Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändringar i gällande lagstiftning rörande fattigvården. , • . , . f . - , ..
1899-05-12 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 6,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1899:126, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändringar i gällande lagstiftning rörande fattigvården. , • . , . f . - , ..
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o ISO.
1
'' • . ’ ■ it!. I);.,*.* L.ii-'', .(Un i
Jwiliiv ''of j t*: t ■»)}/.( t , i> t • * ■ i ... r. • ,,| :;!>’■ .
lalla JJiHiyd iii* . -qu c* irS -v A : j.ihvrt • iwri/uni^ULf;-''
lrA(l TJ!»Tijjj-^f(ii‘l>4i 1 •?( •i • ;., . i 7
•vTVJiKJlj t''J -■''tul .(i:-, t. if {Tf . i * i .''i! • tv, t:'': j;; . < ?•
,1; n:o i 26.
;,;af) !,''■ - .liv . -. S -1 -V '' i . i.jlV’» "‘i . •’ . 7,Litj7 .-7.7:7
Dppläst och godkändt af Första Kammaren den 12 maj 1899.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
1S.M. :! • i 7 ■ IT. i,.- . :
i . • i ■ ] l--/j ;«>).. .■< ,,()''■ ''f • - .v *''j! n: it ,<T!i / j ,
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändringar i gällande lagstiftning rörande fattigvården.
, • . , . f . - , .. (Lagutskottets utlåtande n:o 65.)
C(, "• liv- \ i i ‘i! ■'' ■ i >i 1 ... (t,.tt . i.
'' ''t • i \ * i! r f i K ■ • '' i
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om
ändringar i gällande lagstiftning rörande fattigvården.
Sålunda har bland annat hemstälts om ändring af 1 § i kongl.
förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 i syfte att utvidga
begreppet legal eller obligatorisk fattigvård.
Riksdagen anser en dylik lagändring önskvärd. Visserligen synas
ordalagen i paragrafen ej lägga hinder i vägen för en sådan tolkning, att
fattigvård enligt paragrafen skall utgå, så snart den faktiska omöjligheten
att förvärfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras är för
handen; men den praktiska tillämpningen har visat, att denna tolkning ej
blifvit af den högsta dömande myndigheten godkänd. Särskilt belysande är
härutinnan högsta domstolens utslag den 20 september 1883, hvarigenom
fastslagits, att fattigvård, som utgifvits till minderårig, är att betrakta såsom
frivillig, äfven om den försörjningspligtige faktiskt är urståndsatt att fullgöra
denna sin skyldighet, såvida- ej oförmågan beror på någon af de i paragrafen
särskilt angifna omständigheter. Ett sådant förhållande kan enligt Riksdagens
mening ej anses vara med fattigvårdsförordningens anda öfverensstämmande,
och Riksdagen håller sålunda före, att rätten till obligatorisk
fattigvård bör utvidgas till att omfatta jemväl de fall, då man eller qvinna
Bih. till Riksil. Prof. 1899. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 29 Haft. (N:o 126.)
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 126.
val hafva förmåga att förvärfva hvad till hans eller hennes eget lits uppehållande
oundgängligen kräfves, men uppenbarligen saknar krafter att förvärfva
hvad som oundgängligen erfordras för deras uppehälle, för hvilka han eller
hon är försörjningspligtig.
Vidare har framhållits behofvet af skärpta lagstiftningsåtgärder mot
sådana familjeförsörjare, som af lätja eller liknöjdhet försumma sin försörjningspligt.
Såsom skäl för den sålunda ifrågasatta förändringen har åberopats
svårigheten och i många fall omöjligheten att med nu gällande bestämmelser
förmå ifrågavarande personer att fylla sin försörjningspligt eller att å dem
tillämpa gällande ansvarsbestämmelser. Orsaken härtill torde, på sätt motionären
anmärkt, bero dels på lättheten för dylika försumlige familjeförsörjare
att hålla sig undan, så att fattigvårdsstyrelsen ej erhåller kunskap om deras
vistelseort, dels ock på den omständliga procedur, som, derest personens i
fråga vistelseort är känd, kräfves för hans ställande under fattigvårdsstyrelses
husbondevälde liksom ock för hans dömande till tvångsarbete, efter af fattigvårdsstyrelsen
gjord anmälan.
Såsom medel för afhjelpande af antydda missförhållande har föreslagits
en förenkling af proceduren i nära öfverensstämmelse med den i 2 och 3 §§
af lagen den 12 juni 1885 stadgade behandlingen af lösdrifvare.
Denna tanke förtjenar enligt Riksdagens uppfattning beaktande, då
ej något skäl synes föreligga att visa större skonsamhet mot familjeförsörjare,
som af lätja eller liknöjdhet åsidosätta sin försörjningspligt, än mot lösdrifvare.
Att genom en ändring i sålunda ifrågasatt rigtning förhållandena komme att
gestalta sig vida gynsammare än nu i fråga om husbonderättens och ansvarsbestämmelsernas
eifektivitet, kan enligt Riksdagens åsigt tagas för gifvet.
Riksdagen får alltså, under åberopande af det ofvan anförda, anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag dels till sådan ändring eller förklaring af 1 § uti gällande förordning
angående fattigvården, att rätten till fattigvård enligt nämnda paragraf
utsträckes till de fall, då man eller qvinna väl har förmåga att förvärfva
hvad till hans eller hennes eget lifs uppehållande oundgängligen kräfves,
men uppenbarligen saknar krafter att förvärfva hvad som oundgängligen
erfordras för deras uppehälle, för hvilka han eller hon är försörjningspligtig,
dels ock till skärpta och mera effektiva bestämmelser mot familjeförsörjare,
som af lätja eller liknöjdhet försumma sin försörjningspligt.
Stockholm den 12 maj 1899.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1809.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.