Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag angående civile tjensteinnehafvares rätt till pension af staten m. m.

1899-05-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:121, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag angående civile tjensteinnehafvares rätt till pension af staten m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N.-o 121.

N:o 121.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1899.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl.

Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag

angående civile tjensteinnehafvares rätt till pension af

staten m. m.

(Särskilda Utskottets utlåtande n:o 1.)

Till Konungen.

Uti en den 24 nästlidne februari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 84) har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af dervid fogadt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att

dels antaga lag angående civile tjensteinnehafvares rätt till pension

af staten;

dels, med ändring af nu gällande bestämmelser i fråga om sättet för

bestridande af pensioneringen af såväl embets- och tjensteman samt betjente

vid generalpoststyrelsen som ock öfrige tjensteinnehafvare vid postverket,

medgifva, att samtlige till poststaten hörande tjensteinnehafvare, hvilka

från och med det år, då sådan ny organisation af civilstatens pensionsinrättning

inträdde, som i statsrådsprotokollet blifvit omförmäld, afginge

ur tjenst, skulle ega att af postmedlen utbekomma fulla pensionsbeloppen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

5

derest de för rätt till pension af staten stadgade vilkor blifvit behörigen

uppfylda, äfvensom att från och med samma tidpunkt de pensioner, som

dittills blifvit tjensteinnehafvare vid postverket beviljade från civilstatens

pensionsinrättning, att utgå jemte pension från postverkets pensionsstat,

finge i stället utgå från sistnämnda pensionsstat;

dels för bildande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

anförda grunder, af ny enke- och pupillkassa för civilstaten

uppföra å nionde hufvudtiteln såsom ordinarie anslag ej mindre 35,000

kronor såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden för nämnda

kassa, än äfven 9,200 kronor till beredande af frihet från befordringsafgifter

för de till åttonde och nionde pensionsklasserna hörande delegare

i kassan; ''

dels ock — under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad Eders

Kong]. Maj:t i föregående punkter föreslagit —- med uteslutande från riksstaten

för år 1900 af de hittills å nionde hufvudtiteln uppförda anslagen

till civilstatens pensionskassa af tillhopa 112,286 kronor, medgifva, att

från och med år 1893 uppkomna och. härefter uppkommande behållningar

å det till pensionsstaten för civile embets- och tjenstemäns enkor och

omyndiga barn anvisade anslag å 45,000 kronor finge användas till bestridande

af derifrån redan beviljade pensioner, samt att hvad derutöfver kunde

blifva för samma ändamål erforderligt, finge af Eders Kongl. Maj:t af tillgängliga

medel förskjutas för att sedermera hos Riksdagen till ersättande

anmälas.

Liksom det förslag till pensionslag för civilstaten, hvilket finnes intaget

i det af utsedde komiterade med skrifvelse den 28 maj 1894 till

Eders Kongl. Maj:t afgifna »betänkande angående ordnande af pensionsväsendet

för statens civile tjensteinnehafvare, samt för deras enkor och

barn», hvilar äfven det nu framlagda förslaget till pensionslag på den princip,

att de tjensteinnehafvare, om hvilka der är fråga, skulle erhålla pensionsrätt

utan att hafva till pensionskostnadens bestridande bidragit med egna

afgifter.

Bland utvägar, som erbjöde sig för vinnande af minskning i statens

utgifter för pensionering af civile tjensteinnehafvare, hade bemälde komiterade

visserligen icke förbisett den, att låta tjenstemännen med egna afgifter

deltaga i pensionskostnaden, men komiterade hade vid närmare öfvervägande

af denna fråga funnit, att redan do pensionsafgiftcr, som erfordrades för

Pensions
lagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

upprätthållande utan statsbidrag af eu enke- och pupillkassa för de civile

tjensteinnehafvarne, skulle uppgå till det maximibelopp, som nuvarande

aflöningsförbållanden medgåfve tjensteinnehafvarne att afsätta för pensionsändamål,

och de hade derför ansett sig böra välja andra utvägar till nedbringande

af statens pensionskostnader och såsom sådana förordat nedsättning

af pensionsbeloppen, pensionsålderns framflyttande m. m.

Äfven vid ärendets behandling bos Eders Kongl. Maj:t bar denna

vigtiga principfråga blifvit af föredragande departementschefen uppmärksammad,

och detta särskildt med anledning af de uttalanden, som förekommit

i skrivelser från Eiksdagen till Eders Kongl. Maj:t under såväl

år 1897 som nästlidet år.

