Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående fjerdingsmansbestyrets utgörande.
1899-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1899:125, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående fjerdingsmansbestyrets utgörande.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 125.
1
N:o 125.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1899.
— — — — Andra] Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
''proposition med förslag till lag angående fjerdingsmansbestyrets
utgörande.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 6.)
Till Konungen.
Genom proposition, n:o 2, af den 3 december 1898 har Eders Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver
civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga propositionen
bifogadt, förslag till lag angående fjerdingsmansbestyrets utgörande.
Riksdagen har vid behandlingen af detta ärende funnit det föreliggande
lagförslaget i allmänhet väl tillgodose de önskningsmål, som 1895 års Riksdag
i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t i denna fråga uttalat, och Riksdagen
har med anledning deraf i hufvudsak bifallit nämnda förslag.
I vissa punkter har Riksdagen dock icke kunnat dela den uppfattning,
som legat till grund för de ifrågasatta lagbestämmelserna. Riksdagen kan
sammanfatta de anmärkningar, som densamma ansett sig böra framställa mot
förslaget, deri, att vederbörande kronofogdars befogenhet att ingripa i kommunernas
rätt att utse fjerdingsmän synts vara något för vidsträckt. Enligt
lagförslagets § 4 skulle det ankomma ensamt på kronofogden att pröfva den
af kommunen till fjerdingsman utsedde personens lämplighet för befattningen,
och sålunda äfven att underkänna ett val, som enligt kronofogdens åsigt ej
Bih. till Jliksd. Prof. 1899. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 28 Hiift. (N:o 125.)
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 125.
fallit å lämplig person. Enligt § 6 skulle kronofogden ega skilja från befattningen
den fjerdingsman, som han icke funne vidare vara för befattningen
lämplig. Ehuru det väl torde kunna förutsättas, att den magt, som härigenom
komme att läggas i kronofogdens händer, ej blefve missbrukad, synes det
dock Riksdagen vara lämpligare, att vissa garantier i lagen lemnas derför,
att den af kommunen utsedde fjerdingsmannens lämplighet eller olämplighet
för befattningen varder så objektivt som möjligt bedömd. Riksdagen har
trott detta mål kunna vinnas genom att till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
öfverlemna afgörande! i detta fall och har i öfverensstämmelse
dermed för sin del antagit vissa ändringar af nämnda paragrafer, på sätt
nedan inhemtas.
Riksdagen har vidare funnit betänkligt, att kronofogden skulle ega
under ledighet i fjerdingsmanssysslan tillsätta vikarie att, på fjerdingsmansdistriktets
bekostnad, upprätthålla befattningen, utan att någon bestämmelse
hindrade kronofogden att öfverskrida den aflöning, som kommunen bestämt
för tjenstens skötande, och Riksdagen har derför för sin del antagit en
ändring af första stycket af § 6 i sådan retning. Riksdagen har visserligen
icke förbisett, att å andra sidan en dylik inskränkning i vissa fall möjligen
kan försvåra kronofogdens uppgift att anskaffa vikarie, men då det torde
kunna antagas, att kronofogden i så fall så skyndsamt som möjligt föranstaltat
om platsens tillsättande med ordinarie innehafvare, lära några afsevärda
olägenheter häraf ej vara att befara.
Riksdagen, som alltså funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
ej kunna oförändradt bifallas, har för sin del antagit följande
Lag
* angående fjerdingsmansbestyrets utgörande. ^
Med upphäfvande ej mindre af §§ 1, 2, 3, 4 och 5 af nådiga stadgan
angående fjerdingsman den 1 juni 1850 än äfven af nådiga kungörelserna
den 9 augusti 1851 angående förändring i stadgandena om skyldigheten till
deltagande i fjerdingsmansbestyret och den 20 april 1866 angående förändrad
grund för utgörande af fjerdingsmans aflöning, förordnas som följer:
§ 1.
Till biträde för krönobetjeningen skall inom hvarje socken finnas fjerdingsman.
Riksdagens Skrifvelse, N:o 125. 3
Är socken af större vidd, må två eller flere fjerdingsmän, efter pröfning
af Konungens befallningshafvande, derstädes anställas, sedan socknemännen
å kommunalstämma blifvit hörda och kronofogden sig yttrat.
Då, inom samma länsmansdistrikt, smärre socknar angränsa hvarandra,
må, på lika sätt, bestämmas om anställande för två eller flera sådana af
endast en fjerdingsman.
§ 2.
Fjerdingsmansbefattningen är ett menighetsbestyr.
Fjerdingsman utses å kommunalstämma för en tid af minst tre år.
§ 3.
Fjerdingsman skall förses med skälig aflöning, som å kommunalstämma
bestämmes och som skall utgöras efter enahanda grund, som för kommunalutskylder
i allmänhet är eller kan varda föreskrifven.
§4.
Då fjerdingsman blifvit å kommunalstämma utsedd, skall stämmans
ordförande om valet ofördröjligen underrätta kronofogden i orten; och ankommer
det på kronofogden att pröfva den utsedde personens lämplighet för
befattningen.
Finner kronofogden den utsedde personen icke lämplig, anmäle han
förhållandet hos Konungens befallningshafvande, som eger att, om skäl dertill
föranleda, förordna om nytt val.
Äro två eller flera socknar sammanslagna till ett fjerdingsmansdistrikt
och enas dessa icke i valet af fjerdingsman, eger kronofogden till fjerdingsman
utse den af de valde, han finner dertill lämpligast.
Antagningsbevis för fjerdingsman utfärdas afgiftsfritt af kronofogden.
Hvarje sådan tillsättning låter han i distriktet kungöra.
§ 5.
Ej må någon vara fjerdingsman, som ej uppnått myndig ålder och
råder sig sjelf, är välfräjdad samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet
i sitt lefverne.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 125.
§ 6.
Kronofogden har att tillse, att fjerdingsmansbefattning varder i stadgad
ordning tillsatt, och eger vid uppkommen ledighet förordna lämplig person
att mot. den af fjerdingsmansdistriktet bestämda aflöningen uppehålla befattningen,
intill dess fjerdingsman varder å kommunalstämman utsedd och enligt
§ 4 godkänd.
Befinnes antagen fjerdingsman under tjenstgöringstidens lopp icke
vidare vara för befattningen lämplig, eger Konungens befallningshafvande
skilja honom från densamma.
§ 7.
Närmare bestämmelser angående fjerdingsmän och deras åligganden
meddelas af Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1900, dock att, der vid tiden
för denna lags utfärdande särskildt antagen fjerdingsman finnes för viss tid
anstäld, denne må under denna tid i tjensten qvarstå.
Stockholm den 12 maj 1899.
Med undersåtlig vördnad.
t
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1899.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.