Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 22 och 24 §§ i 15 kap. sträf lag en.

1899-03-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:10, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 22 och 24 §§ i 15 kap. sträf lag en.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 10.

N:o 10.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 mars 1899.

— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

angående ändrad lydelse af 22 och 24 §§ i 15 kap.

sträf lag en.

(Lagutskottets utlåtande n:o 18.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag

derom, att försök till sådant brott, hvarom talas i 22 § af 15 kap. strafflagen,

skulle i de fall, då försöket ginge ut på att tvinga någon till deltagande

i arbetsinställelse eller hindra någon att återgå till arbete eller

att öfvertaga erbjudet arbete, blifva lika straffbart som det fullbordade

brottet, samt att sålunda straffbart försök skulle lyda under allmänt åtal.

Ehuru våld och hot mot annan person i allmänhet äro enligt gällande

lagstiftning belagda med straff såsom särskilda förseelser, och man

alltså redan nu ingalunda saknar möjlighet att få den, hvilken genom

dylika medel sökt utöfva tvång mot annan, befordrad till ganska allvarsamt

ansvar, har Riksdagen funnit motionärens förslag förtjena beaktande.

Den särskildt brottsliga och för samhällets lugna ekonomiska utveckling

vådliga karakteren af sådant våld eller hot, hvarom här är fråga,

utgör nemligen enligt Riksdagens mening skälig anledning att belägga

detsamma med strängare ansvar än annan dylik handling. Att sådant skärpt

ansvar enligt motionärens förslag skulle åstadkommas derigenom, att våld

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 10.

11

eller hot, användt för att tvinga någon till arbetsinställelse eller eljest

hindra honom från att arbeta, skulle bestraffas lika strängt, vare sig det

medfört åsyftad verkan eller icke, innebär visserligen ett af vår lagstiftning

i regel icke erkändt likställande af försöket med det fullbordade

brottet, men torde i förevarande fall hafva skäl för sig. Det objektiva

moment, som betecknar skiljaktigheten emellan försöket och det fullbordade

brottet eller att vid det förra den afsedda effekten uteblifvit, är i fråga

om nu omhandlade brott af väsentligt mindre betydelse ur straffrättslig

synpunkt än beträffande öfriga brott, hvilka såsom försök äro i vår lagstiftning

med straff belagda. Drån statens synpunkt kan det anses nästan

likgiltigt, om afsigten att förmå en arbetare att deltaga i arbetsinställelse

eller hindra honom att återgå till arbete eller öfvertaga erbjudet arbete

lyckas eller ej; staten bar ett bjudande intresse af att ingripa strängt

straffande uteslutande med hänsyn till farligheten i den vilja, som rigtar

sig på handlingar i förenämd! syfte.

För antagande af den sakliga ändring, som innefattas i motionärens

förslag, talar ock kraftigt den för hvarje år allt mer framträdande nödvändigheten

att söka städja det ofog, som fackföreningar och strejkledare

bedrifva genom att framkalla eller befordra oberättigade och för arbetarne

ej mindre än för arbetsgifvarne skadliga arbetsinställelser. Allmänt kända

tilldragelser i vårt land under nästlidet år hafva än ytterligare bestyrkt

den erfarenhet, som förut vunnits derom, att nu gällande lagbestämmelser

äro otillräckliga i sådant afseende. Utan att allt för högt skatta värdet

af sådana bestämmelser som de af motionären föreslagna, torde man dock

kunna hoppas, att desamma skulle icke oväsentligt bidraga till att skydda

välsinnade arbetare mot obehöriga sidoinflytelser.

Af ofvan anförda skäl har Riksdagen för sin del antagit följande

Lag

om ändrad lydelse af 15 kap. 22 och 24 §§ strafflagen.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 22 och 24 §§ strafflagen skola

erhålla följande ändrade lydelse:

22 §.

Tvingar någon, utan laga rätt, eller med missbruk af sin rätt,

genom våld eller bot, annan att något göra, tåla eller underlåta, straffes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 10.

högst med straffarbete i två år, i de fall, der gerningen ej med svårare

straff särskildt belagd är.

Lag samma vare, der man, på sätt nu är sagdt, försöker tvinga

någon till deltagande i arbetsinställelse eller hindra någon att återgå till

arbete eller att öfvertaga erbjudet arbete.

24 §.

Brott, som i 22 § 1 mom. sagdt är, må ej åtalas af allmän

åklagare, der ej målseganden angifver det till åtal eller ock genom brottet

någon tvingats att deltaga i arbetsinställelse eller hindrats att återgå till

arbetet eller att öfvertaga erbjudet arbete; ej heller må brott, som i 23 §

sägs, åtalas af annan än målsegande.

Stockholm den 8 mars 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.