Dessa uttalanden äro af den betydelse, att Riksdagen ansett sig böra

här i minnet återkalla deras hufvudsakliga innehåll.

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts till 1897 års Riksdag gjorda

framställning, att vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

anstäld ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna med

adjunkts tjenstgöring finge åtnjuta rätt till pension å allmänna indragningsstaten

enligt samma grunder, som då vore eller framdeles blefve stadgade

för ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken, förband Riksdagen,

enligt skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 17 maj samma år, det uttalande,

att, derest, såsom Riksdagen ansåge synnerligen önskvärdt, sådan

förändring i afseende på pensionsvilkoren för lärarne vid elementarläroverken

vidtoges, att de blefve förpligtade att bidraga till sin egen pensionering,

deraf torde följa, att samma skyldighet komme att åläggas äfven''dessa

seminarielärare.

Ännu tydligare betonade Riksdagen behofvet af den ifrågasatta åtgärden,

då Riksdagen i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 11 maj 1898 yttrade

sig beträffande det då framlagda förslaget till aflöningsstat för patent- och

registreringsverkets ordinarie personal. I denna skrifvelse erinrade nemligen

Riksdagen, i fråga om det vid nämnda förslag fogade vilkoret om tjenstemans

och vaktbetjents skyldighet att vid viss lefnads- och tjensteålder afgå

med pension från verkets medel, att en sådan föreskrift icke uteslöte, att

dylik tjenstinnebafvare skulle kunna blifva berättigad att vid uppnådd

pensionsålder erhålla pension af embetsverkets medel utan att dessförinnan

hafva för sagda ändamål behöft vidkännas något afdrag å de honom i

aflöningsstaten tillerkända aflöningsförmåner. Då emellertid den i Riksdagens

ofvan åberopade skrifvelse den 17 maj 1897 antydda synpunkten

i fråga om tjensteinnekafvares skyldighet att lemna bidrag till bestridande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

7

af kostnaderna för egen pensionering, enligt Riksdagens mening, borde

göras gällande äfven vid bestämmandet af pensionsrätten för patent- och

registreringsverkets personal, förklarade Riksdagen, under medgifvande af

det berättigade deri, att nämnda personal i likhet med öfriga å ordinarie

stat uppförda tjensteman och vaktbetjente tillerkändes pensionsrätt, att

Riksdagen, som funne det vara mindre lämpligt att vid en tidpunkt, då

på Eders Kongl. Maj:ts pröfning vore beroende frågan om det civila

pensionsväsendets omreglering, bestämma de för pensionsrätts åtnjutande i

antydda syfte erforderliga grunder, för det dåvarande endast från de för

löneförmånernas åtnjutande uppställa vilkor och förbehåll uteslutit den af

Eders Kong!. Maj:t föreslagna bestämmelsen i fråga om afsked från tjensten.

Såsom sådant vilkor uppstälde Riksdagen derjemte uttryckligen, att i

allmänhet gällande bestämmelser i fråga om tjenstemäns och vaktbetj entes

rätt till pension icke skulle vara tillämpliga på de å patent- och registreringsverkets

stat upptagna tjenstinnehafvarne.

Samma ståndpunkt intog Riksdagen, då den i sin skrifvelse till Eders

Kongl. Maj:t den 14 maj 1898 angående regleringen af utgifterna under

riksstatens 8: de Imfvu dtitel punkt 14, beträffande förslaget till löne- och

pensionsreglering för lärarne vid de allmänna läroverken, yttrade, att, som

detta förslag vore uppgjordt utan tagen hänsyn till det i Riksdagens

skrifvelse den 17 maj 1897 gjorda uttalande om önskvärdheten af sådan

förändring i afseende å pensionsvilkoren för lärarne vid elementarläroverken,

att de blefve förpligtade att bidraga till sin pensionering, förslaget icke

ansetts böra af Riksdagen, i strid med dess i frågan uttalade åsigt, godkännas;

och blef på denna grund Eders Ivongl. Maj:ts framställning i

fråga om definitivt ordnande af lärarnes aflöning och pensionering af Riksdagen

afslagen.

