Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för att bereda säkrare förvaring af de under pastors uppsigt och vård stående arkivalier.

1899-05-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:124, Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för att bereda säkrare förvaring af de under pastors uppsigt och vård stående arkivalier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 124.

1

N:o 124.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1899.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för att

bereda säkrare förvaring af de under pastors uppsigt och

vård stående arkivalier.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 11.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n.o 18.)

Till Konungen.

Genom en inom Riksdagen väckt motion har Riksdagens uppmärksamhet

blifvit fäst å behofvet af åtgärder för att bereda säkrare förvaring

af de under pastors uppsigt och vård stående arkivalier.

I likhet med motionären anser Riksdagen, att kyrkoarkiven, hvilka

hafva stor praktisk betydelse för arfsfrågor eller eljest vid bevisande af slägtskapsförhållanden

samt dessutom innehålla mycket af värde för vår kulturhistoria

— helst till dessa arkiv äfven kunna hänföras de af pastor förvarade

sockenstämmo- samt kyrko- och skolrådsprotokollen med dithörande räkenskapsböcker

— i allmänhet äro i behof af bättre omvårdnad, än som hittills

egnats dem. Äfven om i de större städerna samt inom en och annan landsförsamling

särskilda anstalter träffats för att bereda erforderlig trygghet åt

de under pastors vård stående arkivalierna, torde dock, såsom motionären

anmärkt, dessa i de flesta fall förvaras i prest gårdarne eller i kyrkornas

sakristior och dervid vara utsatta för att förderfvas af eld eller af fukt.

Bill. till Bifall. Prof. 1899. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 27 Höft. (N:o 121.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 124.

Många församlingar hafva tyvärr redan fått sina kyrkoarkiv härjade af eldsolycka

eller skingrade genom bristande vård.

Att söka bevara hvad som ännu återstår af de dyrbara kyrkoarkiven

är, enligt riksdagens mening, en mycket vigtig angelägenhet. Flera åtgärder

hafva också i senare tider vidtagits i dylikt syfte.

Genom de uti kongl. förordningen den 4 november 1859 meddelade föreskrifter

rörande insändande till statistiska centralbyrån af vissa utdrag ur

kyrkoböckerna för tiden från år 1860 kan den vigtigaste delen af församlingarnas

minist erialböcker från denna tid sägas vara räddad undan förgängelsen.

För en tryggare förvaring åter af äldre kyrkoarkivalier har utsigt

yppats genom upprättadt förslag till bestämmelser angående öfverlemnande af

arkivhandlingar till de tre landsarkiv, som på grund af Riksdagens beslut

åren 1897 och 1898 skola anordnas. Enligt detta förslag skulle nemligen

• till omförmälda institutioner öfverlåtas, bland annat, kyrkoarkivens embetshandlingar

— ministerialböcker m. m. — från äldre tid än år 1801. Bäfver

en föreskrift härom i vederbörlig ordning utfärdad, måste det naturligen,

sedan landsarkiven hunnit träda i verksamhet , anses vara väl sörj dt för

ifrågavarande äldre handlingars säkerhet.

För sådana, kyrkoarkiven tillhörande handlingar, som förskrifva sig

från åren 1801 till 1860, har deremot hittills ej på verksamt sätt blifvit

sörjdt. Den i 26 kap. 8 § kyrkolagen förekommande föreskrift angående

kyrkokista till förvarande af kyrkans dyrbarheter, räkenskapsbok m. m. kunde

dock tjena till en utgångspunkt för åtgärder i syfte att erhålla någorlunda

säkra förvaringsrum äfven för kyrkoböckerna.

Emellertid finner Riksdagen, som lifligt behjertat motionärens framställning,

att man ej bör stanna vid de redan vidtagna eller åtminstone förberedda

åtgärderna för kyrkoarkivens bevarande i afseende å deras äldre och

yngsta delar, utan att det äfven bör tillses, hvad som lämpligen kan och bör

åtgöras till skyddande af dem bland nämnda arkivs handlingar, som tillhöra

det ur praktisk synpunkt vigtiga tidsskedet 1801—1860.

I detta afseende torde närmast böra tagas i öfvervägande, huruvida

icke en större del af kyrkoarkivens handlingar, än som hittills satts i fråga,

skulle kunna öfverlåtas till landsarkiven och sålunda för framtiden tryggas mot

förstöring. Att så bör kunna ske med handlingar, som äro äldre än 60 eller

70 år, synes mycket antagligt; och om man tager hänsyn till det af motionären

omförmälda förhållandet, att i Danmark alla kyrkoarkivens handlingar,

som äro äldre än 30 år, öfverlemnas till landsarkiven, skulle möjligen hos

oss de kyrkoböcker, som äro äldre än 1860, kunna öfverlåtas till de nyupprättade

landsarkiven, hvarifrån på skriftlig förfrågan vid förefallande behof

upplysningar utan svårighet kunna meddelas till pastorsembetena. Visserligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 124.

hafva åtskilliga kyrkliga myndigheter framstäf invändningar mot öfverlemnande

till landsarkiven af kyrkoarkivshandlingar äfven från tiden före år

1801, men då Riksdagen antager, att sådana invändningar i åtskilliga fall

kunna bero på, att man ännu ej gjort sig rätt förtrogen med den tanken,

huru lätt upplysningar från dylika arkiv med våra dagars utvecklade postoch

kommunikationsväsen stå att erhålla, torde en närmare utredning i nämnda

syfte vara lämplig.

På grund af hvad nu anförts får Riksdagen, som föreställer sig, att

en utredning möjligen kan gifva vid handen, att äfven andra åtgärder än

den ofvan antydda kunna vara erforderliga, anhålla,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om hvad som

lämpligen bör åtgöras för att bereda säkrare förvaring åt de arkivalier, som

stå under pastors uppsigt och vård, samt vidtaga eller, derest omständigheterna

sådant föranleda, inför Riksdagen framlägga förslag till de åtgärder,

hvartill den verkstälda utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 13 maj 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.