Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående registrering af jemväl andra föreningar än sådana, som hafva ekonomisk verksamhet till sin uppgift.

1899-05-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:101, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående registrering af jemväl andra föreningar än sådana, som hafva ekonomisk verksamhet till sin uppgift.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o JOI.

7

N:o 101.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1899.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

angående registrering af jemväl andra föreningar än sådana,

som hafva ekonomisk verksamhet till sin uppgift.

(Lagutskottets utlåtande n:o 55.)

Till Konungen.

i

Vid innevarande riksdag hafva enskilde motionärer väckt förslag i syfte

att jemväl andra föreningar än sådana, som hafva ekonomisk verksamhet

till sin uppgift, måtte kunna registreras.

Riksdagen finner detta syfte förtjena beaktande. Med den stora utsträckning,

föreningsväsendet erhållit i vårt land, blir det ett mer och mer känbart behof

att erhålla laglig reglering af jemväl sådana föreningar, hvilka icke bedrifva

verksamhet af den beskaffenhet, att de falla in under bestämmelserna

i lagen angående registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet af den 28

juni 1895. Många föreningar för hufvudsakligen ideelt ändamål ega ansenlig

lös och fast egendom samt komma på mångahanda sätt i beröring med

det ekonomiska lifvets förhållanden, och visa sig härvid ständiga olägenheter

af bristen på lagbestämelser angående deras rätt att ingå aftal eller uppträda

såsom parter inför domstolar och andra myndigheter.

Särskilt på sista tiden hafva sådana olägenheter framträdt. Medan

ännu föreningsväsendet så godt som fullständigt saknade rättslig reglering,

torde man i allmänhet icke hafva ifrågasatt annat, än att förening, i hvilken

personer sammanslutit sig för ett gemensamt förnuftigt syfte, utgjorde en

juridisk person med den rättsliga kapacitet, som i brist på lagstadganden

borde anses enligt sakens natur tillkomma densamma. Men efter det genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

ofvanberörda lag af den 28 juni 1895 bestämmelser meddelats angående

registrering af vissa ekonomiska föreningar och de med sådan åtgärd förbundna

rättsverkningar, har såväl hos domstolarne som bland allmänheten

tvekan gjort sig gällande, huruvida den omständigheten, att rättskapacitet

uttryckligt tillerkänts de registrerade föreningarne, Unge anses innebära, att

andra föreningar vore derifrån uteslutna. Rigtigheten af en dylik lagtolkning

kan visserligen ifrågasättas, men den osäkerhet, som i allt fall förefinnes

på detta område, synes Riksdagen vara af beskaffenhet att förtjena de lagstiftande

myndigheternas beaktande.

Osäkerheten i fråga om föreningars rättsliga natur sträcker sig äfven

till deras inre förhållanden. Riksdagen vill i sådant hänseende erinra, hurusom

spörsmålet, i hvilken form rättsgiltiga beslut i föreningars angelägenheter

skola fattas, .mången gång föranledt svårigheter, särskilt då fråga varit om

afyttrande af förening tillhörig fastighet. Lagstiftningens ingripande jemväl

på detta område torde sålunda kunna anses af behofvet påkalladt.

Utan att för närvarande uttala sig om den närmare beskaffenheten af

den ifrågasatta lagstiftningen, vill Riksdagen allenast betona önskvärdheten

deraf, att, på samma gång reda och säkerhet åstadkomraes inom föreningsväsendet,

skälig hänsyn tages till bevarande af den frihet, som utgör en förutsättning

för utvecklingens ostörda fortgång på detta område. En så genomgripande

lagstiftning som den, hvilken införts i fråga om vissa slag af

ekonomiska föreningar, torde sålunda knappast vara lämplig för föreningar i

allmänhet.

I detta sammanhang torde förtjena nämnas, att ungefär enahanda

behof af klarhet, säkerhet och reda i förekommande rättsförhållanden, hvilket

i fråga om föreningar synes Riksdagen böra leda till lagstiftning i ämnet,

jemväl kunna, åtminstone i viss mån, göra sig gällande för anstalter, stiftelser

och andra dylika juridiska personer af mångskiftande beskaffenhet och stor

ekonomisk betydelse.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders

Kongl. Maj:t täckes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

lagbestämmelser, hvarigenom den rättsliga ställning, hvilken kan pröfvas

böra tillkomma annan förening än sådan, som har ekonomisk verksamhet

till sin uppgift, måtte lämpligen regleras.

Stockholm den 10 maj 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.