Särskildt inom Andra Kammaren har vid 1897 års riksmöte detta

ämne utgjort föremål för öfverläggning och beslut. I anledning af en inom

nämnda kammare väckt motion beslöt nemligen Andra Kammaren, att

Riksdagen skulle i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders

Kongl. Maj:t vid utarbetande af det förslag, som förväntades komma att

framläggas för Riksdagen på grund af pensionskomiténs den 28 maj 1894

afgifna betänkande, måtte, bland andra grunder för pensioneringen, äfven

upptaga den, att alla statens tjensteinnehafvare skulle lemna bidrag till

bestridande af kostnaden för sin egen pensionering.

Äfven departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

erkänt, att den af Riksdagen sålunda påyrkade förpligtelsen för de civile

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

tj ensteinnehafvarne att bidraga till sin egen pensionering grundade sig på

en i och för sig fullkomligt rigtig princip, och det synes hufvudsakligen

varit farhågan för ett alltför långt uppskof med ärendets lösning, som hållit

departementschefen tillbaka från att föreslå Eders Kongl. Maj:t att på grund

af Riksdagens här ofvan angifna åsigt återförvisa ärendet till ny komitébehandling

för erhållande jemväl af ett förslag, bygdt på grundvalen af

tj ensteinnehafvarne åliggande skyldighet att erlägga utgifter till sin pensionering.

Dessa uttalanden från både Riksdagens och regeringens sida hafva

icke kunnat annat än göra Riksdagen tveksam, huruvida det nu framlagda

lagförslaget, hvarigenom för all framtid skulle fastslås principer, hvilka

skulle blifva af största betydelse icke blott för pensioneringen af de tjensteinnehafvare,

om hvilka det nu är fråga, utan äfven genom sina konseqvenser

för ordnandet af pensionsväsendet för öfriga statens tjensteman, föregåtts

af all den utredning, som ärendets vigt krafvel’. Vid sådant förhållande

har Riksdagen, som visserligen icke förbisett, att genom pensionsålderns

höjande för flertalet af de tjensteinnehafvare, hvarom här är fråga, på sätt

i det framlagda lagförslaget egt rum, Riksdagens önskan, att statens pensionskostnader

måtte minskas, skulle i viss mån gå i uppfyllelse, funnit

såväl klokast som ock för ernående af ett lyckligt resultat bäst, i fall

frågan angående det civila pensionsväsendets omreglering finge till slutligt

afgörande anstå under den tid, som må erfordras för verkställande af eu

utredning jemväl i det nyss antydda syftet.

Det synes Riksdagen, som skulle det vara att gå eu sådan utredning

i förväg, derest Riksdagen nu skulle närmare inlåta sig på något bestämdare

uttalande i fråga om storleken af de afgifter, som må kunna

tj ensteinnehafvarne för egen pensionering åläggas; men Riksdagen har

dock af de verkstälda utredningarne rörande de afgifter, som af delegarne

i civilstatens enke- och pupillkassa, enligt de i den kongl. propositionen

åberopade grunder för reglemente för en sådan kassa, behöfde uttagas,

trott sig finna, att nuvarande aflöningsförhållanden åtminstone för de lägst

aflönade tjenstemännen näppeligen skulle medgifva dessa delegare att, utöfver

berörda afgifter, till sin egen pensionering afsätta några afsevärdt större

belopp. På den blifvande utredningen torde äfven få bero, huruvida

pensioneringen bör bestridas genom en med erforderligt statsbidrag understödd

pensionskassa, till hvilken tjensteinnehafvarnes afgifter i så fall skulle

ingå, eller om, med bibehållande af nu gängse sätt för pensionernas utbetalning,

dessa afgifter skulle ingå till statskassan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

9

På samma gång Riksdagen icke velat underlåta eu erinran om önskvärdheten

deraf, att utredningen äfven denna gång må ske med aktgifvande

derpå, att statens utgifter för pensioneringen i möjligaste mån inskränkas,

har dock Riksdagen naturligtvis icke kunnat förbise den inverkan på

pensionskostnadens totalbelopp, hvartill förvaltningens behof af ökade

arbetskrafter kan gifva anledning, eller som kan följa af pensioneringens

utsträckande till innehafvare af befattningar, med hvilka pensionsrätt ännu

icke är förenad.

Med hittills följda grundsatser bär Riksdagen jemväl funnit öfverensstämma,

att de nya bestämmelser i fråga oss pensionsväsendet, som må

komma att föreslås, och således äfven ett eventuelt stadgande, som förpligtade

till erläggande af afgift för egen pensionering, skulle ega tilllämplighet

endast på tjensteinnehafvare, som efter de nya bestämmelsernas

trädande i kraft erhölle syssla, med hvars innehafvande sådan förpligtelse

vore förbunden, så framt icke tidigare erhållen befordran skett med uttryckligt

förbehåll att vara pensionsreglering underkastad.

