Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändringar i gällande lagstiftning rörande fattigvården. , • . , . f . - , ..

1899-05-12 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 6,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:126, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändringar i gällande lagstiftning rörande fattigvården. , • . , . f . - , ..

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o ISO.

1

'' • . ’ ■ it!. I);.,*.* L.ii-'', .(Un i

Jwiliiv ''of j t*: t ■»)}/.( t , i> t • * ■ i ... r. • ,,| :;!>’■ .

lalla JJiHiyd iii* . -qu c* irS -v A : j.ihvrt • iwri/uni^ULf;-''

lrA(l TJ!»Tijjj-^f(ii‘l>4i 1 •?( •i • ;., . i 7

•vTVJiKJlj t''J -■''tul .(i:-, t. if {Tf . i * i .''i! • tv, t:'': j;; . < ?•

,1; n:o i 26.

;,;af) !,''■ - .liv . -. S -1 -V '' i . i.jlV’» "‘i . •’ . 7,Litj7 .-7.7:7

Dppläst och godkändt af Första Kammaren den 12 maj 1899.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

1S.M. :! • i 7 ■ IT. i,.- . :

i . • i ■ ] l--/j ;«>).. .■< ,,()''■ ''f • - .v *''j! n: it ,<T!i / j ,

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändringar i gällande lagstiftning rörande fattigvården.

, • . , . f . - , .. (Lagutskottets utlåtande n:o 65.)

C(, "• liv- \ i i ‘i! ■'' ■ i >i 1 ... (t,.tt . i.

'' ''t • i \ * i! r f i K ■ • '' i

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om

ändringar i gällande lagstiftning rörande fattigvården.

Sålunda har bland annat hemstälts om ändring af 1 § i kongl.

förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 i syfte att utvidga

begreppet legal eller obligatorisk fattigvård.

Riksdagen anser en dylik lagändring önskvärd. Visserligen synas

ordalagen i paragrafen ej lägga hinder i vägen för en sådan tolkning, att

fattigvård enligt paragrafen skall utgå, så snart den faktiska omöjligheten

att förvärfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras är för

handen; men den praktiska tillämpningen har visat, att denna tolkning ej

blifvit af den högsta dömande myndigheten godkänd. Särskilt belysande är

härutinnan högsta domstolens utslag den 20 september 1883, hvarigenom

fastslagits, att fattigvård, som utgifvits till minderårig, är att betrakta såsom

frivillig, äfven om den försörjningspligtige faktiskt är urståndsatt att fullgöra

denna sin skyldighet, såvida- ej oförmågan beror på någon af de i paragrafen

särskilt angifna omständigheter. Ett sådant förhållande kan enligt Riksdagens

mening ej anses vara med fattigvårdsförordningens anda öfverensstämmande,

och Riksdagen håller sålunda före, att rätten till obligatorisk

fattigvård bör utvidgas till att omfatta jemväl de fall, då man eller qvinna

Bih. till Riksil. Prof. 1899. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 29 Haft. (N:o 126.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 126.

val hafva förmåga att förvärfva hvad till hans eller hennes eget lits uppehållande

oundgängligen kräfves, men uppenbarligen saknar krafter att förvärfva

hvad som oundgängligen erfordras för deras uppehälle, för hvilka han eller

hon är försörjningspligtig.

Vidare har framhållits behofvet af skärpta lagstiftningsåtgärder mot

sådana familjeförsörjare, som af lätja eller liknöjdhet försumma sin försörjningspligt.

Såsom skäl för den sålunda ifrågasatta förändringen har åberopats

svårigheten och i många fall omöjligheten att med nu gällande bestämmelser

förmå ifrågavarande personer att fylla sin försörjningspligt eller att å dem

tillämpa gällande ansvarsbestämmelser. Orsaken härtill torde, på sätt motionären

anmärkt, bero dels på lättheten för dylika försumlige familjeförsörjare

att hålla sig undan, så att fattigvårdsstyrelsen ej erhåller kunskap om deras

vistelseort, dels ock på den omständliga procedur, som, derest personens i

fråga vistelseort är känd, kräfves för hans ställande under fattigvårdsstyrelses

husbondevälde liksom ock för hans dömande till tvångsarbete, efter af fattigvårdsstyrelsen

gjord anmälan.

Såsom medel för afhjelpande af antydda missförhållande har föreslagits

en förenkling af proceduren i nära öfverensstämmelse med den i 2 och 3 §§

af lagen den 12 juni 1885 stadgade behandlingen af lösdrifvare.

Denna tanke förtjenar enligt Riksdagens uppfattning beaktande, då

ej något skäl synes föreligga att visa större skonsamhet mot familjeförsörjare,

som af lätja eller liknöjdhet åsidosätta sin försörjningspligt, än mot lösdrifvare.

Att genom en ändring i sålunda ifrågasatt rigtning förhållandena komme att

gestalta sig vida gynsammare än nu i fråga om husbonderättens och ansvarsbestämmelsernas

eifektivitet, kan enligt Riksdagens åsigt tagas för gifvet.

Riksdagen får alltså, under åberopande af det ofvan anförda, anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag dels till sådan ändring eller förklaring af 1 § uti gällande förordning

angående fattigvården, att rätten till fattigvård enligt nämnda paragraf

utsträckes till de fall, då man eller qvinna väl har förmåga att förvärfva

hvad till hans eller hennes eget lifs uppehållande oundgängligen kräfves,

men uppenbarligen saknar krafter att förvärfva hvad som oundgängligen

erfordras för deras uppehälle, för hvilka han eller hon är försörjningspligtig,

dels ock till skärpta och mera effektiva bestämmelser mot familjeförsörjare,

som af lätja eller liknöjdhet försumma sin försörjningspligt.

Stockholm den 12 maj 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1809.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.