslöts, att dessa s. k. rekognitionsskogar

skulle indelas till hemman och, i den mån de befunnes för bruken

behöfliga, till bruksegarne till skatte försäljas. Närmare bestämmelser

härom meddelades i kongl. kungörelsen den 4 februari 1811; och stadgades

deri, bland annat, att i de skattebref, som kammarkollegium hade att

å de försålda hemmanen utfärda, skulle intagas förbehåll, att hemmanen

alltid skulle blifva oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lydde. Sedermera

utfärdades rörande skatteköp af ifrågavarande hemman flera författningar,

hvilka alla i afseende å berörda förbehåll hänvisade till 1811 års

kungörelse.

Mot en inom Riksdagen vid ett föregående tillfälle uttalad åsigt, att

ifrågavarande skatteköp medfört oskäligt stor fördel för köparne, har

motionären ansett åtskilligt vara att invända. Utaf en tryckt uppsats i

ämnet (»Om skatteköpta rekognitionshemman, utredning med hänsyn till

ifrågasatt återvinningstalan») inhemtades, att i sjelfva verket afsigten med

Riksdagens beslut om försäljningen varit, att staten derigenom skulle få

ökade inkomster, och att bruksegarne varit ganska ovilliga att medverka

till realisationen. Sedan staten afhändt sig eganderätten till dessa hemman,

syntes de i allt fall böra åtnjuta samma friheter och förmåner som

öfriga skattesålda kronohemman.

Huru härmed än månde förhålla sig, hade det emellertid numera

visat sig, att ett inom Riksdagen gjordt antagande, det staten skulle, i

fall af bruks nedläggande eller hemmans skiljande från bruk, ega återvinningsrätt,

varit felaktig. Sedan talan å kronans vägnar väckts mot

åtskilliga egare af rekognitionshemman med påstående, att hemmanen på

någon af nyss nämnda grunder skulle återfalla till kronan, hade nemligen

högsta domstolen genom en följd af domar den 8 juni 1897 förklarat,

att återvinningsrätt i sådana fall icke egde rum, och för ty ogillat kronans

talan.

Härigenom hade frågan om bibehållande af ifrågavarande förbehåll

fått en helt annan innebörd. Då det genom högsta domstolens beslut

vore konstateradt, att kronan icke hade någon återvinningsrätt till hemmanen,

hade den ur synpunkten af kronans fiskaliska intresse anförda

grund för sagda förbehålls bibehållande alldeles bortfallit. Enligt hvad

den ofvan omförmälda utredningen gåfve vid handen, hade samma för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 97. 5

behåll icke heller af sådan hänsyn tillkommit, utan skulle afsigten dermed

allenast varit att, i enlighet med den tidens näringspolitiska åsigter,

sörja för, att hvarje bruk skulle hafva tillräckligt med skog i förhållande

till den qvantitet jern eller andra produkter, som, enligt de för bruket

gällande privilegier, finge der tillverkas. Sedan numera fullständig frihet

införts i afseende å bergshandteringen, kunde det naturligtvis icke vara

skäl att ur denna synpunkt bibehålla ifrågavarande inskränkning.

Vid nu anförda förhållanden syntes numera intet med fog kunna invändas

mot, att dessa hemman i förevarande hänseende likstäldes med

öfriga under enskild eganderätt varande hemman. Det skulle visserligen

kunna ifrågasättas, huruvida icke omförmälda inskränkning borde anses

redan hafva bortfallit genom de angående bergshandteringens frigörande

nu gällande författningar, men då förbehållet förutsatts såsom giltigt i den

år 1896 utkomna lagen angående hemmansklyfning, egostyckning och

jordafsöndring, syntes trygghet icke förefinnas, att icke samma förbehåll

kunde komma att anses fortfarande tillämpligt och sålunda kunna af någon

bruksegare användas för att söka återvinna från bruket såldt hemman af

ifrågavarande art.

Det syntes derför nu vara skäl att, till undvikande af den rättsosäkerhet,

som deraf vållades, och de kostsamma rättegångar, som deraf

kunde föranledas, meddela uttryckligt stadgande derom, att förbehållet

skulle vara utan verkan.

Riksdagen har i likhet med motionären funnit, att då, i händelse

bruksrörelsen blifvit nedlagd vid bruk, under hvilket rekognitionshemman

lyder, eller om rekognitionshemman kommit i annans ego än bruksegarens,

kronan numera anses icke ega återvinningsrätt till hemmanet, och ifrågavarande

bestämmelse om hemmanens oskiljaktighet från bruken, sålunda i

detta hänseende icke eger någon betydelse, samma bestämmelse bör upphöra

att äfven i öfriga afseenden ega giltighet, helst bibehållande af en

sådan bestämmelse kan genom den rådande osäkerheten angående eganderätten

till rekognitionshemman framkalla anspråk och förvecklingar af flera

slag. Riksdagen har derför velat bifalla motionärens förslag i denna del,

hvaraf torde följa, att lagen om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring

bör blifva gällande äfven i fråga om förevarande rekognitionshemman.

Riksdagen får alltså anmäla, att Riksdagen för sin del beslutit, att

hvad som i fråga om skatteköp af s. k. rekognitionshemman stadgats

derom, »att hemmanen alltid skola vara oskiljaktiga från de bruk, hvar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 97.

under de lyda», skall upphöra att gälla; samt att 30 § af lagen om

hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 må

erhålla följande förändrade lydelse:

»Genom denna lag göres ej ändring i hvad om lotshemman af kronoeller

skattenatur är särskildt stadgadt.»

'' i*.r r''ri‘f rr* io’» -AV* rr-[’ ".‘t1-* , f ?. n-| , >-,•+ 1 ,>•

Stockholm den 12 maj 1898.

-fji- • ;ol ;■ -i jotai ;,:<»/ < ■ ir • r'' i ; J n j,:'' jr

''■«l ;hf, O''infinit :u,;jeri ''v» /t it ro Jota t J-;

Med undersåtlig vördnad.

oh-iOd gaixr/- ivrh-n; sfer .-.rföh.-.o Joi nR-rm! .%«i:

ÖL.

H ‘ii iii.i i ■

IM it J..

i rna*: x>:

i-plfctorfa 5ao

sloiia in]!i : ii -ii..a

ii / il

ati ’ nöfciu

.eu’in mod

,"rj i

ir: fi ''/ t

i- . ra

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.