På grund af hvad Riksdagen sålunda, beträffande denna del af den

föreliggande frågan, anfört, har Riksdagen alltså funnit sig icke kunna

antaga lag om civile tjensteinnehafvares rätt till pension af staten, förrän

en sådan ytterligare utredning i ämnet vunnits som den, hvilken Riksdagen

här ofvan till dess hufvudsynpunkter antydt. Riksdagen har derför funnit

sig böra afstå Eders Kong], Maj:ts nu framlagda förslag till lag angående

civile tjensteinnehafvares rätt till pension af staten. Och får Riksdagen,

med tillkännagifvande häraf, hos Eders Ivongl. Maj:t anhålla, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om sådant ordnande af det

civila pensionsväsendet, att tjensteinnehafvarne lemna bidrag äfven till sin

egen pensionering, samt för Riksdagen framlägga det förnyade förslag till

pensionering af civile embets- och tjensteman, som efter dylik utredning

må finnas af förhållandena påkalladt.

Af sakkunnig person verkstälda undersökningar, i hvad mån den nu- Civilstatens

varande civilstatens pension,shirättnimrs och den dermed förenade enke- och . Pe^Si?m
1

n • i in inrättning och

pupillkassans ekonomiska ställning kunde anses motsvara de kraf, som dermed

dom åliggande förpligtelser betingade, hafva visat bland annat: alt vidhä^™defrå

J.89G års slut kassans aktiva understigit passiva med ett belopp af 7,670,000 gor.

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 26 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

kronor, att den sålunda förefintliga bristen, approximativt beräknadt, kunde

anses vara intill ett belopp af 3,500,000 kronor förorsakad af det särskilda

sätt, på hvilket pensioneringen af tjensteinnehafvarne vid postverket

verkstäldes, att, för den händelse icke snar hjelp vore att förvänta, det

skulle blifva nödvändigt att afstånga och afveckla kassan, d. v. s. inskränka

dess verksamhet till nuvarande delegare, samt att äfven i sådant

fall kassans inkomster i längden icke skulle förslå till utgifternas bestridande,

utan brist uppstå, hvars kapitalvärde blifvit beräknadt till något

öfver 3,000,000 kronor.

För kassans framtida bestånd skulle derför enligt den gjorda utredningen

blifva af nöden att dels minska kassans förpligtelse!- och dels betydligt

höja såväl nuvarande som i synnerhet blifvande delegares afgifter

till kassan. Bland de förpligtelse!-, från hvilka kassan ansetts böra befrias,

intages det främsta rummet af den s. k. postpensioneringen eller

kassans skyldighet att, i olikhet med hvad förhållandet är med sådana

delegare, som erhålla afsked med pension å allmänna indragningsstaten,

till de vid afskedstagande! med pension från postmedlen afgående delegarne

utbetala pensioner, och har upphörandet af denna posttjenstemännens

undantagsställning betraktats såsom ett oeftergiflig! vilkor för kassans

upprätthållande, enär i annat fall öfriga i sådant syfte föreslagna åtgärder

skulle befinnas alldeles otillräckliga.

Då Riksdagen redan i fråga om lagförslaget angifvit såsom sin uppfattning,

att äfven den utvägen att genom en pensionskassa bestrida pensioneringen

af civile tjensteinnehafvare borde hållas öppen, följer deraf,

att Riksdagen funnit frågan om den föreslagna ombildningen af civilstatens

pensionsinrättning till en uteslutande för enkor och barn afsedd pensionsanstalt

böra tillsvidare hvila; hvadan alltså Eders Kongl. Maj:ts framställning,

i hvad den afser anvisande ej mindre af 35,000 kronor såsom förvaltningsbidrag

till en ny enke- och pupillkassa för civilstaten än äfven

af 9,200 kronor till beredande af frihet för vissa delegare i samma kassa

från befordringsafgifter till kassan icke kunnat af Riksdagen bifallas. Men

då det torde vara äfven från det allmännas sida af vigt, att den nuvarande

kassans redan undergräfda ställning icke under anståndstiden än

vidare så försämras, att möjligheten af dess användning i antydda syfte

helt och hållet uteslutes; och då det i allt fall torde kunna anses såsom

högst sannolikt, att merberörda kassa genom Eders Kongl. Maj:ts äfven

af Riksdagen godkända beslut ålagda särskilda skyldighet i afseende å

posttjenstemännens pensionering aldrig blifvit ifrågasatt, derest man haft

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

11

anledning befara, att kassans ställning derigenom skulle äfventyras och

öfrige delegare alltså utan eget förvållande lida intrång i sina reglementsenliga

rättigheter, har Riksdagen velat i sin mån på det sätt bidraga till

upprätthållande af civilstatens pensionsinrättning, att Riksdagen nu, då

postverkets ställning är och under en följd af år varit sådan, att den lemnat

ej obetydliga årliga öfverskott, under det att pensionsinrättningen befinner

sig i en brydsam ekonomisk belägenhet, med bifall delvis till Eders Kongl.

Maj:ts förslag om öfverflyttning på postverket af den pensionsinrättningen

gent emot posttjenstemännen åliggande särskilda pensioneringsskyldigheten,

befriat pensionsinrättningen från denna skyldighet beträffande sådane tjensteinnehafvare

vid postverket, hvilka komme att efter ingången af år 1900

från tjenst afgå, och medgifvit att desse tjensteinnehafvare — under förutsättning

att de uppfylt vilkoren för rätt till pension af staten — må,

med bibehållande i öfrigt af samma ställning gent emot civilstatens pensionsinrättning

som posttjenstemännen hittills intagit, af postmedlen uppbära

jemväl den del af pensionsbeloppet, som eljest skolat från pensionsinrättningen

till dem utgå.

Att sträcka medgifvandet så långt, som Eders Kongl. Maj:t föreslagit,

eller befria kassan från pensionsutbetalning till sådane f. d. posttjenstemän,

hvilka redan afgått eller intill slutet af innevarande år komme att afgå

med pensioner dels å postverkets pensionsstat och dels från civilstatens

tjenstemannafond, har Riksdagen icke funnit vara af förhållandena med

nödvändighet påkalladt, enär pensionsinrättningen äfven med bibehållande

af denna sin skyldighet skulle, enligt de verkstälda undersökningarne,

kunna bestå efter vidtagande af de åtgärder, som i det framlagda förslaget

till kassans ombildning närmare angifvas; helst, såsom Riksdagen föreställer

sig, det icke torde vara omöjligt, att utöfver de af delegarne beslutade

åtgärderna äfven andra sådana skulle, för beredande åt kassan af

en tryggad ställning, kunna vidtagas.

Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts förslag

angående förändradt sätt för bestridande af pensioneringen af tjensteinnehafvarne

vid postverket, att Riksdagen medgifvit, att till poststaten hörande

tjensteinnehafvare, hvilken efter ingången afår 1900 afgår ur tjenst,

må, derest de för rätt till pension af staten stadgade vilkor blifvit behörigen

uppfylda, af postmedlen utbekomna jemväl den del af pensionsbeloppet,

hvilken enligt nu gällande bestämmelser eljest bort erhållas från civilstatens

pensionsinrättning.

Alldenstund hvad Eders Kongl. Maj:t i sista punkten af den fram
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N\o 121

lagda propositionen hemstält — dels om uteslutande från riksstaten för år

1900 af de hittills å nionde hufvudtiteln uppförda anslagen till civilstatens

pensionskassa å tillhopa 112,286 kronor, dels ock om medgifvande att

från och med år 1893 uppkomna och härefter uppkommande behållningar

å det i nämnda summa ingående, till pensionsstaten för civile embets- och

tjestemäns enkor och omyndiga barn anvisade anslag å 45,000 kronor finge

användas till bestridande af derifrån redan beviljade pensioner, äfvensom

att hvad derutöfver kunde blifva för samma ändamål erforderligt finge af

Eders Kong!. Maj:t af tillgängliga medel förskjutas för att sedermera hos Riksdagen

till ersättande ''anmälas — skett under förutsättning af bifall till hvad

Eders Kongl. Maj:t i propositionens föregående punkter föreslagit, har

Riksdagen, som afslagit lagförslaget, endast delvis bifallit förslaget om posttjenstemännens

pensionering samt likaledes afslagit de för den nya enkeoch

pupillkassan begärda anslagshelopp, beslutat, att de nu å riksstatens

nionde hufvndtitel anvisade ordinarie anslag till civilstatens pensionskassa,

tillhopa 112,286 kronor, skola jemväl för år 1900 med oförändrade belopp

derstädes uppföras.

Stockholm den 10 maj 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.